Washington Post hade nyheten redan i går, söndag, och alldeles nyss blev det officiellt: Kathleen Sebelius, guvernör i Kansas, blir hälso- och sjukvårdsminister. Därmed har Barack Obama fyllt den lucka som hans första val, Tom Daschle, lämnade efter sig när han hoppade av på grund av grumliga skatteaffärer.
Posten som hälso- och sjukvårdsminister är en av de absolut tyngsta och viktigaste i presidentens administration. Den utan konkurrens största reformen som Obama planerar att genomföra är ju förändringen av den amerikanska sjukvårdssystemet. I dag saknar omkring 48 miljoner amerikaner sjukvårdsförsäkring.
Valet var inte oväntat. Kathleen Sebelius är ett namn som ofta nämnts när det gällt toppositioner. Bland annat var hon i hög grad en som det spekulerades kring i samband med Obamas val av vice presidentkandidat.
Hon får nu också en speciell sjukvårdssamordnare ("health czar") vid sin sida på Department of Health and Human Services; Nancy-Ann DeParle är hälso- och sjukvårdsexpert med mångårig erfarenhet av vårdpolitik. Det blir nu hon som i praktiken ska organisera vägen mot den stora sjukvårdsreformen.
Barack Obama betonade på dagens presskonferens vikten av att den utlovade reformen kan genomföras. Utan en bättre strukturerad sjukvård kan inte den ekonomiska krisen lösas, var hans budskap. Den amerikanska sjukvården är överlägset dyrast i världen räknat i andel av BNP. Men alla jämförande studier visar att den är långt ifrån den bästa.
Det läcker helt enkelt fruktansvärt mycket pengar ut ur systemet, pengar som går till allt möjligt utom till vård. Kostnadsfrågan är en av Obamas viktigaste argument för att det nu måste inrättas en allmän sjukvårdsförsäkring för alla medborgare.
I sitt tal garanterade Obama att de tre stora myndigheterna som verkar inom hälso- och sjukvårdens område (Food and Drug Administration, FDA; Centers for Disease Control and Prevention, CDC samt National Institutes of Health, NIH) ska få tillräckliga resurser för att kunna fortsätta att utveckla vården och för att kunna arbeta självständigt utan att behöva ta hänsyn till privata eller politiska särintressen.
Det är en intressant parallell till Sverige, där ju Socialstyrelsen, som är den centrala myndigheten för hälso- och sjukvården, fortsätter att få allt fler uppdrag och blir en allt viktigare instans i takt med att vården får en allt tyngre roll i samhällslivet. Detta verkar gälla alldeles oavsett vilken politisk färg regeringen har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar