Det är uppenbart att Claes Ryn, svensk professor i statvetenskap vid ett universitet här i Washington DC-området, har något emot Barack Obama. Före, under och efter presidentvalet har han gjort vad han kunnat för att tona ner och förminska Barack Obamas karaktär, kompetens och röstframgångar.
Bland annat hävdar han att Obamas valseger var knapp och inte ens i närheten av Bill Clintons båda segrar under 1990-talet. I själva verket är den helt i paritet med dessa. Det skiljer bara fem respektive 14 elektorsröster (Obama fick 365, Clinton hade 370 respektive 379 vid sina båda val).
Räknat i absoluta tal har aldrig någonsin så många amerikaner röstat på en och samma president som vid det nyss avslutade valet och räknar man proportionella andelen av hela befolkningen så får vi gå tillbaka till Ronald Reagans storvinst 1984 för att hitta något motsvarande.
I gårdagens Brännpunkt (Svenska Dagbladets debattsida), menar Claes Ryn återigen att Barack Obama är överskattad, svagt rustad, en "skapelse för medieåldern", en produkt av en "mäktig politisk maskin i Chicago, som för övrigt är ökänd för sin korruption". I artikeln kallar han Obama för "förment svart" och skriver att Obamas kampanj präglades av brist på entusiasm och att detta "framgick av att amerikanarna i år var påfallande obenägna att sätta upp valplakat på sina gräsmattor och kring vägarna och att klistra namnet på sin presidentkandidat på bilen".
Jag vet inte vad professorn har för belägg för dessa påståenden, De flesta amerikanska politiska bedömare säger precis tvärtom. Just entusiasm och engagemang har karaktäriserat Obamas kampanj. Det här stärks av att det aldrig förr varit så många som stött en presidentkampanj ekonomiskt. Nästan fyra miljoner amerikaner har donerat stora och små summor. Det är breddden som var den ekonomiska basen i Obamas kampanj, inte några få stora donatorer från storfinansen, som Ryn låter ana i sin artikel.
Sedan är det irriterande att Claes Ryn har rena faktafel i sin artikel. Det stämmer exempelvis inte att Hillary Clinton fick fler röster än Barack Obama i samband med primärvalen.
Att Barack Obama har en tuff uppgift när han tillträder som president i januari, mitt i en ekonomisk kris av historiska mått, råder det inga tvivel om. Och visst kan Obama misslyckas med sitt presidentskap eller fatta felaktiga beslut.
Men Claes Ryn har tagit ut Barack Obamas misslyckande i förtid. Och man får en känsla av att han intensivt önskar att Obama gör bort sig. Ordentligt. Och det får han väl önska. Men man önskar sig att han önskade detta baserat på god och evidensbaserad argumentering och inte ett allmänt svepande tyckande och förmedlande av felaktiga fakta. Han är ju trots allt professor. Och lite krav måste man kunna ställa på en sådan. Väl?
10 kommentarer:
Det är intressant att du tar upp Claes Ryns artikel för den är ett exempel på ett pseudovetenskapligt inlägg av en typ som är ganska vanlig i den allmänna debatten.
Som professor eller vetenskapsman förväntas man ha goda belägg, väl grundade fakta som bakgrund för sin åsikter även när man hävdar åsikter utan att ge belägg.
Vid närmare granskning - som i detta fall - visar det sig att man dels inte framfört några sådana, dels har direkta faktafel.
Alltså har man framfört sitt på intution och känslor baserat tyckande men underförstått - eftersom man är professor - så finns det goda argument.
Denna form av charlataneri och bedrägeri är tyvärr inte så ovanlig.
Mitt botemedel för detta är att hela tiden fråga: "Vad har författaren för belägg för detta?"
Nu borde jag själv enligt denna princip lyfta fram ett antal belägg för min tes men jag låter den ha status av hypotes så länge. Din analys av Claes Ryns artikel är ett första belägg, men vi kan säkert plocka fram fler så småningom.
Tack för kommentaren. Jag tycker definitivt att man får vara hur mycket som helst emot Obama och det han står för och man får gärna bygga detta på enbart känslor och vara hur svepande som helst. Men då ska man inte försöka förleda oss läsare att tro att en debattinlägg är vetenskapligt grundat och skrivet av en professor i statsvetenskap utifrån hans funktion och kompetens som professor i statsvetenskap. När det i själva verket mest verkar handla om en personlig aversion mot Barack Obama.
Rätt uppenbart att Ryn är conservative, till skillnad från de flesta journalister, som är liberals. Jag ser inte detta som ett stort problem. Med tanke på hur osakliga Obamahyllningarna varit är det uppfriskande att andra sidan kommer till tals.
Ryn kallar inte Obama överskattad. Men visst försöker han förringa honom. Vad många kritiker inte verkar acceptera är dock att Ryn har rätt i att Obama har ett väldigt oklart mandat. Det är fullt befogat att ställa sig frågor kring hur självständigt han kan agera och vilka vallöften som kan hållas. Media har dock hittills inte intresserat sig för att vara kritisk mot Obama.
Hillary fick för övrigt fler röster än Obama om man räknar med Florida och Michigan. Men han är ju ute och cyklar angående att Bills segrar var större - de var enligt min måttstock mindre pga Perot resp mindre skillnad i popular vote.
Slutligen, min tolkig av Ryns kritik mot Obama är egentligen inte att han tror eller vill att Obama ska misslyckas. Han ifrågasätter ju främst vilket handlingsutrymme han kommer att ha, och påtalar att det kan komma att bli en konflikt mellan myt och verklighet.
Fastän jag helt säkert skulle röstat på Obama om jag vore jänkare blir jag inte provocerad av Ryns debattinlägg. Antagligen beror det på att detta är det första rejält kritiska inlägg om Obama jag läst i svensk media, för nog tummar Ryn på sanningen.
Jonas: Tack för inlägg. Jag kan mycket väl tänka mig att det saknats kritiska Obama-röster i den svenska "amerikanska-president-debatten" - och att det utifrån det perspektivet kan kännas närmast befriande med ett inlägg som Ryds. Men jag vidhåller att det går att vara Obama-kritisk utan att för den skull hårdvinkla sanningar - eller rentav förvränga dom. Obama ska absolut granskas kritiskt och det är en definitivt en myt att - åtminstone amerikanska - medier inte granskat Obama. Men det är en rejäl skillnad på att granska sakligt och att godtyckligt tycka till om att det är färre skyltar i trädgårdar i årets val.
När det gäller rösterna i primärvalet så var det ju så att två delstater, Florida och Michigan, ansågs ha brutit mot röstreglerna (man flyttade valdatum utan att ha fått godkänt av partiet central) och därför beslutade det demokratiska partiet att dessa delstaters primärval inte skulle vara giltiga. Följdaktligen lät Obama bli att bedriva kampanj här. Men Clinton gjorde det i alla fall - och krävde sedan hon vunnit efter att i praktiken ha varit ensam kandidat - att resultaten i Florida och Michigan ändå skulle räknas. En smula ohemult kan man tycka eftersom kanidaterna inte kampanjat på lika villkor... Hon har ju också i efterhand tagit tillbaka detta krav.
Världen har behandlat Bush lika dant och otroligt mycket värre, och oftast inte rättvist alls och baserat på lögner och personliga påhopp..så jag förstår inte vad problemet är med Ryns artikel. Ingen ställde krav på folk som kritiserade Bush som ofta var baserat på lögner och felaktig fakta av media mfl. Själv skulle jag aldrig rösta på Obama, inte ens på McCain efter att ha följt valet här i USA.
Tack Mikka för din kommentar. Personligen tycker jag att det alltid är ett problem när sittande presidenter, tillträdande presidenter och alla som sannolikt aldrig blir presidenter angrips på falska grunder och/eller med en svepande argumentation. Särskilt allvarligt är det om den som kritiserar på ett sådant sätt gör det i sin funktion som professor i statsvetenskap. Därav mitt inlägg.
Peter,
visst, du har rätt i att Ryn är dåligt påläst eller tummar på sanningen. Men att han gör detta samtidigt som han skapar överdriven auktoritet med hjälp av sin akademiska titel är på intet sätt unikt. Min poäng var att han trots oacceptabla lögner/misstag (det där med Hillary har han t ex antagligen fått från Hillary själv ;) faktiskt bidrar, i och med att svensk media verkligen varit tragisk ensidig. Ryn lyfter ju fram ett par intressanta poänger om Obamas oberoende, osv.
Jag har själv följt amerikansk media för att få en bättre bild. Även där har jag märkt av en viss vinkling till Obamas fördel, men de undviker inte att ta upp ämnen som varit negativa till Obama/Biden eller positiva till McCain/Palin på samma sätt som svensk media. Jag delar verkligen inte uppfattningen vissa har, om att media skulle lyft fram Obama. Det är snarare så att han gör sig oerhört mkt bättre i media, precis som Kennedy 1960. Detta i kombination med missnöje gentemot Bush och en oklar valkampanj från Obama gör just - som Ryn säger - att det blir ett glapp mellan myt och verklighet.
Jonas, jag håller i stort med allt du skriver. Och det råder inga tvivel om att mediebilden, eller myten om man så vill, och verkligheten är två skilda saker. Det är inget nytt och inget konstigt, det ingår som en grundsten i medielogiken. Sedan kan vi ju tycka vad vi vill om att massmedia förenklar, förtydligar, polariserar och förändrar.
Fast jag är tveksam till att Obama av många utmålas som oklar och bara kör med klyschor ("change", "united America" etc). I sina tal må han framstå som ytlig - om än karismatisk. Men skärskådar man hans program så finns det inom de flesta viktiga samhällsområdena detaljerade och djupgående analyser, mål och förslag till förändringar. Det är inte bara jag som påstår det. Det finns forskare som tittat närmare på de olika kandidaternas program och som kommit fram till att Obama har det mest detaljerade och mest genomtänkta politiska programmet. Läs t ex professor Rebecca Blanks analys om kandidaternas program i tidskriften Pathway från i våras.
Peter:
Visst har Obama konkreta förslag. Men de som röstat på honom och krävt "change" har som regel mindra bra koll på hans förslag och deras effekter. Vann Obama tack vare ett bra program eller genom att hålla bra tal? Följdfråga: Vilket mandat har han?
Jag skulle påstå att talen varit viktigare än hans program. Således har hans person starkare mandat än hans politiska plattform.
Allt tyder på att Obama kommer ta en mitteninriktad pragmatisk position, till skillnad från Bush som agerade starkt efter egen övertygelse på högerkanten. Obama har valt starka ministrar, snarare än personer som kommer driva igenom hans politik. Detta är i mina ögon att vara "svag", vilket jag anser är positivt. Men det betyder att de väljare som lusläst Obamas manifest riskerar att bli mest besvikna av alla...
Jonas, vi får väl se hur det går. Rätt mycket av både tal och program känns ju ändå närmast passé med tanke på den kraft och fart som den ekonomiska krisen rusat fram med. Här i USA målas det med allt mörkare färger fär varje dag som går. Vilket förstås innebär att det politiska handlingsutrymmet begränsas kraftigt. Och det är ju inte så fruktansvärt stort i normalläget heller... Intressant att läsa dina tankar, för övrigt.
Skicka en kommentar