Juholts fall - symptomatiskt för Oskarshamn

Håkan Juholt kastade alltså in handduken. Vi kollade direktsändningen från Flanaden i Oskarshamn och jag kunde inte låta bli att känna en viss förstämning. Inte bara för Håkans skull, utan för min gamla barndomsstad.

Jag tog en motorcykeltur dit i somras, stannade några dagar och slogs av att många kände en påtaglig stolthet över att Juholt placerat stan på den politiska kartan. Snacka om att kommunen behövde det.

Oskarshamn är en klassisk arbetarstad, där socialdemokratin har regerat i åtminstone runt 80 år. Ibland med stöd av andra partier, men ofta med egen majoritet. Stan är helt präglad av arbetarkommunen och fackföreningsrörelsen i kombination med kooperationen, folkets hus-rörelsen, ABF och andra organisationer direkt eller indirekt knutna till den s-märkta delen av arbetarrörelsen.

Under min uppväxt där, på 1970-talet, fanns inga tvivel om vem som bestämde i Oskarshamn. Det var Partiet. Det gick bra för kommunen, folkmängden ökade, de stora industrierna skrek efter folk. Varvet, där vår far arbetade, levererade stora 30 000-tonnare. Liljeholmen flyttade ner från Stockholm och byggde fabrik där mamma fick jobb.

Det var en stad full av framtidstro, styrd av tunga män som gav begrepp som grå- och betongsossar ansikten.

Sedan hände det rätt mycket under en följd av år som sakta men säkert försvagade partiets dominans och och stans position. Kommunen förändrades, åldrades. De tunga tillverkningsindustrierna - som varvet och Scania - började gå sämre. De unga flyttade i allt större utsträckning från stan för att plugga på andra håll. Folkmängden, som växt rätt kraftigt under 1900-talet, nådde sin topp runt 1980. Därefter har kommunen stadigt tappat invånare. I dag finns det 2000 färre oskarshamnare än för 30 år sedan.

Det är alltså en stad som gått från självsäkerhet, tillväxt, framtidstro och stolthet till en kommun som präglas av minskad befolkning, ingen högre utbildning, arbetsmarknad med tveksamma framtidsutsikter och ett drastiskt försämrat självförtroende.

Med den bakgrunden är det klart att Håkan Juholts partiledarskap betydde mycket för Oskarshamn. Äntligen fanns det anledning att sträcka på ryggarna och känna att stan fortfarande hade något att komma med.

Desto tuffare nu, när det nesliga nederlaget är ett faktum. För det här är inte bara tragiskt för Håkan personligen. Det är också en oerhört tung förlust för en kommun som är i skriande behov av ljuspunkter och ökad självkänsla.

Jag kan inte låta bli att tänka att Håkan Juholts fall är symptomatiskt inte bara för partiet. Utan också för Oskarshamn.