Nytt från den amerikanska TV-världen

Det är mycket TV-nytt just nu.

För några dagar sedan kom det rykten (som bekräftades senare) om att The Jay Leno Show ska upphöra efter bara några månader på amerikansk prime time. Som ni kanske känner till (och som jag skrivit om tidigare) så var Jay Leno värd för NBC:s talkshow The Tonight Show i 17 år, innan han fick "sin egen" show tidigare på kvällen i samma kanal.

Conan O'Brien tog över efter Leno i The Tonight Show. Men förändringarna visade sig vara inte helt lyckade. "Tonight" under O'Briens ledning har tappat mängder av tittare. Och Lenos prime time-program drar inte alls så många som NBC hoppades på.

The Jay Leno Show startar klockan 22 östkusttid och håller på i en timme. Därefter följer "11 news", som är lokala nyhetssändningar och som är helt beroende av antalet tittare för att få ihop tillräckligt med reklmaintäkter för att kunna finansiera nyhetssändningarna - och helst också generera en vinst för ägarna till de lokala kanalerna som har avtal med NBC.

De andra nationella kanalerna ABC och CBS har i princip samma upplägg. Det gäller att placera tittarmagneter vid prime time, så att de efterföljande lokala nyhetssändningarna får bra siffror. Annars kommer de lokala stationerna att klaga och inte vara beredda att betala lika mycket till de nationella kanalerna. Hänger ni med?

Traditionellt har man placerat sina populäraste TV-produktioner före de lokala sändningarna, ofta påkostade dramaserier. Att placera Jay Leno där istället, var ett sätt för NBC att spara pengar. Också TV-bolagen har drabbats hårt av den ekonomiska krisen. Och Lenos uppdrag var enkelt: att åtminstone behålla - och helst öka - NBC:s tittarantal vid den här tiden på kvällen.

Uppdraget misslyckades.

Och samtidigt har Conan O'Brien misslyckats med sitt uppdrag - att hitta en yngre publik för den gamla trotjänaren The Tonight Show. Dessutom har den totala andelen tittare minskat kraftigt: med omkring 50 procent.

Så efter OS-sändningarna (i februari), som NBC har de amerikanska TV-rättigheterna för och som är värt en egen historia eftersom även det ser ut att bli en mindre lyckad affär för bolaget, kommer Jay Leno tillbaka på sin gamla tid efter de lokala nyhetssändningarna. Conan O'Brien får behålla värdskapet för The Tonight Show, men programmet flyttas till efter midnatt. Och den viktiga 22-tiden ska fyllas med... något mer publikdragande. Oklart vad.

Mera TV-nytt: Republikanernas tidigare vice president-kandidat, denföre detta Alaska-guvernören Sarah Palin, har träffat ett avtal med det ärkekonservativa Fox News (som mycket ironiskt har "Fair & Balanced" som beskrivande nyckeord). Hon ska medverka som politisk kommentator i olika sammanhnag på Fox News, bland annat i Sean Hannitys och Glenn Becks respektive program.

Hon gör sin Fox-debut redan i kväll, då hon är med i veteranen Bill O'Reillys program.

Enligt en del bedömare i amerikanska medier, är detta ytterligare ett tecken på att Palin siktar på en nationell politisk karriär i framtiden (läs president). En bättre plattform för att föra ut sitt budskap kan man ju knappast ha...

Fox News har redan en annan tidigare presidentkandidat i sitt stall, förre guvernören från Massachussetts Mike Huckabee.

Livsfarlig folk- och bostadsräkning i USA

Nästa år är det dags för den amerikanska motsvarigheten till folk- och bostadsräkningen, Census 2010. Det är ett gigantiskt projekt som genomförs var tionde år och som alltid väcker stor uppmärksamhet. Census Bureau räknar med att tillfälligt behöva anställa omkring 750 000 för att fixa det hela. För här i USA finns det ju inga centrala register motsvarande de som vi har i Sverige. Istället ska Census-folket besöka varenda hushåll för att ställa frågor om hur många som bor där, inkomst, anställningar och liknande.

Dessa Census-räkningar ifrågasätts förstås. Här finns ju en utbredd skepticism mot allt som "government" gör. Och särskilt då när Storebror vill hålla koll nere på individnivå.

Det finns ett stort antal organiserade "anti-census" grupper runt om i landet, som sprider goda råd om hur man håller sig borta när intervjuarna kommer, vilka lagliga möjligheter man har att vägra svara på frågorna etc.

Men det finns också betydligt våldsammare motstånd. Vid den förra räkningen dog en Census-anställd sedan hundar bussats på honom. En annan blev kidnappad, knivskuren och bortförd i en bild. En tredje blev slagen och kastad nerför en trappa.

Och för bara några veckor sedan hittades Bill Sparkman död, hängd i ett träd vid Daniel Boone National Forest i delstaten Kentucky. Först antog man att det rörde sig om ett självmord. Men alltmer talar nu för att det rör sig om ett bisarrt mord.

Sparkman var deltidsanställd av Census Bureau. När han hittades dinglande i trädet var hans anställningskort fasttejpat på hans panna. Över hans bröst hade någon skrivit "FED" med spretiga bokstäver. Enligt officiella källor finns det en indikationer som pekar på att det rör sig om mord.

Dödsfallet har skapat en omfattande diskussion både regionalt i Kentucky och över hela landet. Börjar hatkampanjerna mot stat, myndigheter och andra symboler för central makt bli överdrivna. Bl a tar man upp de uppenbara hatkänslor och hot som det gavs uttryck för i samband med sommarens "tea-parties" (konservativa demonstrationer mot staten i allmänhet och presidenten i synnerhet som arrangerades runt om i landet). Detta underblåst av den aggressiva och närmast hatiska ton som radiopratare som Rush Limbaugh eller FOX-folk som Sean Hannity och Glenn Beck använder sig av i sina shower.

Aggressivitet, hat, direkt eller indirekt hot skapar en atmosfär som kan vara en konkret säkerhetsrisk för de anställda intervjuarna, menar ansvariga på Census Bureau.

Fortsättning om högerpratare

Jag fortsätter envist på mitt tema (se tidigare två inlägg). Kolla ett intressant meningsutbyte på Fox News i går, apropå det Paul Krugman och jag skriver om:

Från The Huffington Post, "Bernard Goldberg: Hannity going to far in Obama attacks"

På YouTube finns för övrigt en massa skojiga klipp från diverse politiska högerpratare. Några sevärda exempel:

Här kan ni se vad Fox News Sean Hannity har för verklighetsförankring när det gäller ekonomi (från september 2008).

Och här är Bill O'Reilly om immigranter utan uppehållstillstånd (våren 2007).

Det finns massor av andra klipp. Och naturligtvis finns det även en del från vänsterpratare. Men de är inte riktigt lika roliga. Och ärligt talat har de inte samma totalpopulistiska patos. På gott och ont...

Reagan Jr gillar inte Obama

Jag brukar roa mig med att läsa Michael Reagans söndagskolumner i den ärkekonservativa tidningen Washington Examiner. Michael är äldste sonen till framlidne Ronald, men pappan framstår närmast som radikal i jämförelse med vad sonen brukar förfäkta i spalterna.

Till vardags är han radiopratare på högerkanten, ett jobb som han kombinerar med en och annan krönika i den konservativa pressen.

I dag, precis som förra söndagen, och söndagen innan om jag minns rätt, ägnar han hela sin spalt i Examiner åt att fördöma och förlöjliga Barack Obama och dennes person, politik, religion, familj och en hel del annat.

Reagan Jr verkar hysa en ilska eller närmast ett hat mot presidenten. Det är något som jag tycker mig märka är ett framträdande karaktärsdrag hos många av Obamas mest högljudda kritiker på högerkanten, som t ex radioprataren Rush Limbaugh eller Fox-medarbetarna Bill O'Reilly och Sean Hannity.

I Sverige är det väl Göran Skyttes märkligt bittra tirader i Svenskan som kommer närmast. Med den skillnaden att de amerikanska "hatarna" på högerkanten ofta är rätt roliga och ibland så överdrivna att de kommer på sig själva och lägger till en självironisk tvist. Jag har aldrig läst något roligt eller självironiskt av Göran Skytte i Svenskan. Fast jag har å andra sidan inte sett alla hans krönikor.

Nåväl. I sin senaste spalt skriver Michael Reagan bland annat att:

• Barack Obama ännu inte hitta sin kyrka - eller moské - i Washington (anspelar på att Obama minsann har en förkärlek till muslimer, dvs terrorister. Han heter ju Hussein)
• Han bugade djupt för inför kungen av Saudiarabien - som är muslim.
• Obama varit på "skyll-på-USA-lyft upp-våra-fiender-turné" i Europa ("blame-America-uplift-our-enemies")
• Obama upptäckt glädjen med att resa bekvämt i presidentplanet Air Force One - resandet ser till att han inte behöver svara på jobbiga frågor eller göra något åt den ekonomiska krisen.
• Obama inlett den största vänstervridningen av USA någonsin.

Och så vidare och så vidare.

Men Barack Obama kritiseras även från vänsterkanten. Paul Krugman, amerikansk professor och nobelpristagaren i ekonomi är en varm Keynes-anhängare och beskriver sig själv som en socialdemokrat av europeisk sort. Han tillhör de hårdaste kritikerna och menar att Obama nu pumpar in miljarder i finanssystem som redan visat att det inte fungerar. Alla dessa gigantiska mängder pengar är helt bortkastade om de inte kombineras med grundläggande förändringar; Systemet måste saneras, regleras, reformeras och skärpas om skattebetalarnas pengar verkligen ska komma till nytta.

Höger- och vänsterkritik mot den sittande presidenten, alltså.