söndag 21 december 2008

Om George W Bush och skulden

New York Times har i dag, söndag, en oerhört intressant genomgång av den sittande presidentens roll i och skuld till den rådande ekonomiska krisen. Reportaget, som är mycket detaljerat, initierat och genomarbetat, är en sann njutning att läsa för alla politik- och ekonominördar.

Enligt artikeln har George W Bush en större skuld till situationen än vad många tror eller tycker. Framförallt, menar artikelförfattarna, beror det på två saker som präglat Bush åtta år som president. Nummer ett är inte helt oväntat: Ekonomiska avregleringar av finansmarknaden - inte minst på bolånesidan - och privatiseringar av en mycket stor del av den statliga sektorn. Nummer två var något mer otippat, åtminstone för mig (jag är sannolikt dåligt påläst helt enkelt): Hans oerhört bestämda mål att kraftigt öka andelen amerikaner som äger sitt eget hem. Vid sidan av terrorbekämpningar, krig och skatteminskningar så har just detta med privatägda bostäder blivit något av ett signum för den sittande adminstrationen.

Kombinationen av avregleringar/privatiseringar och ökad andel privatägda bostäder skapade en explosiv massa som blev kritisk och sprängdes i luften för nästan ett år sedan, enligt N Y Times.

George W Bush fick tidigt signaler och informationer om vad som var på gång. Redan 2006 fanns det folk inom hans egen stab som varnade för att man höll på att skapa en enorm bubbla, med ökade bostadspriser, och ökad utlåning till hushåll med knappt några marginaler alls. Och utlåning gick inte bara till att finansiera bostäder. Precis som i Sverige före fastighetsbubblan i början av 1990-talet, lånade man extremt stora belopp med värdestegringar som enda säkerhet. Pengar som gick till konsumtion, bilinköp, aktier, collegeavgifter.

Presidenten var dock mest stolt över att han lyckats få en större andel av invånarna som ägare till sin egen bostad än någonsin tidigare. Något som han såg som ett tydligt tecken på att hans politik varit framgångsrik. Ett mätbart resultat.

Bush och hans närmaste rådgivare verkar ha haft som regel att sparka eller frysa ut den som höjt ett eller flera varningens fingrar över vad som var på gång. Han ville inte tro på att hans fundamentala ekonomisk-politiska verktyg skulle kunna leda till en katastrof. Istället pratade han så sent som i våras om hur god den ekonomiska grunden i USA var och att tillväxttakten möjligen minskat något, men att det inte var någon fara.

Det var inte förrän i september som Bush gick ut och erkände att den amerikanska ekonomin har stora och allvarliga problem.

Och andelen privatpersoner som nu äger sin egen bostad har minskat drastiskt det senaste året, på grund av tvångsförsäljningar och uppsagda bostadslån. Siffran är nu lägre än den var när Bush installerade sig som president.

Så kan det gå.

2 kommentarer:

Werner sa...

Vad är egentligen sanningen om dessa subprime loans? Hur pushade adminstrationen för dessa lån och när startade det och av vem?
En sann marknadsliberal skulle kunna hävda att det var just detta statliga ingripande i de fria marknaderna som nu fick dem att falla samman. I normala fall hade bankerna aaaldrig gett ut lån till människor med så dålig ekonomi.

Eller hur?

Peter sa...

Nja, jag vet inte. Teorin är ju att en marknad helt utan regleringar ständigt strävar mot jämvikt. Men denna jämvikt föregås ständigt av en mängd obalanser - nya uppfinningar, nya sätt att tjäna pengar, nya tjänster etc. Det finns alltid en startsträcka innan en ny marknad uppnår mognad och jämvikt och det finns också olika förutsättningar bland aktörerna när det gäller resurser i form av kunskap, kapital, produktionsmedel... Visst var det så att subprime-lånen kunde genomföras via statligt ingripande, men detta ingripande handlde först och främst om en avreglering av delar av bolånemarknaden - som annars är rätt hårt reglerad här i USA. Och bolåneinstitutens ansvar inför sina ägare står ju kvar, det var detta som bl a Alan Greenspan räknade med skulle vara en modererande kraft. Något han i efterhand erkänt att han felbedömde totalt. Men frågan är intressant. Och visst var subprime-lånen en nyckelfaktor för Bush ambition om en ökad andel bostadsägande amerikaner.