Den 1 oktober lägger DC:s motsvarighet till Bilprovningen ner sin verksamheten. I framtiden ska inga privatbilar kollas av myndigheterna, utom när det gäller avgasutsläpp (som regleras av federala bestämmelser). Det avslöjade Washington Post i dag.
Skälet till slopandet av inspektionen är förstås pengar. Avgifterna som vi bilägare betalar för säkerhetskontrollen vartannat år räcker inte. Varje år måste stan skjuta till motsvarande några miljoner kronor.
Det är en intressant nyhet. Är det en lönsam affär för samhället - och därmed för skattebetalarna - att lägga ner bilprovningen? På kort sikt är svaret säkert ja. På längre sikt är svaret sannolikt nej. Sämre bilsäkerhet - taskiga bromsar, ljus som inte funkar, bilbälten ur funktion och så vidare - leder garanterat till både fler olyckor och till allvarligare konsekvenser vid olyckor. Förutom allt lidande och tragik detta medför, kommer det också att leda till ökade kostnader för både privatpersoner och samhälle. Högre belastning på räddningskårer, mer att göra för polisen, ökat tryck på akuten, högre kostnader för försäkringspremier, större reparationskostnader. Listan kan göras lång.
Kortsiktiga samhälleliga besparingar ger påfallande ofta en direkt motsatt effekt på längre sikt.
Detta kan överföras till andra områden. Det finns för närvarande en omfattande diskussion här i USA om preventiv vård. En orsak till de gigantiska vårdkostnaderna här är nämligen att alltför många säker vård alltför sent. För den majoritet av befolkningen som har sjukvårdsförsäkring fungerar preventiv vård överlag rätt bra. Man går på regelbundna hälsokontroller och får goda råd om livsstilsvanor av sin doktor. Men uppemot var fjärde amerikan antingen saknar försäkring eller är vad som brukar kallas "underförsäkrad". För dessa finns det knappt någon preventiv vård alls. När en sjukdom slår till så har det ofta gått för långt. Det blir akuta - och därmed väldigt dyra - vårdinsatser. Tandvården är ett annat tydligt exempel, där prevention - regelbundna besök hos tandläkare och tandhygienist - innebär mindre långsiktiga kostnader.
Själv sysslar jag för närvarande med ett projekt som handlar om barn och ungdomar och hur preventiva, generella insatser, t ex god kvalitet inom skola och barnomsorg, bra fritidsgårdar etc, kan leda till att färre barn drabbas av olika former av sociala eller psykiska problem. Preventiva insatser för barn och ungdomar kan kosta en del på kort sikt. Men det kan betala sig många gånger om på lång sikt.
Ett av problemen är att samhällets olika offentliga budgetar ofta är baserade på ett eller ett fåtal år och att de är utformade som stuprör. Nedskärningar inom skolan leder till bättre ekonomi för kommunens utbildningsnämnd. Men några år senare får socialnämnden betydligt högre kostnader eftersom Kalle och Stina behöver dyra sociala insatser - kostnader som kanske aldrig hade uppstått om det funnits flera stödjande vuxna runt Kalle och Stina fem år tidigare.
Det här finns utmärkt beskrivet i en rapport, "Tänk långsiktigt", som sammanställdes av Skolverket, Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet för några år sedan. Kan rekommenderas. Ett exempel ur rapporten:
"Om man t.ex. förebygger en enda persons missbruk under vuxenlivet, kan man för samma kostnad ge stödjande utbildning som syftar till att utveckla föräldrarnas kompetens och sätt att bemöta sina barn till ca 3 400 eller 6 900 barns föräldrar beroende på hur kostnaderna diskonteras. Den här typen av utbildningar har visat sig effektiv när det gäller att förebygga utåtriktade psykiska problem hos barn och ungdomar. Det förefaller inte orimligt att man genom en så omfattande utbildningsinsats kan förhindra att minst ett av barnen kommer att leva som missbrukare. Det är vad som krävs för att insatsen ska vara samhällsekonomiskt lönsam på lång sikt."
Rätt talande, eller hur? En missbrukare kan kosta samhället runt 12-15 miljoner kronor i olika former av insatser.
Det är förstås svårt att härleda enskilda fall till att t ex skolan ökade klass-storlekarna i början av 1990-talet. Men aggregerat kan man se ett samband. Vilket ju egentligen är rätt självklart. Sparar man in på prevention eller tidiga insatser, kommer kostnaderna ifatt så småningom. Och inte bara ifatt. De kutar iväg rejält över den nivån som sparades i det tidigare skedet.
Så frågan är om DC bitit sig i svansen när det gäller att lägga ner säkerhetsinspektionen för privatbilar. Den totala kostnaden för samhället kan bli betydligt högre än de miljoner man sparar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar