Vem granskar granskarna?
Det är en klassisk fråga som handlar om en av de abslut största maktfaktorerna i vår värld - journalisterna och massmediebranschen.
Nu har svaret kommit. Granskarna granskas av - en komiker.
Han heter Jon Stewart och är normalt en vasstungad satiriker i komediprogrammet The Daily Show. Men de senaste veckorna har han förvandlats till en av ekonomijournalistikens argaste kritiker. Och han har blivit väldigt populär på köpet.
Det hela började med att Stewart lät visa klipp och citat från ekonomikanalen CNBC. Klipp där ekonomijorurnalister och programledare gör underdåniga intervjuer med mäktiga direktörer ("Är det kul att vara miljardär?"), råder tittarna att köpa aktier i företag som några veckor visar sin vara bankrutta och totalt undviker att se det som borde varit uppenbart för alla med ekonomisk insikt: Att den finansiella katastrofen närmade sig med stormsteg.
Till en början hade Stewart inga andra ambitioner än att roa sina egna tittare, men efter ett tag blev han allt mer upprörd över klippen han visade. Det hela utvecklade sig till en närmast personlig vendetta mot ekonomijournalistik i allmänhet och mot en av programledarna, Jim Cramer, i synnerhet. Jon Stewart blev allt argare och allt mindre rolig i sina shower och for ut i veritabla anklagelser mot Cramer och hans kollegor. Cramer svarade i sin show ("Mad Money")och kritiserade komikern för att inte veta vad han talade om.
I torsdags kväll rök de båda ihop i The Daily Show. Jag såg det live och de första minuterna var de båda herrarna lite avvaktande, men strax hade Stewart eldat upp sig och öste kritik över Cramer - som uppträdde undanglidande och bad om ursäkt och erkände att han och hans kollegor kunde ha gjort ett bättre jobb.
Jon Stewarts ilska över makthavares och beslutsfattares sätt att bete sig är inte unik. Många amerikaner är i dag förbannade över vad som hänt och känner sig lurade av dom som borde vetat bättre. Det unika med Stewart är att han har en daglig show där han kan verbalisera denna ilska. Han har blivit någon slags kanal för en nationell frustration.
"När ilskan över det elände vi hamnat i rullar över landet, träffar den även dom som bevakar den finansiella sektorn", sa Jeff Jarvis, journalistlärare på ett av universiteten i New York till Washington Post i dag.
Jon Stewart vill egentligen återgå till sitt eget komiska fack. Han säger sig inte ha några ambitioner att bli journalistgranskare på heltid.
"Om ni bara kunde sköta ert jobb ordentligt så kunde jag koncentrera mig på det jag kan bättre än det här - vara rolig."
2 kommentarer:
Det var en artikel i samma ämne i DN för en tid sedan. Problemet är att för att kunna kritiskt granska företagsledningars uttalanden så måste ekonomijournalisten ha gedigna kunskaper inom området, vilket inte alltid verkar vara fallet.
Dessutom vill man kanske ha en god relation till informationsgivarna så man drar sig för att kritisera alltför skarpt.
Vad anser du? Har journalister inom olika områden tillräckliga kunskaper för att kunna ha en egen åsikt? Är det risk för självcensur av relationsskäl?
Det finns ju som i alla andra yrkeskårer bättre och sämre journalister. Det finns också t ex allmänreportrar och specialreportrar.
Men generellt har inte journalister tillräckliga kunskaper för att kunna ge en totalt rättvis och relevant bild av alla olika branscher och sektorer. Det vet varenda människa med fackkunskaper som tagit del av publiceringar som handlar om deras specialområde. Frågan är snarare hur mycket fel vi bör tolerera.
När jag håller kurser och föreläsningar brukar jag plädera för en generös inställning. Man kan gott ha överseende för mindre fel eller glidningar som inte har någon egentlig substans för helheten. Värdebärande misstag ska man dock inte acceptera.
När det gäller ekonomijournalistik finns det många ypperliga journalister som är kunniga och bevakar sektorn kritiskt och kompetent. Men det finns även en hel del andra (enskilda reportrar och redaktioner), som mer passivt rapporterar från börs och näringsliv utan att egentligen bry sig om djupare sammanhang.
Frågan är intressant och jag kan nog skriva en hel bok i ämnet...
Skicka en kommentar