Obama vinner valet

De senaste dagarna har republikanerna i representanthuset intensivt ägnat sig åt att spika igen kistlocket på John McCains valkampanj. Genom att en majoritet av hans partivänner röstade nej till Vita Husets räddningsplan, är senatorns misslyckande ett faktum. han avbröt ju sin kampanj för att åka till DC för att sy ihop "the bail out". Han misslyckades tämligen kapitalt och att varken han eller presidenten har sina egna kongressledamöter bakom sig visar hur splittrat partiet är.

John McCain lär inte ha en chans i höstens val.

Överhuvudtaget har John McCains kanmpanj de senaste veckorna präglats av desperation och förvirring. De republikanska bortföklaringarna efter omröstningen i representanthuset i måndags var patetiska. Att försöka skylla på talmannen, demokraten Nancy Pelosi, och att hennes tal inför omröstningen skulle ha lett till att flera republikanska ledamöter bestämde sig för att rösta emot förslaget, tyder bara på dåligt omdöme, pinsam analys och dessutom idiotförklarar man sina egna ledamöter.

Allt medan Barack Obama i princip kan sitta bakåtlutad och se hur republikanerna och John McCain gör bort sig gång på gång.

Det enda som möjligen kan ändra på den till synes givna utgången är om Sarah Palin gör underverk mot Joe Biden i torsdagens vice president-debatt. Det är dock inte mycket som talar för det. Tvärtom. Palins senaste offentliga insatser har varit nästan lika pinsamma som McCains desperats försök att komma åt Obama.

Det finns ytterligare en sak som kan förändra alla förutsättningar och öka stödet för McCain; En plötslig terrorattack av större format på amerikanskt territorium.

Socialismen ökar i USA

Socialismen lever och växer i USA, även om den knappast kan säga vara en massrörelse. I helgen var jag på en fest i Takoma Park, en förort till DC som ligger på andra sidan gränsen till Maryland. Takoma Park Old Town är en av de mest radikala platserna i hela USA och brukar kallas östkustens Berkeley - efter den berömda progressiva orten på andra sidan landet, strax intill San Francisco.

I Takoma Park var socialisten Sam Abbott borgmästare under åren 1980-85. Som 72-åring (samma ålder som John McCain just nu) ställde han upp för omval, men förlorade med bara sju röster mot en betydligt yngre demokrat. Abbott fick 1 571 röster. Troligen var Abbott den senaste socialistiska borgmästern i USA, men det har funnits flera under 1900-talet.

Nämnda Berkeley hade en under några år i början av seklet. I Bridgeport, Connecticut, satt Jasper McLevy som socialistisk borgmästare i mer än 20 år, mellan 1933 och -57. Milwaukee, Wisconsin, hade en 50-årig, i stort sett obruten era av socialistiska borgmästare under åren 1910-1960. Och David Belgum satt på ämbetet i University Heights, Iowa, 1976-83.

Även i det stundande presidentvalet finns ett socialistiskt alternativ. Brian Moore ställer upp i valet, med Stewart Alexander som running mate. Att de ska skörda några större framgångar är det väl ingen som tror, men faktum är att de socialistiska presidentkandidaterna fått allt fler röster under de senaste fyra valen:

1992 var det lite drygt 3 000 amerikaner som röstade socialistiskt i presidentvalet. Fyra år senare hade antalet stigit till drygt 4 700. År 2000 stöddes man av 5 600 personer och förra valet var det nästan 11 000 personer som röstade på kandidaterna Walt Brown/Mary Alice Herbert.

En ökning med nästan 400 procent på tolv år! Står USA möjligen vid randen av en revolution?

Stieg Larsson på boktoppen

Jodå, Stieg Larssons "The Girl with the Dragon Tattoo", som jag skrev lite om här tidigare på bloggen, kastade sig rakt in på femte plats i Washington Posts lista över mest sålda böcker förra veckan. Lanseringen och de goda recensionerna resulterar uppenbarligen också i hög försäljning.

Den norske författaren Per Pettersons "Out Stealing Horses" kom ut här i USA för ett drygt år sedan och blev en stor framgång. N Y Times bokupplaga utsåg den till en av de tio bästa böckerna förra året och den sålde i stor upplaga. Nu ges även hans "To Siberia" ut här i USA, den släpps i oktober. Redan nu har jag sett flera artiklar om den kommande boken. Petterson har blivit något av en kritikerfavorit här, åtminstone bland de större tidningarna.

I övrigt kan konstateras att de flesta verkar tycka att Barack Obama vann fredagens debatt över John McCain. I de tre olika opinionsundersökningar som jag har sett och som gjordes direkt efter debattens slut, ansåg majoriteten (mellan fyra och tio procentenheter fler) att Obama gjorde bättre ifrån sig än McCain.

På torsdag väntar nästa debatt, mellan vice presidentkandidaterna Sarah Palin och Joe Biden.

Vem vann debatten?

Den första debatten mellan John McCain och Barack Obama blev en rätt avslagen historia, där McCain gång på försökte framhålla sin erfarenhet och Obama kontrade med att försöka blicka framåt.

I hemmasoffan pratades det mest om att Obama var tämligen passiv och rätt ofta hamnade i försvarsställning, fast det egentligen borde varit tvärtom. McCain har ju en del att förklara efter de senaste dagarnas märkliga turer.

Den första delen av av den 1,5 timmar långa debatten handlade om den pågående ekonomiska krisen och sedan gled det alltmer över till utrikespolitik - ur ett strikt amerikanskt perspektiv nota bene.

De första kommentarerna från TV-studiorna indikerar att Obama började starkt och att McCain plockade en del poäng på slutet. Sammantaget är det svårt att utse en vinnare. Obama gav ett något svalare intryck medan McCain var mer aggressiv och på offensiven.

Finanskrisen och politisk kaos

Banken Washington Mutual (baserad i Seattle, inte är i DC) gick omkull i går, vilket ledde till att debatten om djupet i den finansiella krisen nlev ännu mer intensiv. Samtidigt är det närmast ett kaosartat drama som utspelar sig runt Vita Huset och Capitol Hill här i DC.

Gårdagens möte mellan Obama, McCain, Bush och framträdande ledamöter i kongressen blev uppenbarligen en rejäl flopp. Bråk inför öppen ridå, "finger pointing" och oerhört irriterad stämning präglade sittningen.

Barack Obama har formulerat fyra tydliga krav för att gå med på en räddningsplan, en bail out. var John McCain står är alltmer oklart och lika oklart är det om han kommer att dyka upp på kvällens sedan länge inplanerade debatt med Obama i Mississippi. Han har tidigare sagt att han inte kommer att delta om det inte finns en uppgörelse. Och händer det inget konkret under de närmaste timmarna lär det knappast bli någon i dag...

Alltmer talar för att John McCain håller på att gräva sin egen grav när det gäller den här presidentkampanjen. Inte ens Sarah Palin går succé längre. Och nu ryktas det om att republikanerna vill ställa in vice president-debatten mellan henne och demokraternas Joe Biden. Denna debatt ska hållas nästa torsdag.

Detta artar sig till att bli ett riktigt historiskt presidentval. Nu ska jag cykla ner till kongressen och kolla in läget.

Stieg Larsson lanseras stort

Författaren Stieg Larsson håller på att göra succé här i USA. Alldeles nyligen släpptes hans "Män som hatar kvinnor", som fått titeln "The Girl With the Dragon Tattoo" i den amerikanska utgåvan.

Stieg Larsson, som dog 2004 och vars Milleniumtriologi gavs ut postumt och sålts i miljonupplager i USA, lanseras rejält i USA. Förra helgen annonserade förlaget Knopf på bästa tänkbara plats i New York Times Book Rewiew. Hela första uppslaget, sidan två och tre, ägnas åt boken. Rubriken på annonsen lyder: "An International Publishing Sensation".

Bokhandlarna runt om i USA har bullat upp med skylfönstermaterial och annan marknadsföring och flera ansedda kulturskribenter har redan recenserat boken och den har överlag fått väldigt bra kritik.

Jag hörde själv en litteraturvetare vid Georgetown University som recenserade romanen i NPR (National Public Radio) häromdagen. Hon tyckte att den, med sin blandning av hårdkokt handling, klassisk kriminalgåta a' la' Saywers samt ett tydligt feminstiskt budskap, står sig mycket väl mot andra nutida böcker i genren.

Hon noterade med viss förtjusning att Sverige verkar dominera den här formen av litteratur och nämnde bland andra Henning Mankell, vars Wallanderserie sålt i stora upplagor här i USA.

Om någon månad får vi se om det storartade mottagandet och den omfattande lanseringen också leder till en försäljningssuccé. Eller är Lisbeth Salanders udda typ lite för svårsmält för "the average American"?

Politskt rävspel på hög nivå

Dagen har varit oerhört intressant för oss som är närmast patetiskt intresserade av politik och samhällsfrågor med lite krydda av räv- och rackarspel.

Först och främst har John McCain tappat alltmer i förtroende sedan den ekonomiska krisen slog till här i USA på allvar för någon vecka sedan. Senast i dag publicerades en stor opinionsundersökning som visar att Barack Obama nu leder med nio procentenheter.

Sedan har McCain känt sig rejält trängd av presidentens försök att sy ihop en räddningsplan för den krisdrabbade finanssektorn. Skulle han stödja räddningsplanen riskerar han att förstärka kritiken om att han bara följer i Bushs fotspår. Han har lagt ner mycket energi och prestige på att hålla distans och markera avstånd till den sittande presidenten. Samtidigt, om han skulle gå emot eller kritisera räddningsplanen, så kommer säkert många anklaga honom för att inte ta ansvar och att verka splittrande.

Således kan man säga att George W Bush ställt John McCain i ett rätt tufft läge...

Så i dag meddelade McCain att han tillfälligt lägger ner sin presidentkampanj för att istället resa hit till DC för att försöka göra vad han kan för att lösa den ekonomiska situationen. Samtidigt sa han att han informerat Obama om sina planer och bett honom att vara med i detta arbete samt att de ska ställa in den första riktiga debatten mellan dom som ska ske nu på fredag.

Syftet var uppenbart: Att visa ledarskap och handlingskraft samt lätta trycket på sig själv och istället måla in Barack Obama i ett hörn. För hur skulle nu Obama klara sig ur det här? Om han sa nej till rivalens inbjudan skulle han anklagas för att inte sätta landet först. Skulle han säga ja, skulle detta bara visa att McCain är den verklige ledaren, den som tar tag i saker och som andra (Obama) följer.

Tricky...

Obamas svar var dock briljant: En person som vill bli president måste kunna klara av att fokusera på mer än en sak. Gott ledarskap handlar bland annat om det. Att lägga ner presidentkampanjen några veckor före valet är inte bra. Det är ju tvärtom nu väljarna vill veta vad de olika alternativen står för och hur de vill lösa krisen. Och debatten på fredag vill han inte ställa in.

Mycket talar för att John McCain nu blir alltmer desperat och känner att det här börjar glida honom helt ur händerna. Den här valkampanjen artar sig att bli något alldeles extra.

Vilken är nästa krisbransch?

Medierna här i USA domineras totalt av den ekonomiska krisen. Banker, försäkringsbolag och finansinstitut är i fokus när kongressen, presidenten och den amerikanska centralbanken Federal Reserve försöker komma överens om en räddningsplan.

Men redan nu börjar man ana en diskussion om vad som ska hända härnäst. Är fordonsbranschen nästa krisbransch? Kommer GM, Ford och de andra biljättarna stå på kö utanför Vita Huset och kongressen nästa vecka för att be om samma stöd och räddningsaktion som finansbolagen fått?

Och vilket parti skulle i så fall våga säga nej till ett sådant krav med knappt sex veckor kvar till presidentvalet?

Det här kan komma att bli dyrt för de amerikanska skattebetalarna...

McCain och Obama slåss nu om att racka ner mest på "Wall Street och Washington". Båda lovar att om de får flytta in i Vita Huset nästa år, så kommer det minsann bli ändring. Change. I detta sammanhang har McCain definitivt det största trovärdighetsproblemet - och rimligen bör Obama gynnas av det som händer i den amerikanska ekonomin. Det börjar också visa sig i opinionsundersökningarna, där Obama nu har börjat öka kraftigt igen efter några veckors tillbakagång.

Valet kommer att avgöras i omkring 15 så kallade swing states - delstater där det står och väger mellan republikaner och demokrater. En sådan är Virginia, som ligger någon kilometer härifrån. Här har inte demokraterna vunnit presidentvalet sedan 1964, men många tror att det nu kan vara dags. Och följdaktligen satsar både republikanerna och demokraterna stort på att kampanja i denna delstat.

Washington DC, där jag bor, domineras fullständigt av demokraterna. Tre av fyra kommer att rösta på Barack Obama den 4 november. Minst. Detta får några intressanta konsekvenser.

Först och främst ser vi inte alls till någon valkampanj här i distriktet. Inget av partierna tycker att det känns meningsfullt att satsa pengar här. Valet är ju redan avgjort. Dessutom leder det till ett lägre röstdeltagande. Jag har redan träffat flera politiskt oerhört intresserade och engagerade människor som inte kommer att rösta alls den 4 november eftersom deras röst inte kommer att betyda ett dugg.

Det är också en delförklaring till varför röstdeltagandet är så lågt som runt 50 procent sett över hela landet. Många delstater domineras så kraftigt av den ena eller andra partiet så valet helt enkelt är helt avgjort på förhand.

No sex please, we're Americans

Sarah Palin charmar det konservativa USA samtidigt som diskussionen om hennes 17-åriga dotter Bristol graviditet klingade av oväntat snabbt. Många tycker säkert att det är bra att debatten om Palins gravida dotter aldrig blev riktigt eldfängd. Det är ju ändå något som bör tillhöra den privata sfären och som inte rimligen bör påverka Sarah Palins förmåga att bli vicepresident. Även Barack Obama var snabbt ute och slog fast att den här frågan är ”off limit”.

