Omedelbart startade naturligtvis spekulationerna om vad det kunda handla om. Min hustru gissade direkt att USA fångat in eller dödat Usama bin Ladin.
Det visade sig att hon hade rätt. Presidentens tal till nationen sköts upp. Först tio minuter. Sedan ytterligare tio. Sedan en kvart... Under tiden började det förstås läcka och snart var det bekräftat: bin Ladin hade dödats.
Strax före midnatt åkte vi in till Vita Huset, där det strömmade till folk i stora mängder med amerikanska flaggor och snabbt målade plakat. Uppskattningsvis var ett par tusen personer på plats runt midnatt och stämningen kan bara beskrivas i ett ord: Party. Massor av unga människor, många av dem inte ens tonåringar när terrorattackerna skedde för snart tio år sedan, dansade, jublade, sjöng och drack - det handlade inte direkt om något stillsamt eller respektfullt firande av att symbolfiguren för extremistisk islamistisk terror nu var borta.
Men det kanske inte heller var att vänta. USA har väntat länge på den här stunden. Det finns ett uppdämt behov av att njuta av en konkret framgång i det proklamerade kriget mot terrorismen.
Partyt vid Vita Huset pågick fortfarande för fullt när vi åkte tillbaka hemåt strax efter 2 på natten.
Rent parantetiskt: Jag hade på CNN i går kväll och kanalen var inte först med nyheten om att presidentens tal skulle handla om Usama bin Ladins död. Men först i CNN att berätta var nyhetsankaret John King. Jag - och många med mig har jag kunnat konstatera på nätet - reagerade på att King sluddrade, såg ofokuserad ut och tappade tråden ett antal gånger.
Se där risken med att bli inkallad till redaktionen en sen kväll när man räknat med att vara ledig och möjligen slappnat av med lite vin till middagen.
Så här såg det ut klockan 2 i natt utanför Vita Huset. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar