Februari är Black History Month här i USA (och enligt Wikipedia även i Kanada). Tanken är bland annat att uppmärksamma de svartas historia, orsaken till varför många av dem en gång hamnade på den här kontinenten, lyfta fram goda förebilder och påminna om de många år av förtryck och rasåtskillnad.
Black History Month uppmärksammas på många sätt runt om i USA, inte minst på skolorna. Samtliga våra tre barn har på olika sätt varit inblandade i projekt som har med de svartas amerikanska historia att göra.
Och i dag togs det första spadtaget för vad som ska bli Museum for African American History and Culture. Bland de närvarande fanns bland andra president Barack Obama. Muséet ska stå färdigt 2015, kommer att ligga nere vid National Mall och är redan omtalat för dess vågade och annorlunda arkitektur.
I höstas invigdes dessutom Martin Luther King Memorial som en hyllning till den främsta amerikanska symbolen för svart medborgarrättskamp.
Så de svartas amerikanska historia är i hög grad levande här i USA. Det kan då tyckas en smula paradoxalt att flera höjer rösterna för att det är dags att avskaffa Black History Month.
Varför ska de svartas amerikanernas historia bara uppmärksammas en månad om året?
Skådisen Morgan Freeman tillhör kritikerna: "I don't want a black history month. Black history is American history".
På torsdag kväll visas den svarta amerikanske dokumentärfilmaren Shukree Hassan Tilghman "More Than a Month" på PBS. Inte heller han är särskilt förtjust i Black History Month: "Was February really a celebration of black history or a way to say, ‘You black people don’t really matter outside of February, and you’re not really American’?”.
Andra debattörer frågar sig varför just African American ska ha en särskild historiemånad. Varför har i så fall inte ursprungsbefolkningen det? Eller den stora gruppen immigranter från Asien? Eller från Latinamerika? Och varför ska man enbart se till etncitet? Ska inte alla traditionellt undertryckta grupper uppmärksammas särskilt med en historiemånad? Kvinnor? Homosexuella? Funktionshindrade? Barn? Fattiga?
Listan kan göras lång.
Diskussionen är onekligen intressant. Är det rätt metod att särskilt lyfta fram en företeelse genom att rikta spotlighten på den under en viss tid i syfte att påminna om den mångåriga kampen mot orättvisa och rassegregation? Eller förstärker det bara känslan av utanförskap?
1 kommentar:
Som någon som är verksam i häradet har jag fått uppfattningen att African American studies har lite av lokalhistoria över sig. Alltså historieskrivning som präglas av ett personligt intresse men med brister i vetenskaplighet och perspektiv.
Jag kommer att tänka på något jag läste i en artikel i The New York Review of Books från 1975 som berörde debatten kring Fogel och Engermans uppmärksammade "Time on the Cross:The Economics of American Negro Slavery". Detta verk, som försökte slå ett slag för Cliometrics (ekonometrisk historia) och sopa banan med tidigare forskning inom området som hade en sådan lokalhistorisk prägel. Verket skapade som sagt en hel del uppmärksamhet och visade sig med tiden ha många brister i sin metod.
Vad jag ville komma till var i vilket fall en passage i nämnda arikel:
"Most of the leading scholars in the field of slavery and many prominent historians, economists, and sociologists in other fields - nearly one hundered participants in all - gathered in Rochester to subject Time on the Cross to careful scrutiny. [...] Few black scholars attended because the conference coincided with the meeting of the Association for the Study of Afro-American Life and History in Philadephia.".
Min tolkning: En revolution håller på att hända inom historieämnet i en fråga som torde ligga i kärnan av Afro-American Studies och dess företrädare väljer i hög grad sitt eget provinsiella möte för inbördes beundran.
Skicka en kommentar