Också massmedierna är aktörer

Som väntat börjar nu pendeln svänga åt andra hållet. De senaste dagarna har medierna såväl i USA som i Sverige börjat ifrågasätta om den här här nya influensan A (H1N1), tidigare känd som svininfluensan, verkligen är en så stor grej. "Överreaktion", "mediahype", "skrämselpropagande" är uttryck som återkommer i texter och inslag. De större amerikanska tidningarna har placerat ner influensarapporteringen på sina förstasidor, till förmån för nyheter om Chryslers eventuella konkurs och att en ledamot i högsta domstolen planerar att gå i pension, bara 69 år gammal.

I svenska medier har bland andra Inger Atterstam i SvD och Lena Mellin i Aftonbladet skrivit om att vuruslarmet är överdrivet och oproportionerligt och båda diskuterar drivkrafterna bakom uppståndelsen. Det handlar om myndigheter som vill motivera sin existens och läkemedelsbolag som vill tjäna pengar.

Det finns dock en annan viktig aktör som har en viktig roll i detta sammanhang: Massmedierna själva. Atterstam berör mediernas roll i sin text, men utmålar dem mest som aningslösa offer för mäktiga intressen som tjänar på exponering. Men riktigt så enkelt är det givetvis inte. Massmedierna har ett eget intresse av att presentera A (H1N1) så dramatiskt som möjligt. Dramatik säljer, det är grundkurs 1 A i ämnet mediekunskap. Och de allra flesta massmedier befinner sig på en stenhård kommersiell marknad.

Som vanligt är saker och ting inte helt svarta eller helt vita. Naturligtvis kan man hävda att uppmärksamheten kring detta nya virus är våldsamt överdriven. Jag har själv tidigare skrivit om just detta. Men samtidigt måste myndigheter, regeringar och ansvariga rimligen ta en sådan här smitta på största allvar. För man vet aldrig facit på förhand. Det kan klinga ut utan större konsekvenser mätt i antal insjuknade och dödsfall. Men det kan också utvecklas till en högkalibrig pandemi med hög smittorisk och dito dödlighet.

Det är detta som är dilemmat. Oavsett om ansvariga är proaktiva och tidigt ute med information eller förhåller sig mer avvaktande, så kommer man få kritik. Större eller mindre beroende på händelseförloppet - hur det hela faktiskt slutar.

Sebelius äntligen insvuren

"To hit the ground running" är ett uttryck som Barack Obama använder flitigt. Det var också så han i dag, tisdag, beskrev läget för Kathleen Sebelius.

Guvernör Sebelius från Kansas, har äntligen, på Obamas 99:e dag som president, kunnat tillträda som amerikansk hälsominister. Senaten konfirmerade henne efter omröstning och bara en stund senare svors hon in som den sista ledamoten i Barack Obamas ministär. Därefter gick hon direkt till "the Situation Room" och blev informerad om läget.

Det är väl en av de mest efterlängtade ministrar som någonsin tillträtt. Inte nog med att hon har en gigantisk vårdreform att driva igenom på extremt kort tid (ett färdigt förslag ska finnas färdigt redan i början av sommaren), hon har också ett akut virus och en potentiell pandemi att ta hand om.

H1N1 - svininfluensan - fortsätter att väcka stor uppmärksamhet här i USA. Men samtidigt börjar det komma kritiska artiklar och inslag som ifrågasätter den enorma mediala uppståndelsen. Antalet bekräftade fall här i USA är fortfaranande under 100 och ingen har ens varit nära att avlida på grund av smittan så här lång utanför Mexiko. Och även i Mexiko är det oklart hur många av de rapporterade dödsfallen som faktiskt beror på H1N1. Det kan vara många - men det kan också vara betydligt färre än det antal det spekuleras om.

Läget bör klarna i takt med att prover hinner analyseras. Men helt klart har Kathleen Sebelius en del att stå i just nu...

Svininfluensa - allvar eller medieepidemi?

Det har spekulerats om det i flera år nu. När ska nästa pandemi slå till? Var kommer den att börja? Och hur?

Få saker kan skapa sådan rädsla och ångest som en allvarlig epidemi. Fågelinfluensan ledde ju till både stor hysteri och intensiv debatt när den var som mest aktuell för ett par år sedan. Sedan har det varit lugnt i några år. Tills nu, kanske. Svininfluensan i Nordamerika kan möjligen vara början på något som kan utvecklas till en pandemi. Eller åtminstone en medieepidemi. Vilket kan vara nog så allvarligt.

Det började med upptäckten av några rätt få fall i södra USA för omkring en vecka sedan. Inget allvarligt. Sju konstaterade fall - och även om experter kunde se att viruset sannolikt verkade smitta från människa till människa, så utmålades ingen fara på taket. De sju insjuknade blev rätt snabbt friska igen.

Sedan kom då larmet från Mexiko i slutet av veckan. Plötsligt var det inte längre några få fall. Och det var inte heller någon lindrig influensa. Just nu pratas det om runt 1 400 insjuknade och drygt 80 döda. Det finns dock ännu så länge bara 20 verifierade fall i Mexiko. Lika många i USA och dessutom sex bekräftade fall i Kanada. New York Times har en bra uppdatering.

Ännu så länge har man inte sett några spår av influensan utanför Nordamerika, men det är sannolikt bara en tidsfråga innan den även når Europa och resten av världen, åtminstone med enstaka fall.

Jag kollade beredskapen hos Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet i helgen och båda myndigheterna hade lagt ut samordnad och uppdaterad information under lördagen - och dessutom uppdaterat den på söndagen. Bra! Även UD har lagt ut information med länkar.

Jag har ännu inte sett några personer gå omkring med munskydd här i den amerikanska huvudstaden. Däremot har folk nere i de södra delstaterna börjat använda dem. Och när jag var på grillparty hos grannarna här i eftermiddags så var svininfluensan det stora samtalsämnet.

Det här kan bli hur stort som helst. Och det oavsett om det faktiskt utvecklas till en pandemi eller ej. Det som har sitt epicentrum i eller runt USA brukar nämligen som bekant bli föremål för en enorm medial bevakning och uppmärksamhet.

Jag väntar bara på att få se Anderson Cooper på CNN prata från fältet någonstans i eller nära Mexiko. I direktsänding. I munskydd.