Den ena lokaltidningen här i DC-området, Washington Times med en upplaga på runt 85 000 ex, ska dra ner på antalet anställda med 40 procent och övergå från att vara en abonnerad tidning till en gratisdistribuerad. Det skriver konkurrenten Washington Post i dag, med en aning skadeglädja kan tänkas. De båda tidningarna har tidvis varit rätt bittra fiender, Times ligger långt ut på högerkanten politiskt medan The Post är en av USA:s klassiska liberala drakar (även om tidningen av många anses ha gått till höger under senare år) - och en av de mest inflytelserika aviserna i landet.
Beslutet innebär att The Post, med drygt 600 000 abonnenter, nu i praktiken är helt solo som morgontidning i ett utgivningsområde med omkring fem miljoner invånare. Ett guldläge, kan tyckas. Men faktum är att även Washington Post har stora problem ekonomiskt. Det är framförallt annonsintäkterna som minskat kraftigt. Även upplagan har gått ner under en följd av år. Följden har blivit att också Washington Post har minskat på sin personalstyrka och exempelvis nyligen lagt ner sin specialla bokbilaga på söndagar för att spara pengar.
Överhuvudtaget är den amerikanska pressen - och journalistiken - i en svår kris. Ett antal tidningar har lagts ner under det senaste året, bland dem The Seattle Post-Intelligencer som gavs ut i nästan 150 år. Och flera nedläggningar är att vänta, enligt analytiker. De tidningar som finns kvar, hankar sig fram genom att skära ner och minska kostnaderna på olika sätt. Många drar ner på antalet journalister, som specialreportrar, utlandskorrespondenter, fotografer och grävande journalister. Istället förlitar man sig i allt större utsträckning på inköpt byråmaterial och så kallade syndikerade texter (material som distribueras till och publiceras i många medier samtidigt).
Även TV- och radiomedier har stora ekonomiska problem, både de kommersiella och de få public service-kanaler som finns.
Sammantaget är bilden mörk för självständig och fristående journalistik i USA. Situationen har blivit så allvarlig att den inom kort kommer upp som en fråga för kongressen. Frågan är bland annat om staten på något sätt ska säkerställa den obundna journalistikens ställning via subventioner eller bidrag, likt det svenska presstödet. I USA kallas medierna för den fjärde statsmakten (efter de lagstiftande, verkställande och dömande statsmakterna) och det finns en bärande idé i det amerikanska samhällssystemet att medierna har en viktig roll som fristående granskare av de tre andra.
I början av mediernas relativt korta historia i USA, fanns det olika offentliga system som gav ekonomiska subventioner för att trygga mediernas publiceringar - just med tanke på den demokratiska insynen. Under många år har dock branschen klarat dessa uppgifter på rent kommersiella intäkter (hur väl de klarat denna uppgift ifrågasätts i och för sig av en del). Men nu verkar det som om massmedierna och den fristående, självständiga och granskande journalistiken inte längre kan stå på egna ben.
Frågan är: Kan USA klara sig utan ifrågasättande medier? Eller ska staten gå in och se till att granskarna överlever?
2 kommentarer:
Vad vill jag själv ha? Jo, en daglig "tidning" (kanske på nätet) som jag betalar för och som innehåller nyheter, kommentarer, mm dvs journalistiskt kvalitetssäkrat material.
När jag skall köpa något så finns det information på nätet redan i dag, så annonser kommer att försvinna från tidningsvärlden.
För att tidningen skall bära sig så kan staten gå in med t.ex. 50-50(?) i förhållande till prenumerationsintäkterna.
Det ska bli intressant att följa den fortsatta debatten om någon form av presstöd här i USA. Jag misstänker att det bara är en tidsfråga innan vi har samma diskussion i Sverige. De senaste åren har ju diskussionen gått i motsatt riktning, att presstödet ska avvecklas eller åtminstone starkt reduceras.
Skicka en kommentar