I går skrev Barack Obama under den historiska sjukvårdsreformen. Vissa förändringar kommer att genomföras så gott som genast, andra kommer senare. Totalt ska reformen vara helt genomförd inom tio år.
Motståndarna har dock inte givit upp. Bland annat förbereder sig nu ett antal delstater (minst 14) för att överklaga beslutet, eftersom man menar att det strider mot konstitutionen och att det går får långt in i delstaternas självbestämmanderätt.
Ärendet lär utan tvekan hamna i Supreme Court snarare förr än senare...
Den som vill läsa min sammanfattning av den amerikanska sjukvårdsreformen och vad den innebär i praktiken kan gå in på Läkartidningens webbupplaga.
onsdag 24 mars 2010
söndag 21 mars 2010
Historiskt i kongressen
Det historiska beslutet om en sjukvårdsreform i USA är när detta skrivs troligen snart ett faktum. Obama och de demokratiska ledarna i representanthuset har uppenbarligen lyckats säkerställa de nödvändiga 216 rösterna i kammaren, bland annat genom att göra en uppgörelse med de demokratiska abortmotståndarna.
Jag cyklade över en sväng till Capitol Hill i den varma skymningen nu i kväll. Inne i huset pågick debatten sedan några timmar och utanför stod några hundra protesterande "te-partiser" som då och då, och med allt hesare röster, skrek sitt slagord: "Kill the Bill".
Men det blir nog inget av med det.
Barack Obama kommer av allt att döma ta hem sin största politiska seger så här långt inom kort.
Jag cyklade över en sväng till Capitol Hill i den varma skymningen nu i kväll. Inne i huset pågick debatten sedan några timmar och utanför stod några hundra protesterande "te-partiser" som då och då, och med allt hesare röster, skrek sitt slagord: "Kill the Bill".
Men det blir nog inget av med det.
Barack Obama kommer av allt att döma ta hem sin största politiska seger så här långt inom kort.
fredag 19 mars 2010
Upptrappning och nedräkning
På söndag ska representanthuset i USA:s kongress avgöra framtiden för det amerikanska sjukvårdssystemet.
Sannolikt, är bäst att tillägga.
Som det ser ut nu ska husets ledamöter rösta ja eller nej till dels senatens tidigare beslutade förslag till reform och dels till diverse tillägg (se förra inlägget för en komplicerad bakgrund...). Ledande demokratiska politiker, med president Barack Obama i spetsen, jagar nu på sina partikamrater för att de ska ställa upp. Partipiskor och morötter haglar i kongressen alla korridorer. Presidenten har till och med skjutit upp en planerad resa till Indonesien och Australien för att kunna fokusera på vårdreformen.
Minst 216 röster krävs för att reformen ska gå igenom. Det är oklart hur många som är "hemma" för demokraterna, men de flesta medier här i USA spekulerar i att det fattas mellan 5 och 30 röster för att uppnå 216. Alla ledamöter som inte klart deklarerat sin ståndpunkt, berabetas nu intensivt från alla håll och kanter.
Det är främst två saker som får en del demokrater att tveka - eller vara uttalade motståndare till reformen. Dels är den ständiga abortfrågan. I förslaget ingår att det ska vara okej att erbjuda sjukvårdsförsäkring som täcker kostnader för abort. Det är upp till det enskilda försäkringsbolaget att avgöra om detta ska ingå i paketet eller inte. Sannolikt kommer de flesta bolag, på grund av den konkurrens som alla hoppas ska öka bolagen emellan, ändå att erbjuda detta. Abortmotståndarna vill inte att detta överhuvudtaget ska vara en möjlighet.
Den andra tvistefrågan är statens roll. Demokrater på vänsterkanten tycker att det nuvarande förslaget är en halvmesyr och vill hellre ha det som kallas "single payer system", det vill säga ett centraliserat federalt system för sjukvårdsförsäkringen - ungefär motsvarande det som i stort sett resten av världens (rikare) nationer har, inklusive Sverige.
Den kommande helgen kommer att bli intensiv här i DC. Båda sidorna har laddat upp, det kommer att bli demonstrationer på Capitol Hill, TV och radio går varma med reklamspotar och lobbyisterna har slipat både argument och knivar...
Sannolikt, är bäst att tillägga.
Som det ser ut nu ska husets ledamöter rösta ja eller nej till dels senatens tidigare beslutade förslag till reform och dels till diverse tillägg (se förra inlägget för en komplicerad bakgrund...). Ledande demokratiska politiker, med president Barack Obama i spetsen, jagar nu på sina partikamrater för att de ska ställa upp. Partipiskor och morötter haglar i kongressen alla korridorer. Presidenten har till och med skjutit upp en planerad resa till Indonesien och Australien för att kunna fokusera på vårdreformen.
Minst 216 röster krävs för att reformen ska gå igenom. Det är oklart hur många som är "hemma" för demokraterna, men de flesta medier här i USA spekulerar i att det fattas mellan 5 och 30 röster för att uppnå 216. Alla ledamöter som inte klart deklarerat sin ståndpunkt, berabetas nu intensivt från alla håll och kanter.
Det är främst två saker som får en del demokrater att tveka - eller vara uttalade motståndare till reformen. Dels är den ständiga abortfrågan. I förslaget ingår att det ska vara okej att erbjuda sjukvårdsförsäkring som täcker kostnader för abort. Det är upp till det enskilda försäkringsbolaget att avgöra om detta ska ingå i paketet eller inte. Sannolikt kommer de flesta bolag, på grund av den konkurrens som alla hoppas ska öka bolagen emellan, ändå att erbjuda detta. Abortmotståndarna vill inte att detta överhuvudtaget ska vara en möjlighet.
Den andra tvistefrågan är statens roll. Demokrater på vänsterkanten tycker att det nuvarande förslaget är en halvmesyr och vill hellre ha det som kallas "single payer system", det vill säga ett centraliserat federalt system för sjukvårdsförsäkringen - ungefär motsvarande det som i stort sett resten av världens (rikare) nationer har, inklusive Sverige.
Den kommande helgen kommer att bli intensiv här i DC. Båda sidorna har laddat upp, det kommer att bli demonstrationer på Capitol Hill, TV och radio går varma med reklamspotar och lobbyisterna har slipat både argument och knivar...
onsdag 17 mars 2010
Komplicerat konstitutionellt lapptäcke
Ju längre jag bor här och ju mer jag studerar amerikansk politik på nära håll, desto mer förstår jag... inte.
Det amerikanska politiska systemet vilar på "the founding fathers" tankar, som sattes på pränt 1766 i det dokument som kallas "Declaration of Independence".
Sedan dess har mycket vatten runnit genom Potomac River och det ursprungliga konstitutionella dokumentet har kompletterats. Och kompletterats. Och kompletterats...
Numera är den amerikanska konstitutionen är veritabelt lapptäcke, med mängder av tillägg, speciallösningar, undantag och andra märkligheter. Att det är svåröverblickbart och närmast omöjligt att förstå samt öppnar för allehanda tolkningar så fort en konflikt är i sikte - råder det ingen större tvekan om.
Det skulle vara intressant att se en siffra på hur mycket pengar, tid och andra resurser som lagts på domstolsförhandlingar genom tiderna på grund av den grumliga konstitutionen. Snacka om resursslöseri.
Den senaste diskussionen om förändringen av den amerikanska vårdsektorn är en utmärkt illustration på detta lapptäcke. Låt mig förenkla kraftigt:
Den federala politiska strukturen bygger på maktdelning mellan kongressens två kamrar, presidenten och högsta domstolen. Den sympatiska tanken är att de tre makterna ska kontrollera varandra och allt bygger på ett komplicerat samspel, där en del grundläggande villkor måste uppfyllas för att ett lagförslag ska antas.
I kongressen finns det en mängd olika regler för hur representanthuset respektive senaten kan fatta beslut. I senaten krävs till exempel kvalificerad majoritet, minst 60 av 100 röster, för att vissa lagförslag ska gå igenom. Det gäller dock inte alla förslag. Ofta räcker det med enkel majoritet (om jag inte minns fel gäller dessutom ytterligare andra regler vid grundlagsförändringar). I huset krävs normalt enkel majoritet, men inte alltid.
För att en president ska kunna skriva under och därmed giltigförklara ett lagförslag, måste kongressens båda kamrar först enas. Normalt. Men inte alltid.
Just nu jobbar man intensivt på hälso- och sjukvårdsförslaget. Det finns två beslut, ett taget av huset och ett av senaten. På grund av ändrade majoritetsförhållanden i senaten kan demokraterna troligen inte få igenom ett förändrat beslut. Alltså måste huset ändra sig - och anta senatens förslag.
Men det kommer inte huset att göra. Det finns några saker i senatsbeslutet som inte många demokrater i huset kan gå med på. Alltså kommer man inte att få majoritet för senatsbeslutet i huset.
Hänger ni med?
Då kommer vi in på de mer komplicerade konstitutionella trollkonsterna. Och i detta sammanhang är begreppet reconciliation avgörande. Genom att representanthuset i princip antar senatsbeslutet, men gör några tillägg och ändringar i det, kan sedan senaten anta dessa förändringar via reconciliation, vilket i praktiken innebär att det räcker med enkel majoritet. Den här typen av beslut infördes 1974 för att undvika låsningar mellan kamrarna, så kallad filibuster och har använts flitigt av båda partierna sedan dess. Kontentan är att senatsbeslutet ligger fast, men att det görs vissa mindre förändringar eller tillägg.
Som om inte detta vore tillräckligt komplicerat, så funderar nu den demokratiska talmannen i representanthuset Nancy Pelosi att undvika en omröstning om senatens förslag till vårdreform. Det finns nämligen en sådan möjlighet. Den kallas "self-executing rule" eller "deem and pass" och innebär mycket förenklat att om huset säger ja till de tillägg och ändringar som senaten ska ta ställning till enligt "reconciliation", så förutsätts huset också stå bakom senatens ursprungsförslag.
Alltså behövs ingen omröstning i representanthuset och vips så är båda kamrarna eniga om ett lagförslag som kan skrivas under av presidenten...
Detta politiska rävspel har naturligtvis fått republikanerna att flyga i taket - vilket man kan förstå. Samtidigt kan det vara bra att ha i minnet att även det partiet använs av exakt samma taktiska manövrar för att få igenom sina egna förslag tidigare. Och då har demokraterna flugit i taket.
Det är lätt att förstå att politikerföraktet riskerar att breda ut sig. Och att vanligt folk fattar allt mindre av vad de förtroendevalda sysslar med.
Samtidigt är det här ett tecken på att det finns svåra, strukturella och grundläggande problem i den ofta så hyllade amerikanska konstitutionen. Detta lapptäcke av märkliga lösningar för att komma undan olika former av begränsningar och låsningar gör sannolikt ingen glad. Mer än möjligen statsvetare.
Om nu demokraterna får igenom sin vårdreform i hela kongressen, så väntar nästa process: Republikanerna kommer med all sannolikhet hävda att beslutet tagits på ett okonstitutionellt sätt och det blir därmed ett ärende för högsta domstolen...
Läs gärna Dana Milbanks kolumn i dagens Washington Post.
Det amerikanska politiska systemet vilar på "the founding fathers" tankar, som sattes på pränt 1766 i det dokument som kallas "Declaration of Independence".
Sedan dess har mycket vatten runnit genom Potomac River och det ursprungliga konstitutionella dokumentet har kompletterats. Och kompletterats. Och kompletterats...
Numera är den amerikanska konstitutionen är veritabelt lapptäcke, med mängder av tillägg, speciallösningar, undantag och andra märkligheter. Att det är svåröverblickbart och närmast omöjligt att förstå samt öppnar för allehanda tolkningar så fort en konflikt är i sikte - råder det ingen större tvekan om.
