Min bloggpolare och grönsvarta kamrat Olle J hade en intressant kommentar till mitt förra inlägg. Jag började svara honom, men det blev så långt så jag väljer att publicera texten som ett inlägg istället.
Tack för inlägget Olle. Du är experten på detta, men jag kan konstatera att vissa saker är väldigt svåra att diskutera här i USA pga historien - och då särskilt african-americans mångåriga historia av förtryck och rasåtskillnad. Det finns en känslighet som jag särskilt i början av min vistelse här ibland uppfattade som överkänslighet, men som jag under årens lopp fått allt större förståelse för.
It's complicated, som man brukar säga.
Av Washington DC befolkning är drygt 60 procent svarta. Även om det finns en relativt stor minoritet som är rätt så nyanlända invandrare, så är de flesta ättlingar de många tusen afrikaner som tvingades hit som slavar. Med den bakgrunden och med den långa tidsperiod som präglades av rasåtskillnad och extrema sociala skillnader (som fortfarande till stor del finns kvar), finns det massor av saker som kan vara svåra att fatta för en vit europeisk man. Jag talar utifrån egen egen erfarenhet...
Ett aktuellt exempel är hur de kommunala skolorna sköts här i Distriktet. Jag ska inte gå in på detaljer, men att försöka reformera skolsystemet här i Distriktet - det tillhör fortfarande ett av de sämsta i hela USA - låter sig inte göras enkelt. Fråga den förra skolchefen Michelle Rhee, som tvingades gå sedan den svarta majoriteten i stan röstat bort den borgmästare som tillsatte henne och som stödde hennes - ofta tuffa och radikala - idéer om hur skolan skulle förbättras. I hennes reformer ingick bland annat att dåliga lärare helt sonika skulle bort från undervisningen och att skolor som inte höll måttet skulle läggas ner. Hon hann sparka över 200 lärare och lägga ner 22 skolor innan hon själv fick sparken. De flesta lärarna som tvingades bort var svarta. Och skolorna som las ner var företrädesvis i de fattiga - och svarta - delarna av DC. Det här retade upp många som menade att Rhee (själv med asiatiskt ursprung) i princip var rasist och helt inriktad på att enbart satsa på de kommunala skolorna belägna i den rikare (och vitare) delen av DC. Hon borde istället ha satsat resurser på att förbättra lärarnas kompetens - särskilt i de fattiga stadsdelarna, menade de bland annat.
Många av de tidigare sparkade lärarna har nu återfått sina tjänster. Inga fler skolor har lagts ner. Irritationen bland den svarta majoriteten har dämpats. Samtidigt är det många - även bland svarta - som är missnöjda med att skolreformen kom av sig. Resultaten i stans skolor har åter försämrat efter några års förbättringar.
Som sagt, it's complicated. Och oerhört känsligt.
Ett illustrativt exempel på detta är den senaste tidens debatt kring den nya superstjärnan Jeremy Lin (basket, NY Knicks). Han är amerikansk-asiat och har bemötts av en mängd skojigheter om sin etnicitet i rubriker och bland kommentatorer. Skämt som utan tvekan hade varit fullständigt omöjliga om Jeremy varit svart, men eftersom han han kinesisk bakgrund så kan man skämta om allt från risätning till ping-pong.
Debatten och det paradoxala i det här fångades rätt perfekt i sketch i förra lördagens Saturday Night Live. Se klippet via följande länk eller här nedan.
1 kommentar:
Nu är jag ingen expert på African American studies men det intryck jag fått är som sagt att det är ett tämligen insulärt ämne som existerar i sin egen bubbla. De flesta samhällen har sina frågor som är tabu på olika sätt. Att amerikaner i officiella sammanhang hanterar olika minoriteter på olika sätt kan mycket väl avspegla sig i tillhörande akademiska ämnen. Både indianer och samer brukar ju skildras som harmoniska naturfolk i mer officiella sammanhang men jag vet inte om det avspeglar sig i forskning. I Sverige finns det la oftast i alla fall några dissidenter i de flesta fall. Man kan dock undra hur lätt det är att få forskningspengar till att undersöka kriminell tradition och livsstil bland romska familjer... Undrar nog ändå inte om jag fördrar att några historiskt och i viss mån än idag illa behandlade minoriteter behandlas varligt än den till synes bajsnödiga relation som det officiella Turkiet har med sin tidiga historia.
Skicka en kommentar