I vanlig ordning är jag långt före main stream media ;-)
Före jul skrev jag en krönika i svenska medier om att USA är ett u-land när det gäller jämställdhet. Washington Post hade en artikel på samma tema häromdagen: Does a Glass Ceiling Persist in Politics?
I artikeln uttalar sig flera om att det råder andra villkor för kvinnliga politiker. De granskas tuffare, deras personliga egenskaper kritiseras hårdare och de utsätts överhuvudtaget för ett större tryck än många av sina manliga kollegor. Såväl Hillary Clinton som Sarah Palin var inne på detta - och det senaste exemplet är Caroline Kennedy. Hon var tilltänkt som Clintons ersättare som senator från New York, men hoppade av strax innan hon skulle utses.
The Post:
"There's something different about when women run," said Bob Shrum, a Democratic consultant and a close ally of Kennedy. Echoing the complaints of many other family friends, Shrum noted that much of the criticism of Kennedy centered on her demeanor -- her soft voice and use of the phrase "you know" -- similar to the types of complaints that were so prevalent during the campaigns of Clinton and Palin.
Samtidigt konstaterar artikelförfattaren att Roland Burris, demokrat från Illionois, nu är insvuren som senator på Barack Obamas plats, trots att han utsågs av den brottsmisstänkte guvernören Rod Blagojevich och att Burris själv varit ifrågasatt på grund av både hög ålder och en rätt märklig personlighet. Men det har uppenbarligen inte hindrat honom från att bli senator...
Omkring 85 procent av ledamöterna i representanthuset är män. I senaten är motsvarande andel 87 procent män. För övrigt kan noteras att det finns en enda svart senator. Nämligen nämnda Burris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar