söndag 14 februari 2010

Palin måste välja väg

Washington Post har i dag ett längre reportage om Sarah Palin och hennes möjligheter att bli det samlande namnet för republikanerna inför presidentvalet 2012.

Att Palin har presidentambitioner framstår som alltmer uppenbart. Likaså att hon vill ha en ledande roll i den alltmer högljudda och starkare oppositionen mot Barack Obama. En roll som hon utan tvekan redan har. Det finns egentligen ingen som har sådan lyskraft som den förra vicepresident-kandidaten just nu.

Problemet är bara att hon knappast kan vara ledare för den populistiska rörelse som symboliseras av "the teaparty movement" och samtidigt framstå som en trovärdig presidentkandidat. För även om den populistiska högerkanten just nu seglar i medvind, så har den fortfarande en rätt en begränsad framgång hos den breda allmänheten i USA. Den är helt enkelt för extrem för de flesta - det gäller också för många konservativa.

Republikanska partiet har inte en homogen grupp sympatisörer eller potentiella väljare. Partiet samlar allt från regelrätta virrpannor på yttersta högerkanten, via libertarianer till sansade konservativa med socialt engagemang. Att samla och entusiasmera denna spretiga väljarbas lär inte bli lätt. Särskilt inte om man ses som en stark symbol för en specifik falang i partiet. Och det är just Vad Palin riskerar att ses som. Eller som den republikanske strategen Alex Castellanos säger i the Post-artikeln:

"Sarah Palin will have to choose to be either the leader of a movement or the leader of a nation. She can't be both".

Samma tiding publicerade i helgen en opinionsundersökning som visade att det nationella stödet för Sarah Palin är tämligen svagt och att hon inte skulle ha en chans mot Obama om det varit presidentval i dag. Trots den sittande presidentens alla problem.

Men det är kanske bäst att tillägga: det där kan ju ändra sig med tiden...

1 kommentar:

Micke sa...

Säga vad man vill om Teaparty-rörelsen. En sak som är bra med dem är kritiken av USA:s ökande upplåning som börjar närma sig 100% av BNP. Jag hoppas att det finns fler rörelser som kritiserar de ständiga budgetunderskotten som på längre sikt kan ödelägga USA:s dominans.