Det skulle vara intressant att se en siffra på hur mycket pengar, tid och andra resurser som lagts på domstolsförhandlingar genom tiderna på grund av den grumliga konstitutionen. Snacka om resursslöseri.
Den senaste diskussionen om förändringen av den amerikanska vårdsektorn är en utmärkt illustration på detta lapptäcke. Låt mig förenkla kraftigt:
Den federala politiska strukturen bygger på maktdelning mellan kongressens två kamrar, presidenten och högsta domstolen. Den sympatiska tanken är att de tre makterna ska kontrollera varandra och allt bygger på ett komplicerat samspel, där en del grundläggande villkor måste uppfyllas för att ett lagförslag ska antas.
I kongressen finns det en mängd olika regler för hur representanthuset respektive senaten kan fatta beslut. I senaten krävs till exempel kvalificerad majoritet, minst 60 av 100 röster, för att vissa lagförslag ska gå igenom. Det gäller dock inte alla förslag. Ofta räcker det med enkel majoritet (om jag inte minns fel gäller dessutom ytterligare andra regler vid grundlagsförändringar). I huset krävs normalt enkel majoritet, men inte alltid.
För att en president ska kunna skriva under och därmed giltigförklara ett lagförslag, måste kongressens båda kamrar först enas. Normalt. Men inte alltid.
Just nu jobbar man intensivt på hälso- och sjukvårdsförslaget. Det finns två beslut, ett taget av huset och ett av senaten. På grund av ändrade majoritetsförhållanden i senaten kan demokraterna troligen inte få igenom ett förändrat beslut. Alltså måste huset ändra sig - och anta senatens förslag.
Men det kommer inte huset att göra. Det finns några saker i senatsbeslutet som inte många demokrater i huset kan gå med på. Alltså kommer man inte att få majoritet för senatsbeslutet i huset.
Hänger ni med?
Då kommer vi in på de mer komplicerade konstitutionella trollkonsterna. Och i detta sammanhang är begreppet reconciliation avgörande. Genom att representanthuset i princip antar senatsbeslutet, men gör några tillägg och ändringar i det, kan sedan senaten anta dessa förändringar via reconciliation, vilket i praktiken innebär att det räcker med enkel majoritet. Den här typen av beslut infördes 1974 för att undvika låsningar mellan kamrarna, så kallad filibuster och har använts flitigt av båda partierna sedan dess. Kontentan är att senatsbeslutet ligger fast, men att det görs vissa mindre förändringar eller tillägg.
Som om inte detta vore tillräckligt komplicerat, så funderar nu den demokratiska talmannen i representanthuset Nancy Pelosi att undvika en omröstning om senatens förslag till vårdreform. Det finns nämligen en sådan möjlighet. Den kallas "self-executing rule" eller "deem and pass" och innebär mycket förenklat att om huset säger ja till de tillägg och ändringar som senaten ska ta ställning till enligt "reconciliation", så förutsätts huset också stå bakom senatens ursprungsförslag.
Alltså behövs ingen omröstning i representanthuset och vips så är båda kamrarna eniga om ett lagförslag som kan skrivas under av presidenten...
Detta politiska rävspel har naturligtvis fått republikanerna att flyga i taket - vilket man kan förstå. Samtidigt kan det vara bra att ha i minnet att även det partiet använs av exakt samma taktiska manövrar för att få igenom sina egna förslag tidigare. Och då har demokraterna flugit i taket.
Det är lätt att förstå att politikerföraktet riskerar att breda ut sig. Och att vanligt folk fattar allt mindre av vad de förtroendevalda sysslar med.
Samtidigt är det här ett tecken på att det finns svåra, strukturella och grundläggande problem i den ofta så hyllade amerikanska konstitutionen. Detta lapptäcke av märkliga lösningar för att komma undan olika former av begränsningar och låsningar gör sannolikt ingen glad. Mer än möjligen statsvetare.
