Den här bloggen har varit vilande ett bra tag nu, men så här på kvällen för det amerikanska valet vore det naturligvis tjänstefel att inte komma med åtminstone någon liten kommentar.
Läget kan väl sammanfattas enligt följande: det är oerhört jämnt.
Men Obama vinner sannolikt. Det finns ett antal sena indikationer som tyder på det. Bland annat verkar det vara fler som röstar än vad man tidigare trodde, vilket gynnar Obama. Dessutom har den sittande presidenten avslutat oerhört starkt, hållit en mängd ytterst inspirerande möten och hans insatser i samband med stormen Sandy har också påverkat opinionsläget positivt.
Jag tippar att han tar både Florida och Ohio, de två viktigaste vågmästardelstaterna. Och därmed skulle det vara klart. Han kommer att att ta hem det här med rätt god marginal, kanske rentav komma över 300 elektorsröster - det krävs minst 270 för att vinna presidentvalet.
Vi får snart se om jag får rätt... Florida är oerhört jämnt när detta skrivs. Just i detta nu tog Romney en liten ledning, med drygt 70 procent av rösterna räknade.
När det gäller det minst lika viktiga, men inte lika uppmärksammade, kongressvalet så verkar det gå ungefär enligt ritningarna. Det innebär att republikanerna förlorar en del platser i representanthuset, men trots allt behåller sin majoritet där. I senaten talar allt för att demokraterna behåller sin majoritet. I senaten står en tredjedel av mandaten på spel, i representanthuset handlar det om alla.
tisdag 6 november 2012
torsdag 28 juni 2012
Knappt men klart för reformen
Knappt men klart, brukar det heta i sportsammanhang.
Samma sak kan man säga om amerikanska högsta domstolens beslut om "Obamacare". Med röstsifforna fem mot fyra röstade domstolen igenom att reformen - med några förbehåll - är konstitutionell. Seger för Barack Obama, med andra ord.
Jag cyklade själv över till HD denna morgon för att kolla läget. Massor av journalister på plats och demonstranter och allmänt nyfikna strömmade till hela tiden.
När beslutet offentliggjordes rådde en hel del förvirring till att börja med. Flera medier, med CNN i spetsen, missuppfattade domen och rapporterade under nästan tio minuter att domstolen gjort tummen ner för sjukvårdsreformen. Men så var alltså inte fallet.
Frågan är om HD:s beslut gynnar eller missgynnar Barack Obamas återvalschanser.
Hur som helst lär sjukvårdsreformen åter segla upp som den viktigaste valfrågan vid sidan av ekonomin och jobben. Mitt Romney har ju lovat att riva upp reformen så fort han får chansen. Och med en majoritet i kongressens båda kamrar - som kan bli följden om republikanerna surfar på en framgångsvåg även i detta val - lär han ha rätt stora möjligheter att stoppa åtminstone stora delar av reformen.
Det hade varit förödande för USA om HD krossat sjukvårdsreformen. Landet måste helt enkelt skapa ett försäkringssystem som fungerar mer effektivt och som omfattar alla medborgare.Allt annat är en ekonomisk katastrof för det här landet. En sammanhållen och genomtänkt sjukvårdsstruktur är helt nödvändig.
Samma sak kan man säga om amerikanska högsta domstolens beslut om "Obamacare". Med röstsifforna fem mot fyra röstade domstolen igenom att reformen - med några förbehåll - är konstitutionell. Seger för Barack Obama, med andra ord.
Jag cyklade själv över till HD denna morgon för att kolla läget. Massor av journalister på plats och demonstranter och allmänt nyfikna strömmade till hela tiden.
När beslutet offentliggjordes rådde en hel del förvirring till att börja med. Flera medier, med CNN i spetsen, missuppfattade domen och rapporterade under nästan tio minuter att domstolen gjort tummen ner för sjukvårdsreformen. Men så var alltså inte fallet.
Frågan är om HD:s beslut gynnar eller missgynnar Barack Obamas återvalschanser.
Hur som helst lär sjukvårdsreformen åter segla upp som den viktigaste valfrågan vid sidan av ekonomin och jobben. Mitt Romney har ju lovat att riva upp reformen så fort han får chansen. Och med en majoritet i kongressens båda kamrar - som kan bli följden om republikanerna surfar på en framgångsvåg även i detta val - lär han ha rätt stora möjligheter att stoppa åtminstone stora delar av reformen.
Det hade varit förödande för USA om HD krossat sjukvårdsreformen. Landet måste helt enkelt skapa ett försäkringssystem som fungerar mer effektivt och som omfattar alla medborgare.Allt annat är en ekonomisk katastrof för det här landet. En sammanhållen och genomtänkt sjukvårdsstruktur är helt nödvändig.
onsdag 27 juni 2012
Ja eller nej eller kanske till sjukvårdsreformen?
Troligen har högsta domstolens nio ledamöter haft beslutet formulerat under rätt lång tid. Åtminstone om man får tro jurister som uttalar sig i diverse medier. Möjligen ända sedan strax efter de öppna förhandlingarna i mars.
Inte ett ord har läckt ut.
I morgon, torsdag, kommer en av domstolens viktigaste och mest uppmärksammade domar i modern tid: Är Barack Obamas hälso- och sjukvårdsreform okej enligt den amerikanska konstitionen?
Är svaret ja, så innebär det grönt ljus för reformens fortsättning. Är svaret nej, så blir det tvärstopp.
Men svaret kanske blir varken eller. Eller kanske. Eller delvis. Eller rätt så okej.
Oavsett vad så är det en hel del här i USA som är nervösa just nu. Många av de runt 50 miljoner personer som är utan försäkring. De som bundit upp sina karriärer på att genomföra eller förstöra reformen. Ekonomer, politiker och andra som skräms av de skenande sjukvårdskostnaderna - drygt 16 procent av BNP vilket är ungefär dubbelt så mycket som alla andra jämförbara länder. Försäkringsbolagen. Sjukvårdsantällda. Vanligt folk.
Strax efter klockan 10 i morgon förmiddag (lokal tid) vet vi vad högsta domstolen tycker om reformen.
Både förespråkare och motståndare laddar upp.
Väldigt mycket står på spel.
Inte ett ord har läckt ut.
I morgon, torsdag, kommer en av domstolens viktigaste och mest uppmärksammade domar i modern tid: Är Barack Obamas hälso- och sjukvårdsreform okej enligt den amerikanska konstitionen?
Är svaret ja, så innebär det grönt ljus för reformens fortsättning. Är svaret nej, så blir det tvärstopp.
Men svaret kanske blir varken eller. Eller kanske. Eller delvis. Eller rätt så okej.
Oavsett vad så är det en hel del här i USA som är nervösa just nu. Många av de runt 50 miljoner personer som är utan försäkring. De som bundit upp sina karriärer på att genomföra eller förstöra reformen. Ekonomer, politiker och andra som skräms av de skenande sjukvårdskostnaderna - drygt 16 procent av BNP vilket är ungefär dubbelt så mycket som alla andra jämförbara länder. Försäkringsbolagen. Sjukvårdsantällda. Vanligt folk.
Strax efter klockan 10 i morgon förmiddag (lokal tid) vet vi vad högsta domstolen tycker om reformen.
Både förespråkare och motståndare laddar upp.
Väldigt mycket står på spel.
torsdag 7 juni 2012
Riskerar Obama att förlora höstens val?
Hade ni frågat mig för ett par veckor sedan, hade jag varit stensäker: Barack Obama kommer att vinna höstens val och sitta kvar i Vita Huset i fyra år till.
Men nu är jag inte längre lika övertygad. Det är flera saker som gjort mig tveksam.
För det första: Arbetslösheten sjunker inte längre. Månad efter månad har statistiken varit tydlig: Allt fler får jobb. Den mätbara arbetslösheten har sjunkit sakta men säker från runt tio procent till omkring åtta procent under mandatperioden. Likaså har antalet nya jobb ökat stadigt. Detta var en sanning fram till för två månader sedan. För första gången på länge visade då nya siffror att arbetslösheten still - den hade slutat sjunka. Och för ett par veckor sedan visade ny statistik att arbetslösheten börjat öka igen - samtidigt som antalet nyskapade jobb är rekordlågt.
Ytterst bekymmersamt för Obama. Det är inte ens ett halvår kvar till valet. Mitt Romney kommer naturligtvis peka på de svaga sysselsättningssiffrorna och förklara dem med att Obama inte vet hur man skapar jobb. Och han onekligen en poäng.
Särskilt allvarligt är det om trenden med ökande arbetslöshet fortsätter över sommaren och tidig höst. Ekonomin och sysselsättningen är utan tvekan valets viktigaste fråga.
För det andra: Den republikanske guvernören Scott Walkers vinst i "recall"-valet i Wisconsin häromdagen över den demokratiske utmanaren Tom Barrett. Som ni kanske kommer ihåg så var det stora protester i Wisconsin för ett drygt år sedan, med bland annat en fredlig ockupation av delstatsparlamentet. Folk var förbaskade över den då nyvalde guvernörens hårda besparingsprogram, som bland annat innebar drastiskt försämrade fackliga rättigheter för offentligt anställda.
Protesterna i Wisconsin spred sig över landet och inspirerade bland annat den så kallade occupy-rörelsen, som drog igång efter sommaren förra året. I Wisconsin påbörjades en kampanj för att få Walker avsatt som guvernör. Enligt delstatsreglerna behövs drygt en halv miljon namnunderskrifter för att få till stånd en så kallad recall election. Man fick in en miljon underskrifter rekordsnabbt och de flesta var övertygade om att Scott Walkers dagar som guvernör var räknade.
I tisdags gick delstaten till val. Och Scott Walker vann tämligen komfortabelt med drygt 53 procent av rösterna. Ett klart bakslag för demokraterna i en delstat som vanns klart av Barack Obama i presidentvalet 2008. Till och med John Kerry vann här 2004. Rimligen är Wisconsin en av de delstater som Obama måste vinna i höstens val. Och den segern kanske inte är helt klar på förhand...
För det tredje: Den amerikanska vänstern är fortfarande överlag besviken över stora delar av Barack Obamas politik. Det handlar om progressiva kärnfrågor som fattigdomsbekämpning, fackliga rättigheter, miljöfrågor och fredssträvanden. Inom dessa områden har Obamas adminstration knappast gjort någon radikal amerikan glad.
Hans sociala program har knappast genomförts alls - kanske man kan säga att det drunknade i den ekonomiska krisen som sköljde in som en tsunami ungefär samtidigt som han vann valet 2008. Han lyckades inte ens ta tillbaka George W Bushs tillfälliga skattelättnader för de allra rikaste, något som kanske inte betyder särskilt mycket för det federala budgetunderskottet men som har ett stort symbolvärde.
I samband med valet så lovade han att genomföra den så kallade Employee Free Choise Act, en reform som skulle ge de fackliga organisationerna större möjligheter att organisera anställda på arbetsplatserna, saker som är helt självklara i Europa. Ett färdigt reformförslag låg redan klart när han tillträdde och hade också godkänts av representanthuset. Obama hade en gyllene chans att genomföra reformen under sin första tid som president, med supermajoriteter i kongressens båda kamrar. Men den hamnade i långbänk. Och där ligger den kvar. Den fackliga besvikelsen är stor och Barack Obama kan knappast räkna med samma entusiasm från det hållet i höstens val.
Också när det gäller presidentens insatser inom miljö- och fredsfrågorna är besvikelsen stor. Miljöfrågan har hamnat helt i bakvatten och han har retat upp miljörörelsen genom att gå med på utökad oljeborrning till havs och en relativt kraftig utbyggnad av kärnkraften. Och hans krigsaktiviteter - upptrappning av de militära insatserna i både Afghanistan och Pakistan bland annat - bemöts ständigt av kraftig kritik från den amerikanska vänstern. Likaså hans brutna löfte om att stänga Guatanamo-fängelset på Kuba.
För att summera: Den sittande presidenten har inga bra sysselsättningssiffror att peka på längre. Hans parti har precis förlorat ett viktigt val som de flesta trodde skulle bli en promenadseger för dem. Och han kan knappast räkna med någon större entusiasm från den amerikanska vänstern.
Ändå tror jag fortfarande han vinner valet.Varför?
För att alternativet är så mycket sämre.
Men jag är inte längre lika övertygad.
Men nu är jag inte längre lika övertygad. Det är flera saker som gjort mig tveksam.
För det första: Arbetslösheten sjunker inte längre. Månad efter månad har statistiken varit tydlig: Allt fler får jobb. Den mätbara arbetslösheten har sjunkit sakta men säker från runt tio procent till omkring åtta procent under mandatperioden. Likaså har antalet nya jobb ökat stadigt. Detta var en sanning fram till för två månader sedan. För första gången på länge visade då nya siffror att arbetslösheten still - den hade slutat sjunka. Och för ett par veckor sedan visade ny statistik att arbetslösheten börjat öka igen - samtidigt som antalet nyskapade jobb är rekordlågt.
Ytterst bekymmersamt för Obama. Det är inte ens ett halvår kvar till valet. Mitt Romney kommer naturligtvis peka på de svaga sysselsättningssiffrorna och förklara dem med att Obama inte vet hur man skapar jobb. Och han onekligen en poäng.
Särskilt allvarligt är det om trenden med ökande arbetslöshet fortsätter över sommaren och tidig höst. Ekonomin och sysselsättningen är utan tvekan valets viktigaste fråga.
För det andra: Den republikanske guvernören Scott Walkers vinst i "recall"-valet i Wisconsin häromdagen över den demokratiske utmanaren Tom Barrett. Som ni kanske kommer ihåg så var det stora protester i Wisconsin för ett drygt år sedan, med bland annat en fredlig ockupation av delstatsparlamentet. Folk var förbaskade över den då nyvalde guvernörens hårda besparingsprogram, som bland annat innebar drastiskt försämrade fackliga rättigheter för offentligt anställda.
Protesterna i Wisconsin spred sig över landet och inspirerade bland annat den så kallade occupy-rörelsen, som drog igång efter sommaren förra året. I Wisconsin påbörjades en kampanj för att få Walker avsatt som guvernör. Enligt delstatsreglerna behövs drygt en halv miljon namnunderskrifter för att få till stånd en så kallad recall election. Man fick in en miljon underskrifter rekordsnabbt och de flesta var övertygade om att Scott Walkers dagar som guvernör var räknade.
I tisdags gick delstaten till val. Och Scott Walker vann tämligen komfortabelt med drygt 53 procent av rösterna. Ett klart bakslag för demokraterna i en delstat som vanns klart av Barack Obama i presidentvalet 2008. Till och med John Kerry vann här 2004. Rimligen är Wisconsin en av de delstater som Obama måste vinna i höstens val. Och den segern kanske inte är helt klar på förhand...
För det tredje: Den amerikanska vänstern är fortfarande överlag besviken över stora delar av Barack Obamas politik. Det handlar om progressiva kärnfrågor som fattigdomsbekämpning, fackliga rättigheter, miljöfrågor och fredssträvanden. Inom dessa områden har Obamas adminstration knappast gjort någon radikal amerikan glad.
Hans sociala program har knappast genomförts alls - kanske man kan säga att det drunknade i den ekonomiska krisen som sköljde in som en tsunami ungefär samtidigt som han vann valet 2008. Han lyckades inte ens ta tillbaka George W Bushs tillfälliga skattelättnader för de allra rikaste, något som kanske inte betyder särskilt mycket för det federala budgetunderskottet men som har ett stort symbolvärde.
I samband med valet så lovade han att genomföra den så kallade Employee Free Choise Act, en reform som skulle ge de fackliga organisationerna större möjligheter att organisera anställda på arbetsplatserna, saker som är helt självklara i Europa. Ett färdigt reformförslag låg redan klart när han tillträdde och hade också godkänts av representanthuset. Obama hade en gyllene chans att genomföra reformen under sin första tid som president, med supermajoriteter i kongressens båda kamrar. Men den hamnade i långbänk. Och där ligger den kvar. Den fackliga besvikelsen är stor och Barack Obama kan knappast räkna med samma entusiasm från det hållet i höstens val.
Också när det gäller presidentens insatser inom miljö- och fredsfrågorna är besvikelsen stor. Miljöfrågan har hamnat helt i bakvatten och han har retat upp miljörörelsen genom att gå med på utökad oljeborrning till havs och en relativt kraftig utbyggnad av kärnkraften. Och hans krigsaktiviteter - upptrappning av de militära insatserna i både Afghanistan och Pakistan bland annat - bemöts ständigt av kraftig kritik från den amerikanska vänstern. Likaså hans brutna löfte om att stänga Guatanamo-fängelset på Kuba.
För att summera: Den sittande presidenten har inga bra sysselsättningssiffror att peka på längre. Hans parti har precis förlorat ett viktigt val som de flesta trodde skulle bli en promenadseger för dem. Och han kan knappast räkna med någon större entusiasm från den amerikanska vänstern.
Ändå tror jag fortfarande han vinner valet.Varför?
För att alternativet är så mycket sämre.
Men jag är inte längre lika övertygad.
onsdag 30 maj 2012
Texas-vinst för Romney leder till kandidatur
Kan inte låta bli att kommentera det faktum att det nu definitivt är klart: Mitt Romney blir Barack Obamas utmanare i höstens presidentval.
I gårdagens primärval i USA:s näst största delstat, Texas, fick Romney ihop det antal delegater som krävs för att han kan utropa sig som republikanernas presidentkandidat. Formellt utses han av partikonventet som hålls i Tampa Bay, Florida, i slutet av augusti.
Holmgången mellan Obama och Romney har redan börjat trappas upp rejält. Obama-kampanjen har till exempel gått ut rätt hårt kring Romneys tidigare företag Bain Capital - ett riskkapitalbolag som han var med och startade i början av 1980-talet och som specialiserade sig på att gå in och "sanera" företag på gränsen till kollaps.
Romney har hävdat att han på detta sätt bidragit till att rädda eller skapa åtminstone 100 000 amerikanska jobb. Obama hävdar att han snarare medverkat till att minska antalet jobb - genom hårdhänta och cyniska sparpaket som lett till att mängder av människor fått sparken.
Den debatten lär fortsätta under hela valkampanjen.
Gårdagens seger i Texas kunde ha blivit ett triumfens ögonblick för Mitt Romney. Men triumfen skuggades av att Donald Trump - sin vana trogen - tog över showen. Trump, som "endorsat" Romney, ifrågasatte återigen Barack Obamas födelseland och därmed hans legala status som president. Han gjorde detta i samband med en intervju i amerikanska CNN.
Romney-kampanjen tog snabbt avstånd från Trumps uttalande, men det hjälpte föga. Det mediala intresset fokuserades på Trump i betydligt högre utsträckning än på det historiska faktum att det för första gången är en mormon som är utsedd till presidentkandidat i USA.
Frågan om Obamas födelseort drivs fortfarande av ett gäng halvfnoskiga konpirationsteoretiker (finns även ett gäng i Sverige), men har sedan länge ingen betydelse för den amerikanska politiska debatten, som helt domineras av ekonomi, arbetslöshet, energifrågor, bostadsfrågor och liknande.
I gårdagens primärval i USA:s näst största delstat, Texas, fick Romney ihop det antal delegater som krävs för att han kan utropa sig som republikanernas presidentkandidat. Formellt utses han av partikonventet som hålls i Tampa Bay, Florida, i slutet av augusti.
Holmgången mellan Obama och Romney har redan börjat trappas upp rejält. Obama-kampanjen har till exempel gått ut rätt hårt kring Romneys tidigare företag Bain Capital - ett riskkapitalbolag som han var med och startade i början av 1980-talet och som specialiserade sig på att gå in och "sanera" företag på gränsen till kollaps.
Romney har hävdat att han på detta sätt bidragit till att rädda eller skapa åtminstone 100 000 amerikanska jobb. Obama hävdar att han snarare medverkat till att minska antalet jobb - genom hårdhänta och cyniska sparpaket som lett till att mängder av människor fått sparken.
Den debatten lär fortsätta under hela valkampanjen.
Gårdagens seger i Texas kunde ha blivit ett triumfens ögonblick för Mitt Romney. Men triumfen skuggades av att Donald Trump - sin vana trogen - tog över showen. Trump, som "endorsat" Romney, ifrågasatte återigen Barack Obamas födelseland och därmed hans legala status som president. Han gjorde detta i samband med en intervju i amerikanska CNN.
Romney-kampanjen tog snabbt avstånd från Trumps uttalande, men det hjälpte föga. Det mediala intresset fokuserades på Trump i betydligt högre utsträckning än på det historiska faktum att det för första gången är en mormon som är utsedd till presidentkandidat i USA.
Frågan om Obamas födelseort drivs fortfarande av ett gäng halvfnoskiga konpirationsteoretiker (finns även ett gäng i Sverige), men har sedan länge ingen betydelse för den amerikanska politiska debatten, som helt domineras av ekonomi, arbetslöshet, energifrågor, bostadsfrågor och liknande.
tisdag 27 mars 2012
Ödets timme för sjukvårdsreformen
Nio tämligen ålderstigna domare (snittåldern är 66 år) i den amerikanska Supreme Court är i centrum för den politiska uppmärksamheten för tillfället. Just nu pågår nämligen den sedan länga emotsedda förhandlingen om huruvida den två år gamla sjukvårdsreformen är laglig enligt konstitutionen eller inte.
26 av delstaterna har överklagat reformen. De menar framförallt att den nationella staten inte kan fatta beslut om ett obligatorium för befolkningen; reformen innebär ju bland annat att alla ska vara försäkrade - något förenklat förklarat. De som inte går med kommer att tillföras en straffavgift.
Det är okonstitutionellt att tvinga på folk något sådant menar främst republikanerna, vars presidentkandidater för närvarande övertrumfar varandra i kritiken mot "Obamacare". Ironiskt nog är reformen i sort sett en kopia av den sjukvårdsreform som Mitt Romney skrev under som guvernör i Massachusetts för ganska exakt sex år sedan, den 12 april 2006.
Förhandlingen i högsta domstolen kommer att pågå i några dagar. Utslaget kommer dock sannolikt inte förrän i sommar. Domstolen har i princip tre alternativ: Antingen ger man hela reformen tummen upp. Eller så slår man ner på delar av den. Eller så menar man att inget av reformen är förenlig med konstitutionen.
Oavsett vad domen kommer att bli, så kommer den att påverka höstens val kraftigt. Fem av de nio domarna är för övrigt utsedda av republikanska presidenter...
Omkring 50 miljoner amerikaner är fortfarande utan sjukvårdsförsäkring. Ytterligare några tiotal miljoner är "undersförsäkrade", det vill säga har bara en mycket påver och basal försäkring. USA:s sjukvårdskostnad, mätt i andel av BNP, är ungefär dubbelt så hög som i jämförbara länder (omkring 18 procent). De skenande kostnaderna var ett av Obamas viktigaste argument för att genomföra reformen 2010.
26 av delstaterna har överklagat reformen. De menar framförallt att den nationella staten inte kan fatta beslut om ett obligatorium för befolkningen; reformen innebär ju bland annat att alla ska vara försäkrade - något förenklat förklarat. De som inte går med kommer att tillföras en straffavgift.
Det är okonstitutionellt att tvinga på folk något sådant menar främst republikanerna, vars presidentkandidater för närvarande övertrumfar varandra i kritiken mot "Obamacare". Ironiskt nog är reformen i sort sett en kopia av den sjukvårdsreform som Mitt Romney skrev under som guvernör i Massachusetts för ganska exakt sex år sedan, den 12 april 2006.
Förhandlingen i högsta domstolen kommer att pågå i några dagar. Utslaget kommer dock sannolikt inte förrän i sommar. Domstolen har i princip tre alternativ: Antingen ger man hela reformen tummen upp. Eller så slår man ner på delar av den. Eller så menar man att inget av reformen är förenlig med konstitutionen.
Oavsett vad domen kommer att bli, så kommer den att påverka höstens val kraftigt. Fem av de nio domarna är för övrigt utsedda av republikanska presidenter...
Omkring 50 miljoner amerikaner är fortfarande utan sjukvårdsförsäkring. Ytterligare några tiotal miljoner är "undersförsäkrade", det vill säga har bara en mycket påver och basal försäkring. USA:s sjukvårdskostnad, mätt i andel av BNP, är ungefär dubbelt så hög som i jämförbara länder (omkring 18 procent). De skenande kostnaderna var ett av Obamas viktigaste argument för att genomföra reformen 2010.
onsdag 7 mars 2012
Oväntad jämn Super Tuesday
Den republikanska primärvalsprocessen tuffar på utan att egentligen verka närma sig ett avgörande. Och allt fler blir allt tröttare på den till synes evighetslånga proceduren - som dessutom kostar ofantligt mycket pengar.
Mitt Romney tog hem sex av tio delstater i gårdagens "Super Tuesday", men kommentarerna efteråt präglades mest av att han inte lyckades bättre. I nyckelstaten Ohio vann hann med bara några tusen röster (under en procentenhet) över Rick Santorum, som själv plockade hem tre av delstaterna.
Newt Gingrich vann som väntat i sin hemstat Georgia och trots att han bara har två delstatssegrar och ligger långt efter både Romney och Santorum när det gäller fördelningen av delegater till konventet i augusti, så vägrar han kasta in handduken. Troligen hoppas han på flera segrar nere i sydstaterna, för att så småningom satsa på gigantiska Texas. Men att han ska lyckas ta hem nomineringen känns knappast realistiskt, trots att han nu går till val på löftet att halvera bensinpriset (som är hårresande fyra dollar per gallon, vilket mostvarar ungefär sju kronor litern). Populism? Jo.
Ron Paul hade vissa förhoppningar om att äntligen vinna en delstat i går - lilleputten Alaska. Men han var inte ens nära. Däremot plockade han hem över 40 procent av rösterna i Virginia. Det berodde dock mest på att varken Newt Gingrich eller Rick Santorum lyckats "kvala in" som kandidater i delstaten. Virginia kräver nämligen att en presidentkandidat ska stödjas av minst 10 000 medborgare och det lyckades ingen av dem få ihop före sista anmälningsdagen.
Så kan det gå...
Jag kommer att skriva mer sporadiskt på Amerika-reportage under våren eftersom min agenda är ytterst välfylld. Men snubblar jag över något intressant så lär ni höra av mig. Jag finns också på twitter: @amerikareport.
Mitt Romney tog hem sex av tio delstater i gårdagens "Super Tuesday", men kommentarerna efteråt präglades mest av att han inte lyckades bättre. I nyckelstaten Ohio vann hann med bara några tusen röster (under en procentenhet) över Rick Santorum, som själv plockade hem tre av delstaterna.
Newt Gingrich vann som väntat i sin hemstat Georgia och trots att han bara har två delstatssegrar och ligger långt efter både Romney och Santorum när det gäller fördelningen av delegater till konventet i augusti, så vägrar han kasta in handduken. Troligen hoppas han på flera segrar nere i sydstaterna, för att så småningom satsa på gigantiska Texas. Men att han ska lyckas ta hem nomineringen känns knappast realistiskt, trots att han nu går till val på löftet att halvera bensinpriset (som är hårresande fyra dollar per gallon, vilket mostvarar ungefär sju kronor litern). Populism? Jo.
Ron Paul hade vissa förhoppningar om att äntligen vinna en delstat i går - lilleputten Alaska. Men han var inte ens nära. Däremot plockade han hem över 40 procent av rösterna i Virginia. Det berodde dock mest på att varken Newt Gingrich eller Rick Santorum lyckats "kvala in" som kandidater i delstaten. Virginia kräver nämligen att en presidentkandidat ska stödjas av minst 10 000 medborgare och det lyckades ingen av dem få ihop före sista anmälningsdagen.
Så kan det gå...
Jag kommer att skriva mer sporadiskt på Amerika-reportage under våren eftersom min agenda är ytterst välfylld. Men snubblar jag över något intressant så lär ni höra av mig. Jag finns också på twitter: @amerikareport.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)