All utveckling är inte av godo. Det finns det många exempel på. Ett sådant tar New York Times upp i dagens tidning.
Under 1970-talet tog det omkring en kvart för 140 passagerare att ta sig ombord på ett plan, hitta sin plats och spänna fast säkerhetsbältet, redo för avfärd.
Numera tar det i snitt mer än dubbelt så lång tid för lika många passagerare att borda ett flygplan.
Varför? Ja, inte beror det på ökad säkerhetskontroll om nu någon trodde det. För alla de kontrollerna är redan avklarade när man väl är framme vid gaten. Det handlar istället främst om flybolagens ständiga jakt på att få in mer pengar från oss trafikanter. Genom att ta extra betalt för incheckat bagage och genom att ge en massa olika grupper olika former av förtur (t ex för att man betalt extra för att få förtur), har bordningen som förr gick så enkelt och geschwint, förvandlats till något som snarare präglas av kaos och total röra.
Den långa bordningen leder till förseningar, fördyringar, irriterade passagerare och stressad personal (som dessutom har blivit allt färre).
Snacka om att flygbolagen biter sig själva i stjärtfenan i sin ständiga jakt på nya inkomster.
Ett tydligt exempel är incheckningsavgifterna. I stort sett alla amerikanska inrikesflyg jar infört en avgift för väskor som checkas in. Det brukar röra sig om runt 25 dollar för första väskan, mer för andra. Det här är naturligtvis inget annat än en ren uppmaning till oss resenärer att skaffa en maximalt stor "carry on"-väska och dessutom stoppa lite extra kalsonger och böcker och annat i de specialgjorda västar och jackor med extra många och djupa fickor som numera säljs i alla välsorterade resebutiker. Dessutom ser vi till att samtliga barn har varsin maximalt stor "carry on" och dessutom fyller vi tillåtna mängden dataväskor proppfulla med diverse prylar.
Följaktligen kommer vi extremt tunglastade till gaten. Allt för att slippa betala kanske 60 dollar extra som det hade kostat att checka in ett par väskor.
Det är fullständigt logiskt.
Följden blir att flygplanens packutrymme i princip är tomt. Medan det är helt överfullt inne i kabinen. facken ovanför sätena räcker inte till för all vår packning. Alla utrymmen "under stolen framför er" fylls också snabbt. Det tar tid att organisera allt bagage. Det blir köer in i kabinen och när de sista 25 passagarerna äntligen kommer in finns det knappt en kubikmillimeter bagageplats kvar.
Personalen får organisera och stuva om. Ett antal "carry on"-väskor måste checkas in manuellt och skickas ner i lastutrymmet - utan avgift. Allt tar tid, folk blir ilskna och personalen svär bakom sin allt mer ansträngda leenden.
Till detta kan läggas att de flesta flighter numera är proppfulla, både på grund av att flygbolagen skurit ner på antalet avgångar och för att de helt enkelt blivit bättre på att fylla flygplan genom smarta biljettsystem.
Bolagen har på olika sätt försökt lösa den här gordiska knuten. Bland annat experimenterar man med olika system och nummerordning för bordningen, t ex den "omvända pyramiden" (som visade sig vara så avancerad att ingen fattade någonting med ännu mer kaos som följd). Det klassiska systemet med att fylla på bakifrån har visat sig vara tämligen ineffektivt - särskilt i ljuset av att allt fler numera har någon form av förtursbordning...
Man kunde ju möjligen fundera på att trots allt låta folk checka in en väska utan extra kostnad - bara för att se om man på detta sätt faktiskt kan få planen att gå i tid - och dessutom få nöjda passagerare och en betydligt mindre kaosartad bordning.
Men herregud, jag är ju blott en amatör i dessa sammanhang.
Artikeln i NY Times hittas här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar