"To hit the ground running" är ett uttryck som Barack Obama använder flitigt. Det var också så han i dag, tisdag, beskrev läget för Kathleen Sebelius.
Guvernör Sebelius från Kansas, har äntligen, på Obamas 99:e dag som president, kunnat tillträda som amerikansk hälsominister. Senaten konfirmerade henne efter omröstning och bara en stund senare svors hon in som den sista ledamoten i Barack Obamas ministär. Därefter gick hon direkt till "the Situation Room" och blev informerad om läget.
Det är väl en av de mest efterlängtade ministrar som någonsin tillträtt. Inte nog med att hon har en gigantisk vårdreform att driva igenom på extremt kort tid (ett färdigt förslag ska finnas färdigt redan i början av sommaren), hon har också ett akut virus och en potentiell pandemi att ta hand om.
H1N1 - svininfluensan - fortsätter att väcka stor uppmärksamhet här i USA. Men samtidigt börjar det komma kritiska artiklar och inslag som ifrågasätter den enorma mediala uppståndelsen. Antalet bekräftade fall här i USA är fortfaranande under 100 och ingen har ens varit nära att avlida på grund av smittan så här lång utanför Mexiko. Och även i Mexiko är det oklart hur många av de rapporterade dödsfallen som faktiskt beror på H1N1. Det kan vara många - men det kan också vara betydligt färre än det antal det spekuleras om.
Läget bör klarna i takt med att prover hinner analyseras. Men helt klart har Kathleen Sebelius en del att stå i just nu...
2 kommentarer:
Jag tycker informationsprocessen kring influensan är mycket intressant att studera. Både hur olika media presenterar den och - eftersom jag har en kritisk (om än positiv) inställning till media - hur skall jag tolka och förhålla mig till vad man skriver.
Det man skriver är en mix av vad man vet om vad som händer, vad man tror "säljer" nyhetsmässig och - i vissa fall - vilka mer eller mindre dolda intentioner man har och vill utnyttja situationen för att driva dem.
Är det inte så att "hela världen" just nu är inne i en lärprocess gällande hur vi skall hantera den här typen av "larm"? Pandemier, smältande Arktis, kärnvapen i Nordkorea?
Mediernas roll i samband med en kris eller en "krisnära händelse" blir alltmer intressant och ofta alltmer avgörande för hur krisen utvecklas eller "avvecklas". Självklart har kommersiella medier ett egetintresse av att blåsa under en kris. Ju mer dramatiskt desto större intresse och därmed fler lyssnare, läsare, tittare. Snabbare nyhetstempo och hårdare konkurrens mellan redaktionerna gör att en kris gärna förstoras och överdrivs. Den stora frågan är hur myndigheter och expertorgan ska förhålla sig till denna utveckling. Ska man spela med och därmed bidra till en kanske överdriven och uppjagad stämning? Eller ska man ligga lågt - och riskera att anklagas för passivitet och att inte ta frågan på tillräckligt stort allvar?
Det är inte helt lätt att välja strategi i den nya, sköna medievärlden...
Skicka en kommentar