I måndagens Washington Post (liksom i fyra andra stora amerikanska dagstidningar) fanns en helsidesannons som började med ett citat av Barack Obama:
"Few challanges facing America and the world are more urgent than combating climate change. The science is beyond dispute and the facts are clear"
Sedan kommer rubriken:
"With all due respect Mr. President, that is not true."
Annonsen, som hävdar att larmet om klimatförändringar är "grossly overstated" och att presidentens beskrivning "is simply incorrect", är undertecknad av omkring 115 forskare från olika områden och från olika delar av världen. Den är betald av den konservativa tankesmedjan Cato Institute.
Två intressanta noteringar.
Tre av de 115 är kvinnor.
Fem av de 115 är svenskar: Sten Kaijser Uppsala universitet, Wibjörn Karlén, Stockholms universitet, Björn Malmgren, Göteborgs universitet, Nils-Axel Mörner, Stockholms universitet, samt Gösta Walin, Göteborgs universitet.
Samtliga har epitetet "emeritus" efter sina respektive namn i annonsen.
I dag invigde för övrigt näringsminister Maud Olofsson den nya utställningen på House of Sweden här i DC. Den heter "Living Green". Första meningen i utställningsprogrammet lyder:
"Few challanges facing the world are more urgent than combatting climate change".
Det verkar som den svenska regeringen är mer på Obamas linje än på de fem åldrade professorernas...
Välkommen till min frilansblogg Amerika-reportage. Jag är bosatt i Washington DC och arbetar bland annat som skribent och researcher. Jag tar gärna emot tips och kommentarer via e-post (amerikareportage@gmail.com). Twitter: @amerikareport. Trevlig läsning!
tisdag 31 mars 2009
söndag 29 mars 2009
GM-chefen avgår
Ett dygn innan Barack Obama ska meddela om GM och Chrysler får ytterligare statligt krisstöd så avgår GM:s chef Rick Wagoner. Det skrev flera massmedier i dag, söndag (läs mer i bl a DN). Enligt den amerikanska nyhetstidningen Politico är det Obama som uppmanat Wagoner att avgå - och GM:s VD sedan åtta år har beslutat sig för att göra som presidenten vill.
Han har väl knappast något val. Obama och Vita Huset sitter ju på pengarna och det är uppenbart att både GM och Chrysler behöver ytterligare stöd för att klara av den omedelbara krisen.
Samtidigt vill naturligtvis inte Vita Huset strö pengar omkring sig utan att markera att det måste bli en skärpning. På det sättet kan man säga att Wagoners avgång är ett bondeoffer och ett pris som måste betelas för att få miljardlånet. För det råder ingen egentlig tvekan om att Obama kommer att forstätta stödja bilindustrin. Man har hamnat i det läget att allt annat vore en politisk omöjlighet och att de första miljarderna som skickades över i så fall skulle vara som kastade i sjön.
Den här omgången ber GM staten om 16,6 miljarder dollar i statligt stöd. Chrysler nöjer sig med att be om 5 miljarder. Ford klarar sig fortfarande på egen kassa, men har också stora finansiella problem.
I morgon, måndag, kommer således Barack Obama att ge besked om det blir fortsatt stöd. Och om det kommer att krävas några fler bondeoffer.
Han har väl knappast något val. Obama och Vita Huset sitter ju på pengarna och det är uppenbart att både GM och Chrysler behöver ytterligare stöd för att klara av den omedelbara krisen.
Samtidigt vill naturligtvis inte Vita Huset strö pengar omkring sig utan att markera att det måste bli en skärpning. På det sättet kan man säga att Wagoners avgång är ett bondeoffer och ett pris som måste betelas för att få miljardlånet. För det råder ingen egentlig tvekan om att Obama kommer att forstätta stödja bilindustrin. Man har hamnat i det läget att allt annat vore en politisk omöjlighet och att de första miljarderna som skickades över i så fall skulle vara som kastade i sjön.
Den här omgången ber GM staten om 16,6 miljarder dollar i statligt stöd. Chrysler nöjer sig med att be om 5 miljarder. Ford klarar sig fortfarande på egen kassa, men har också stora finansiella problem.
I morgon, måndag, kommer således Barack Obama att ge besked om det blir fortsatt stöd. Och om det kommer att krävas några fler bondeoffer.
Etiketter:
Barack Obama,
Chrysler,
Ford,
GM,
Rick Wagoner
torsdag 26 mars 2009
Om vaccinationer och genus
Här i USA finns det sedan några år möjlighet att vaccinera flickor mot HPV, ett virus som kan leda till ökad risk för livmoderhalscancer. När vaccinet introducerades blev det en rejäl debatt i det här landet om huruvida detta kunde leda till att unga tjejer skulle ha mer sex.
Diskussionen känns väldigt amerikansk, om jag säger så (för den som är intresserad av ämnet sex och puritanism kan läsa ett reportage som jag gjorde för tidskriften Ottar för en tid sedan).
Dagens Washington Post har en intressant uppföljning av den tre år gamla debatten. Det är nämligen så att vaccintillverkarna nu ligger på för att få också pojkar - som kan bära på viruset och smitta en tjej de har sex med - att vaccinera sig mot HPV.
Tror någon att det blir samma diskussion nu? Att det finns risk för att unga killar nu ska ha mer sex?
Nej. Diskussionen handlar istället om andra saker. Är det tillräckligt säkert? Är det verkligen värt pengarna? Är vaccinet effektivt?
"We are still more worried about the promiscuity of girls than the promiscuity of boys. There's still that double standard", säger en professor till The Post.
Dessutom finns det en diskussion om det här verkligen är något för killar att ta - det är ju bara tjejer som kan drabbas av livmoderhalscancer. En av de intervjuade ställer sig frågan om vi hade haft samma diskussion om läget varit det omvända: Om insjuknandet i prostatacancer kunde minska tack vare att kvinnor (och män) vaccinerade sig - skulle någon då ifrågasätta om kvinnorna verkligen skulle ta vaccinet?
I sammanhnaget ska väl nämnas att läkemedelsbolagen naturligtvis har ett rent kommersiellt intresse av att också killar ska vaccinera sig - då får de ju sälja mer.
I Sverige har Socialstyrelsen nyligen beslutat att alla flickor i årskurs 5 och 6 ska erbjudas vaccin mot HPV. När det gäller vaccination av pojkar har myndigheten beslutat att inte rekommendera detta tills vidare.
Diskussionen känns väldigt amerikansk, om jag säger så (för den som är intresserad av ämnet sex och puritanism kan läsa ett reportage som jag gjorde för tidskriften Ottar för en tid sedan).
Dagens Washington Post har en intressant uppföljning av den tre år gamla debatten. Det är nämligen så att vaccintillverkarna nu ligger på för att få också pojkar - som kan bära på viruset och smitta en tjej de har sex med - att vaccinera sig mot HPV.
Tror någon att det blir samma diskussion nu? Att det finns risk för att unga killar nu ska ha mer sex?
Nej. Diskussionen handlar istället om andra saker. Är det tillräckligt säkert? Är det verkligen värt pengarna? Är vaccinet effektivt?
"We are still more worried about the promiscuity of girls than the promiscuity of boys. There's still that double standard", säger en professor till The Post.
Dessutom finns det en diskussion om det här verkligen är något för killar att ta - det är ju bara tjejer som kan drabbas av livmoderhalscancer. En av de intervjuade ställer sig frågan om vi hade haft samma diskussion om läget varit det omvända: Om insjuknandet i prostatacancer kunde minska tack vare att kvinnor (och män) vaccinerade sig - skulle någon då ifrågasätta om kvinnorna verkligen skulle ta vaccinet?
I sammanhnaget ska väl nämnas att läkemedelsbolagen naturligtvis har ett rent kommersiellt intresse av att också killar ska vaccinera sig - då får de ju sälja mer.
I Sverige har Socialstyrelsen nyligen beslutat att alla flickor i årskurs 5 och 6 ska erbjudas vaccin mot HPV. När det gäller vaccination av pojkar har myndigheten beslutat att inte rekommendera detta tills vidare.
Etiketter:
HPV,
livmoderhalscancer,
sex,
Socialstyrelsen,
Vaccinationer,
Washington Post
tisdag 24 mars 2009
Svenskan och presidenten
Sent omsider ser jag att självaste president Obama skrivit på Svenskans debattsida Brännpunkt. Wow, vilken fjäder i hatten för debattredaktören som var Sune Olofson i många år, men som jag nu förstått har slutat. Tydligen har även DN:s debattredaktör, Mats Bergstrand, beslutat sig för att lämna sin post.
DN Debatt har ju i många år varit debattsidornas oomtvistade konung, trots att den ju egentligen inte inte varit någon debattsida i ordets rätta bemärkelse (även om repliker accepteras i något större utsträckning de senaste åren, både i papperstidningen och framförallt på webben). Många har även irriterats över debattredaktörens - ska vi kalla det - egna tolkning av hur man kan använda citat i rubriker. Nyskapande är väl en bra beskrivning.
På senare är är det min bestämda känsla att Brännpunkt blivit allt mer intressant på DN Debatts bekostnad. Jag märker hur jag själv slår upp Svenskans debattsida på nätet betydligt oftare än DN:s. Däremot läser jag nog nyhetssidorna i ungefär samma utsträckning.
Jag har inte gjort någon närmare analys över vad denna känsla bottnar i. Kanske är Brännpunkt mer oväntad, lite mer spänstig och inte rikigt lika förutsägbar. Som detta att Obama plötsligt får in en debattartikel i Svenskan. Senast jag såg en debattartikel underskriven av Obama var i Washington Post tidigare i vintras.
Nu ska det kanske tilläggas att presidentens text är publicerad av många tidningar i många länder samtidigt. Men i alla fall...
DN Debatt har ju i många år varit debattsidornas oomtvistade konung, trots att den ju egentligen inte inte varit någon debattsida i ordets rätta bemärkelse (även om repliker accepteras i något större utsträckning de senaste åren, både i papperstidningen och framförallt på webben). Många har även irriterats över debattredaktörens - ska vi kalla det - egna tolkning av hur man kan använda citat i rubriker. Nyskapande är väl en bra beskrivning.
På senare är är det min bestämda känsla att Brännpunkt blivit allt mer intressant på DN Debatts bekostnad. Jag märker hur jag själv slår upp Svenskans debattsida på nätet betydligt oftare än DN:s. Däremot läser jag nog nyhetssidorna i ungefär samma utsträckning.
Jag har inte gjort någon närmare analys över vad denna känsla bottnar i. Kanske är Brännpunkt mer oväntad, lite mer spänstig och inte rikigt lika förutsägbar. Som detta att Obama plötsligt får in en debattartikel i Svenskan. Senast jag såg en debattartikel underskriven av Obama var i Washington Post tidigare i vintras.
Nu ska det kanske tilläggas att presidentens text är publicerad av många tidningar i många länder samtidigt. Men i alla fall...
Etiketter:
Barack Obama,
Brännpunkt,
DN Debatt,
Mats Bergstrand,
Sune Olofson,
SvD
Positiva tecken börjar hagla i luften
Min trogne läsare och kommentator Werner uppmanade mig för en tid sedan att spana efter tidiga tecken på en vändpunkt för den ekonomiska krisen. Hans tanke var att det nu finns ett sådant uppdämt behov av positiva signaler att det minsta tecken kan trigga igång en veritabel kedjereaktion.
Well, jag tror att Werner är inne på rätt spår.
I går och i dag, tisdag, svämmades plötsligt de amerikanska medierna över av positiva tecken. Till och med ärkekonservativa Fox News, som alltid lyckas hitta någon negativ vinkel på allt som sker och som kan bindas till presidenten, gick något motvilligt ut och rapporterade att börsen fått glädjefnatt och att det sannolikt, möjligen, kanske kunde bero på Obama-adminstrationens nya åtgärdspaket för att sanera bankernas urusla kreditaffärer.
USA Today har i dag en hel lista på positiva tecken:
Well, jag tror att Werner är inne på rätt spår.
I går och i dag, tisdag, svämmades plötsligt de amerikanska medierna över av positiva tecken. Till och med ärkekonservativa Fox News, som alltid lyckas hitta någon negativ vinkel på allt som sker och som kan bindas till presidenten, gick något motvilligt ut och rapporterade att börsen fått glädjefnatt och att det sannolikt, möjligen, kanske kunde bero på Obama-adminstrationens nya åtgärdspaket för att sanera bankernas urusla kreditaffärer.
USA Today har i dag en hel lista på positiva tecken:
- Husförsäljningen gå uppåt igen för första gången på länge.
- Flera branscher rapporterar om fortsatt tillväxt och fortsatt efterfrågan på nyanställningar, t ex vård- och energisektorerna.
- 4,4 miljoner personer fick nya jobb i januari. Ytterligare 3 miljoner jobb var lediga.
- Ett antal börser världen över har gått upp kraftigt de senaste dagarna.
Men för att gjuta olja på vågorna kan jag meddela att Dow Jones index är på väg ner i dag. Och även om husförsäljningen ökar, så går fortfarande priserna ner. I västra USA, t ex i Kalifornien, har huspriserna sjunkit med i snitt en tredjedel de senaste tre åren.
måndag 23 mars 2009
Om Trollhättan i New York Times
"Sweden Says No to Saving Saab".
Det skriver New York Times på sin förstasida i dag, måndag. Reportern Sarah Lyall har åkt till Trollhättan för att beskriva stämningen och känslorna där sedan GM beslutat sig för att avhända sig Sabb, regeringen säger nej till statligt stöd och företaget uppenbarligen står på randen av konkurs. Överhuvudtaget målas en mörk bild av Saabs framtid.
