måndag 22 februari 2010

Borgmästaren som hamnade i fängelse

Washington DC är en märklig skapelse. Det är USA:s huvudstad, men det är en stad som inte tillhör någon delstat. Det innebär bland annat att invånarna i DC inte har någon respresentation i kongressen. Därav den text på registreringsskylten som vi alla Distriktsbor kör omkring med på våra bilar:

"Taxation without representation". En av de mer uppmärksammade demonstrationsplakaten, skulle jag tro...

Men det var inte om detta jag skulle berätta, utan om DC politiska ledning i allmänhet och den tidigare borgmästaren Marion Barry i synnerhet.

Staden lyder direkt under kongressen. Förr bestämdes en massa lokala saker i DC av det nationella parlamentet, allt från skolfrågor till parkskötsel. En smula opraktiskt kan tyckas. Och dessutom föga demokratiskt. Så i långsam takt har de federala beslutsfattarna i allt större utsträckning släppt ner mer och mer makt till det lokala samhället. Detta ledde till att man 1975 ändrade den politiska organiseringen i Distriktet. Sedan dess har den politsiak ledningen bestått av en borgmästare och en "city council" - som ungefär motsvarar en kommunstyrelse i Sverige - med den skillnaden att ledamöterna här är direktvalda av de röstberättigade.

Den som varit borgmästare längst i DC är Marion Barry. Han satt sammanlagt 16 år, först mellan 1979 och 1991 och därefter mellan 1995 och 1999. Naturligtvis är han demokrat. DC är ett demoktaiskt fäste utan like. I senaste presidentvalet fick Obama 93 procent av rösterna...

Även om Marion Barry inte är borgmästare numera, så är han fortfarande synnerligen politisk aktiv och sitter bland annat som ledamat i "city council", där han representerar ett av de fattigaste områdena i staden. Han fyller 74 år i mars och verkar inte ha några planer på att trappa ner.

Men han kanske tvingas. Barry har nämligen en gedigen kriminell lista med i bagaget. Och nu börjar till och med hans mest fanatiska anhängare fundera på vad han håller på med.

Han har en bakgrund som medborgarrättsaktivist från 1960-talet och under årens lopp har han byggt upp ett stort förtroende bland framförallt den stora svarta - och fattiga - befolkningen i DC. Hans brottningsmatcher med rättvisan har folk haft överseende med. De har i honom sett en talesperson, någon som förstår deras vardag och livssituation.

Listan är lång. Några exempel:

Sedan mitten av 1980-talet har han varit inblandad i diverse kokainaffärer. 1990, då han fortfarande var borgmästare, dömdes han till sex månaders fängelse för narkotikabrott. Samma höst förlorade han knappt borgmästarvalet och året efter avtjänade han straffet.

I början av 2000-talet hittade polisen marijuana och crack i hans Jaguar, som dessutom stod felparkerad i sydöstra Washington.

2005 erkände han sig skyldigt till att ha struntat i att lämna in skattedeklaration under sex år. Året efter stoppades han av polisen, uppenbart påverkad och dessutom körande en bil som saknade körtillstånd och som inte hade registreringsskylt.

Sedan åkte han fast med marijuana och kokain i blodet. Därefter stoppades han återigen när han körde utan giltigt körkort. Förra sommaren åtalades han för att ha förföljt en före detta flickvän. Och nu i februari kom en intern rapport fån "city council" fram till att Barry gjort personliga vinster på ett avtal som kommunen träffat med en annan flickvän till honom.

Marion Barry sitter fortfarande kvar i DC:s högsta politiska ledning, men nu höjs allt fler röster för att han bör avgå - eller avsättas. Och även om hans bakgrund som medborgarrättsaktivist ger honom en särskild ställning, så är det onekligen en smula märkligt att han lyckats hålla sig kvar i stadens politiska topp i över 35 år - med den meritlistan. Det hade garanterat varit en politisk omöjlighet på de flesta andra städer och delstater i det här landet.

Möjligen illustrerar detta även Washington DC:s problem. Det är svårt att bygga upp en trovärdighet och ett vettigt fungerande och stabilt politiskt system, när den tongivande politikern döms till fängelse för brott som utförts under hans tid som borgmästare.

Fakta i detta inlägg är hämtat från en sammanställning i Washington Post.

Inga kommentarer: