Mera om Totalstyrelsen

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om den anonyma bloggaren "Gullan" som står bakom Totalstyrelsen. Bloggen handlar om Socialstyrelsen och om frågor som ligger myndigheten nära och Gullan har stundtals riktad hård kritik mot bland annat myndighetsledningen.

Sedan mitt anspråkslösa inlägg publicerades, har bloggen uppmärksammats i allt vidare kretsar. Det har startat en intressant diskussion om anonym men samtidigt offentlig kritik och hur en myndighet som Socialstyrelsen bör förhålla sig till detta fenomen.

Gullan själv har gått in i denna nätbaserade debatt, liksom bland andra webbstrategen Erik Fors-Andrée och forskaren Jeanette Fors.

Inläggen är värda att läsa.

Egentligen sönderfaller diskussionen i minst två olika delar. Dels handlar det om anonymiteten som sådan:

"Anonymitet kan vara en förutsättning för att en annan verklighetsbild än den etablerade ska kunna uttryckas. Det är en så gammal sanning att det nog alltid funnits former för den. Sånger, sagor, verser och fabler har genom tiderna använts för att häckla dem som har makten. Günter Wallraff skulle inte kunna göra sina reportage om han presenterade sig, inga jämförelser i övrigt. Även i grundlagen förutsätts att anonymitet kan behövas."

Så skriver Gullan i sitt inlägg. Och jag kan bara hålla med. Meddelarfriheten, journalisternas skyldighet att skydda sina källor och myndigheters förbud att efterforska en källa ("whistleblower") är några av de möjligheter som lagstiftningen ger för att garantera den enskilda personen den trygghet som anonymitet innebär. Den bakomliggande tanken är att denna garanti ska kunna få människor också i mer repressiva sammanhang att våga slå larm. Observera dock att detta endast gäller inom offentlig verksamhet.

Den andra delen av diskussionen är mer inriktad på hur en organisation ska möta sådan här kritik: Med ignorans eller med öppenhet? Och vilka konsekvenser får det ena respektive det andra? Erik Fors-Andrée (som tidigare jobbat på Socialstyrelsen) skissar på fyra möjliga handlingsalternativ i sitt inlägg:

"1. Inte göra nånting. Försök inte vidta några motåtgärder mot bloggen och kommentera inte inläggen. Den här typen av avarter ska tigas ihjäl, så länge de inte får någon uppmärksamhet så kommer de inte att överleva. Den här linjen tror jag inte alls på. Men det råkar vara den linje man valt att gå, även om man också gör vissa efterforskningar.

2. Ta reda på vem som ligger bakom och vidta åtgärder på personalnivå. Det här är ett allvarligt avsteg från den lojalitet arbetsgivaren har rätt att kräva från sin anställda. Det här tror jag inte heller på, det bevisar ju att "Gullan" har rätt: Det är lågt i tak och man får inte tycka vad man vill.

3. Låt andra personer gå in i diskussionen på ett ärligt och personligt sätt som gör det lite obekvämt för den som ligger bakom. Den här linjen tror jag kan ha viss framgång. Det är inte lika bekvämt att dölja sig bakom anonymitet och anklaga andra för saker, när någon står rakryggad med sitt namn och säger emot.

4. Visa att bloggen har fel. Publicera till exempel inläggen från bloggen direkt på intranätet (via rss). Bloggen lever ju på att påstå att det är lågt i tak och att man inte får tycka vad man vill på Socialstyrelsen. Publicerar man det direkt på intranätet och tillåter åsikterna där så desarmerar man Gullan fullständigt. Det här tror jag är bästa sättet att ta tag i problemet (det behöver inte vara just på intranätet, men ni förstår poängen). Vad är poängen med att ha en anonym "vi får inte säga vad vi tycker"-blogg om det man skriver publiceras direkt internt? "

Bakom dessa två huvudspår i debatten finns naturligtvis också den mer grundläggande kritik mot Socialstyrelsen i allmänhet och dess ledning i synnerhet som Gullan ger uttryck för.

Som sagt, det ska bli intressant att följa det här. Och jag törs lova att Totalstyrelsen är flitigt läst på Socialstyrelsen...