Det är tio dagar kvar och ingenting talar för att John McCain/Sarah Palin kan vända på det här. Opinionsmätning efter opinionsmätning visar att Barack Obama/Joe Biden leder övertygande både nationellt och i de viktigaste "swingstaterna".
Det enda som möjligen skulle kunna tala emot Obama är den så kallade Bradley-effekten. Den kallas så efter Tom Bradley, en svart polititiker i Kalifornien som ställde upp i guvernörsvalet 1982. Bradley ledde klart i alla undersökningar inför valet men förlorade ändå. Vad man säger i en opinionsundersökning är en sak. Särskilt om man blir intervjuad eller inte kan garantera sin anonymitet. Svaren blir då ofta politiskt korrekta.
När man sedan står där för sig själv i röstbåset så är anonymiteten garanterad och då kastar man bort korrektheten. Man uppger en sak men handlar på ett annat. Ett välkänt fenomen i samband med enkäter och olika former av studier.
Således ska inte Obama/Biden vara alltför säkra på deras till synes stora ledning.
Å andra sidan har man här i USA börjat prata om den omvända Bradley-effekten. Det handlar om vita konservativa personer med arbetarbakgrund, som av tradition har haft svårt att acceptera african-americans som likvärdiga. När de pratar med varandra så är de troligen oerhört fördömande mot Obama, som ju dessutom har Hussein som mellannamn...
Men när de står där i valbåset så tänker de på hur hårt de drabbats av den finansiella krisen, på hur stor risken är att de kan bli arbetslösa och att de och deras barn sannolikt behöver hjälp och stöd från samhället. Och då blir det ändå en röst på Obama/Biden. Det är ju ingen som ser...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar