Här i USA riskerar barn att stängas av från sin förskola om de råkar kissa på sig.
Jo, det är faktiskt sant.
Den treåriga tjejen Zoe, som går - eller snarare gick - på en Montessoriförskola i Arlington, Virginia, blev avstängd från skolan för att hon inte hunnit till toaletten i tid. Den häpnadsväckande historien berättas i dagens Washington Post ("Three-year-old suspended from Arlington preschool for too many potty accidents").
Zoe hade pottränat och var rätt okej med att gå på toaletten på egen hand. Men precis som för många andra barn i den här åldern så går det lite fram och tillbaka med förmågan att ta sig torr genom en dag. Och när hon hade kissat på sig några gånger under en vecka fick föreståndaren nog. Zoe blev anstängd från skolan och fick en månad på sig att förbättra sig.
Detta skapade förstås bara ytterligare press och stress hos de lilla barnet och även om hon klarade månaden hemma bra, så återkom problemen när hon återvände till skolan.
Vem hade inte kissat på sig av skräck om man var på en sådan förskola.
Föreståndaren uppmanade föräldrarna till Zoe att ta kontakt med en läkare. Och det gjorde de. Och läkaren förklarade - förstås - att det är helt normalt för et treåring att kissa på sig då och då. Men detta innebar inte att föreståndaren gav med sig. Hon hänvisade till att det finns ett regelverk för Arlington County som säger att hon har rätt att stänga av elever som har tre "olyckor" på en vecka eller en "olycka" per vecka, tre veckor i rad.
Det är knappt att man tror att det är sant, men det finns faktiskt en sådan regel...
Nu har Zoe bytt förskola och är på ett ställe där man accepterar att barn är barn och att det faktiskt kan vara lite svårt att klara av det där med toalettbesök när man bara är tre år.
Och föga förvånansvärt har tjejen knappt kissat på sig alls sedan bytet av skola.
4 kommentarer:
Har föreståndaren även kunnat förklara hur en avstängning passar ihop med deras montessoripedagogik (eller mån-tosseri, som en gammal vaktmästar-kollega till mig alltid sa om den verksamheten på området)?
Nej, föreståndaren var inte intervjuad. Men visst känns det konstigt att det var just en montessori-förskola. Jag har haft tre av fyra barn på montessoriförskola både i Sverige och i USA och jag har svårt att se att någon av de lärare vi haft under årens lopp ens skulle komma på tanken att göra något så här. Det fjärde barnet gick för övrigt på waldorfskola i Göteborg ett tag...
Min vilda spekulation är att Waldorf och Montessori är prefix vars signal måhända är stark men inte tvunget går in under ytan. Måhända är det fallet med nämnda förskola och att pedagogiken går lika djupt i verksamheten som en jämnställdhetsplan på ett svenskt företag.
Den Montessori-skola (endast lågstadieskola) som jag indirekt hade en del att göra med som vaktmästare hade mestadels barn som kom från småortens etablerade övre medelklass - däribland sonen till min mammas odrägliga, självgoda men i grund och botten inkompetenta chef. Då barnen tycktes ha föräldrar av en viss sort, som tog privilegier som följde med deras samhällsposition för givet, så tycktes skolan mest uppmuntra barn med ett ett stort ego att välja själva...
Den lokala småstadsaristokratin reproducerade sig själv. Långt ifrån cigarrfabriker i Stuttgart och fattigkvarteren i Rom är det i vilket fall oftast.
Min fru gick 12 år på Waldorfskola. Jag har en viss misstänksamhet mot alternativ pedagogik. Detta då jag själv är fostrad i en så kallad vanlig skola och noterad min frus problem att hantera prov och tentor; det som livet handlar om och som den vanliga skolan således tränar eleven för.
Nu går hennes yngsta syster på samma Waldorfskola och såväl hennes mor som min fru tycker att mycket av Waldorf-pedagogiken urvattnats så att det blivit allt mer av en vanlig skola. Däremot med en fortsatt hög andel läkarbarn.
Tack för inlägget, Olle. Det intressanta är att den vanliga svenska grundskolan tagit alltmer intryck av bl a montessoripedagogiken. Det finns även olika inriktningar av Maria Montessoris idéer. Vi har haft våra barn i en "modern" montessoriskola med unga lärare, där pedagogiken fokuserades på att lära barnen att lära sig själva - och varandra (bl a genom åldersintegration). Inte att utveckla stora egon. Tvärtom, skulle jag vilja säga. Det har funkat fantastiskt bra med våra barn. Sedan finns det en mer traditionell och strikt montessoritillämpning, som jag inte är särskilt förtjust i.
När det gäller waldorf så är jag mer kluven. Det finns inslag som jag sympatiserar med, annat som bara känns flummigt och halvreligiöst. Traditionell waldorfpedagogik känns närmast obsolet i dag, tycker jag. Men jag vet att det finns andra åsikter om det...
Skicka en kommentar