Lyall har pratat med många trollehättebor, däribland socialdemokratiske kommunalrådet Gert-Inge Andersson, som bland annat säger att han är optimist "because I can’t envision a time when Saab doesn’t exist". Till det positiva kan också räknas att det går rykten om att det finns åtminstone sex seriösa Saabköpare. Och då menar jag köpare av företaget, inte av enskild bilar...
Artikelförfattaren beskriver Trollhättan som helt dominerad och beroende av Saab-fabriken och drar paralleller till motsvarande orter i amerikanska delstaten Michigan. Överlag är reportaget balanserat och befriande fritt från de svepande generaliseringar som utländska reportrar från stora medier ofta gör sig skyldiga till när de ska berätta om det exotiska Sverige - och som som ibland får en att ta sig för pannan och sucka tungt.
Vilket får mig att tänka på hur amerikaner upplever svenska journalisters försök att spegla den amerikanska verkligheten i reportage, artiklar och nyhetsinslag. Till exempel i mina egna texter publicerade i svenska tidningar...
Det skriver New York Times på sin förstasida i dag, måndag. Reportern Sarah Lyall har åkt till Trollhättan för att beskriva stämningen och känslorna där sedan GM beslutat sig för att avhända sig Sabb, regeringen säger nej till statligt stöd och företaget uppenbarligen står på randen av konkurs. Överhuvudtaget målas en mörk bild av Saabs framtid.
Lyall har pratat med många trollehättebor, däribland socialdemokratiske kommunalrådet Gert-Inge Andersson, som bland annat säger att han är optimist "because I can’t envision a time when Saab doesn’t exist". Till det positiva kan också räknas att det går rykten om att det finns åtminstone sex seriösa Saabköpare. Och då menar jag köpare av företaget, inte av enskild bilar...
Artikelförfattaren beskriver Trollhättan som helt dominerad och beroende av Saab-fabriken och drar paralleller till motsvarande orter i amerikanska delstaten Michigan. Överlag är reportaget balanserat och befriande fritt från de svepande generaliseringar som utländska reportrar från stora medier ofta gör sig skyldiga till när de ska berätta om det exotiska Sverige - och som som ibland får en att ta sig för pannan och sucka tungt.
Vilket får mig att tänka på hur amerikaner upplever svenska journalisters försök att spegla den amerikanska verkligheten i reportage, artiklar och nyhetsinslag. Till exempel i mina egna texter publicerade i svenska tidningar...
Etiketter:
Gert-Inge Andersson,
New York Times,
Saab,
Trollhättan
onsdag 18 mars 2009
USA:s mest jagade personer
Det råder rena rama lynch-stämningen här i USA just nu. Anledningen är de bonusar, totalt 165 miljoner dollar, som drygt 400 chefer på försäkringsjätten AIG ska få - och i många fall redan fått. Detta samtidigt som företaget räddats av skattebetalarna, via ett statligt stöd på 180 miljarder dollar.
I kongressen pågår i detta ögonblick ett förhör med företagets verkställande direktör som är ansvarig för utbetalningen av bonusarna. Han "är lika arg som alla andra", men känner sig tvingad att betala ut pengarna på grund av bindande avtal. Dessa avtal var redan påskrivna när VD:n tillträdde i höstas. Han arbetar f ö själv för lön på en (1) dollar per år.
Ilskan riktar sig nu både mot AIG i allmänhet och mot de totalt 418 personer som har rätt till bonusarna i synnerhet.
"Det finns tack och lov fortfarande bra journalister i det här landet. Vi ska se till att få fram namnen på de här personerna inom några timmar", sa MSNBC.s programledare Chris Matthews alldeles nyss.
Det pågår med andra ord en febril jakt på AIG-chefer just nu. Jag antar att de mycket påtagligt känner blodhundarna i hasorna - och kanske ångrar sig en aning...
En kongressledamot sa offentligt i går att de här personerna borde göra som företagsledare gör i Japan när verksamheten gått åt pipan: Buga djupt, ta på sig hela skulden och antingen be om ursäkt eller begå självmord.
Kongressledamoten valde själv bort det sistnämnda alternativet och bad istället om ursäkt för sitt uttalande några timmar senare.
AIG-affären kan leda till Barack Obamas hittills största kris. Hans kritiker menar att hans snabba räddningspaket till enskilda företag ger sådana här konsekvenser. "Oövertänkt". "Slarv med skattebetalarnas pengar". Obama borde ha koll på sådant här innan han slänger ut miljarder dollar och han borde ha villkorat stödet hårdare och tydligare, tycker man.
AIG:s aktier har för övrigt stigit med 44 procent hittills i dag.
I kongressen pågår i detta ögonblick ett förhör med företagets verkställande direktör som är ansvarig för utbetalningen av bonusarna. Han "är lika arg som alla andra", men känner sig tvingad att betala ut pengarna på grund av bindande avtal. Dessa avtal var redan påskrivna när VD:n tillträdde i höstas. Han arbetar f ö själv för lön på en (1) dollar per år.
Ilskan riktar sig nu både mot AIG i allmänhet och mot de totalt 418 personer som har rätt till bonusarna i synnerhet.
"Det finns tack och lov fortfarande bra journalister i det här landet. Vi ska se till att få fram namnen på de här personerna inom några timmar", sa MSNBC.s programledare Chris Matthews alldeles nyss.
Det pågår med andra ord en febril jakt på AIG-chefer just nu. Jag antar att de mycket påtagligt känner blodhundarna i hasorna - och kanske ångrar sig en aning...
En kongressledamot sa offentligt i går att de här personerna borde göra som företagsledare gör i Japan när verksamheten gått åt pipan: Buga djupt, ta på sig hela skulden och antingen be om ursäkt eller begå självmord.
Kongressledamoten valde själv bort det sistnämnda alternativet och bad istället om ursäkt för sitt uttalande några timmar senare.
AIG-affären kan leda till Barack Obamas hittills största kris. Hans kritiker menar att hans snabba räddningspaket till enskilda företag ger sådana här konsekvenser. "Oövertänkt". "Slarv med skattebetalarnas pengar". Obama borde ha koll på sådant här innan han slänger ut miljarder dollar och han borde ha villkorat stödet hårdare och tydligare, tycker man.
AIG:s aktier har för övrigt stigit med 44 procent hittills i dag.
måndag 16 mars 2009
Sorglig HIV-statistisk i den amerikanska huvudstaden
Var 14:e man av afrikansk-amerikansk etnicitet i Washington är smittad av HIV. Det motsvarar ungefär sju procent. Totalt av hela DC:s befolkning är omkring tre procent HIV-smittade eller har utvecklat AIDS.
Det är en ökning med en femtedel på bara två år.
Det visar ny statistik som Washington Post rapporterade om häromdagen.
"Our rates are higher than West Africa. They're on par with Uganda and some parts of Kenya.", sa Shannon L Hader, chef för DC:s HIV/AIDS-myndighet till The Post.
Smittan i DC är mycket ojämnt fördelad. Svarta män bosatta i de fattiga och socialt mest utsatta nord- och sydöstra stadsdelarna uppvisar den största andelen HIV-positiva.
Minst andel smittade finns i de rika och nästan helt vita nordvästra stadsdelarna. Här bär omkring 0,3 procent av befolkningen på HIV.
Fortfarande är sex mellan män den vanligaste spridningsvägen, men även spridning via missbruk ökar.
Det är en ökning med en femtedel på bara två år.
Det visar ny statistik som Washington Post rapporterade om häromdagen.
"Our rates are higher than West Africa. They're on par with Uganda and some parts of Kenya.", sa Shannon L Hader, chef för DC:s HIV/AIDS-myndighet till The Post.
Smittan i DC är mycket ojämnt fördelad. Svarta män bosatta i de fattiga och socialt mest utsatta nord- och sydöstra stadsdelarna uppvisar den största andelen HIV-positiva.
Minst andel smittade finns i de rika och nästan helt vita nordvästra stadsdelarna. Här bär omkring 0,3 procent av befolkningen på HIV.
Fortfarande är sex mellan män den vanligaste spridningsvägen, men även spridning via missbruk ökar.
lördag 14 mars 2009
En komikers granskning av granskarna
Vem granskar granskarna?
Det är en klassisk fråga som handlar om en av de abslut största maktfaktorerna i vår värld - journalisterna och massmediebranschen.
Nu har svaret kommit. Granskarna granskas av - en komiker.
Han heter Jon Stewart och är normalt en vasstungad satiriker i komediprogrammet The Daily Show. Men de senaste veckorna har han förvandlats till en av ekonomijournalistikens argaste kritiker. Och han har blivit väldigt populär på köpet.
Det hela började med att Stewart lät visa klipp och citat från ekonomikanalen CNBC. Klipp där ekonomijorurnalister och programledare gör underdåniga intervjuer med mäktiga direktörer ("Är det kul att vara miljardär?"), råder tittarna att köpa aktier i företag som några veckor visar sin vara bankrutta och totalt undviker att se det som borde varit uppenbart för alla med ekonomisk insikt: Att den finansiella katastrofen närmade sig med stormsteg.
Till en början hade Stewart inga andra ambitioner än att roa sina egna tittare, men efter ett tag blev han allt mer upprörd över klippen han visade. Det hela utvecklade sig till en närmast personlig vendetta mot ekonomijournalistik i allmänhet och mot en av programledarna, Jim Cramer, i synnerhet. Jon Stewart blev allt argare och allt mindre rolig i sina shower och for ut i veritabla anklagelser mot Cramer och hans kollegor. Cramer svarade i sin show ("Mad Money")och kritiserade komikern för att inte veta vad han talade om.
I torsdags kväll rök de båda ihop i The Daily Show. Jag såg det live och de första minuterna var de båda herrarna lite avvaktande, men strax hade Stewart eldat upp sig och öste kritik över Cramer - som uppträdde undanglidande och bad om ursäkt och erkände att han och hans kollegor kunde ha gjort ett bättre jobb.
Jon Stewarts ilska över makthavares och beslutsfattares sätt att bete sig är inte unik. Många amerikaner är i dag förbannade över vad som hänt och känner sig lurade av dom som borde vetat bättre. Det unika med Stewart är att han har en daglig show där han kan verbalisera denna ilska. Han har blivit någon slags kanal för en nationell frustration.
"När ilskan över det elände vi hamnat i rullar över landet, träffar den även dom som bevakar den finansiella sektorn", sa Jeff Jarvis, journalistlärare på ett av universiteten i New York till Washington Post i dag.
Jon Stewart vill egentligen återgå till sitt eget komiska fack. Han säger sig inte ha några ambitioner att bli journalistgranskare på heltid.
"Om ni bara kunde sköta ert jobb ordentligt så kunde jag koncentrera mig på det jag kan bättre än det här - vara rolig."
Det är en klassisk fråga som handlar om en av de abslut största maktfaktorerna i vår värld - journalisterna och massmediebranschen.
Nu har svaret kommit. Granskarna granskas av - en komiker.
Han heter Jon Stewart och är normalt en vasstungad satiriker i komediprogrammet The Daily Show. Men de senaste veckorna har han förvandlats till en av ekonomijournalistikens argaste kritiker. Och han har blivit väldigt populär på köpet.
Det hela började med att Stewart lät visa klipp och citat från ekonomikanalen CNBC. Klipp där ekonomijorurnalister och programledare gör underdåniga intervjuer med mäktiga direktörer ("Är det kul att vara miljardär?"), råder tittarna att köpa aktier i företag som några veckor visar sin vara bankrutta och totalt undviker att se det som borde varit uppenbart för alla med ekonomisk insikt: Att den finansiella katastrofen närmade sig med stormsteg.
Till en början hade Stewart inga andra ambitioner än att roa sina egna tittare, men efter ett tag blev han allt mer upprörd över klippen han visade. Det hela utvecklade sig till en närmast personlig vendetta mot ekonomijournalistik i allmänhet och mot en av programledarna, Jim Cramer, i synnerhet. Jon Stewart blev allt argare och allt mindre rolig i sina shower och for ut i veritabla anklagelser mot Cramer och hans kollegor. Cramer svarade i sin show ("Mad Money")och kritiserade komikern för att inte veta vad han talade om.
I torsdags kväll rök de båda ihop i The Daily Show. Jag såg det live och de första minuterna var de båda herrarna lite avvaktande, men strax hade Stewart eldat upp sig och öste kritik över Cramer - som uppträdde undanglidande och bad om ursäkt och erkände att han och hans kollegor kunde ha gjort ett bättre jobb.
Jon Stewarts ilska över makthavares och beslutsfattares sätt att bete sig är inte unik. Många amerikaner är i dag förbannade över vad som hänt och känner sig lurade av dom som borde vetat bättre. Det unika med Stewart är att han har en daglig show där han kan verbalisera denna ilska. Han har blivit någon slags kanal för en nationell frustration.
"När ilskan över det elände vi hamnat i rullar över landet, träffar den även dom som bevakar den finansiella sektorn", sa Jeff Jarvis, journalistlärare på ett av universiteten i New York till Washington Post i dag.
Jon Stewart vill egentligen återgå till sitt eget komiska fack. Han säger sig inte ha några ambitioner att bli journalistgranskare på heltid.
"Om ni bara kunde sköta ert jobb ordentligt så kunde jag koncentrera mig på det jag kan bättre än det här - vara rolig."
torsdag 12 mars 2009
Ljudföroreningar ger ökade hälsorisker
Socialstyrelsen i Sverige har precis publicerat sin nya Miljöhälsorapport, refererad i bland annat Dagens Nyheter. Precis som tidigare rapporter visar den att buller är på väg att bli ett allt större problem för hälsan. Nästan en av tio svenskar upplever att de störs av buller från t ex flyg eller trafik. Och det finns ett klarlagt samband mellan hjärt- och kärlssjukdomar och buller.
Men om många upplever sig störda av buller i Sverige, hur är det då inte här i USA? När man som svensk kommer hit för första gången, slås man av hur mycket det låter överallt. Det är oljud från odämpade gräsklippare, motoriserade lövblåsare, bussar och lastbilar med ljudnivåer betydligt över alla gränsvärden, uttryckningsfordon som ringer i öronen, hög musik i butiker, klimatanläggningar och fläktar som brummar utan ljudisolering och så vidare.
Problemet med ljudföroreningar börjar uppmärksammas så smått här i USA och att det finns ett samband mellan buller och ohälsa är inte alls ett okänt fenomen. Men landet har en lång väg kvar att gå. Här finns t ex inga nationella standarder för bullernivåer i bostadsmiljö. Och det räcker med att gå ut och lyssna med sina egna öron så förstår man att problemet med buller är betydligt större här jämfört med Sverige.
Den allmänt höga ljudnivån gör också att samtalstonen ligger ett antal decibel högre här. Ibland känns det som om hälften av invånarna är hörselskadade - vilket i så fall förklarar varför alla skriker hela tiden. Jag pratar för övrigt inte särskilt tyst själv numera...
Men om många upplever sig störda av buller i Sverige, hur är det då inte här i USA? När man som svensk kommer hit för första gången, slås man av hur mycket det låter överallt. Det är oljud från odämpade gräsklippare, motoriserade lövblåsare, bussar och lastbilar med ljudnivåer betydligt över alla gränsvärden, uttryckningsfordon som ringer i öronen, hög musik i butiker, klimatanläggningar och fläktar som brummar utan ljudisolering och så vidare.
Problemet med ljudföroreningar börjar uppmärksammas så smått här i USA och att det finns ett samband mellan buller och ohälsa är inte alls ett okänt fenomen. Men landet har en lång väg kvar att gå. Här finns t ex inga nationella standarder för bullernivåer i bostadsmiljö. Och det räcker med att gå ut och lyssna med sina egna öron så förstår man att problemet med buller är betydligt större här jämfört med Sverige.
Den allmänt höga ljudnivån gör också att samtalstonen ligger ett antal decibel högre här. Ibland känns det som om hälften av invånarna är hörselskadade - vilket i så fall förklarar varför alla skriker hela tiden. Jag pratar för övrigt inte särskilt tyst själv numera...
Etiketter:
ljudföroreningar,
miljöhälsorapport,
Socialstyrelsen
Lobbyister laddar upp inför sjukvårdsförändringar
En av våra bästa vänner här i Washington DC arbetar som framgångsrik lobbyist på ett stort amerikanskt livsmedelsföretag. Varje gång vi träffar henne så har hon nya berättelser om sitt nätverkande med politiker och andra beslutsfattare inom livsmedelssektorn. Hennes företag satsar årligen stora summor på att bygga upp goda och strategiska kontakter i kongressen och i Vita Huset.
Totalt finns det omkring 35 000 registrerade lobbyister i Washington DC. De senaste sju åren har antalet mer än fördubblats. Det är uppenbart att företagen anser att detta är en investering som betalar sig.
Men det stannar inte där. Många företag bidrar också med pengar till enskilda politiker. Senast häromdagen publicerade Consumer Watchdog en rapport som visar att försäkrings- och läkemedelsbolag donerar mångmiljonbelopp till politiker som är aktiva eller har stor makt inom hälso- och sjukvårdssektorn. Läs även om rapporten på Washington Post.
Anledningen är naturligtvis den kommande stora reformen av det amerikanska sjukvårdssystemet. De bolag som känner sig mest hotade av förändringarna är också de som är aktivast när det gäller lobbying och donationer.
John McCain är den som tagit emot mest av alla politiker i kongressen. De senaste tre åren har det flutit in omkring två miljoner kronor på hans kampanjkonto från företag inom hälso- och sjukvårdssektorn. På listan, som omfattar de tio största mottagarna i senaten respektive representanthuset, finns 13 republikaner, 6 demokrater och 1 oberoende ledamot.
Stöd från näringsliv till enskilda politiker är omdebatterat och bara det faktum att Washington Post skriver om det är en indikation på att det är kontroversiellt. Den här diskussionen är extra intressant när det gäller hälso- och sjukvårdssektorn, där det finns många olika intressen och där flera av dem har oerhörda resurser för att påverka opinion och beslutsfattare.
Den kommande förändringen av sjukvården är en av de största inrikespolitiska reformerna på decennier här i USA. Det kommer också att bli en rejäl holmgång mellan olika intressen. Vi kommer säkert att få se en hel del fula tricks de närmaste åren...
Totalt finns det omkring 35 000 registrerade lobbyister i Washington DC. De senaste sju åren har antalet mer än fördubblats. Det är uppenbart att företagen anser att detta är en investering som betalar sig.
Men det stannar inte där. Många företag bidrar också med pengar till enskilda politiker. Senast häromdagen publicerade Consumer Watchdog en rapport som visar att försäkrings- och läkemedelsbolag donerar mångmiljonbelopp till politiker som är aktiva eller har stor makt inom hälso- och sjukvårdssektorn. Läs även om rapporten på Washington Post.
Anledningen är naturligtvis den kommande stora reformen av det amerikanska sjukvårdssystemet. De bolag som känner sig mest hotade av förändringarna är också de som är aktivast när det gäller lobbying och donationer.
John McCain är den som tagit emot mest av alla politiker i kongressen. De senaste tre åren har det flutit in omkring två miljoner kronor på hans kampanjkonto från företag inom hälso- och sjukvårdssektorn. På listan, som omfattar de tio största mottagarna i senaten respektive representanthuset, finns 13 republikaner, 6 demokrater och 1 oberoende ledamot.
Stöd från näringsliv till enskilda politiker är omdebatterat och bara det faktum att Washington Post skriver om det är en indikation på att det är kontroversiellt. Den här diskussionen är extra intressant när det gäller hälso- och sjukvårdssektorn, där det finns många olika intressen och där flera av dem har oerhörda resurser för att påverka opinion och beslutsfattare.
Den kommande förändringen av sjukvården är en av de största inrikespolitiska reformerna på decennier här i USA. Det kommer också att bli en rejäl holmgång mellan olika intressen. Vi kommer säkert att få se en hel del fula tricks de närmaste åren...
Etiketter:
hälso- och sjukvården,
John McCain,
lobbying
tisdag 10 mars 2009
Nu ska USA komma ikapp stamcellsforskningen
I går undertecknade Barack Obama ett direktiv till National Institutes of Health att utarbeta riktlinjer för stamcellsforskning på mänskliga embryon. I klartext betyder det att den amerikanska staten nu kommer att gå in och stödja denna forskning med omkring 100 miljoner dollar årligen.
Förre presidenten, George W Bush, stoppade - med några få undantag - allt statligt stöd för forskning på mänskliga embryon. Stoppet har gjort att det i princip inte bedrivits någon större verksamhet inom detta område - vilket lett till att USA halkat efter rejält kunskapsmässigt jämfört med många andra länder.
"Vi kommer att tvingas arbeta hårt för att komma ikapp andra nationer", sa en forskare i dagens USA Today.
Beslutet att åter tillåta att statliga forskningspengar går till forskning på mänsliga embryon är kontroversiellt här i USA. Såväl de katolska biskoparna här i USA som många andra kristna organisationer och föreningar som "The National Right to Life Committee" är tydligt och klart emot denna forskning. Deras principiella inställning är att livet börjar i samband med befruktningen. Och då spelar det ingen roll om man använder ett embryo som bara är sex dagar gammalt och endast består av oerhört liten "cellboll".
President Bush har beskrivit forskningen om och odlingen av stamceller som att "ta oskyldigas liv för att hitta medicinska fördelar år andra".
Förre presidenten, George W Bush, stoppade - med några få undantag - allt statligt stöd för forskning på mänskliga embryon. Stoppet har gjort att det i princip inte bedrivits någon större verksamhet inom detta område - vilket lett till att USA halkat efter rejält kunskapsmässigt jämfört med många andra länder.
"Vi kommer att tvingas arbeta hårt för att komma ikapp andra nationer", sa en forskare i dagens USA Today.
Beslutet att åter tillåta att statliga forskningspengar går till forskning på mänsliga embryon är kontroversiellt här i USA. Såväl de katolska biskoparna här i USA som många andra kristna organisationer och föreningar som "The National Right to Life Committee" är tydligt och klart emot denna forskning. Deras principiella inställning är att livet börjar i samband med befruktningen. Och då spelar det ingen roll om man använder ett embryo som bara är sex dagar gammalt och endast består av oerhört liten "cellboll".
President Bush har beskrivit forskningen om och odlingen av stamceller som att "ta oskyldigas liv för att hitta medicinska fördelar år andra".
Etiketter:
Barack Obama,
George W Bush,
National Institutes of Health,
USA Today
söndag 8 mars 2009
Arbetslösheten mot nya höjder
I slutet av förra veckan kom arbetslöshetssiffrorna för februari här i USA och de var värre än vad många trodde. Mer än 600 000 personer miste sina jobb under månaden och arbetslöseheten är nu uppe i 8,1 procent. Så hög har den inte varit på decennier och nu menar allt fler bedömare att arbetslösheten kommer att överstiga 10 procent redan i höst eller åtminstone före årsskiftet.
Mest modest i sina prognoser är Federal Reserve, som spår att arbetslösheten kommer att ligga på runt 9 procent vid nästa årsskifte.
I slutet av november förra året intervjuade jag Tom Woodruff, en av ledarna för fackförbundet SEIU. Han var säker på att arbetslösheten, som då precis började närma sig 7 procent, skulle bli större än 10 procent på kort tid.
Då, för bara drygt tre månader sedan, var det inte särskilt många som höll med. Men det ser ut som om Woodruff kommer att få rätt. Det är sannolikt bara en tidsfråga innan var tionde amerikan går utan jobb.
För övrigt kan jag rekommendera en intressant artikel av Svenskans USA-korrespondent Karin Henriksson i dag. Hon skriver om hur begrepp som kommunism, socialism, planekonomi och marxism nu används flitigt i den aktuella amerikanska politiska debatten. Läs artikeln här.
Mest modest i sina prognoser är Federal Reserve, som spår att arbetslösheten kommer att ligga på runt 9 procent vid nästa årsskifte.
I slutet av november förra året intervjuade jag Tom Woodruff, en av ledarna för fackförbundet SEIU. Han var säker på att arbetslösheten, som då precis började närma sig 7 procent, skulle bli större än 10 procent på kort tid.
Då, för bara drygt tre månader sedan, var det inte särskilt många som höll med. Men det ser ut som om Woodruff kommer att få rätt. Det är sannolikt bara en tidsfråga innan var tionde amerikan går utan jobb.
För övrigt kan jag rekommendera en intressant artikel av Svenskans USA-korrespondent Karin Henriksson i dag. Hon skriver om hur begrepp som kommunism, socialism, planekonomi och marxism nu används flitigt i den aktuella amerikanska politiska debatten. Läs artikeln här.
Etiketter:
arbetslöshet,
karin Henriksson,
SvD,
Tom Woodruff
torsdag 5 mars 2009
Presidenten blir gråhårig
Jag skrev på min privata blogg häromdagen om att jag håller på att bli gråhårig. Jag är inte ensam. I dag rapporterar nämligen New York Times att Barack Obama är på väg att bli gråhårig efter bara 44 dagar som president.
Det är ett faktum att presidentjobbet är krävande. Både Bill Clinton och George W Bush blev snabbt gråhåriga efter sina respektive tillträden. Clinton fick dessutom genomgå en hjärtoperation när han avträdde.
Men Obamas hastighet när det gäller gråhårighet verkar slå alla rekord. Det har gått så fort så att det till och med finns rykten på nätet som hävdar att Obama färgar tinningarna gråa för att ge ett tyngre intryck i dessa orostider. Men Obamas egen frisör, intervjuad i N Y Times, förnekar detta bestämt. Presidentens hår är till 100 procent naturligt, försäkrar han.
Det är helt enkelt den extrema arbetssituationen som ger gråa hår. Två krig, ekonomisk kräftgång och mängder av andra svårigheter och utmaningar kräver sin tribut. Och till och med jag kan konstatera att Obama och hans adminsitration håller ett enormt tempo. Häromdagen satte man igång det gigantiska arbetet med att reformera hela det amerikanska sjukvårdssystemet. Samtidigt står de stora bolagen på kö för att få ytterligare statligt stöd. Senast i dag gick GM ut och varnade för att konkursen nu är ett konkret hot mot koncernen.
Och frågan är om det nu börjar märkas att Obama är alltmer pressad också på andra sätt än de ökade antalet gråa hår. I går gick han nämligen ut i medierna och sa att det är "köpläge på börsen". Onekligen ett ovanligt grepp av en president att fuska som värdepappersrådgivare... Börsen gick faktiskt upp ett par procent i går efter uttalandet. Men den sjönk som en sten i dag, drygt 4 procent. Nu är Dow Jones index på den lägsta nivån på tolv år.
Det blir nog fler gråa hår i huvudet på presidenten...
Det är ett faktum att presidentjobbet är krävande. Både Bill Clinton och George W Bush blev snabbt gråhåriga efter sina respektive tillträden. Clinton fick dessutom genomgå en hjärtoperation när han avträdde.
Men Obamas hastighet när det gäller gråhårighet verkar slå alla rekord. Det har gått så fort så att det till och med finns rykten på nätet som hävdar att Obama färgar tinningarna gråa för att ge ett tyngre intryck i dessa orostider. Men Obamas egen frisör, intervjuad i N Y Times, förnekar detta bestämt. Presidentens hår är till 100 procent naturligt, försäkrar han.
Det är helt enkelt den extrema arbetssituationen som ger gråa hår. Två krig, ekonomisk kräftgång och mängder av andra svårigheter och utmaningar kräver sin tribut. Och till och med jag kan konstatera att Obama och hans adminsitration håller ett enormt tempo. Häromdagen satte man igång det gigantiska arbetet med att reformera hela det amerikanska sjukvårdssystemet. Samtidigt står de stora bolagen på kö för att få ytterligare statligt stöd. Senast i dag gick GM ut och varnade för att konkursen nu är ett konkret hot mot koncernen.
Och frågan är om det nu börjar märkas att Obama är alltmer pressad också på andra sätt än de ökade antalet gråa hår. I går gick han nämligen ut i medierna och sa att det är "köpläge på börsen". Onekligen ett ovanligt grepp av en president att fuska som värdepappersrådgivare... Börsen gick faktiskt upp ett par procent i går efter uttalandet. Men den sjönk som en sten i dag, drygt 4 procent. Nu är Dow Jones index på den lägsta nivån på tolv år.
Det blir nog fler gråa hår i huvudet på presidenten...
Etiketter:
Barack Obama,
Bill Clinton,
George W Bush,
GM,
New York Times
måndag 2 mars 2009
Resistent virus ger influensaproblem
Den amerikanska medicintidskriften Jama skriver om att det mest kända och hittills mest effektiva medlet mot influensa, Tamiflu, kan vara på väg att bli verkningslöst. Det virus som ligger bakom en av de "vanliga" influensorna, H1N1, har utvecklat resistens mot Tamiflu.
"Och det mest oroande är att detta resistenta virus finns överallt, även där Tamiflu nästan inte alls används", säger Anders Tegnell, chef för Socialstyrelsens smittskyddsenhet till Svenska Dagbladet.
Risken är nu uppenbar att ett virus som kan åstadkomma en så kallad pandemi, en världsomfattande och allvarlig influensaepidemi åstadkommit av en ny virustyp, också snabbt kan utveckla resistens mot Tamiflu.
Sverige har sedan några år byggt upp ett lager av Tamiflu som är tänkt att användas i samband med en kommande pandemi. Omkring 200 miljoner kronor har investerats i detta lager.
Nu måste det fram flera alternativa läkemedel mot influensa - något som kan ta lång tid. Och kan bli dyrt.
För några år sedan, då oron för fågelinfluensan och en kommande pandemi var som störst, kritiserades Socialstyrelsen för senfärdighet och för att man inte köpte in tillräckligt stora mängder Tamiflu i lager. Nu lär kritiken bli den omvända: Hur kunde Socialstyrelsen köpa in värdelöst läkemedel för 200 miljoner?
Hur man än gör så bli det fel...
För den som är intresserad finns det en hel del intressant om pandemier och annat på Socialstyrelsens smittskyddsenhets webbplats.
"Och det mest oroande är att detta resistenta virus finns överallt, även där Tamiflu nästan inte alls används", säger Anders Tegnell, chef för Socialstyrelsens smittskyddsenhet till Svenska Dagbladet.
Risken är nu uppenbar att ett virus som kan åstadkomma en så kallad pandemi, en världsomfattande och allvarlig influensaepidemi åstadkommit av en ny virustyp, också snabbt kan utveckla resistens mot Tamiflu.
Sverige har sedan några år byggt upp ett lager av Tamiflu som är tänkt att användas i samband med en kommande pandemi. Omkring 200 miljoner kronor har investerats i detta lager.
Nu måste det fram flera alternativa läkemedel mot influensa - något som kan ta lång tid. Och kan bli dyrt.
För några år sedan, då oron för fågelinfluensan och en kommande pandemi var som störst, kritiserades Socialstyrelsen för senfärdighet och för att man inte köpte in tillräckligt stora mängder Tamiflu i lager. Nu lär kritiken bli den omvända: Hur kunde Socialstyrelsen köpa in värdelöst läkemedel för 200 miljoner?
Hur man än gör så bli det fel...
För den som är intresserad finns det en hel del intressant om pandemier och annat på Socialstyrelsens smittskyddsenhets webbplats.
Sebelius utsedd till hälsominister
Washington Post hade nyheten redan i går, söndag, och alldeles nyss blev det officiellt: Kathleen Sebelius, guvernör i Kansas, blir hälso- och sjukvårdsminister. Därmed har Barack Obama fyllt den lucka som hans första val, Tom Daschle, lämnade efter sig när han hoppade av på grund av grumliga skatteaffärer.
Posten som hälso- och sjukvårdsminister är en av de absolut tyngsta och viktigaste i presidentens administration. Den utan konkurrens största reformen som Obama planerar att genomföra är ju förändringen av den amerikanska sjukvårdssystemet. I dag saknar omkring 48 miljoner amerikaner sjukvårdsförsäkring.
Valet var inte oväntat. Kathleen Sebelius är ett namn som ofta nämnts när det gällt toppositioner. Bland annat var hon i hög grad en som det spekulerades kring i samband med Obamas val av vice presidentkandidat.
Hon får nu också en speciell sjukvårdssamordnare ("health czar") vid sin sida på Department of Health and Human Services; Nancy-Ann DeParle är hälso- och sjukvårdsexpert med mångårig erfarenhet av vårdpolitik. Det blir nu hon som i praktiken ska organisera vägen mot den stora sjukvårdsreformen.
Barack Obama betonade på dagens presskonferens vikten av att den utlovade reformen kan genomföras. Utan en bättre strukturerad sjukvård kan inte den ekonomiska krisen lösas, var hans budskap. Den amerikanska sjukvården är överlägset dyrast i världen räknat i andel av BNP. Men alla jämförande studier visar att den är långt ifrån den bästa.
Det läcker helt enkelt fruktansvärt mycket pengar ut ur systemet, pengar som går till allt möjligt utom till vård. Kostnadsfrågan är en av Obamas viktigaste argument för att det nu måste inrättas en allmän sjukvårdsförsäkring för alla medborgare.
I sitt tal garanterade Obama att de tre stora myndigheterna som verkar inom hälso- och sjukvårdens område (Food and Drug Administration, FDA; Centers for Disease Control and Prevention, CDC samt National Institutes of Health, NIH) ska få tillräckliga resurser för att kunna fortsätta att utveckla vården och för att kunna arbeta självständigt utan att behöva ta hänsyn till privata eller politiska särintressen.
Det är en intressant parallell till Sverige, där ju Socialstyrelsen, som är den centrala myndigheten för hälso- och sjukvården, fortsätter att få allt fler uppdrag och blir en allt viktigare instans i takt med att vården får en allt tyngre roll i samhällslivet. Detta verkar gälla alldeles oavsett vilken politisk färg regeringen har.
Posten som hälso- och sjukvårdsminister är en av de absolut tyngsta och viktigaste i presidentens administration. Den utan konkurrens största reformen som Obama planerar att genomföra är ju förändringen av den amerikanska sjukvårdssystemet. I dag saknar omkring 48 miljoner amerikaner sjukvårdsförsäkring.
Valet var inte oväntat. Kathleen Sebelius är ett namn som ofta nämnts när det gällt toppositioner. Bland annat var hon i hög grad en som det spekulerades kring i samband med Obamas val av vice presidentkandidat.
