Boende längs en gata i Calvert County, strax väster om Washington DC, reagerade i fredags när de såg en liten 7-årig flicka komma gående i pyjamas och med kroppen full av blåmärken och skador. De kontaktade sheriffkontoret som tog hand om barnet. Hon berättade var hon bodde och några poliser åkte dit för att kolla läget.
Där hittade de två andra flickor. Döda. I frysen. De skulle varit 9 och 11 år om de levt.
De tre flickorna hade flera år tidigare placerats som fosterbarn hos nu 43-årig kvinna, som varje månad kunnat lyfta totalt 2 400 dollar per månad (ungefär 17 000 kr) i bidrag för att ta hand om de tre barnen. Sannolikt var det pengarna som gjorde att kvinnan anmälde sig som fosterförälder. Och hon godkändes av myndigheterna, trots att hon några år tidigare hade gjort personlig konkurs och också dömts för ringa fall av misshandel.
Hur länge de båda barnen varit döda är oklart. Polisen tror att det kan handla om minst ett år. Däremot är det klart att socialtjänsten i USA inte fungerar särskilt bra. Det gäller generellt och det gäller inte minst barnavården. Varje år far tusentals barn illa i det här landet på grund av de sociala myndigheternas inkompetens, ovilja att agera, brist på resurser eller för att lagstiftningen lägger hinder i vägen.
I våras gjorde jag ett par längre reportage om sociala frågor inför höstens presidentval för en tidning i Sverige. Jag kunde snabbt konstatera att de sociala frågorna har en helt annan ställning här i USA jämfört med i Sverige.
Det finns egentligen ingen motsvarighet till vad vi kallar socialtjänst. Mycket av det som kommunernas socialtjänster ansvarar för i Sverige, sker här via frivilliga insatser genom organisationer eller församlingar. Tidiga insatser, prevention, existerar knappt alls inom de många områden. Det offentliga åtagandet när det gäller missbruksfrågor är minimalt. Uppföljningar och utvärderingar av sociala insatser görs sällan eller aldrig. Och så vidare.
En del säger lakoniskt att socialtjänsten i USA består av poliser, domstolar och fängelser.
Det ligger en del i det.
Enligt en artikel i dagens Washington Post saknar nästan alla delstater i USA ett uppföljningsprogram för fosterhemsplaceringar. Eller, med andra ord: Man slänger iväg barnen utan någon större kontroll och hoppas sedan på det bästa.
När det gäller fallet med de döda flickorna i frysen är fostermamman häktad, misstänkt för mord. 7-åringen är omhändertagen och vårdas för närvarande på sjukhus. En ny fosterhemsplacering är redan beslutad för henne.
Det är bara att hoppas att hon får det bättre nu.
3 kommentarer:
Kan man inte se detta som ett resultat av inställningen att stat och myndigheter skall lägga sig i så lite som möjligt. Individen skall klara sig själv och skapa sin egen framgång. Svaga människor får gå under, svaga banker får gå i konkurs. Det är de starka som är värda att överleva.
Å den andra sidan finns ju t.ex. i Sverige risken av att vi bygger en curligstat som sopar och sopar för medborgarna så att de själva inte bjuder till utan vill tas om hand i alla lägen. När den oväntade katastrofen kommer står man handlingsoförmögna och bara ropar på pappa staten. Tsunamin är väl ett exempel på detta.
Problemet är väl att ge medborgarna möjligheter och motivation för att ge vad de förmår men samtidigt inte överge de som har sämre förutsättningar från början.
Skolan speglar väl också en nations inställning i de här frågorna. Skall man tillåta elitskolor som på sikt förser landet med toppkrafter (som får topplöner)? Får man inte då lågstatusskolor som förser landet med socialfall som ev. jobbar för låglöner?
Hur tycker du att skolsystemet i USA fungerar i det här avseendet?
Jo, det handlar förstås väldigt mycket om var man ska sätta gränser här. Hur mycket ska det offentliga lägga sig i den enskildas liv? Var går gränsen mellan integritet och samhällets gemensamma ansvar för individen (särskilt barn)?
Frågan är rätt komplicerad här i USA, som i många avseenden är en minst lika väl utvecklad curlingsstat som Sverige. Om inte mer...
Samtidigt finns det ju uppenbarligen och mätbart en betydligt mindre gemensam sektor, det är väldigt mycket som ramlar ner på individen att ta hand om. Eller närsamhället (välgörenhet, kyrkliga församlingar osv).
När det gäller skolor har USa väldigt mycket att lära av andra delar av den utvecklade världen. Skolorna här håller generellt låg kvalitet och studenternas resultat jämfört med andra, jämförbara, länder är rätt risiga.
Naturligtvis finns det många elitskolor här, från Kindergarden och upp till universitetsnivå ("Ivy League"). Men det är bara ett fåtal som har möjlighet att gå i dessa - de kostar väldigt mycket pengar.
Överlag behöver skolornas kvalitet höjas rejält i USA och för det behövs det mer resurser, bättre lokaler, bättre utbildade lärare, bättre material etc... Och det lär kräva skattehöjningar på lokal och delstatsnivå. Vilket ju inte är så poppis här.
Men jag vet att många är oroade över de amerikanska elevernas dåliga studieresultat i en värld som bygger alltmer på kunskap och där andra nationer i allt större utsträckning placerar sig före USA i olika mätningar.
Jag blir lite nyfiken på det du säger om att USA "i många avseenden är en minst lika väl utvecklad curlingsstat som Sverige. Om inte mer...". På vilket sätt? Exempel?
/Hanna
Skicka en kommentar