I dag, torsdag, beslutade presstödsnämnden att bevilja 2,3 miljoner kronor i presstöd till tidningen Nationell Idag, en främlingsfientlig tidning som är knuten till det lilla högerextrema partiet Nationaldemokraterna. Partiet bildades av en grupp som bröt sig ur Sverigedemokraterna 2001.
Tidningen Nationell Idag uppfyller såvitt vad som framkommit alla formella krav för att vara berättigad till presstöd. Nämnden anser sig därmed inte ha något val. Uppfylls villkoren får man stödet, oavsett vilken polititisk färg eller åsikt man framför (förutsatt förstås att de håller sin inom lagens gränser). Så enkelt är det. Å ena sidan. Å andra sidan är det inte alls enkelt.
Nämndens beslut sätter fokus på presstödets funktion och ändamål. Från början skapades stödet för att säkerställa att ett flertal politiska röster skulle kunna komma till tals i den offentliga debatten. Ekonomiskt svaga andra- och tredjetidningar hölls under armarna i yttrandefrihetens och mångfaldens namn. Och systemet fungerade hyfsat i många år, även om det naturligtvis alltid har kritiserats. Främst från borgerligt håll.
Själv har jag jobbat på flera tidningar av olika politiska kulörer som haft presstöd. Socialdemokratiska Arbetet, Centerpartistiska Skånska Dagbladet. Syndikalistiska Arbetaren. Gemensamt för dem är att de är helt beroende av detta stöd (eller var i Arbetets fall). Utan presstöd, ingen tidning.
Så här hamnar flera i den något märkliga situationen att de kritiserar nämndens beslut om att ge Nationell Idag presstöd, samtidigt som de inte ifrågasätter presstödet i sig. Det handlar således om vilka som ska anses vara berättigade till stödet utifrån ett ideologiskt, etiskt eller moraliskt perspektiv. För rent tekniskt är det ju som sagt sannolikt klart som korvspad.
Så vem ska dra gränsen för vad som kan anses vara ideologiskt, etiskt eller moraliskt försvarbart? Vem är villig att ta på sig rollen som åsiktspolis? Ska staten ta sig den rollen, via Presstödsnämnden? Vilka regler ska gälla? Går det att sätta en tydlig gräns eller är det mer eller mindre godtycke i varje enskilt fall som ska gälla? När går man över gränsen? När vet man att man går över gränsen?
Vill vi verkligen ha någon som talar om för oss vad som är rätt och vad som är fel? Börjar vi inte närma oss en orwellsk mardröm då?
Är tidningen Proletären okej? Den har presstöd och framför åsikter som knappast kan sägas ligga nära vad de flesta kallar demokrati. Den ges ut av Kommunistiska partiet, tidigare KPML(r), vars tidigare partiledare uttalat sitt förakt för homosexuella, som han betraktade som en borgerlig avvikelse. Det vill säga ungefär samma sak som tidskiften Nationell Idag och partiet Nationaldemokraterna påstår.
Är det godkänt att vara homofob på vänsterkanten men inte på högerkanten?
För mig är frågan snarare om vi ska ha kvar presstödet som företeelse överhuvudtaget. Den politiska mångfalden och yttrandefriheten lever och frodas som aldrig förr, tack vare att det aldrig tidigare varit så enkelt och billigt att publicera sig. Se bara på den här anspråkslösa bloggen!
Grunden för presstödet, som garant för det fria ordet, har alltså till stora delar spelat ut sin roll. Även om dagstidningar fortfarande dominerar medieflödet stort, så spelar de inte alls lika stor roll längre som opinionsbildare och debattforum. Dessutom har antalet dagstidningar sjunkit drastiskt i landet de senaste årtiondena, de som finns kvar ägs allt oftare av varandra och det politiska budskapet har alltmer sjunkit undan till förmån för ren och skär kommersialism.
Så jag ser två alternativ. Lägg ner Presstödsnämnden helt och hållet. Eller låt den fortsätta ungefär som i dag. Utan att ha en åsiktspolisiär uppgift.
Och med den logiken bör alltså den osympatiska, högerextrema tidningen Nationell Idag få sina miljoner. Åtminstone så länge Presstödsnämnden finns kvar.
För andra åsikter, läs exempelvis Kurdo Baksi i Journalisten.
1 kommentar:
Knivig fråga det här om presstödet.
Presstödets vara eller inte vara och Presstödsnämndens existensberättigande kommer ju upp till debatt med jämna mellanrum, både i allmän media men också internt inom mediebranschen.
Knivigt blir det ju när allmänna medel betalas ut för att främja diverse ”ytterlighetsgruppers” propaganda.
Skattefinansierad propaganda kallas ju som bekant för partistöd, så man kan ju fundera över varför Proletären kan kallas en nyhetsförmedlare, känns snarare som ett partiorgan.
Faktum kvarstår dock att bägge dessa tidningar har klarat sig igenom Presstödsnämndens skärseld och kommit helskinnade ut i andra änden, med beviljat presstöd som resultat.
Jag håller med om att presstödet inte får delas ut med en politisk agenda som rättesnöre, att neka tidskrifter (som för övrigt uppfyller kraven) pga. politisk inkorrekthet, samröre med ytterlighetsgrupper, regeringsfientlig inriktning (hittade inget bättre ordval, ledsen) mm vore förödande, detta skulle sätta både tryck och åsiktsfriheten ur spel, och genom detta även hota demokratin som sådan.
Det är givetvis inte upp till presstödsnämnden att ha åsikter om publikationens politiska inriktning.
Nu gick ju i och för sig Niclas Malmberg ut på Newsmill idag och hävdade att just ”Nationell Idag” inte uppfyller kriterierna, men det får ju stå för honom.
Källa: http://www.newsmill.se/artikel/2010/04/23/felaktigt-att-ge-presstod-till-nationell-idag
Kvar blir då frågan, som Du påpekar, hurtillvida vi vill finna oss i att åsiktsextrema publikationer även i fortsättningen kommer att skattefinansieras eller om det kanske vore bättre att lägga ner Presstödsnämnden och helt enkelt avskaffa presstödet.
Personligen tror jag att det är av vikt att behålla presstödet, inte för att jag är en supporter till skattefinansierad "andningshjälp", tvärtom.
Anledning tror jag ligger i den svenska konkurrenslagsstiftningen.
Sverige har en tämligen svag och tandlös konkurrenslag, jämfört med t.ex. U.S.A.
Skulle vi idag ta bort presstödet tror jag att det finns en överhängande risk för att det nästan dominerande mediebolaget snart kommer att bli det totalt dominerande
Så länge man tillåter ett enskilt företag att bli så maktfullkomligt som t.ex Bonniers har tillåtits att bli så är det nog dessvärre så att presstödet måste till för att vi inte alla skall bli uppätna av jätten.
Å andra sidan, papperstidningarnas dagar är nog räknade, så det är en knivig fråga.
Med Vänliga Hälsningar
Jonas Hasting,
Phnom Penh
Skicka en kommentar