Livsfarlig folk- och bostadsräkning i USA

Nästa år är det dags för den amerikanska motsvarigheten till folk- och bostadsräkningen, Census 2010. Det är ett gigantiskt projekt som genomförs var tionde år och som alltid väcker stor uppmärksamhet. Census Bureau räknar med att tillfälligt behöva anställa omkring 750 000 för att fixa det hela. För här i USA finns det ju inga centrala register motsvarande de som vi har i Sverige. Istället ska Census-folket besöka varenda hushåll för att ställa frågor om hur många som bor där, inkomst, anställningar och liknande.

Dessa Census-räkningar ifrågasätts förstås. Här finns ju en utbredd skepticism mot allt som "government" gör. Och särskilt då när Storebror vill hålla koll nere på individnivå.

Det finns ett stort antal organiserade "anti-census" grupper runt om i landet, som sprider goda råd om hur man håller sig borta när intervjuarna kommer, vilka lagliga möjligheter man har att vägra svara på frågorna etc.

Men det finns också betydligt våldsammare motstånd. Vid den förra räkningen dog en Census-anställd sedan hundar bussats på honom. En annan blev kidnappad, knivskuren och bortförd i en bild. En tredje blev slagen och kastad nerför en trappa.

Och för bara några veckor sedan hittades Bill Sparkman död, hängd i ett träd vid Daniel Boone National Forest i delstaten Kentucky. Först antog man att det rörde sig om ett självmord. Men alltmer talar nu för att det rör sig om ett bisarrt mord.

Sparkman var deltidsanställd av Census Bureau. När han hittades dinglande i trädet var hans anställningskort fasttejpat på hans panna. Över hans bröst hade någon skrivit "FED" med spretiga bokstäver. Enligt officiella källor finns det en indikationer som pekar på att det rör sig om mord.

Dödsfallet har skapat en omfattande diskussion både regionalt i Kentucky och över hela landet. Börjar hatkampanjerna mot stat, myndigheter och andra symboler för central makt bli överdrivna. Bl a tar man upp de uppenbara hatkänslor och hot som det gavs uttryck för i samband med sommarens "tea-parties" (konservativa demonstrationer mot staten i allmänhet och presidenten i synnerhet som arrangerades runt om i landet). Detta underblåst av den aggressiva och närmast hatiska ton som radiopratare som Rush Limbaugh eller FOX-folk som Sean Hannity och Glenn Beck använder sig av i sina shower.

Aggressivitet, hat, direkt eller indirekt hot skapar en atmosfär som kan vara en konkret säkerhetsrisk för de anställda intervjuarna, menar ansvariga på Census Bureau.

Kvinnoöverskott i DC

Män i Washington DC är lyckligt lottade om de är ute efter att hitta en kvinnlig partner. DC är nämligen den delstat (eller motsvarande) som har störst kvinnoöverskott i hela USA. Exakt 52,7 procent av invånarna här är kvinnor. Grannstaten Maryland kommer på andra plats i "kvinnoligan", med 51,6 procent.

Flest män finns det i Alaska. Jag vet inte om det är Sarah Palin eller isbjörnarna som lockar... 52,1 procent av befolkningen i detta kalla isparadis är män. Ökenstaten Nevada är god tvåa, med 50,9 procent män.

Statistken, som är hämtad från den amerikanska motsvarigheten till Statistiska Centralbyrån, Census Bureau, får mig att reflektera en smula. Det verkar som om killar är inne på det extrema: iskyla eller ökenhetta. Medan kvinnor är mer tempererade och gillar långa och vackra höstar.

Men det finns säkert andra och mer adekvata förklaringar.

Island, c/o Sverige

Nu är det formellt klart, det som vi "insatta" känt till rätt länge. Island flyttar till Sverige.

Ja, åtminstone i Washington DC. Nyligen skrevs det 15-åriga avtalet under, vilket innebär att den isländska ambassaden flyttar in i House of Sweden. I slutet av september ska den isländska utrikesministern troligen besöka lokalerna tillsammans med sin svenska kollega, enligt ett pressmeddelande.

Statens Fastighetsverk, som formellt äger och driver House of Sweden, har sedan invigningen för snart tre år sedan haft svårt att hitta hyresgäster. Förutom att den svenska ambassaden är inhyst i byggnaden, är det endast en liten del av lokalerna som är uthyrda.

Men i och med inflyttningen av den isländska ambassaden hoppas man att även resten av det prisbelönta huset nu ska kunna fyllas med hyresgäster.

House of Sweden ligger oerhört vackert nere vid hamnen här i Georgetown, granne med bland annat Watergatekomplexet och Kennedy Center.

Bilar, ungar och vikten av prevention

Den 1 oktober lägger DC:s motsvarighet till Bilprovningen ner sin verksamheten. I framtiden ska inga privatbilar kollas av myndigheterna, utom när det gäller avgasutsläpp (som regleras av federala bestämmelser). Det avslöjade Washington Post i dag.

Skälet till slopandet av inspektionen är förstås pengar. Avgifterna som vi bilägare betalar för säkerhetskontrollen vartannat år räcker inte. Varje år måste stan skjuta till motsvarande några miljoner kronor.

Det är en intressant nyhet. Är det en lönsam affär för samhället - och därmed för skattebetalarna - att lägga ner bilprovningen? På kort sikt är svaret säkert ja. På längre sikt är svaret sannolikt nej. Sämre bilsäkerhet - taskiga bromsar, ljus som inte funkar, bilbälten ur funktion och så vidare - leder garanterat till både fler olyckor och till allvarligare konsekvenser vid olyckor. Förutom allt lidande och tragik detta medför, kommer det också att leda till ökade kostnader för både privatpersoner och samhälle. Högre belastning på räddningskårer, mer att göra för polisen, ökat tryck på akuten, högre kostnader för försäkringspremier, större reparationskostnader. Listan kan göras lång.

Kortsiktiga samhälleliga besparingar ger påfallande ofta en direkt motsatt effekt på längre sikt.

Detta kan överföras till andra områden. Det finns för närvarande en omfattande diskussion här i USA om preventiv vård. En orsak till de gigantiska vårdkostnaderna här är nämligen att alltför många säker vård alltför sent. För den majoritet av befolkningen som har sjukvårdsförsäkring fungerar preventiv vård överlag rätt bra. Man går på regelbundna hälsokontroller och får goda råd om livsstilsvanor av sin doktor. Men uppemot var fjärde amerikan antingen saknar försäkring eller är vad som brukar kallas "underförsäkrad". För dessa finns det knappt någon preventiv vård alls. När en sjukdom slår till så har det ofta gått för långt. Det blir akuta - och därmed väldigt dyra - vårdinsatser. Tandvården är ett annat tydligt exempel, där prevention - regelbundna besök hos tandläkare och tandhygienist - innebär mindre långsiktiga kostnader.

Själv sysslar jag för närvarande med ett projekt som handlar om barn och ungdomar och hur preventiva, generella insatser, t ex god kvalitet inom skola och barnomsorg, bra fritidsgårdar etc, kan leda till att färre barn drabbas av olika former av sociala eller psykiska problem. Preventiva insatser för barn och ungdomar kan kosta en del på kort sikt. Men det kan betala sig många gånger om på lång sikt.

Ett av problemen är att samhällets olika offentliga budgetar ofta är baserade på ett eller ett fåtal år och att de är utformade som stuprör. Nedskärningar inom skolan leder till bättre ekonomi för kommunens utbildningsnämnd. Men några år senare får socialnämnden betydligt högre kostnader eftersom Kalle och Stina behöver dyra sociala insatser - kostnader som kanske aldrig hade uppstått om det funnits flera stödjande vuxna runt Kalle och Stina fem år tidigare.

Det här finns utmärkt beskrivet i en rapport, "Tänk långsiktigt", som sammanställdes av Skolverket, Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet för några år sedan. Kan rekommenderas. Ett exempel ur rapporten:

"Om man t.ex. förebygger en enda persons missbruk under vuxenlivet, kan man för samma kostnad ge stödjande utbildning som syftar till att utveckla föräldrarnas kompetens och sätt att bemöta sina barn till ca 3 400 eller 6 900 barns föräldrar beroende på hur kostnaderna diskonteras. Den här typen av utbildningar har visat sig effektiv när det gäller att förebygga utåtriktade psykiska problem hos barn och ungdomar. Det förefaller inte orimligt att man genom en så omfattande utbildningsinsats kan förhindra att minst ett av barnen kommer att leva som missbrukare. Det är vad som krävs för att insatsen ska vara samhällsekonomiskt lönsam på lång sikt."

Rätt talande, eller hur? En missbrukare kan kosta samhället runt 12-15 miljoner kronor i olika former av insatser.

Det är förstås svårt att härleda enskilda fall till att t ex skolan ökade klass-storlekarna i början av 1990-talet. Men aggregerat kan man se ett samband. Vilket ju egentligen är rätt självklart. Sparar man in på prevention eller tidiga insatser, kommer kostnaderna ifatt så småningom. Och inte bara ifatt. De kutar iväg rejält över den nivån som sparades i det tidigare skedet.

Så frågan är om DC bitit sig i svansen när det gäller att lägga ner säkerhetsinspektionen för privatbilar. Den totala kostnaden för samhället kan bli betydligt högre än de miljoner man sparar.

Ett år efter Lehman Brothers

I dag, måndag, var det ett år sedan Lehman Brothers lämnade in en ansökan om konkursskydd, som lite senare ledde till att finansbolaget totalt kollapsade. Det markerade också en slags inledning på en ekonomisk kris som stora delar av världen inte sett maken till sedan den stora depressionen på 1930-talet.

President Barack Obama passade denna dag på att hålla tal på börsen vid Wall Street i New York City. I talet gjorde han klart att det kommer att bli hårdare och tydligare regler för finansmarknaden - och att dessa skärpningar ska beslutas redan innan årets slut.

Det handlar både om att vässa till regler som redan finns och reglera de nya marknader och finansinstrument som ständigt dyker upp. Det var avsaknaden av regleringar för t ex handeln med derivater som till stor del skapade den bubbla som så obarmhärtigt brast på allvar för ett år sedan.

Obamas budskap var väntat och har efterfrågats av många, inte minst från vänsterhåll. Att det skulle ske just på Wall Street och på ettårsdagen av Lehman Brothers fall, var dock kanske mer oväntat - åtminstone fram till att det blev känt att han planerade att hålla talet just där.

Nu ska kongressen, tillsammans med Vita Huset, utarbeta detaljerna i de skärpta spelreglerna för finansmarknaden.

För den som är intresserad av just den här frågan kan jag rekommendera ett tidigare inlägg på den här bloggen. Eller det inlägg som jag publicerade för exakt ett år sedan.

Skevt fokus efter vårdtal i kongressen

Två dagar sedan Barack Obama höll sitt stora vårdtal inför den samlade kongressen och eftersnacket har mest handlat om Joe Wilson. Den republikanske ledamoten i representanthuset skrek ju "You lie!" till presidenten mitt under dennes tal. Och kors vilket liv det blev.

Alla tidningar, radionyheter och TV-bolag fylldes av indignerade inlägg från såväl demokrater och republikaner som vanligt folk och politiska kommentatorer. John McCain var snabbt ute och fördömde sin partikollega:

"Totally disrespectful. No place for it in that setting or any other and he should apologize immediately."

Wilson jagades av medierna från tidig morgon på torsdagen och fann det för gott att sitta inne på sitt kontor och trycka. När han till slut ändå var tvungen att gå ut, kommenterade han det hela mycket kort och sa att han bett om ursäkt. Han har ställt in sitt planerade deltagande i en demonstration mot Obama. Hans webbsida kraschade på grund av trycket.

Även i dag, fredag, har diskussionen pågått på ledarsidor och nyhetsplats. Man kan ju möjligen tycka att det blivit ett aning skevt fokus i det här ämnet. Men det var kanske det som Wilson ville uppnå?

Apropå nyheter, så kan jag som första svenska nyhetskanal meddela att Christer Fuglesang precis landat efter sitt senaste rymdäventyr. Landningen skedde för två minuter sedan i Kalifornien.

Något tydligare Obama i kongressen

Barack Obama talade i omkring 45 minuter inför kongressens båda kamrar nu i kväll. Och hur ska man sammanfatta talet?

Ja, på vissa punkter var han tydligare än tidigare, t ex:

• Han förordar en "public option", dvs en statligt driven sjukvårdsförsäkring. Dock i liten skala, särskilt utformad för dem som inte tidigare har haft någon möjlighet att teckna försäkring.
• Han vill ha ett "individuellt obligatorium" - dvs att alla enligt lag ska ha en minimiförsäkring.
• Han vill införa en statligt organiserad "Insurance Exchange", en slags försäkringsbörs, där "småkunder", individer och småföretag, kan gå samman och via staten förhandla fram bra villkor och låga premier med försäkringsbolagen.
• Regelverken kring försäkringsbolagen ska skärpas och tillsynen av dem ska förbättras. Patienter med t ex kroniska sjukdomar eller tidigare konstaterade diagnoser - som botats - ska inte behöva betala högre premier än "helt friska".
• Han kan tänka sig skattelättnader och avdrag för individer som själva upphandlar sin försäkring. Detta är i grunden ett förslag som kommer från republikaner, bl a John McCain.

Annars var presidenten rätt kritisk mot kongressledamöterna, som inte lyckats skaka fram något färdigt förslag på vårdreform. Han tyckte att en stor del av sommarens debatt om reformen varit våldsamt överdriven och innehållit en del rena lögner, exemplifierat med de så kallade "deathpanels" som bland andra Sarah Palin pratade om.

"Det är dags att gå från ord till handling", sa han och spände ögonen i ledamöterna.

En relativt stor del av talet ägnade han åt tillbakablickar. Inte minst i samband med att han berättade om ett brev från Ted Kennedy, som han tog emot efter senatorns död för ett par veckor sedan. Budskapet i brevet var att Obama inte ska ge upp frågan om sjukvårdförsäkring för alla.

Obamas besök i senaten hettade till rätt rejält när den republikanske representanthusledamoten Joe Wilson, South Carolina, plötsligt skrek "You lie!". Ett etikettbrott som senare fördömdes av flera ledamöter. I den amerikanska kongressen ska man behandla sin president med respekt, även om man inte håller med i sakfrågorna. En knapp timme senare fick sökningen "Joe Wilson" + "you lie" nästan 4 000 träffar... Jag misstänker att klippet redan finns på You Tube.

Det finns garanterat all anledning att återkomma i frågan om vårdreformen. Nu ska jag kolla hur det går för Söderling mot Federer i US Open.

Kan svensk vård lära av USA?

Ser att två representanter från Timbro skrivit på Svenskans debattsida Brännpunkt om att "Svensk vård kan lära av USA". Artikeln är tämligen vinklad, har uppenbarliga politiska förtecken och ger väl långt ifrån en helhetsbild, eller ens en relevant bild, av det amerikanska sjukvårdssystemet. Faktum är att den amerikanska vården är extremt dyr (16 procent av BNP), ineffektiv, leverar en genomsnittlig vårdkvalitet långt under genomsnittet för industriländer samt att nästan var tredje amerikan antingen är oförsäkrade eller har bristfälliga försäkringar (som t ex inte täcker olika former av cancerbehandlingar).

Grundläggande problem som skribenterna inte är så intresserade av att redogöra för i sin artikel.

Men några intressanta saker tar man upp:

• Det faktum att det amerikanska sjukvårdssystemet egentligen inte är ett enda system. Den konservative Robert Moffit, som jag intervjuade i en artkel för Fokus i våras, uttryckte det så här: "Det finns inte ett sjukvårdssystem i USA. Det finns många". Det kan vara bra att hålla i minnet när man diskuterar den amerikanska vården.
• I artikeln nämns delstaten Maine som ett avskräckande exempel på vårdreform á lá Obama. Det finns dock exempel på delstater som lyckats reformera sina vårdsystem betydligt bättre och som byggt på ungefär samma tankar som Obama nu har. Främst Massachusetts, där nämnde Moffit var en av ingenjörerna. I delstaten är numera omkring 98 procent av invånarna försäkrade. Hushåll med låga inkomster subventioneras av allmänna medel. Det finns inget offentligt försäkringsalternativ, däremot en delstatlig myndighet som bl a upphandlar försäkringar och förhandlar med bolagen ("Health Connector"). Beslutet om reformen skrevs för övrigt under av Mitt Romney, som då, 2006, var guvernör i Massachusetts.
• Skribenterna i Svenskan skriver också att "Vad som inte framgår av den svenska rapporteringen är att närmare hälften av de amerikanska sjukvårdsutgifterna idag faktiskt betalas av delstaterna och den federala regeringen, genom de olika offentliga program som redan finns". Struntsnack. I samma Fokusartikel skrev jag: "Omkring hälften av den totala vårdkostnaden i USA betalas med federala medel. Var tredje amerikan är försäkrad i något av de stora statliga försäkringsprogrammen, som Medicaid, Medicare och SCHIP, State Children’s Health Insurance Program." Så det så.
• Slutligen skriver Timbro-killarna att det amerikanska systemet med Health Savings Account ("hälsokonton") är en bra idé. Det råder det milt uttryckt delade meningar om här i USA. Problemet med HSA är bl a att de bara kan användas av dem som har en godkänd försäkring och att det kräver att man faktiskt har några pengar över för att placera i dessa konton. Det innebär således ingen lösning för de många amerikaner som varken har försäkring eller råd att lägga undan pengar på ett hälsokonto. En lösning för de redan försäkrade, rika och friska - om man ska hårddra det.

Däremot finns det en hel del annat som Sverige kan lära av USA när det gäller vård och vårdstrukturer. T ex nivån på den högkvalitativa vården. Eller forskning och utveckling inom många medicinska områden. Eller patienträttigheter. Eller det personliga omhändertagandet, som ofta är väl utvecklat i USA.

Fackföreningarnas tålamod börjar tryta

Det var nog en helt riktig bedömning av Barack Obama att besöka den fackliga federationen AFL-CIO:s stora Labor Day-möte i Cincinnati, Ohio, i dag, måndag.

Den splittrade amerikanska fackföreningsrörelsen var tämligen enig om en sak för ganska exakt ett år sedan: Stödet till demokraternas presidentkandidat Barack Obama. Fackföreningsrörelsen gjorde en kraftsamling förra hösten. Tusentals medlemmar var ute på gator och torg, knackade dörr och slogs för att Obama skulle ta hem presidentvalet. Vilket han ju till slut gjorde.

Två frågor har haft en särskild betydelse för de amerikanska facken de senaste åren: Genomförandet av en vårdreform med en allmän sjukvårdförsäkring samt lagen om "Employee Free Choice" - en förändring som innebär större möjligheter att organisera facklig verksamhet ute på arbetsplatserna.

Optimismen var stor när Obama vann sin jordskredsseger i november. Nu skulle båda dessa nyckelförändringar ske inom kort. Läget var det bästa tänkbara, med en demokratisk president och säker demokratisk majoritet i kongressens båda kamrar.

Men sedan dess har inte så värst mycket hänt. Åtminstone inte konkret. Och redan i våras började det så smått mullra i de bakre fackliga leden. Obama är inte tillräckligt tydlig, pressar inte på tillräckligt mycket och prioriterar fel, menade man bland annat. Det går för långsamt och är för lamt.

AFL-CIO byter ordförande i samband med sin kongress om en vecka. Den timide och 75 år gamle John Sweeney ska då avgå till förmån för den 15 år yngre och betydligt tuffare Richard Trumka (som ibland är nästan läskigt lik min gamle kompis från Oskarshamn, Håkan Juholt, s-märkt riksdagsledamot). Trumka har redan sagt att han inte kommer att stödja de demokratiska kandidater till nästa års mellanårsval till kongressen som inte arbetar för en allmän sjukvårdsförsäkring.

För såväl Barack Obama som för många demokratiska kongressledamöter är stödet från fackföreningsrörelsen viktigt och i vissa fall t o m avgörande. Trots att fackföreningarna försvagats kraftigt de senaste årtiondena, samlar de fortfarande omkring 15 miljoner medlemmar. Och senaste året (2007) ökade faktiskt medlemsskapet med 300 000 personer.

Det kan alltså bli en tuff höst och vinter för den amerikanska presidenten - rejält klämd mellan stenhård kritik från höger och ett trytande tålamod och ökande kritik från fack och amerikansk vänster.

Obama ut ur vårdgarberoben

"Barack Obama måste bli tydligare och visa vad han vill. Det fungerar inte längre att låta kongressen leda den här frågan. Obama måste träda fram."

Så sa en god vän - som själv jobbar på ett av de största departementen - till mig när vi för någon vecka sedan pratade om sjukvårdreformen.

Och i går meddelade Vita Huset att presidenten ska hålla ett tal om hälso- och sjukvården till den samlade kongressen, alltså både till senaten och representanthuset, nästa onsdag. Många väntar sig att han då att han kommer att tala ut om bland annat:

• Om det ska finnas en statlig sjukvårdsförsäkring vid sidan av de privata bolagen
• Om försäkringen ska vara obligatorisk
• Om hur subventionerna för hushåll som inte har råd att själva betala sin försäkring ska se ut, hur stora bidragen ska vara, var inkomstgränserna ska dras samt hur allt detta ska organiseras.
• Om arbetsgivare ska vara skyldiga att erbjuda försäkring till sina anställda och deras familjer
• Om även små arbetsgivare ska ha detta kravet på sig, alternativs var gränsen ska gå (vid 5 anställda, vid 10, vid 25?)
• Om hur det ska gå med de stora statliga vårdprogram som redan finns, främst Medicare, Medicaid och SCHIP (statlig sjukvårdförsäkring särskilt riktad till barn i fattiga hushåll)
• Samt inte minst: Kostnader och finansiering av hela reformen

Obama har länge fått kritik från främst vänster för att han inte tillräckligt tydligt angivit färdriktning och ramar för den planerade reformen. Istället utsåg han i våras Nancy-Anne DeParle till så kallad czar, en slags samordnare, med uppgift att vara Vita Husets representant i de diskussioner och förhandlingar som pågår i kongressens båda kamrar. DeParle har hållit en mycket låg profil utåt och bara ställt upp på ett fåtal intervjuer och utfrågningar.

Det ska bli spännande att höra Obamas tal nästa onsdag. Det känns som om han måste leverera både en och annan nyhet samt gjuta nytt mod i barmarna på alla de som vill ha och kämpar för en rejäl vårdreform i det här landet.