I var och varannan amerikansk artikel om vulkanutbrottet på Island, gör sig skribenten lustig över det namnet: Eyjafjallajökull. På TV och radio kämpar de så gott de kan för att komma tillrätta med uttalet.
"Det är som om någon slängt upp hela alfabetet i luften och sedan har man bildat namnet på den vulkanen utifrån hur bokstäverna ramlade ner".
Så uttryckte sig någon, jag minns inte längre i vilket medialt sammanhang. Men nog är det är rätt träffande beskrivning. Att vara amerikan och stava till - eller säga - Eyjafjallajökull är inte lätt. Det är inte särskilt enkelt ens för en svensk. Vi får väl hoppas att den mer kända vulkanen Katla tar över i nyhetsrapporteringen snart. Det spekuleras ju i om Katla ska triggas igång av Eyjafjallajökulls utbrott.
Vulkanutbrottet, eller rättare sagt molnet av aska som lamslagit flygtrafiken till och från Europa i nästan en vecka, har förstås väckt stor uppmärksamhet även på den här sidan Atlanten. Alla större medier har haft dagliga uppföljningar, med tillhörande grafik och bildmaterial. I dag hade till exempel Washington Post en rejäl kartläggning av hur världshandeln påverkas av flygstoppet. Det handlar om allt ifrån diamantbrist i Indien till ruttnande växter och frukter i Kenya och Brasilien.
Många av inslagen har naturligtvis handlat om enskilda människor som strandsatts på väg till eller ifrån Europa.
Konsekvenserna har även blivit inställda möten och offentliga arrangemang, senareläggning av eller helt inställda statsbesök, idrottsevenemang som skjuts upp eller ställs in. På ekonomiredaktionerna har man naturligtvis analyserat följderna för den redan innan hårt ansatta flygindustrin. Det är ingen ljus bild som målas upp. Även inhemska amerikanska flygbolag drabbas, eftersom färre använder dem för att ta sig till eller från anslutande internationella flyg.
Även i vårt närområde har vi märkt av askmolnet. I morgon skulle jag till exempel ha vandrat ner till House of Sweden för att delta i Karolinska Institutets jubileumsseminarium om dagens medicinska forskning, ett evenemang som arrangeras ihop med National Institutes of Health (NIH) här i Washington DC. I går kom dock ett meddelande via e-post om att hela seminariet är inställt eftersom deltagarna från Sverige inte kunde ta sig hit.
Möjligen ska seminariet ske till hösten istället.
Tänk vad lite aska kan ställa till.
Och förresten, var det inte så här dinosaurierna dog ut?
1 kommentar:
Jovisst, nu är det vår tur.
Skicka en kommentar