Men trots det så borde Bristol Palins graviditet väcka en del frågor och få en del varningsklockor att ringa. Hon är nämligen inte ensam. Varje år blir 750 000 amerikanska flickor under 20 år med barn. Fyra av fem av dessa graviditeter är oplanerade och ”oönskade”. Och nu stiger antalet tonårsgravideter i USA. Detsamma gäller för sexuellt överförbara sjukdomar bland unga.
Samtidigt har skolorna överlag skurit ner kraftigt på sexualundervisningen. Kan det möjligen finnas ett samband?

I USA finns det en rörelse som pläderar för att sexualundervisningen i skolorna ska inskränkas till att lära ut avhållsamhet – det som här i USA kallas för abstinence-only education.

Rörelsen och budskapet har stort stöd hos den sittande presidenten, George W Bush. Administrationen har satsat totalt 1,5 miljarder dollar på abstinence-only education. Vanlig sexualundervisning – att tonåringar får lära sig om hur kroppen fungerar, hur man använder preventivmedel, hur man kan undvika riskbeteenden och så vidare – anses i praktiken uppmana tonåringarna till sex. Och det vill man inte vara med om.

Det finns till och med särskilda partyn – purity balls – där döttrar och pappor samlas för att äta, dansa och lyssna på talare som förespråkar avhållsamhet fram till bröllopsnatten. Denna avhållsamhet gäller uppenbarligen inte sönerna eftersom varken de eller mödrarna är välkomna på dessa purity balls. Festen avslutas sedan med att döttrarna och fäderna skriver under ett kontrakt där de båda lovar att göra vad de kan för att skydda dotterns oskuld fram till äktenskapet. Ofta utbyter man dessutom ringar som ett tecken på överenskommelsen.

Det hela känns en aning muggigt, om jag tillåts tycka det.

Men är då verkligen uppmaningen till avhållsamhet ett effektivt medel mot oönskade graviditeter och könssjukdomar bland unga?

Ja, skulle ungdomarna verkligen helt avhålla sig från sex fram till att de hittat sin partner för livet, skulle naturligtvis både graviditeter och nysmittade i sexuellt överförbara sjukdomar vara noll till antal, åtminstone teoretiskt.

Problemet är bara att ungdomar inte avhåller sig. Tonåringar har sex i USA, precis som på alla andra håll i världen, alldeles oavsett vilken sexualundervisning de får i skolan – eller inte får. Sex finns runt omkring oss och alla ungdomar påverkas mer eller mindre av intryck från filmer, musik, tidningar, böcker.

En förklaring till att tonårsgraviditeter och könssjukdomar ökar kan helt enkelt handla om brist på kunskap.

Det finns det inga studier som tyder på att strategin med abstinenc-only gett resultat. Nya data visar att det snarare är tvärtom. Uppföljningar som gjorts av effekterna av uppmaningen till avhållsamhet bland tonåringar visar nämligen att de sexuella mönstren och aktiviteterna i stort sett inte förändrats alls under de snart tio år som Bush-administrationen satsat sina miljardbelopp.

Och nu ökar således antalet tonårsgraviditeter i USA. Unga som smittats av sexuellt överförbara sjukdomar ökar likaså. Mellan åren 2005 och 2006 ökade antalet rapporterade fall av t ex klamydia med nästan 6 procent. Även HIV är på uppgång igen här i USA.

Användningen av preventivmedel, inklusive kondom, sjunker. Färska siffror från den amerikanska motsvarigheten till Smittskyddsinstutet, CDC , visar att ungefär 25 procent av tonåriga flickor som sexdebuterat blivit smittade av någon form av sexuellt överförd sjukdom.

Totalt sett, menar en del experter, indikerar detta att strategin med avhållsamhet som metod är en ren katastrof. Den leder till att unga flickor och pojkar riskerar att göra sina sexuella debuter utan goda kunskaper eller vettig information om risker med sexuella aktiviteter eller hur man kan skydde sig och sin partner. Följderna av denna okunskap börjar vi nu se i statistiken.

John McCain, mannen som kan bli USA:s näste president, har uttalat sitt stöd för abstinence-only strategin. Sarah Palin, som kan bli USA:s nästa vice president, är aktivt för abstinence-only education.

Sarah Palin har hittils inte gått på offensiven när det gäller moralfrågor. Under den tid som är kvar till valet kommer hon dock knappast kunna undvika ämnen som rör det ökade antalet tonårsgraviditeter, ökade antal smittade i könsjukdomar och de samband som kan finnas med den sittande administrationens satsningar på abstinence-only education och den parallella minskningen av traditionell sexualundervisning i skolorna.

Förhoppningsvis kommer det då igång en nyanserad diskussion om vilka nackdelar det finns med att endast predika avhållsamhet i de amerikanska skolorna.

Sarah Palin kan med andra ord ofrivilligt sätta fokus på en fråga som USA behöver gå till botten med. Det ska bli intressant att se om det går att dra några lärdomar utifrån Bristol Palins graviditet.

För övrigt kan nämnas att också Sverige har haft en liten roll i debatten om tonårsgraviditeter. Förra ett par veckor sedan publicerade nämligen Washington Post en stor artikel om att forskare vid Karolinska Institutet i Stockholm funnit en gen som gör män mindre benägna att vara monogoma. Det här förklarar varför diskussionen är så fokuserad på flickornas roll och varför pojkarnas betydelse och ansvar knappt nämns i sammanhanget, menar Courtland Milloy, kolumnist i Washington Post.

Med andra ord: ”Blame the gene”.

Lehman Brothers kollapsar

En av de mer anrika investmentbankerna i USA, Lehman Brothers, har gått omkull i kölvattnet av bolånekrisen här i USA och för de flesta kom beskedet helt överraskande. De senaste veckorna har snarare varit fyllda av hyfsat positiva ekonomiska rapporter och en allmän känsla av att den där krisen som var så befarad i våras, nog var rejält överdriven.

I förra veckan kom så beskedet att den amerikanska staten gått in och stött två större finansinstitut och i helgen har det pågått intensiva räddningsförsök av flera större företag i sektorerna försäkring och investeringar. Lehman Brothers var dock bortom räddning och sent i går kväll kom beskedet att det var kört.

Nyhetssändningarna här är fyllda av rapporter, analyser och prognoser. Är denna finansiella kris en tillfällighet eller visar det på något fundamentalt som kommer att ha omfattande återverkningar under lång tid framåt.

En kommentator i NRP (National Public Radio) beskrev det som en "reningsprocess". Det är nu som de "sjuka" företagen inom den finansiella sektorn kommer att falla ifrån. Och det finns gott om sådana, menade hon.

Börserna runt om i världen har fallit kraftigt de senaste timmarna och här i USA antar alla att alla index kommer att sjunka rejält. Även oljepriset påverkas och är nu nere under 100 dollar för första gången sedan i våras.

Debattartikel om massmediernas ansvar

Jag planerar att lägga ut en del texter som jag publicerat i olika sammanhang och börjar med den nedanstående. Den fanns med i tidningen Journalisten för några år sedan. Fortfarande i hög grad aktuell. /Peter

Den senaste tiden har vi sett flera fall av grova journalistiska övergrepp riktade mot anhöriga, brottsoffer, misstänkta och personer som bara råkat stå i vägen när den massmediala ångvälten rullat på.

Journalistiken – och då särskilt vissa delar av nyhetsjournalistiken – befinner sig i en allt djupare förtroende- och trovärdighetskris.

Att bygga upp detta raserade förtroende sker inte över en natt. Det räcker inte heller med en skärpning av de pressetiska reglerna eller en förändring av den organisation som ska övervaka att reglerna följs. Det behövs också en levande massmediekritisk debatt om etik och journalistiska arbetsmetoder, intern självrannsakan och en större medvetenhet om vad jakten på nyheter och publicitet kan leda till för den enskilde.

Därför är reportage som Martin Jönssons ”Vreden mot mediedrevet” i Journalisten 9/04 viktiga. Vi har sett flera exempel på reportage och debattartiklar med samma tema i Journalisten den senaste tiden. Det är bra att förbundets tidning på detta sätt bidrar till nödvändig intern diskussion om pressetik. Det är bara att hoppas att denna aktivitet faktiskt leder till en uppstramning av den publicistiska verksamheten på landets redaktioner.

För det handlar ju inte bara om hur och vad som publiceras. Även arbetssättet – hur information, fakta och nyheter samlas in eller under vilka former och villkor en intervju görs – är väsentligt för massmediernas samlade förtroende och för den enskildes upplevelser av, i värsta fall, hänsynslöshet och integritetskränkningar.

Jag har själv i min bok Möte med massmedier (Liber Förlag) följt upp vilka arbetsmetoder SVTs Uppdrag granskning använde i samband med det så kallade Oskarshamnsfallet. Av en sammanlagt flera timmar lång intervju med en massmedieovan politiker sändes ganska exakt fem minuter. Intervjun genomfördes av två reportrar, av vilka den ena skötte snacket och den andra stödde utfrågaren genom att lämna över lappar med – vad jag antar – information och frågeställningar. Vid publiceringen valdes förstås de klipp ut som förstärkte budskapet av en okunnig, osympatisk och osäker politiker som just berövat två föräldrar deras lilla barn.

Efter intervjun – som hon i boken kallar förhör – kände hon sig helt knäckt. När inslaget sänts blev hon mordhotad, hon vågade inte gå ut på flera veckor, hon tvingades till stödsamtal med teraput. Andra politiker, deras släktingar, bekanta och barn blev också hotade och kände sig utpekade och uthängda som brottslingar.

Uppdrag gransknings reportage om Oskarshamnsfallet är ett exempel på hur hårdvinklad journalistik och närmast hänsynslösa arbetsmetoder skapar nya offer och ytterligare devalverar förtroendet för massmedierna. Kritisk och granskande journalistik måste baseras på korrekt behandling av både folk och fakta. Det är egentligen ganska enkelt.

Peter Andréasson

Åtta veckor kvar

Det är exakt åtta veckor kvar till det amerikanska presidentvalet och i dag var det en liten förövning här i DC. Det var nämligen val till stans council (motsvarar ungefär en svensk kommunstyrelse) och den lokala valkampanjen har varit intensiv med affischer på stan, debatter i tidningar och lokal-TV, annonser osv.

Styrelsen består av 13 ledamöter. DC är indelat i åtta stadsdelar, som vardera har en representant. Övriga fem ledamöter är invalda med sammanlagda röster från hela stan och har alltså ingen geografisk bas.

Att den amerikanska huvudstaden är demokratiskt sinnad finns det inga tvivel om. Av de 13 i styrelsen är 12 demokrater... Som vanligt i amerikanska politiska sammanhang dominerar vita medelålders män församlingen tämligen rejält. Detta trots att en majoritet av invånarna i DC är svarta och hälften är kvinnor.

En kvinna som det dock pratas mycket om också här i huvudstaden är Sarah Palin. Det är uppenbart att hon gjort intryck och att hennes konservativt kristna hållning är något som lockar fram stora väljargrupper på högerkanten. Enligt de senaste opinionsmätningarna har John McCains popularitetssiffror stigit rejält sedan han presenterade Palin som sin running mate.

På torsdag, årsdagen för terrorattackerna här i USA, kommer Sarah Palin att intervjuas i ett av de större TV-bolagens nyhetsmagasin. Många tror att detta kommer att bli det första riktiga testet för Palin.

Att intervjun ska sändas just den dagen är ingen slump Detta symboliska datum åker nämligen Sarah Palins son till Irak som soldat.

Lokala satsningar ger miljövinster och fler jobb

Tänk globalt, handla lokalt. Så lyder en gammal slogan från 1900-talet som fortfarande känns helt aktuell. Nu börjar även de amerikanska företagen nappa på budskapet. Och förklaringen är enkel: De höjda oljepriserna och den svaga dollarn har gjort det lönsamt att ta hem produktionen från låglöneländer på andra sidan jorden.

De senaste tio åren har tusentals jobb försvunnit ut från USA. Företagen har utifrån strikt ekonomisk logik och matematik funnit det billigare att handla upp sina råvaror eller förädlade varor från främst Asien och då i synnerhet från Kina. Billiga transportkostnader tack vare låga oljepriser är en orsak. Låga löner en annan. Små kringkostnader, t ex för arbetarskydd, miljöhänsyn osv är ytterligare orsaker.

Exampelvis så importerar varhuskedjan Val-Mart varje år varor för omkring 18 miljarder dollar från Kina. Det är mer än 100 miljader kronor. Inga småslantar.

Men nu har trenden brutits. Stigande oljepriser har förändrat villkoren väsentligt. Det är inte längre lika lönsamt att importera varor som måste transporteras långa sträckor för att nå konsumenterna. Sedan i våras har allt fler företag i USA börjat se sig om efter leverantörer och producenter i närheten istället. De höga transportkostnaderna gör att högre löner, större kostnader för miljhänsyn etc. inte längre är lika negativt sett ur ett strikt kostnadsperspektiv. Lägg dessutom till att den kinesiska valutan yuan stärkts mot dollarna, så blir det ännu mindre lönsamt för amerikanska företag att köpa varor i Kina.

Konsekvensen blir således fler jobb i USA. Mer lokal produktion och mindre transporter över halva världen. Det är en god sak för miljön och ger på sikt minskad arbetslöshet i Nordamerika. Konsekvensen blir också att produktionen i låglöneländer rimligen kommer att minska, eftersom den till mycket stora delar går på export i dag. Å andra sidan är Kina, med sina mer än en miljard invånare, en jättemarknad också för de inhemska företagen. Och den marknaden ökar snabbt. Den ekonomiska tillväxten i Kina är fortfarande mycket stor, även om den mattats något på senare tid.

Så egentligen borde alla här som protesterar mot höjda bensinpriser och som vill öka den inhemska produktionen av olja, snarare prisa utvecklingen mot högre oljenota. Det skapar lokal tillväxt, fler jobb på hemmaplan och sparar på miljön.

Tänk globalt, handla lokalt.

En del fakta i denna text är taget från dels artikeln "China's Outsoursing Appeal Dimming" i dagens Washington Post och dels ur boken "The Post-American World" av Fareed Zakaria, till vardags redaktör på tidskriften Newsweek.

Cykelfeber i USA

Här i Washington DC rullar i skrivande stund orkanen Hanna in och formligen dränker stan i regn. Lokala myndigheter har gått ut med varningar och rekommenderar folk att hålla sig inne. Så man ser inte så värst många cyklar på gatorna just nu. Men annars ökar cyklandet kraftigt och då framförallt "vardagscyklandet" - det som sker till och från jobb, skolor, affärer och liknande.

Trenden är tydlig över hela landet och förstärks av höga bensinpriser och en ökad hälsomedvetenhet - det är ju nyttigt att cykla. I storstäderna går det dessutom oftast snabbast att ta sig fram på två hjul, åtminstone om man jämför med bil och kollektivtrafik i rusningstider.

Amerikanska medier har hakat på trenden och man ser nu ofta artiklar och reportage som hyllar cykeln som färdsätt. Senast i går, fredsg, hade USA Today ett längre reportage med rubriken "The Bicycle Revolution".

Naturligtvis finns det intresseorganisationer för cyklister som ser med glädje på denna utveckling och den ökade uppmärksamhet som följer. The Leauge of American Bicyclists har t ex passat på tillfället att rankat samtliga delstaters "cykelvänlighet". Enligt studien så är Washington (delstaten), längst upp i nordvästra USA, den bästa staten för cyklister, följd av Wisconsin, Arizona, Oregon och Minnesota.

West Wirginia ligger i botten och är enligt cykelorganisationen en riktigt dålig plats för cyklister. Delstatens första dam, Gayle Manchin (som alltså är gift med guvernören) skadade sig för övrigt häromdagen när hon var ute och cyklade och blev påkörd av en bil i huvudstaden Charleston. En god illustration, måhända... Andra sydstater som Georgia, Alabama, Mississippi och North Dakota får också dåligt betyg i undersökningen.

Bedömningen är gjord utifrån 75 olika kriterier, där man bland annat tittat på utbyggnad av cykelbanenät, trafikregler, om det finns särskilda cykelkartor, olycksstatistik, utbildning för cyklister och bilister osv.

Alla vill change

Så är då konventen avklarade och nu drar det igång på allvar. Det är drygt åtta veckor kvar till valet - 4 november - och partistrategerna i de båda dominerande partierna är mitt uppe i sin mest intensiva period.

Det är intressant att såväl demokrater som republikaner förespråkar förändring i tid och otid. John McCains betonade i sitt accepance speech i går kväll orden change och reform.

Uppenbarligen är ingen särskilt nöjd över de gångna årens Buch-adminstration. N Y Times konstaterar lite lakoniskt - under rubriken "The Party in Power, Running as if It Weren't" - att republikanerna försöker framställa sig som ett parti i opposition, trots att det i själva verket haft presidentmakten de senaste åtta åren. Amerikanska medier påpekar också med eftertryck att John McCain aldrig nämnde George W Bush med namn, vilket ses som ett tydligt avståndstagande. Bush popularitetssiffror är rekordlåga (ner mot 20 procent tycker att han har gjort ett bra jobb, vilket är "all time low" för en avgående president) och McCain lär inte tjäna några röster på att stryka den sittande presidenten medhårs.

Jag misstänker att demokraterna nu filar på sina argument när det gäller området som rör change. För här bör det finnas en del poänger att hämta... Och Barack Obamas kampanj har ju konsekvent, under hela primärvalsperioden, arbetat in begreppet i folks medvetande. Så frågan är hur John McCains nu verbaliserade förändringsbenägenhet kommer att tas emot av opinionen.

Dags för amerikansk fotboll

USA laddar nu upp inför starten på årets säsong i de professionella fotbollsligorna. Och då pratar vi inte om soccer - utan om amerikansk fotboll, football.

Det är stort här. Mycket stort.

I morgon, torsdag, brakar det loss för hemmalaget här i Washington DC, Redskins. De möter New York Giants på bortaplan, Giants Stadium. I flera veckor har tidningarna här i The District ägnat spaltmeter efter spaltmeter till att in i minsta detalj skärskåda laget. Alla spelare har presenterats individuellt, nye coachen Jim Zorn har ägnats stort utrymme och Redskins potentiella möjligheter, både defensivt och offensivt, har analyserats av tusen och en experter.

Förra årets säsong blev en besvikelse för de hängivna fansen i DC (Fed Ex Field, som för övrigt inte ligger i DC utan i Maryland, rymmer 90 000 personer och är alltid slutsåld). Man klarade i och för sig att gå till slutspel, men åkte ut direkt i första omgången mot Seattle Seahawks. Förlusten ledde bland annat till att den närmast kultförklarade förre coachen Joe Gibbs definitivt pensionerade sig, 67 år gammal.

Förhoppningarna inför årets säsong är rätt stora här i Washington DC. Men konkurrensen är stenhård och försäsongens matcher har väl inte direkt varit lysande. Senast blev det storstryk mot Jaguars från Jacksonville, Florida. Det är 17 år sedan Redskins vann Superbowl (finalen mellan segrarna i de båda ligorna AFC och NFC som tillsammans bildar NFL, National Football Leauge). Så det börjar bli dags...

För övrigt är dagen för Super Bowl den dag då det konsumeras näst mest mat i USA. Bara Thanksgiving är värre. Och maten består till mycket stora delar av chips, hamburgare, hot dogs och liknande. Allt nedsköljt med ansenliga mängder amerikansk öl...

Moraliska dilemman för republikanerna

Knappt har stormen Gustav lagt sig förrän en ny storm drabbar republikanerna här i USA. John McCains vice president-kandidat Sarah Palin kritiseras nu från både höger och vänster. Främst av två orsaker:

1. Hennes 17-åriga dotters graviditet. Palin är en hängiven förespråkare av avhållsamhet före äktenskapet och lika starkt för abstinence-only sex education, det vill säga att den enda form av sexualundervisning som bör ske i skolorna är att eleverna ska uppmanas att låta bli att ha sex. Inget om hur man skyddar sig mot sjukdomar eller oönskade gravidideter eller andra basala kunskaper om sex och kärlek. Hon är även stark motståndare till aborter, även för unga flickor eller flickor/kvinnor som blivit gravida genom våldtäkt.
2. Hon har utmålats (både av sig själv och av McCain) som en politiker med stark ryggrad som bekämpar särintressen, konstiga federala bidrag (kändaste exemplet är det federala stödet till "The Bridge to Nowhere") och statlig/offentlig byråkrati. Nu har det dock visat sig att Palins korståg mot statlig finansiering och särintressen knappast gällde under hennes egen tid som borgmästare i den lilla staden Wasilla. Under tre år i början av 2000-talet tog stan, med 6.700 invånare, emot nästan 27 miljoner dollar i statliga bidrag för olika ändamål. Det motsvarar runt 175 miljoner kronor. Palin anlitade bl a ett lobbyföretag för att bearbeta beslutsfattarna här i Washington DC.

Sarah Palin har därmed blivit ett problem för republikanerna inom två av de moraliska sakfrågor som skulle ha varit hennes styrka: hennes konservativa syn på familjeliv och sexualfrågor och hennes kamp mot särintressen och statlig finansiering ute i regionerna.

Det ska bli ytterst intressant att se hur John McCain kommer att tackla det här. Och känner jag amerikanska medier rätt så har vi nu bara sett början på en jakt som mycket väl kan sluta oerhört olyckligt för McCains ambition att bli nästa president.

Dessutom har det nu framkommit uppgifter som tyder på att Palin var medlem, eller åtminstone aktiv, i AIP, Alaskan Independence Party, i början av 1990-talet. Partiet befinner sig långt ut på högerkanten och har en närmast separatistisk inställning, bland annat har man vid flera tillfällen krävt att Alaska ska bli en självständig nation. Partiet bildades av Joe Vogler, som bland annat tillskrivs följande citat:

"I'm an Alaskan, not an American. I've got no use for America or her damned institutions."

Från McCains stab förnekas det att Palin skulle varit medlem i AIP. De verkar ha rätt mycket att göra i den staben just nu...

Gustav - ett budskap från högre makter?

Orkanen Gustav är nu på väg att nå in över den amerikanska sydkusten och enligt uppgift har uppemot två miljoner personer evakuerat från de områden som väntas ta emot de hårdaste vindarna.

Omkring 10 000 personer sägs vara kvar i de centrala delarna av New Orleans. Uppskattningsvis är runt hälften av dem journalister. Här i amerikanska (TV-)medier går knappt fem minuter utan att vi får se en reporter rapportera live i hård blåst och regn. Oftast går det inte att höra vad reportern försöker skrika i mikrofonen på grund av vinden, men jag har en känsla av att det spelar mindre roll. Det är ju ett bildmedium, trots allt.

Samtidigt uppe i Minnesota har republikanerna bestämt sig för att minimera och/eller skjuta upp konventet - som skulle ha startat i dag. President Bush kommer inte att dyka alls. Inte heller flera andra prominenta gäster.

På flera håll - halvt på skämt, halvt på allvar - pratas det om att det är högre makter som blandat sig i den amerikanska presidentstriden. Hur ska man annars tolka att en av de värsta stormarna i mannaminne når USA exakt samtidigt som republikanernas partikonvent skulle börja? Här finns stort utrymme för spännande konspirationsteorier med religiös bas under lång tid framöver. När kommer den första boken i ämnet?