Hon får nu också en speciell sjukvårdssamordnare ("health czar") vid sin sida på Department of Health and Human Services; Nancy-Ann DeParle är hälso- och sjukvårdsexpert med mångårig erfarenhet av vårdpolitik. Det blir nu hon som i praktiken ska organisera vägen mot den stora sjukvårdsreformen.
Barack Obama betonade på dagens presskonferens vikten av att den utlovade reformen kan genomföras. Utan en bättre strukturerad sjukvård kan inte den ekonomiska krisen lösas, var hans budskap. Den amerikanska sjukvården är överlägset dyrast i världen räknat i andel av BNP. Men alla jämförande studier visar att den är långt ifrån den bästa.
Det läcker helt enkelt fruktansvärt mycket pengar ut ur systemet, pengar som går till allt möjligt utom till vård. Kostnadsfrågan är en av Obamas viktigaste argument för att det nu måste inrättas en allmän sjukvårdsförsäkring för alla medborgare.
I sitt tal garanterade Obama att de tre stora myndigheterna som verkar inom hälso- och sjukvårdens område (Food and Drug Administration, FDA; Centers for Disease Control and Prevention, CDC samt National Institutes of Health, NIH) ska få tillräckliga resurser för att kunna fortsätta att utveckla vården och för att kunna arbeta självständigt utan att behöva ta hänsyn till privata eller politiska särintressen.
Det är en intressant parallell till Sverige, där ju Socialstyrelsen, som är den centrala myndigheten för hälso- och sjukvården, fortsätter att få allt fler uppdrag och blir en allt viktigare instans i takt med att vården får en allt tyngre roll i samhällslivet. Detta verkar gälla alldeles oavsett vilken politisk färg regeringen har.
Etiketter:
Barack Obama,
CDC,
Kathleen Sebelius; FDA,
Nancy-Ann DeParle,
NIH,
Socialstyrelsen
söndag 1 mars 2009
Om att bygga en nyhet på en enda källa
"USA:s ekonomi vänder i höst" slår Aftonbladet fast med stor rubrikstil på sin webbplats.
Jaha, det var ju intressant. Jag har varken hört eller läst några sådana profetior (åtminstone inte några seriösa). Det har snarare handlat om det motsatta: Den amerikanska ekonomin är fortfarande på väg neråt, alla siffror och indikatorer pekar på det. Och när, var och hur det kommer att vända står ännu skrivet i stjärnorna. Det finns helt enkelt ingenting i dag som visar på att en vändning är i sikte.
Så jag går in på Aftonbladets redaktionella samarbetspartner E24 (som levererar ekonominyheter till Bladet), där själva artikeln finns. Sedan upptäcker jag till min förvåning att även Ekot har haft ett inslag på samma tema: "Ljus framtid för amerikansk ekonomi". Och Svenskan likaså: "Vändning spås för USA i höst". Sannolikt återfinns budskapet i flera medier.
Det svenska scoopet om att USA:s ekonomi vänder i höst visar sig vara baserad på en enda persons uttalande. Ekonomen och lobbyisten Robert Wescott har varit i Stockholm och hållit föredrag. Han var tidigt ute och stödde Barack Obama inför presidentvalet och menar - inte helt oväntat - att det är just presidenten som ska gjuta mod i amerikanerna och få dom att börja konsumera igen. Han hänvisar till stimulanspaketets positiva effekt och det faktum att Barack Obama inte tappat mer än marginellt i popularitet sedan tilllträdet för en dryg månad sedan.
Ja, mer underbyggd än så är egentligen inte denna utsaga. Den bygger på spekulationer och förhoppningar.
Att Wescott, som konsult och lobbyist, har ett egetintresse av att hålla sig väl med och tala gott om Barack Obama nämns inte i de svenska medierna.
Naturligtvis får Robert Wescott, som till vardags driver analysföretaget Keybridge Research här i Washington, tycka och förutspå vad han vill om den ekomiska framtiden i USA och annorstädes. Och att Wescott har erfarenhet som ekonom och analytiker råder det inga tvivel om. Han har bland annat jobbat som biträdande avdelningschef på Valutafonden och varit en av president Clintons ekonomiska rådgivare.
Men att svenska medier kan slå fast att USA:s ekonomi kommer att vända i höst, baserat på att en enda källa spekulerar att så faktiskt kan ske (och det kan det ju), är inte bara dåligt.
Det är riktigt dåligt.
Och som vanligt är det rubriksättarnas fel, alltihop...
Jaha, det var ju intressant. Jag har varken hört eller läst några sådana profetior (åtminstone inte några seriösa). Det har snarare handlat om det motsatta: Den amerikanska ekonomin är fortfarande på väg neråt, alla siffror och indikatorer pekar på det. Och när, var och hur det kommer att vända står ännu skrivet i stjärnorna. Det finns helt enkelt ingenting i dag som visar på att en vändning är i sikte.
Så jag går in på Aftonbladets redaktionella samarbetspartner E24 (som levererar ekonominyheter till Bladet), där själva artikeln finns. Sedan upptäcker jag till min förvåning att även Ekot har haft ett inslag på samma tema: "Ljus framtid för amerikansk ekonomi". Och Svenskan likaså: "Vändning spås för USA i höst". Sannolikt återfinns budskapet i flera medier.
Det svenska scoopet om att USA:s ekonomi vänder i höst visar sig vara baserad på en enda persons uttalande. Ekonomen och lobbyisten Robert Wescott har varit i Stockholm och hållit föredrag. Han var tidigt ute och stödde Barack Obama inför presidentvalet och menar - inte helt oväntat - att det är just presidenten som ska gjuta mod i amerikanerna och få dom att börja konsumera igen. Han hänvisar till stimulanspaketets positiva effekt och det faktum att Barack Obama inte tappat mer än marginellt i popularitet sedan tilllträdet för en dryg månad sedan.
Ja, mer underbyggd än så är egentligen inte denna utsaga. Den bygger på spekulationer och förhoppningar.
Att Wescott, som konsult och lobbyist, har ett egetintresse av att hålla sig väl med och tala gott om Barack Obama nämns inte i de svenska medierna.
Naturligtvis får Robert Wescott, som till vardags driver analysföretaget Keybridge Research här i Washington, tycka och förutspå vad han vill om den ekomiska framtiden i USA och annorstädes. Och att Wescott har erfarenhet som ekonom och analytiker råder det inga tvivel om. Han har bland annat jobbat som biträdande avdelningschef på Valutafonden och varit en av president Clintons ekonomiska rådgivare.
Men att svenska medier kan slå fast att USA:s ekonomi kommer att vända i höst, baserat på att en enda källa spekulerar att så faktiskt kan ske (och det kan det ju), är inte bara dåligt.
Det är riktigt dåligt.
Och som vanligt är det rubriksättarnas fel, alltihop...
Etiketter:
Aftonbladet,
E24,
Ekot,
Robert Wescott,
Svenska Dagbladet,
Valutafonden
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)