Jag säger då det... Den där storyn med pojken i ballongen slår väl det mesta. En skickligt arrangerad publicitetskupp? Eller en synnerligen märklig kombination av en massa konstigheter?
Hur som helst. Här i USA har den här historien gått live oavbrutet sedan den dök upp först någon gång i eftermiddags. Först följdes den svävande ballongen, där en 6-årig antogs finnas. Sedan landade den (både ballongen och storyn) på en åker, befanns tom. Då hade man redan börjat spekulera i att pojken ramlat ur vid starten. Sedan hittades pojken hemma på gården och nu i kväll har familjen intervjuats i direktsändning i CNN (och säkert även på andra håll).
Allt fler börjar ana att detta var en kupp för att skapa publicitet kring familjen, som redan varit med i en TV-sänd realitetssåpa (Wife Swap) som bygger på att man ska byta fru.
Som den skeptiker jag är, började jag rätt snabbt misstänka att det hela var någon slags bluff. Misstankarna har väl inte blivit mindre i takt med att den här galna historien utvecklat sig. Men det intressanta är väl egentligen hur medierna agerat och hur nyhetsproduktionen fungerar - och vilka konsekvenserna kan bli när de rätta ingredienserna infinner sig samtidigt.
Här fanns det gott om bra nyhetsingredienser som skapade förutsättningar för ett enormt medialt genomslag: dramatik med ett oklart slut, en grym situation, en ensam liten pojke i ballong på tusen meters höjd, en halvkänd familj, diverse oklarheter som måste klaras ut etc.
Det är inte första gången som nyhetsmedier går i spinn på en story som visar sig vara helt eller delvis felaktig - och kanske till och med planerad. Det känns som om många ansvariga på redaktioner runt om i det här landet och sannolikt också i resten av världen bör fundera lite på vad de faktiskt förmedlar, i vilken form de gör det och på vilken information de bygger sin rapportering. Samt - inte minst - vilken roll de spelar i denna genommedialiserade värld och vilket ansvar detta innebär.
Dessutom väcker det här frågor om föräldraskap. Det känns onekligen rätt cyniskt att utnyttja en sexårig pojke på det här sättet - förutsatt att det nu är en bluff.
Läs gärna min favoritjournalists inlägg om saken här.
6 kommentarer:
Nyhetsmedier världen över är intresserade av säljande storys inte av någon slags sanning. Man granskar inte gärna en bra story utan kör ut den i konkurrensens namn. Det är tidningen med lägst moral som sätter standarden för flocken.
Jag säger bara "svininfluensan".
Lunds konsthall visar nu en utställning av Omer Fast som gav mig upplevelser om hur bräckligt sambandet mellan en berättad story och verkligheten kan vara.
Många års erfarenhet av svensk kvällspress gör att jag läser också den med stor skepsis.
Så käre Peter, jag misstänker att även du (omedvetet?) är en lakej i den kapitalistiska pressens profitdrivna storytelling.
Eller har jag fel?
Kolla aldrig en bra story, som en vis tidningsman en gång uttryckte det. Själv är jag dock ingens lakej numera, förutom möjligen mina barns... De kör ständigt med mig.
Jag köpte Aftonbladet idag och döm om min förvåning. Denna historie var den första som mötte mitt öga. Den var så originell och så otrolig att jag inte läste den alls. Inte förrän jag fick syn på din reflektion på internet kunde jag ana ett visst samband.
Nu ska jag gå tillbaka till tidningen och läsa igenom artikeln ordentligt. Fast med lite objektivare ögon.
Tack för kommentaren. Det är nog ett bra grundtips: att konsumera nyheter i alla dess former med ett kritiskt öga. Det är ju så lätt att tro på allt alla säger...
Jag har följt med lite och blir förvånad över hur mycket uppmärksamhet de får NU då. Det tar liksom aldrig slut och var det inte det han ville, pappan? Det diskuterades igår om han inte var värd en egen reality show eftersom han hade "lyckats" med sin kupp. Jag säger bara "Stackars barn"...
Jo, man kan ju fundera på hur barnen upplever en sådan här sak. De har ju, förutsatt att uppgifterna om en mediekupp stämmer, blivit tillsagda att ljuga folk rakt upp i ansiktet om vad som verkligen hänt. Det känns inte som ett riktigt bra föräldraskap, om jag säger så. Välkommen hem!
Skicka en kommentar