Om nu demokraterna får igenom sin vårdreform i hela kongressen, så väntar nästa process: Republikanerna kommer med all sannolikhet hävda att beslutet tagits på ett okonstitutionellt sätt och det blir därmed ett ärende för högsta domstolen...
Läs gärna Dana Milbanks kolumn i dagens Washington Post.
torsdag 11 mars 2010
Jihad Jane och serietecknaren Vilks
Den närmast osannolika historien om Jihad Jane och hennes eventuella planer på att döda den svenske konstnären Lars Vilks, har väckt stor uppmärksamhet här i amerikanska medier. Och alla ställer samma fråga: Hur kan en till synes vanlig medelålders amerikansk kvinna bli en potentiell muslimsk terrorist?
Huruvida hon faktiskt är en potentiell terrorist har jag ingen aning om. Jag har med åren blivit en tämligen luttrad nyhetskonsument och har lärt mig att inte alltid ta sådana här historier som absolut sanning (eller annorlunda uttryckt: lex ballongpojken). Men det är ändå intressant att se reaktionerna här i USA: Den muslimska fanatismen breder ut sig. Inte ens hederliga vita kvinnor går det att lita på längre...
"I came home and she was gone. It doesn't make any sense. She was a good-hearted person", säger Colleen LaRoses pojkvän sedan fem år. Hon hade plötsligt, utan förvarning, flyttat ut från deras lägenhet i augusti (källa AP).
Lars Vilks, tidigare mest känd för det pinsamma skrotupplaget "Nimis" som han skapade i naturreservatet Kullaberg (ursäkta den personliga reflektionen, jag har aldrig varit någon anhängare av den där skapelsen), kallas för övrigt konsekvent för cartoonist i amerikanska medier. Sannolikt blandas han ihop med den danska serietecknare som tidigare publicerade Muhammad-teckningarna i Jyllands-Posten.
Huruvida hon faktiskt är en potentiell terrorist har jag ingen aning om. Jag har med åren blivit en tämligen luttrad nyhetskonsument och har lärt mig att inte alltid ta sådana här historier som absolut sanning (eller annorlunda uttryckt: lex ballongpojken). Men det är ändå intressant att se reaktionerna här i USA: Den muslimska fanatismen breder ut sig. Inte ens hederliga vita kvinnor går det att lita på längre...
"I came home and she was gone. It doesn't make any sense. She was a good-hearted person", säger Colleen LaRoses pojkvän sedan fem år. Hon hade plötsligt, utan förvarning, flyttat ut från deras lägenhet i augusti (källa AP).
Lars Vilks, tidigare mest känd för det pinsamma skrotupplaget "Nimis" som han skapade i naturreservatet Kullaberg (ursäkta den personliga reflektionen, jag har aldrig varit någon anhängare av den där skapelsen), kallas för övrigt konsekvent för cartoonist i amerikanska medier. Sannolikt blandas han ihop med den danska serietecknare som tidigare publicerade Muhammad-teckningarna i Jyllands-Posten.
tisdag 9 mars 2010
Legalisering av cannabis allt närmare
Allt fler delstater här i USA planerar att åtminstone delvis legalisera cannabis. Och folkopinionen har svängt kraftigt under de senaste decennierna. I slutet av 1960-talet, när "flower power" slagit igenom och cannabis och marijuana började användas mer frekvent, var mer än åtta av tio amerikaner emot en legalisering av drogen. I dag är nästan hälften av befolkningen för en legalisering. I Kalifornien vill 56 procent tillåta cannabis och reglera försäljningen enligt samma princip som för alkohol.
Två delstater, Alaska och Maine, har "avkriminaliserat" användandet av cannabis/marijuana. Det är dock fortfarande förbjudet att sälja. Ungefär 15 delstater av USA:s totalt 50 delstater accepterar drogen som medicin efter läkares förskrivning. Ytterligare lika många delstater kommer inom kort att behandla lagförslag med samma innehåll.
Lobbyorganisationer har i många år jobbat hårt för att släppa på förbudet att använda cannabis/marijuana. Kampen leds från Kalifornien som var tidigt ute med att liberalisera reglerna. Sedan 1996 har det där varit tillåtet att skriva ut cannabis i medicinskt syfte.
De vanligaste argumenten för en legalisering är bland annat att "pot" är en så oerhört vanlig drog i USA och att det är bättre att samhället har koll på det istället för att överlåta det åt en illegal marknad. Eller som en jurist uttrycker saken i USA Today:
"Det är lättare för ungdomar att få tag på marijuana än ett sexpack öl. Langare frågar inte efter legitimation eller kräver att man ska ha en viss minomålder för att få köpa".
Läs hela artikel "Slowly, limits on pot are fading" i USA Today.
Två delstater, Alaska och Maine, har "avkriminaliserat" användandet av cannabis/marijuana. Det är dock fortfarande förbjudet att sälja. Ungefär 15 delstater av USA:s totalt 50 delstater accepterar drogen som medicin efter läkares förskrivning. Ytterligare lika många delstater kommer inom kort att behandla lagförslag med samma innehåll.
Lobbyorganisationer har i många år jobbat hårt för att släppa på förbudet att använda cannabis/marijuana. Kampen leds från Kalifornien som var tidigt ute med att liberalisera reglerna. Sedan 1996 har det där varit tillåtet att skriva ut cannabis i medicinskt syfte.
De vanligaste argumenten för en legalisering är bland annat att "pot" är en så oerhört vanlig drog i USA och att det är bättre att samhället har koll på det istället för att överlåta det åt en illegal marknad. Eller som en jurist uttrycker saken i USA Today:
"Det är lättare för ungdomar att få tag på marijuana än ett sexpack öl. Langare frågar inte efter legitimation eller kräver att man ska ha en viss minomålder för att få köpa".
Läs hela artikel "Slowly, limits on pot are fading" i USA Today.
onsdag 3 mars 2010
Obamas vårdförslag samt artikel om Totalstyrelsen
President Barack Obama presenterar i skrivande stund sitt definitiva (?) förslag till en samlad amerikansk hälso- och sjukvårdsreform. I sitt tal i Vita Husets östra rum har han precis läxat upp republikanerna och deras ovilja att överhuvudtaget vilja vara med i en bred uppgörelse.
Republikanerna kräver att hela arbetet med vårdreformen ska göras om från början, vilket i praktiken innebär att de nödvändiga strukturella förändringarna av den amerikanska vården kommer att dröja ytterligare några år.
Nu räknar Obama med att få igenom sitt förslag "inom några veckor". Det handlar om politiskt rävspel på hög strategisk nivå. Förslaget bygger på det beslut som redan är taget i senaten. Således räknar man med att det inte behövs någott nytt beslut med så kallad supermajoritet (minst 60 röster av 100). I den andra kammaren i kongressen, representanthuset, räcker det med enkel majoritet.
I sitt tal riktade också Barack Obama ovanligt hårda ord mot den privata försäkringssektorn.
Debatten om vårdreformen lär vara mycket affekterad under våren.
Slutligen: Jag är skyldig er en länk till den artikel som jag skrev om i förra inlägget. Ni kan hitta texten här.
Republikanerna kräver att hela arbetet med vårdreformen ska göras om från början, vilket i praktiken innebär att de nödvändiga strukturella förändringarna av den amerikanska vården kommer att dröja ytterligare några år.
Nu räknar Obama med att få igenom sitt förslag "inom några veckor". Det handlar om politiskt rävspel på hög strategisk nivå. Förslaget bygger på det beslut som redan är taget i senaten. Således räknar man med att det inte behövs någott nytt beslut med så kallad supermajoritet (minst 60 röster av 100). I den andra kammaren i kongressen, representanthuset, räcker det med enkel majoritet.
I sitt tal riktade också Barack Obama ovanligt hårda ord mot den privata försäkringssektorn.
Debatten om vårdreformen lär vara mycket affekterad under våren.
Slutligen: Jag är skyldig er en länk till den artikel som jag skrev om i förra inlägget. Ni kan hitta texten här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)