Visst har hon nämnts här och där i förhandssnacket, men det var knappast någon av de politiska experterna och kommentatorerna som på allvar trodde att hon skulle bli John McCains running mate. När namnet tillkännagavs för några timmar sedan: Sarah Palin, 44årig guvenör från Alaska, togs alla med överraskning.
Det är uppenbart att McCain valde en vice presidentkandidat som står för mycket av det som han kritiserats för att sakna: ungdomlighet, entusiasm, förändringsvilja. Att han dessutom väljer att kandidera tillsammans med en kvinna, gör att republikanerna nu effektivt kan bemöta kritik om att man skulle vara ett kvinnofientligt parti.
Barack Obama gjorde egentligen samma sak å sin sida; VP-kandidaten Joe Biden bidrar med erfarenhet, utrikespolitiskt kunnande och stabilitet till demokraternas kampanj - något som motståndarna hävdat är svaga punkter hos Barack Obama.
John McCains val måste ändå betraktas som betydligt mer vågat jämfört med Obamas. Biden är en mycket välkänd politiker som suttit i evighet i kongressen (sedan 1972). Palin är ett helt oprövat kort på den nationella arenan och har som främsta punkter på sin meritlista att hon varit borgmästare för en liten stad i Alaska och från 2006 guvenör i samma delstat - en av USA:s minsta.
4 kommentarer:
De långt dragna analyserna av minsta händelse och ord i det amerikanska presidentvalet har börjat närma sig Kremlologi.
Inte kritik mot ditt inlägg, bara en allmän reflektion.
Jo, jag håller delvis med. Samtidigt kan man ju inte bortse ifrån att det handlar om en av de mäktigaste positionerna i världen. Därmed är det rimligt och viktigt att kandidaterna granskas. Men visst...
Ja, det är en viktig position. det är inte så mycket granskningen av individen som jag stör mig på - även om det kan vara överdrivet - utan den löjligt överdrivna analyserna av minsta lilla utspel och detalj (minns hur Dukakis förmåga att leda landet ifrågasattes när han, sittandes i en stridsvagn, såg fånig ut i en hjälm).
Men det är ändå märkligt, efter att ha gnällt lite efter att svenska politiker skall diskutera om något mer visionärt än huruvida avdrag x skall vara y eller y+/-5 % och vänder bladet till utrikespolitiken för att betrakta det amerikanska presidentvalet så efterlyser man sakfrågorna.
Otider, oseder! Men då röstar jag alltid blankt också, utom på Christer Wallin.
Och den av Kropotkin nämnde Christer Wallin är således ordförande i GAIS...
Skicka en kommentar