Jag vill inte på något sätt framhäva mig själv (inget skulle vara mig mer främmande), men för nästan ett år sedan utnämnde jag Mitt Romney till segrare i republikanernas nomineringsprocess (se inlägget Jag mötte republikanernas blivande presidentkandidat på min privata blogg Andra sidan).
Och efter gårdagens storseger i New Hampshire står det alltmer klart att det verkligen blir så. Det ska till ett under om hans konkurrenter ska lyckas betvinga honom. Det grundläggande problemet är att de är för många. Vilket innebär att Romney-skeptikerna splittrar upp sig mellan de olika kandidaterna. Vilket naturligtvis gynnar Romney.
Skulle till exempel Rick Perry och Rick Santorum kasta in sina respektive handdukar, hade deras anhängare i stor omfattning gått till Newt Gingrich, som plötsligt minst hade fördubblat sitt stöd. Och då hade han verkligen kunnat utmana Romney. Samma sak gäller om Santorum varit kvar och Gingrich och Perry hoppat av. Däremot skulle möjligen inte Perry helt automatiskt få Santorums och Gingrichs röstandelar. Han har sannolikt inte det breda förtroendet bland republikanerna.
Ron Paul spelar i en liga för sig, med sitt i sammanhanget rätt extrema libertarianska budskap. Hans goda resultat i både Iowa och New Hampshire har överraskat många, men hans potentiella stöd är starkt begränsat. Dessutom tvivlar jag starkt på att han ens överväger att lägga ner sin kampanj i förtid.
Jon Huntsman är det moderata alternativet i detta ytterst högerorienterade republikanska fält. Han appellerar främst till väljare i mitten och för närvarande är de för få och för tystlåtna inom det republikanska partiet för att han ska kunna inhösta några större framgångar.
Vägen är alltså asfalterad och klar för Mitt Romney. Om inget extremt händer framöver.
Jag har noterat att det finns en viss debatt i Sverige om att det rapporteras för mycket om det amerikanska primärvalet. Och det kan man naturligtvis tycka. Personligen håller jag inte med. Det amerikanska valet, inklusive förfäktningarna i primärvalssäsongen, berör inte bara USA utan hela världen. Så är det bara, vara sig man gillar det eller inte.
Det har stor betydelse om Barack Obama utmanas av en republikan långt till höger eller är mer centruminriktad. Primärvalen mejslar ut utmanaren och ska vi någonsin kunna förstå amerikansk politik i Sverige så måste man också förstå hur politiken här fungerar. För att förstå det måste man följa hela det politiska skeendet, inte bara hoppa in i slutet av presidentkampanjen i höst. Det amerikanska valsystemet är komplicerat och långdraget. Presidentvalskampanjerna inleds i praktiken nästan ett och ett halvt år innan själva valdagen.
Jag minns hur många svenskar som var förvånade och besvikna över att John Kerry inte lyckades slå George W Bush i samband med att han blev återvald en andra mandatpariod. Hade man följt hela resan från primärvalen till valdagen hade nog resultatet inte varit lika överraskande för de flesta.
Sedan har jag full respekt för att en del är helt ointresserade av amerikansk politik. Och då kan man ju låta bli att läsa de artiklar, bloggar, se de inslag och lyssna på de radioreportage som handlar om primärvalen och de hoppfulla presidentkandidaterna.
Men för sådana som mig, som är intresserada av internationell politik, maktfrågor, ideologi och liknande, så är en intensiv bevakning av valet i världens mäktigaste nation en självklarhet. Också i Sverige. Det behöver inte utesluta att rapporteringen från andra maktcentra i världen - som Kina, Indien, Japan, EU - ska minska. Tvärtom. Jag är övertygad om att en god utrikesbevakning i svenska nyhetsmedier leder till ett större allmänt intresse för internationella frågor.
5 kommentarer:
Skall jag se detta som en replik på mitt fb-gnäll eller är det bara så att genier tänker på samma sak samtidigt (inkl. SR, vilket jag inte heller hört) om än inte kommer till samma slutsats?
Du skriver att [f]ör att förstå det måste man följa hela det politiska skeendet, inte bara hoppa in i slutet av presidentkampanjen i höst." Men är det inte så att det finns mängder av minst lika viktiga processer som leder fram till viktiga politiska, sociala och ekonomiska effekter som inte får tillnärmelsevis samma nyhetsbevakning?
Nu tror jag nog i och för sig att din sammanfattning, att "[d]et behöver inte utesluta att rapporteringen från andra maktcentra i världen [...]Jag är övertygad om att en god utrikesbevakning i svenska nyhetsmedier leder till ett större allmänt intresse för internationella frågor" kan ses som en synes av våra uppfattningar. Samtidigt börjar jag emellertid bli lite uttråkad av Kremlologiska inslag (och jag läser ju din blogg - så nyhetsrapporterna som jag sitter och slökollar på morgonen är lite överflödiga).
Hej Olle
Genier tänker... Fast med olika perspektiv, vilket gynnar mångfald och klokhet. Jo absolut, det finns mängder med händelser och skeenden som inte alls får samma uppmärksamhet - men som kan vara nog så viktiga och intressanta. Det har t ex varit väldigt intressant att få en inblick den politiska situationen i Etiopien i samband med gripandet av och domen mot de båda svenska journalisterna där. Det är ett hörn av världen som i princip aldrig annars uppmärksammas av svenska medier. Tyvärr är det ju så att svenska redaktioner har skurit ner drastiskt på utrikesbevakningen överhuvudtaget under de senaste decennierna. Och i det sammanhanget - minskat antal utrikessidor i tidningarna - kanske USA-bevakningen sticker ut som helt oproportionerligt - trots att den sannolikt inte är mer omfattande i dag jämfört med för 15-20 år sedan (där har jag dock inga siffror som kan styrka min tes).
Och visst, ditt inlägg på FB väger självfallet tungt i den allmänna debatten om svensk utrikesjournalistik!
Hejsan, Peter! Känner du till att Barack Obama är olaglig som president?
Hej Magnus! Jo, den debatten har varit svår att undvika.
OK, du har alltså sett "debatten", men det var inte det jag frågade om. Vad jag frågade om var egentligen om du kan så mycket om USA:s grundlag att du förstår att Obama är olaglig.
Skicka en kommentar