Har ni några framtidsplaner så bör ni skynda er på att genomföra dem. På lördag inleds slutet på vårt jordeliv.
Det sker genom en gigantisk jordbävning och bakom det hela står Gud.
Det har blivit dags för Domens Dag. Eller Judgement Day som det heter här över. Fem månader senare, den 21 oktober, är det definitivt finito. Gud avskaffar helt enkelt planeten jorden.
Denna undergångsprofetia kommer från den 89-årige Harold Camping, en kristen radiopratare från Boulder, Colorado. Han har varit i farten under många år och har förutsett jordens undergång tidigare: den 6 september 1994. Då var han dock inte helt säker, "I could be wrong", skrev han i sin bok "1994?". Och det visade ju sig att han hade fel.
han är säkrare den här gången. Hur han kommit fram till att Domens Dag ska inledas just på lördag är en komplicerad matematisk historia, som möjligen inte känns helt trovärdig för oss skeptiker, men självfallet är totalt logisk för hans proselyter - som åkt omkring och förkunnat ordet i flera år nu. Jag såg själv en buss med budskapet "Judgement Day begins May 21, 2011" i samband med ett besök i Philadelphia för ett par år sedan.
Och i dag annonserar Camping och hans vänner på helsidor i de stora amerikanska tidningarna. Budskapet är tämligen rättframt: "Cry mightly unto God for mercy". Vi vilsna får har fortfarande chansen att få göra Gud och Jesus sällskap i himlen. Men då måste vi erkänna våra synder och be om förlåtelse och nåd. Och det är rätt bråttom.
Märkligen nog är det redan bestämt hur många som får uppleva himmelriket. Omkring 200 miljoner personer av de nu levande, vilket motsvarar runt tre procent av jordens befolkning, kommer att kunna njuta av evigt liv med änglar och trumpeter.
Resten av oss syndare (jag antar att jag tillhör den kategorin) hamnar inte i helvetet, vilket måste räknas som en ynnest. Vi dör bara. Utan vidare.
Allt enligt Harold Camping och hans följeslagare.
Det ska bli intressant att se om han har rätt den här gången. Själv befinner jag mig på en kurs i Virginia i helgen. Som tur är kommer vi att vistas utomhus under lördagen, vilket ju är bra med tanke på jordbävningen.
Den som är intresserad av Harold Campings teorier kan läsa mer på hans webbplats. Bli ej förvånade om ni kommer till en svenskspråkig sida - Gud utför de mest märkliga underverk numera (eller är det möjligen Google Translator?). Läs även mer om hans Family Radio på Wikipedia.
onsdag 18 maj 2011
torsdag 12 maj 2011
Newt först ut bland de stora elefanterna
Det republikanska partiets symbol är elefanten och den närmaste tiden kommer de riktigt stora elefanterna bjuda upp till dans.
Det har nämligen blivit dags för de potentiella presidentkandidaterna att komma ut ur sina respektive garderober.
Först ut bland de stora är Newt Gingrich. Han proklamerade sin kandidatur i går eftermiddag, amerikansk tid. Och han gjorde det på ett tidstypiskt sätt: via Twitter. Sedan framträdde han hos Sean Hannity i Fox News på kvällen.
Övriga potentiella kandidater av större dignitet ligger i startgroparna. Att Mitt Romney kommer att ställa upp rådder det ingen större tvekan om. Frågan är bara när det formella beskedet kommer - och i vilken form. Han håller för närvarande på att bearbeta sin största svaghet - det faktum att han som guvernör i Massachusetts genomförde en en delstatlig sjukvårdsreform som nästan är identiskt med den som Barack Obama nu håller på att implementera för hela nationen. Romney är emot Obamas reform, men har möjligen en aning svårt att vara trovärdig i just den här frågan.
Mike Huckabee, baptistpastorn från södern med egen TV-show (i Fox News förstås) och som gärna spelar bas i sitt rockband, har hela tiden haft goda siffror i opinionsmätningarna. Han har hittills legat lågt om sin presidentambitioner, men de flesta politiska bedömare är säkra på att han kommer att vara med i racet.
Donald Trump är en pajas och har säkert ingen chans att ta hem nominationen. Men han kommer att ställa till med rätt mycket liv under resans gång. Han har själv sagt att han ska ge besked om sin kandidatur i juni, men det är uppenbart att han är ute på en veritabel kampanjturné redan nu. Hans opinionssiffror har dock sjunkit en aning den senaste tiden.
Apropå sjunkande opinionssiffror; Sarah Palin har i stort sett halverat sina siffror de senaste månaderna och allt mer pekar mot att hon inte kommer att kandidera 2012. Jag lyssnade på en politisk kommentator på radion i dag som menade att hon medvetet håller sig undan för att satsa ordentligt inför 2016 års val istället. Det är taktiskt ur flera vinklar. Framförallt talar mycket för att Barack Obama plockar hem en andra mandatperiod - med en (långsamt) förbättrad ekonomi och den stora symboliska segern i och med bin Ladins död så har Obama rätt tunga trumf på hand. Dessutom råder det ett visst kaos inom det republikanska partiet just nu, med Tea Party-rörelsen som rört runt i grytan rejält. Det är antagligen smart att avvakta till nästa val. Då har partiet hunnit samla sig och kanske lagt fundamentet för något nytt och mer stabilt. Och då vill Palin troligen finnas med.
Andra tänkbara kandidater som inom kort kommer att meddela sina beslut: Ron Paul, Michele Bachmann, Tim Pawlenty, Mitch Daniels och Rick Santorum.
För den som är intresserad av amerikansk politik och trenderna inom den rekommenderas webbplatsen Real Clear Politics - en utmärkt sammanställning av artiklar, länkar, opinionsmätningar och analyser.
Tilläggas kan att demokraternas inofficiella symbol eller maskot är åsnan. Den officiella logon är hur tråkig som helst - ett "D" i en blå ring.
Det republikanska partiet brukar oftast illustreras med röd färg - demokraterna med blå. Men den där färgsättningen är ett rätt nytt påfund, den dök upp i samband med valet 2000. Och varken republikanerna eller demokraterna har aldrig tagit något formellt färgbeslut.
Det har nämligen blivit dags för de potentiella presidentkandidaterna att komma ut ur sina respektive garderober.
Först ut bland de stora är Newt Gingrich. Han proklamerade sin kandidatur i går eftermiddag, amerikansk tid. Och han gjorde det på ett tidstypiskt sätt: via Twitter. Sedan framträdde han hos Sean Hannity i Fox News på kvällen.
Övriga potentiella kandidater av större dignitet ligger i startgroparna. Att Mitt Romney kommer att ställa upp rådder det ingen större tvekan om. Frågan är bara när det formella beskedet kommer - och i vilken form. Han håller för närvarande på att bearbeta sin största svaghet - det faktum att han som guvernör i Massachusetts genomförde en en delstatlig sjukvårdsreform som nästan är identiskt med den som Barack Obama nu håller på att implementera för hela nationen. Romney är emot Obamas reform, men har möjligen en aning svårt att vara trovärdig i just den här frågan.
Mike Huckabee, baptistpastorn från södern med egen TV-show (i Fox News förstås) och som gärna spelar bas i sitt rockband, har hela tiden haft goda siffror i opinionsmätningarna. Han har hittills legat lågt om sin presidentambitioner, men de flesta politiska bedömare är säkra på att han kommer att vara med i racet.
Donald Trump är en pajas och har säkert ingen chans att ta hem nominationen. Men han kommer att ställa till med rätt mycket liv under resans gång. Han har själv sagt att han ska ge besked om sin kandidatur i juni, men det är uppenbart att han är ute på en veritabel kampanjturné redan nu. Hans opinionssiffror har dock sjunkit en aning den senaste tiden.
Apropå sjunkande opinionssiffror; Sarah Palin har i stort sett halverat sina siffror de senaste månaderna och allt mer pekar mot att hon inte kommer att kandidera 2012. Jag lyssnade på en politisk kommentator på radion i dag som menade att hon medvetet håller sig undan för att satsa ordentligt inför 2016 års val istället. Det är taktiskt ur flera vinklar. Framförallt talar mycket för att Barack Obama plockar hem en andra mandatperiod - med en (långsamt) förbättrad ekonomi och den stora symboliska segern i och med bin Ladins död så har Obama rätt tunga trumf på hand. Dessutom råder det ett visst kaos inom det republikanska partiet just nu, med Tea Party-rörelsen som rört runt i grytan rejält. Det är antagligen smart att avvakta till nästa val. Då har partiet hunnit samla sig och kanske lagt fundamentet för något nytt och mer stabilt. Och då vill Palin troligen finnas med.
Andra tänkbara kandidater som inom kort kommer att meddela sina beslut: Ron Paul, Michele Bachmann, Tim Pawlenty, Mitch Daniels och Rick Santorum.
För den som är intresserad av amerikansk politik och trenderna inom den rekommenderas webbplatsen Real Clear Politics - en utmärkt sammanställning av artiklar, länkar, opinionsmätningar och analyser.
Tilläggas kan att demokraternas inofficiella symbol eller maskot är åsnan. Den officiella logon är hur tråkig som helst - ett "D" i en blå ring.
Det republikanska partiet brukar oftast illustreras med röd färg - demokraterna med blå. Men den där färgsättningen är ett rätt nytt påfund, den dök upp i samband med valet 2000. Och varken republikanerna eller demokraterna har aldrig tagit något formellt färgbeslut.
måndag 2 maj 2011
En partynatt vid Vita Huset
Sent i går kväll (söndag) dök det plötsligt upp information om att president Obama skulle framträda med ett "statement" framför TV-kameran i Vita Huset klockan 22.30 lokal tid.
Omedelbart startade naturligtvis spekulationerna om vad det kunda handla om. Min hustru gissade direkt att USA fångat in eller dödat Usama bin Ladin.
Det visade sig att hon hade rätt. Presidentens tal till nationen sköts upp. Först tio minuter. Sedan ytterligare tio. Sedan en kvart... Under tiden började det förstås läcka och snart var det bekräftat: bin Ladin hade dödats.
Strax före midnatt åkte vi in till Vita Huset, där det strömmade till folk i stora mängder med amerikanska flaggor och snabbt målade plakat. Uppskattningsvis var ett par tusen personer på plats runt midnatt och stämningen kan bara beskrivas i ett ord: Party. Massor av unga människor, många av dem inte ens tonåringar när terrorattackerna skedde för snart tio år sedan, dansade, jublade, sjöng och drack - det handlade inte direkt om något stillsamt eller respektfullt firande av att symbolfiguren för extremistisk islamistisk terror nu var borta.
Men det kanske inte heller var att vänta. USA har väntat länge på den här stunden. Det finns ett uppdämt behov av att njuta av en konkret framgång i det proklamerade kriget mot terrorismen.
Partyt vid Vita Huset pågick fortfarande för fullt när vi åkte tillbaka hemåt strax efter 2 på natten.
Rent parantetiskt: Jag hade på CNN i går kväll och kanalen var inte först med nyheten om att presidentens tal skulle handla om Usama bin Ladins död. Men först i CNN att berätta var nyhetsankaret John King. Jag - och många med mig har jag kunnat konstatera på nätet - reagerade på att King sluddrade, såg ofokuserad ut och tappade tråden ett antal gånger.
Se där risken med att bli inkallad till redaktionen en sen kväll när man räknat med att vara ledig och möjligen slappnat av med lite vin till middagen.
Så här såg det ut klockan 2 i natt utanför Vita Huset.
Omedelbart startade naturligtvis spekulationerna om vad det kunda handla om. Min hustru gissade direkt att USA fångat in eller dödat Usama bin Ladin.
Det visade sig att hon hade rätt. Presidentens tal till nationen sköts upp. Först tio minuter. Sedan ytterligare tio. Sedan en kvart... Under tiden började det förstås läcka och snart var det bekräftat: bin Ladin hade dödats.
Strax före midnatt åkte vi in till Vita Huset, där det strömmade till folk i stora mängder med amerikanska flaggor och snabbt målade plakat. Uppskattningsvis var ett par tusen personer på plats runt midnatt och stämningen kan bara beskrivas i ett ord: Party. Massor av unga människor, många av dem inte ens tonåringar när terrorattackerna skedde för snart tio år sedan, dansade, jublade, sjöng och drack - det handlade inte direkt om något stillsamt eller respektfullt firande av att symbolfiguren för extremistisk islamistisk terror nu var borta.
Men det kanske inte heller var att vänta. USA har väntat länge på den här stunden. Det finns ett uppdämt behov av att njuta av en konkret framgång i det proklamerade kriget mot terrorismen.
Partyt vid Vita Huset pågick fortfarande för fullt när vi åkte tillbaka hemåt strax efter 2 på natten.
Rent parantetiskt: Jag hade på CNN i går kväll och kanalen var inte först med nyheten om att presidentens tal skulle handla om Usama bin Ladins död. Men först i CNN att berätta var nyhetsankaret John King. Jag - och många med mig har jag kunnat konstatera på nätet - reagerade på att King sluddrade, såg ofokuserad ut och tappade tråden ett antal gånger.
Se där risken med att bli inkallad till redaktionen en sen kväll när man räknat med att vara ledig och möjligen slappnat av med lite vin till middagen.
Så här såg det ut klockan 2 i natt utanför Vita Huset.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)