Det råder rena rama lynch-stämningen här i USA just nu. Anledningen är de bonusar, totalt 165 miljoner dollar, som drygt 400 chefer på försäkringsjätten AIG ska få - och i många fall redan fått. Detta samtidigt som företaget räddats av skattebetalarna, via ett statligt stöd på 180 miljarder dollar.
I kongressen pågår i detta ögonblick ett förhör med företagets verkställande direktör som är ansvarig för utbetalningen av bonusarna. Han "är lika arg som alla andra", men känner sig tvingad att betala ut pengarna på grund av bindande avtal. Dessa avtal var redan påskrivna när VD:n tillträdde i höstas. Han arbetar f ö själv för lön på en (1) dollar per år.
Ilskan riktar sig nu både mot AIG i allmänhet och mot de totalt 418 personer som har rätt till bonusarna i synnerhet.
"Det finns tack och lov fortfarande bra journalister i det här landet. Vi ska se till att få fram namnen på de här personerna inom några timmar", sa MSNBC.s programledare Chris Matthews alldeles nyss.
Det pågår med andra ord en febril jakt på AIG-chefer just nu. Jag antar att de mycket påtagligt känner blodhundarna i hasorna - och kanske ångrar sig en aning...
En kongressledamot sa offentligt i går att de här personerna borde göra som företagsledare gör i Japan när verksamheten gått åt pipan: Buga djupt, ta på sig hela skulden och antingen be om ursäkt eller begå självmord.
Kongressledamoten valde själv bort det sistnämnda alternativet och bad istället om ursäkt för sitt uttalande några timmar senare.
AIG-affären kan leda till Barack Obamas hittills största kris. Hans kritiker menar att hans snabba räddningspaket till enskilda företag ger sådana här konsekvenser. "Oövertänkt". "Slarv med skattebetalarnas pengar". Obama borde ha koll på sådant här innan han slänger ut miljarder dollar och han borde ha villkorat stödet hårdare och tydligare, tycker man.
AIG:s aktier har för övrigt stigit med 44 procent hittills i dag.
5 kommentarer:
Halkade in här på ett bananskal och tycker att det du skriver är väldigt intressant.
Som du säkert vet så rasar debatten om bonusar även för fullt här i Sverige. Media nosar varje dag upp nya objekt, vilket jag tycker är bra. SEB fick en ordentlig släng av sleven och tog sig i kragen. Men hur mycket skada varumärket har tagit är ingen som vet ännu. Helt klart är att svenskarnas förtroende för banken har minskat.
Senast ut är i bonus-och lönekarusellen är AMF. Och det kommer nog inte att sluta där, tyvärr.
För min del anser jag att bonus är något som inte ska tas för givet och bara ska använadas när man gör något riktigt bra. Lön får man ju för att göra det jobb som förväntas av en. Att dessutom dela ut bonus med ena handen och sparka folk med den andra är för mig helt obegripligt. Som chef och ledare är man ju faktiskt en förebild för övriga medarbetare.
Tack för en informativ blogg.
Ha en bra dag.
Tack Camilla! Jag kan bara hålla med. Jag tycker absolut att bonusar kan ha ett berättigande, men då ska de ju vara kopplade till en extragod insats, vara moraliskt och etiskt försvarbara och inte betalas ut i samband med att resten av företaget/organisationen står på randen av en katastrof...
Jag har egen erfarenhet av att ha prestationslön (vilket jag tycker är rätt ord). Jag hade en nominell lön med +/- 30%. Prestationslön är en bra konstruktion under förutsättning att mål och belopp är någorlunda rätt satta.
Orsaken bakom människors berättigade missnöje med finanssektorns "bonusar" tror jag är att man har lämnat sina pengar till bankerna för att de skall förvalta dem och när bankerna misslyckas - oavsett orsakerna - så har väl inte cheferna gjort sitt jobb och skall inte ha extra betalt?
Werner, dels är det som du skriver (om att man är förbannad över att banker och finansinstitut slarvat bort spraranas pengar), men ilskan bottnar även i att de amerikanska skattebetalarna nu håller ett antal banker, försäkringsbolag och andra företag under armarna. AIG hade gått i konkurs utan de 170-180 miljarder dollar företaget fick i statligt stöd i höstas.
Således borde det logiskt vara skattebetalarna som får en bonus för en extraordinaär insats. Inte de chefer som drivit företaget till konkursens brant.
Det som är skrämmande är att cheferna vare sig i USA eller Sverige upplever att de inte har ansvar och inte känner solidaritet med andra utan helt egoistiskt tycker sig har rätt till dessa bonusar.
Ingen känsla för att vi skall tillsammans kämpa oss igenom de här svårigheterna och det innebär uppoffringar för oss alla.
Skicka en kommentar