Jag har just leverat ett längre reportage om USA:s kriminalvård till en tidning i Sverige. Det sitter 2,3 miljoner amerikaner i fängelse i det här landet. Var hundrade vuxen amerikan. Straffen är långa och hårda. För en del är domen väldigt definitivt: de döms till döden.
För mig som svensk är det obehagligt att tänka på att det här landet faktiskt legalt tar livet av folk. Det ligger väldigt långt från min egen uppfattning om rättstänkande och rättssäkerhet. Särskilt i ljuset av att det de facto avrättats ett antal personer - också under senare år - som vid uppföljande undersökningar med t ex ny DNA-teknik visat sig vara oskyldiga till det brott som de avrättats för. I "death row" sitter också många utvecklingsstörda och personer som bara var tonåringar när de begick de brott som de senare dömdes till döden för.
Det är inte osannolikt att Teresa Lewis dör ungefär samtidigt som ni läser det här. Hon ska avrättas i morgon bitti, amerikansk tid, i delstaten Virginia som ligger ungefär en kilometer söder om där jag just nu sitter.
Lewis är 41 år och dömdes för att ha planlagt och beordrat mordet på sin man och son för åtta år sedan. Syftet var att få ut deras livsförsäkring. De båda männen som utförde själva morden dömdes båda till livstids fängelse. Teresa Lewis fick ett hårdare straff: döden.
Hon har överklagat i samtliga instanser och bett om nåd av guvernören - utan framgång. Hennes advokater har bland annat hävdat att det är orimligt med dödsstraff med tanke på att hon faktiskt inte utförde morden. Tester har också visat att hon är på gränsen till utvecklingsstörd - något som också borde tala emot dödsstraff, menar de tusentals personer som engagerat sig i hennes fall - däribland den kände författaren John Grisham.
Teresa Lewis blir den tolfte kvinnan som avrättas sedan dödsstraffet återinfördes i USA 1976 (1 200 har avrättats totalt) - och den första kvinnan som dödas av delstaten Virginia på 98 år. Hon kommer att dö genom giftinjektion och har som sin sista måltid valt kycklingfilé med sockerärtor. Till efterrätt en chokladkaka.
Läs gärna vad John Grisham skriver om Teresa Lewis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar