måndag 6 september 2010

Om svenska och amerikanska värderingar

För några år sedan var jag en av två ledare för ett större projekt som handlade om förändrade värderingar och vad det skulle kunna leda till inom ett antal nyckelområden inom välfärdssektorn. Det var ett oerhört intressant projekt som gav mig massor av kunskap, tankar och idéer som jag borde gjort något bättre av. Men flytten till USA kom emellan och nya projekt stod för dörren.

De senaste dagarna har jag dock blivit påmind om projektet av två anledningar.

Det första var en ledarartikel i Washington Post häromdagen (som jag tyvärr inte hittar på nätet). Artikelförfattaren hade skapat ett diagram där "religiös aktivitet", dvs hur många procentuellt i ett land som anser sig vara aktivt troende, hade placerats i en ledd och BNP/invånare i den andra ledden. Sedan plottades ett 50-tal länder in i figuren. Bilden var klar: Ju lägre BNP/invånare desto högre religiositet. Och tvärtom. Med några undantag. Det tydligaste:

USA.

Landet har hög BNP per capita, men samtidigt en hög andel av befolkningen som beskriver sig själva som aktivt troende eller religiösa. USA ligger därmed en bra bit upp i diagrammet (många religiösa) och långt ut till höger (hög BNP/capita)

Sverige är det land där andelen personer med en religiös livsinställning är bland de absolut lägsta. Vi ligger alltså längst ner i det högra hörnet.

Bilden påminner mig om World Values Survey, som vi använde oss mycket av i vårt projekt. Vi bjöd bland annat in den (dåvarande) svenska projektledaren Thorleif Pettersson. WVS mest kända kartbild är den som kallas Inglehart-Welzel Cultural Map of the World. Den är intressant ur många aspekter och har ett bredare fokus än diagrammet i Post-artikeln. Men i grunden säger den i stort samma sak: USA är ett land där värderingar, religion eller andra perspektiv och livsinställningar är rätt orörliga och mycket traditionella. I Ingleharts kulturkarta ligger Sverige ensamt längst upp i högra hörnet. USA ligger på samma sida, men långt ner...

Sverige är extremt främst genom sin höga sekulariseringsgrad. Men sekulariseringen är ändå logiskt (om än hög) med tanke på de goda levnadsförhållandena. USA är också extremt, men genom att kombinera en hög levnadsnivå med ytterst traditionella värderingar.

Den andra saken som påminde mig om vårt projekt om värderingar var en kolumn i den konservativa dagstidningen The Examiner, skriven av Meghan Cox Gurdon. Den handlar om den brittiska premiärministern David Camerons planer på att ta en tids pappaledighet. Familjen har fått tillökning.

Att en statsminister (eller premiärminister) tar pappaledigt är sannolikt inget som de flesta svenskar skulle reagera särskilt mycket över. Möjligen positivt i så fall. Men det är annorlunda här i USA...

"Britsh PM's paternity leave sets odd example" är rubriken på kolumnen och texten andas tillbakahållen upprördhet. Döm själva, texten finns här.

Några snabbklipp:

"A prime minister taking paternity leave! Doesn't it sound preposterous - embarrissing even?"

"(...) Mr Cameron seems absurd (...) frankly bizarre."

"Maternity leave is a separate issue."

Och så vidare och så vidare.

Svenskar och amerikaner är lika på många sätt. Sverige har genom historien tagit många intryck från USA och säkert också plockat in en eller annan värdering. Men samtidigt är det förvånansvärt mycket som skiljer oss åt när det gäller värderingar - om man utgår från något slags genomsnitt. Se bara på frågor som dödsstraff, aborter, vapenlagar, hälso- och sjukvårdfrågor.

Och pappaledighet...

Kunskapen om dessa skillnader ökar möjligheten att förstå det här landet och folket som bor i det. Och det är nyttigt. Även om jag personligen fortfarande då och då tar mig för pannan eller blir uppriktigt förvånad när jag hör en del personer prata eller när jag läser en eller annan text.

3 kommentarer:

Jerker Nordlund sa...

Istället för präster har vi fått läkare. Jsg vet inte vad som är värst.

Fredrik Nyström sa...

Mycket läsvärt, och ämnet stämmer till eftertanke!

Peter sa...

Swami Suresh Nordlund: Jag vet inte om det där med läkare. Nog fanns det en enorm tilltro och respekt för en doktor förr, men knappast inte lika mycket numera. Allt fler ifrågasätter auktoriteter allt mer och hittar sin egen kunskap (falsk eller sann) via andra källor än de traditionella. Vilket är bra. Oftast.