Adrian Fenty heter den demokratiska borgmästaren här i Distriktet. Han tillträdde något halvår innan vi flyttade hit, i januari 2007. Jag minns att stämningen kring den nyvalde och unge Fenty (född 1970) var entusiastisk då, för snart tre år sedan. Han sågs som en frisk fläkt, en man som äntligen skulle göra upp med det gamla och korrupta, som skulle fixa det urusla kommunala skolsystemet och se till att DC-borna fick samma levnadsförhållanden som genomsnittsamerikanen.
Och det började bra. Han anställde en ny skolchef, Michelle Rhee, som omedelbart började röja i skolorna. han beslutade om omorganiseringar och effektiviseringar av stans omfattande byråkrati. Han såg till att inleda välbehövliga upprustningsprojekt av skolor, vägnät och rekreationsanläggningar.
Adrian Fenty blev dessutom den första borgmästaren som öppet stödde Barack Obama, de blev snabbt vänner och inte långt senare prydde Michelle Rhee omslaget till Time Magazine. Det spekulerades i om hon skulle bli Obamas utbildningsminister.
Det hände saker i Washington DC, the nations capital. Stan var på gång. Fenty var på gång. Borgmästarjobbet i DC var bara en mellanlandning mot högre mål på federal nivå, sas det.
I september är det dags att välja borgmästare igen. Och nu är stämningen kring Adrian Fenty en helt annan.
Washington Post publicerade i helgen en opinionsundersökning som visade att hans "approval rating" har sjunkit drastiskt på bara ett år. Paradoxalt nog upplever samtidigt allt fler att DC är på väg åt rätt håll, med mindre kriminalitet, tryggare bostadsområden, bättre skolor... Således: Borgmästaren gör ett bra jobb men blir allt mindre populär. Och minst populär är han hos de omkring 50 procent av invånarna som är svarta.
Också för Rhee har populariteten sjunkit, trots att eleverna gör bättre resultat i skolorna och att föräldarna upplever förbättringar på sina barns skolor.
Undersökningen kommenterades på tidningens ledarsida under rubriken "D.C.'s Fenty paradox".
En förklaring som The Posts kommentator Petula Dvorak är inne på att denna paradox kan bero på Adrian Fentys attityd. Han ger ett överlägset, känslokallt och arrogant intryck. Samma sak gäller för Michelle Rhee.
Dessutom har borgmästaren lyckats reta upp befolkningen genom en mängd småskandaler under de år som gått. Det har handlat om att fixa jobb till vänner och släktingar, han har tagit med familjen på "arbetsresor" till semesterorter på skattebetalarnas bekostnad och han lät sätta in en värmeanläggning i den kommunala utomhuspool där han själv tränar inför sina triathlon-lopp (de flesta kommunala utomhisbaden är bara uppvärmda av solen).
Om Fenty förlorar borgmästarvalet i höst, kommer garanterat även Michelle Rhee att ryka all världens väg. Och hur det då ska gå med den helt nödvändiga reformeringen av DC ruttna skolsystem står skrivet i stjärnorna.
Det kommer att bli ett mycket intressant lokalval här i september.
2 kommentarer:
Visst är det irriterande att duktiga politiker som är tråkiga inte får den cred de borde få. Omvänt fick inte Obama många röster pga sin image, inte sitt program? Nu börjar det gnissla lite när det blir allvar.
Men, jag skall inte klaga. Visst la jag ner en del i jobb i skolan på att smöra hos lärarna i stället för att maxa läxläsningen. Det lönande sig! Jag tog slutligen studenten.
Good for you! Om studenten, menar jag. Och, ja, jag är rätt säker på att Obama fick en del röster enbart för sin image och coola stil. Hans program var ju i själva verket inte särskilt profilerat, jämfört med t ex Clinton eller Edwards.
Skicka en kommentar