Just nu är det stor testvecka i de kommunala skolorna här i Washington DC. Alla barn från tredje klass och uppåt deltar i det så kallade DC CAS, en lokal variant av något som görs över hela USA och som möjligen kan jämföras med de svenska nationella proven.
USA har haft problem med skola och utbildning under många år. Fram till 1960-talet tillhörde man toppnationerna när det gällde kunskapsnivåer bland elever. På 1970- 0ch 80-talen tappade man positioner och nu ligger kunskapsnivån för elever i de högre årskurserna bland de lägsta av alla jämförbara länder. Det intressanta är att amerikanska elever preseterar rätt bra i de första årskurserna för att sedan tappa ungefär fråm mellanstadiet och framåt.
"The longer American children are in school, the worse they perform compared to their international peers", som en nyligen publicerad forskningsstudie, gjord av konsultfirman McKinsey, konstaterar.
Den förra presidenten var inte omedveten om problemen. Hans stragegi för att vända trenden blev lagen "No Child Left Behind Act". Problemet med denna lag är dock att den är väldigt fokuserad på mätbara testresultat och inte alls tar tag i djupare och mer strukturella problem, som föråldrad pedagogik, brist på resurser, sociala faktorer, omotiverade barn och föräldrar etc.
Följden har blivit att i stort sett alla skolor i landet nu är mer fokuserade än någonsin tidigare på de årliga testerna. Det är utifrån testresultaten som en skola betygssätts, tilldelas resurser, lockar till sig kompetenta lärare och så vidare.
Thomas Friedman, kolumnist i New York Times, ägnar sin spalt i dagens tidning åt det amerikanska skolproblemet. Värd att läsa. Du hittar spalten här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar