I takt med ökande bensinpriser, större miljömedvetande och bättre kunskap om vikten av att röra sig har antalet vardagscyklister i USA ökat kraftigt de senaste åren.
Problemet är bara att det amerikanska samhället överlag är väldigt dåligt anpassat för cyklister. I princip har tätortsplaneringen de senaste 75 åren byggt på ett enda transportmedel: Bilen.
Så nu, när vägar och gator plötsligt börjar fyllas med cyklister på väg till och från jobb, skola eller butiker, så uppstår en del problem. Vägar, korsningar, rondeller är inte alls anpassade för tvåhjulingar. Det finns inga cykelbanor och oftast ingen plats för cyklar ute i körfälten. Följden blir att cyklisten antingen tar sig fram på trottoaren (i den mån det finns sådana), med påföljd att fotgängarna (i den mån det finns sådana) blir irriterade och undanträngda. Eller så cyklar man ute på vägen, vilket innebär att man i praktiken stänger av en fil eftersom bilarna inte har någon plats att köra om. Konsekvensen blir irriterade bilförare som tycker att cyklisten ska flytta på sig och rätt ofta vansinniga och för cyklisten direkt livsfarliga omkörningar.
Jag har rätt stor erfarenhet, både som bilförare och som cyklist här i DC, och kan intyga att det finns stort förbättringspotential när det gäller cykling här. Det är ingen tillfällighet att jag började använda hjälm för första gången i mitt liv när jag började ta mig fram på två hjul i den täta trafiken i centrala Washington. Här har man så smått börjat införa särskilda filer för cyklister, men det finns fortfarande knappt en enda ordentlig cykelväg, skild från bilarna och fotgängarna och bilister är överlag väldigt ovana att samsas om utrymmet med cyklister.
Tidningen Bicycling rankade nyligen USA:s cykelvänligaste städer. På första plats kom Minneapolis, som har satsat rejält på att bygga upp ett nät av cykelbanor i och omkring sta'n. I övrigt domineras listan av västkust-städer. Tvåa är Portland, en "klassisk" cykelstad i USA. Sedan följer Boulder, Seattle, Eugene (Oregon), San Francisco, Madison (Wisconsin), New York (lite förvånansvärt kanske), Tucson (Arizona) och Chicago.
Washington DC kommer på en hedrande 13:e plats och tidningen pekar särskilt på att staden var först i landet med att införa ett så kallat bike sharing-program - ett system som gör att man har tillgång till "pendlarcyklar" genom att betala en årligt (och måttlig) medlemsavgift. Dessutom bygger som sagt Distriktet ut sitt cykelbanenät kontinuerligt.
Men trots att det händer en del positivt runt om i landet, så återstår det väldigt mycket att göra för att skapa en vettig, säker och god cykelmiljö. På många ställen är det i praktiken helt omöjligt att ta sig fram på två hjul eftersom det helt enkelt inte är tillåtet att cykla.
Webbsajten 24/7 Wall St har gjort en sammanställning av de "tio mest vänliga städerna för en icke-bilist" (det låter bättre på engelska..). Redaktionen tittade på indikationer som hur stor andel av stadens invånare som faktiskt har praktisk möjlighet att ta sig fram med kollektiva transportmedel, hur ofta tunnalbana och bussar går, hur många som cyklar till jobb eller skola och liknande.
Om man saknar bil så bör man - enligt studien - bosätta sig i San Francisco (etta på listan), Portland eller New York. Där finns det gott om alternativa transportsätt som överlag fungerar bra, snabbt och bekvämt.
Visar inlägg med etikett cykel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett cykel. Visa alla inlägg
söndag 6 november 2011
fredag 30 september 2011
Tre dygn i bilkö = succé för delad cykel
Tre dygn.
Eller 73 timmar.
Så lång tid tillbringar en genomsnittlig bilförare i Washington DC med omnejd i bilköer varje år. Det visar den årliga Urban Mobiliy Report från Texas Transportation Institute, som presenterades häromdagen.
Huvudstadsområdet har därmed de största problemen med "trafikinfarkter" i hela landet. Tvåa ligger Chicago (71 timmar i snitt) och trea Los Angeles (64). Genomsnittet för hela USA är 34 timmar per person och år.
Det ständiga köandet innebär sammantaget ett otroligt slöseri med resurser och tid. Totalt handlar det om runt 100 miljarder dollar per år i olika former av förluster och kostnader på grund av bilköerna. Mer än sju miljarder liter bensin beräknas bosktavligt talat gå upp i rök på grund av motorer som står på tomgång i "traffic jams". I snitt betalar kostar det här 750 dollar per bilförare och år i USA. Kostnaden för oss som sitter fast i DC:s alla köer är i snitt dubbelt så hög, eller omkring 10 000 kronor per år.
Det är horribla siffror.
Men saker å ting börjar sakta förändras. Det tydligaste exemplet på det är kanske succén för Capital Bikeshare. Det är ett kommunalt initierat och stött projekt som drivs i samverkan med privata företag och federala myndigheter. Det började i rätt blygsam skala för tre år sedan, men har vuxit snabbt och de lätt igenkända röda cyklarna syns nu överallt i den amerikanska huvudstaden.
Det fungerar så här: Man betalar en månads- eller årsavgift (25 respektive 75 dollar). Det finns också möjlighet att betala en dagsavgift på fem dollar för tillfälliga besökare. Sedan kan man, via ett särskilt nyckelkort, hämta ut en cykel och cykla upp till 30 minuter på den utan extra kostnad. Behåller man samma cykel mer än en halvtimme, tillkommer en kostnad på några dollar per halvtimme (kostnaden ökar med tiden). Systemet är främst tänkt för alla de som pendlar med cykel och maximalt har en halvtimmes cykeltur till skolan eller jobbet.
För närvarande finns det 114 cykelstationer med totalt mer än 1 100 cyklar utspridda i Washington DC och norra Virginia. Förorterna i södra Maryland är på gång och antalet stationer växer kontinuerligt.
Succén för detta bikeshare-program förklaras med en kombination av välskötta och bra fungerande cyklar, god tillgänglighet, högre bensinpriser och - kanske framförallt - att allt fler har insett vilket utmärkt transportmedel cykeln faktiskt är. Inne i stan under rusningstrafik går det betydligt fortare att cykla jämfört med att ta sig fram med bil eller buss. Egentligen är det nog bara DC:s utmärkta tunnelbanesystem som kan konkurrera i snabbhet. Problemet är bara att det ofta är väldigt långt mellan stationerna. Så alltfler kombinerar nu tunnebanan med en "delad" cykel.
Eller 73 timmar.
Så lång tid tillbringar en genomsnittlig bilförare i Washington DC med omnejd i bilköer varje år. Det visar den årliga Urban Mobiliy Report från Texas Transportation Institute, som presenterades häromdagen.
Huvudstadsområdet har därmed de största problemen med "trafikinfarkter" i hela landet. Tvåa ligger Chicago (71 timmar i snitt) och trea Los Angeles (64). Genomsnittet för hela USA är 34 timmar per person och år.
Det ständiga köandet innebär sammantaget ett otroligt slöseri med resurser och tid. Totalt handlar det om runt 100 miljarder dollar per år i olika former av förluster och kostnader på grund av bilköerna. Mer än sju miljarder liter bensin beräknas bosktavligt talat gå upp i rök på grund av motorer som står på tomgång i "traffic jams". I snitt betalar kostar det här 750 dollar per bilförare och år i USA. Kostnaden för oss som sitter fast i DC:s alla köer är i snitt dubbelt så hög, eller omkring 10 000 kronor per år.
Det är horribla siffror.
Men saker å ting börjar sakta förändras. Det tydligaste exemplet på det är kanske succén för Capital Bikeshare. Det är ett kommunalt initierat och stött projekt som drivs i samverkan med privata företag och federala myndigheter. Det började i rätt blygsam skala för tre år sedan, men har vuxit snabbt och de lätt igenkända röda cyklarna syns nu överallt i den amerikanska huvudstaden.
Det fungerar så här: Man betalar en månads- eller årsavgift (25 respektive 75 dollar). Det finns också möjlighet att betala en dagsavgift på fem dollar för tillfälliga besökare. Sedan kan man, via ett särskilt nyckelkort, hämta ut en cykel och cykla upp till 30 minuter på den utan extra kostnad. Behåller man samma cykel mer än en halvtimme, tillkommer en kostnad på några dollar per halvtimme (kostnaden ökar med tiden). Systemet är främst tänkt för alla de som pendlar med cykel och maximalt har en halvtimmes cykeltur till skolan eller jobbet.
För närvarande finns det 114 cykelstationer med totalt mer än 1 100 cyklar utspridda i Washington DC och norra Virginia. Förorterna i södra Maryland är på gång och antalet stationer växer kontinuerligt.
Succén för detta bikeshare-program förklaras med en kombination av välskötta och bra fungerande cyklar, god tillgänglighet, högre bensinpriser och - kanske framförallt - att allt fler har insett vilket utmärkt transportmedel cykeln faktiskt är. Inne i stan under rusningstrafik går det betydligt fortare att cykla jämfört med att ta sig fram med bil eller buss. Egentligen är det nog bara DC:s utmärkta tunnelbanesystem som kan konkurrera i snabbhet. Problemet är bara att det ofta är väldigt långt mellan stationerna. Så alltfler kombinerar nu tunnebanan med en "delad" cykel.
torsdag 20 maj 2010
Bike To Work Day
Den tredje fredagen i maj är det Bike To Work Day här i USA och i Kanada och jag förväntar mig att se en massa vingliga cyklister när jag som vanligt tar bilen (!) och kör sonen till skolan vid halv åtta-tiden i morgon bitti.
Under de 13 år jag till och från vistats i Washington DC - de senaste tre åren som permanent boende - har cyklandet formligen exploderat. I slutet av 1990-talet var det fortfarande sällsynt att se en vardagscyklist på gatorna i huvudstaden. Cykeln var i första hand ett fritidsredskap. På helgerna svämmades stigarna längs Potomac River av cyklister, påfallande ofta med de senaste och mest avancerade cyklarna och tillhörande kläder och annan utrustning.
Numera ser man folk på vanliga cyklar och med vanliga kläder inne i stan under veckorna. Cykeln har förvandlats från ett fritidssyssla till ett transportmedel. Folk har börjat upptäcka att det går både fortare och är betydligt billigare att cykla till jobbat jämfört med att ta bilen.
Det finns flera orsaker till denna utveckling. En av de viktigaste är de höjda bensinpriserna. För några år sedan dubblerade priset på bensin inom loppet av ett halvår - till hårresande sju kronor per liter. Det sände en chockvåg över landet, eftersom så mycket infrastruktur här bygger på bilar och lastbilar. Kollektivtrafiken är ofta urusel, särskilt om man bor lite utanför stadskärnorna. Tågtrafiken är ett skämt på de flesta håll. Plötsligt insåg folk att cykeln kanske ändå var ett alternativ till bilen.
Här i DC har även den cyklande borgmästaren Adrian Fenty satsat rejält på att bygga ut cykelleder också inne i stan. Han har också initierat ett slags lånecykel-system, som fungerar så att man betalar 40 dollar per år och sedan kan man fritt lösa ut en lånecykel på någon av de automatiska stationer som finns runt om i stan.
Dessutom har säkert både klimat- och hälsodebatterna påverkat att folk i allt större utsträckning väljer att använda cykeln för transporter.
Ytterligare ett skäl för att välja cykeln är att det oftast går fortare att cykla jämfört med att ta bilen. Vid rusningstrafik sägs genomsnittsfarten för en bil inne i centrala DC vara omkring 10-15 kilometer i timmen. Och när man väl är framme måste man hitta parkeringsplats, vilket kan ta sin rundliga tid. Om man inte har en fast parkering, som dock kostar åtskilliga hundra dollar per månad att hyra downtown.
Den senaste diskussionen här lokalt är om de stora centrala gatorna M Street och Pennsylvania Avenue ska få särskilt markerade cykelbanor. Det skulle i så fall innebära att en körfil skulle försvinna från respektive gata, något som fått en del bilförare och yrkestrafikanter att protestera.
Långsiktigt är de flesta överens om att biltrafiken kommer att minska här i DC. Trenden med ökade bränslepriser kombinerat med en jämförelsevis ambitiös utbyggnad av både lokaltåg, tunnelbana och eventuellt också spårvagnstrafik, kommer att leda till färre bilar på stans gator.
Man har till och med kunnat hitta en del vilda tankar om en trängselavgift eller biltullar, ett förslag som naturligtvis är politiskt totalt omöjligt ännu så länge men som möjligen inte är helt otänkbart i ett längre tidsperspektiv. Lokaltidningarna här har bland annat haft artiklar där Stockholm och London tagits upp som positiva exempel på att det faktiskt kan fungera.
Här i Washington DC har borgmästaren fått kritik för att han försöker smyginföra en slags trängselavgift genom att höja de kommunala parkeringsavgifterna. Men det är fortfarande billigt att parkera på gatan här i stan - normalt kostar det en dollar för en timme (knappt åtta kronor).
Under de 13 år jag till och från vistats i Washington DC - de senaste tre åren som permanent boende - har cyklandet formligen exploderat. I slutet av 1990-talet var det fortfarande sällsynt att se en vardagscyklist på gatorna i huvudstaden. Cykeln var i första hand ett fritidsredskap. På helgerna svämmades stigarna längs Potomac River av cyklister, påfallande ofta med de senaste och mest avancerade cyklarna och tillhörande kläder och annan utrustning.
Numera ser man folk på vanliga cyklar och med vanliga kläder inne i stan under veckorna. Cykeln har förvandlats från ett fritidssyssla till ett transportmedel. Folk har börjat upptäcka att det går både fortare och är betydligt billigare att cykla till jobbat jämfört med att ta bilen.
Det finns flera orsaker till denna utveckling. En av de viktigaste är de höjda bensinpriserna. För några år sedan dubblerade priset på bensin inom loppet av ett halvår - till hårresande sju kronor per liter. Det sände en chockvåg över landet, eftersom så mycket infrastruktur här bygger på bilar och lastbilar. Kollektivtrafiken är ofta urusel, särskilt om man bor lite utanför stadskärnorna. Tågtrafiken är ett skämt på de flesta håll. Plötsligt insåg folk att cykeln kanske ändå var ett alternativ till bilen.
Här i DC har även den cyklande borgmästaren Adrian Fenty satsat rejält på att bygga ut cykelleder också inne i stan. Han har också initierat ett slags lånecykel-system, som fungerar så att man betalar 40 dollar per år och sedan kan man fritt lösa ut en lånecykel på någon av de automatiska stationer som finns runt om i stan.
Dessutom har säkert både klimat- och hälsodebatterna påverkat att folk i allt större utsträckning väljer att använda cykeln för transporter.
Ytterligare ett skäl för att välja cykeln är att det oftast går fortare att cykla jämfört med att ta bilen. Vid rusningstrafik sägs genomsnittsfarten för en bil inne i centrala DC vara omkring 10-15 kilometer i timmen. Och när man väl är framme måste man hitta parkeringsplats, vilket kan ta sin rundliga tid. Om man inte har en fast parkering, som dock kostar åtskilliga hundra dollar per månad att hyra downtown.
Den senaste diskussionen här lokalt är om de stora centrala gatorna M Street och Pennsylvania Avenue ska få särskilt markerade cykelbanor. Det skulle i så fall innebära att en körfil skulle försvinna från respektive gata, något som fått en del bilförare och yrkestrafikanter att protestera.
Långsiktigt är de flesta överens om att biltrafiken kommer att minska här i DC. Trenden med ökade bränslepriser kombinerat med en jämförelsevis ambitiös utbyggnad av både lokaltåg, tunnelbana och eventuellt också spårvagnstrafik, kommer att leda till färre bilar på stans gator.
Man har till och med kunnat hitta en del vilda tankar om en trängselavgift eller biltullar, ett förslag som naturligtvis är politiskt totalt omöjligt ännu så länge men som möjligen inte är helt otänkbart i ett längre tidsperspektiv. Lokaltidningarna här har bland annat haft artiklar där Stockholm och London tagits upp som positiva exempel på att det faktiskt kan fungera.
Här i Washington DC har borgmästaren fått kritik för att han försöker smyginföra en slags trängselavgift genom att höja de kommunala parkeringsavgifterna. Men det är fortfarande billigt att parkera på gatan här i stan - normalt kostar det en dollar för en timme (knappt åtta kronor).
lördag 6 september 2008
Cykelfeber i USA
Här i Washington DC rullar i skrivande stund orkanen Hanna in och formligen dränker stan i regn. Lokala myndigheter har gått ut med varningar och rekommenderar folk att hålla sig inne. Så man ser inte så värst många cyklar på gatorna just nu. Men annars ökar cyklandet kraftigt och då framförallt "vardagscyklandet" - det som sker till och från jobb, skolor, affärer och liknande.
Trenden är tydlig över hela landet och förstärks av höga bensinpriser och en ökad hälsomedvetenhet - det är ju nyttigt att cykla. I storstäderna går det dessutom oftast snabbast att ta sig fram på två hjul, åtminstone om man jämför med bil och kollektivtrafik i rusningstider.
Amerikanska medier har hakat på trenden och man ser nu ofta artiklar och reportage som hyllar cykeln som färdsätt. Senast i går, fredsg, hade USA Today ett längre reportage med rubriken "The Bicycle Revolution".
Naturligtvis finns det intresseorganisationer för cyklister som ser med glädje på denna utveckling och den ökade uppmärksamhet som följer. The Leauge of American Bicyclists har t ex passat på tillfället att rankat samtliga delstaters "cykelvänlighet". Enligt studien så är Washington (delstaten), längst upp i nordvästra USA, den bästa staten för cyklister, följd av Wisconsin, Arizona, Oregon och Minnesota.
West Wirginia ligger i botten och är enligt cykelorganisationen en riktigt dålig plats för cyklister. Delstatens första dam, Gayle Manchin (som alltså är gift med guvernören) skadade sig för övrigt häromdagen när hon var ute och cyklade och blev påkörd av en bil i huvudstaden Charleston. En god illustration, måhända... Andra sydstater som Georgia, Alabama, Mississippi och North Dakota får också dåligt betyg i undersökningen.
Bedömningen är gjord utifrån 75 olika kriterier, där man bland annat tittat på utbyggnad av cykelbanenät, trafikregler, om det finns särskilda cykelkartor, olycksstatistik, utbildning för cyklister och bilister osv.
Trenden är tydlig över hela landet och förstärks av höga bensinpriser och en ökad hälsomedvetenhet - det är ju nyttigt att cykla. I storstäderna går det dessutom oftast snabbast att ta sig fram på två hjul, åtminstone om man jämför med bil och kollektivtrafik i rusningstider.
Amerikanska medier har hakat på trenden och man ser nu ofta artiklar och reportage som hyllar cykeln som färdsätt. Senast i går, fredsg, hade USA Today ett längre reportage med rubriken "The Bicycle Revolution".
Naturligtvis finns det intresseorganisationer för cyklister som ser med glädje på denna utveckling och den ökade uppmärksamhet som följer. The Leauge of American Bicyclists har t ex passat på tillfället att rankat samtliga delstaters "cykelvänlighet". Enligt studien så är Washington (delstaten), längst upp i nordvästra USA, den bästa staten för cyklister, följd av Wisconsin, Arizona, Oregon och Minnesota.
West Wirginia ligger i botten och är enligt cykelorganisationen en riktigt dålig plats för cyklister. Delstatens första dam, Gayle Manchin (som alltså är gift med guvernören) skadade sig för övrigt häromdagen när hon var ute och cyklade och blev påkörd av en bil i huvudstaden Charleston. En god illustration, måhända... Andra sydstater som Georgia, Alabama, Mississippi och North Dakota får också dåligt betyg i undersökningen.
Bedömningen är gjord utifrån 75 olika kriterier, där man bland annat tittat på utbyggnad av cykelbanenät, trafikregler, om det finns särskilda cykelkartor, olycksstatistik, utbildning för cyklister och bilister osv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)