Bitter medicin mot statsskulden

I vintras tillsatte president Obama en tvärpolitisk "skuldkommission" ("National Commission on Fiscal Responsibilty and Reform" eller "Debt Panel" i dagligt tal). 18 ledamöter har sedan dess, under delat ledarskap (en republikansk och en demokratisk ordförande), arbetat med att ta fram ett förslag om hur den amerikanska statsskulden ska kunna reduceras och hur statens finanser ska bli "sustainable". USA:s statskuld är för närvarande runt 13 000 miljarder dollar. Vilket motsvarar omkring 45 000 dollar per invånare. Den svenska statsskulden ligger på runt 130 000 kr per invånare (cirka 20 000 dollar).

I går la panelen fram sitt betänkande. Och det var en bitter medicin som ordinerades, bland annat:

• Kraftiga nedskärningar inom den statliga budgeten. Eftersom den i princip bara består av två delar så handlar i det i praktiken om minskade militära utgifter samt neddragningar i de stora sociala programmen; Social Security (pensionärssystemet), Medicare (hälso- och sjukvård för äldre och funktionshindrade) samt Medicaid (hälso- och sjukvård för de allra fattigaste).
• Höjd pensionsålder, på sikt till 69 år.
• Höjda skatter och avgifter.
• Mindre möjligheter för skatteavdrag.

Den intresserade kan läsa om hela förslaget i dagens Washington Post.

Den amerikanska skuldpanelen får mig att osökt tänka på den så kallade Lindbeck-kommissionen, som tillsattes i samband med den akuta svenska finanskrisen i början av 1990-talet. Ni kanske minns de 113 punkterna som professorn i nationalekonomi, Assar Lindbeck, presenterade i sitt slutbetänkande 1993? Det handlade om allt från längre skoldagar till sänkta ersättningar inom socialförsäkringarna. Precis som gårdagens Debt Panel så ordinerade Lindbeckkommissionen en bitter medicin för medborgarna.

Några år senare gjorde jag som journalist på tidningen Arbetaren ett uppföljande reportage om de 113 punkterna. Hur många hade faktiskt genomförts, hur många var på gång och hur många var inte aktuella? Jag kommer inte exakt ihåg resultatet, men det var en betydande andel som antingen redan var beslutade eller som var på väg att beslutas eller genomföras.

Jag hade ett långt samtal med professorn om vad jag kommit fram till och jag minns att han var förvånad över genomslaget - han hade själv inte gjort någon uppföljning.

Reportaget blev rejält uppmärksammat i andra medier och kommenterades bland annat på flera ledarsidor.

Det återstår att se hur många av den amerikanska kommissionens förslag som kommer att genomföras. Det är presidentval om knappt två år. Det är knappast lockande för Obama att fatta beslut om kraftiga nedskärningar och höjda avgifter och skatter om han siktar på att bli omvald.

Sannolikt kommer förslagen att dras i långbänk, som Thorbjörn Fälldin troligen hade uttryckt saken...