Juholts fall - symptomatiskt för Oskarshamn

Håkan Juholt kastade alltså in handduken. Vi kollade direktsändningen från Flanaden i Oskarshamn och jag kunde inte låta bli att känna en viss förstämning. Inte bara för Håkans skull, utan för min gamla barndomsstad.

Jag tog en motorcykeltur dit i somras, stannade några dagar och slogs av att många kände en påtaglig stolthet över att Juholt placerat stan på den politiska kartan. Snacka om att kommunen behövde det.

Oskarshamn är en klassisk arbetarstad, där socialdemokratin har regerat i åtminstone runt 80 år. Ibland med stöd av andra partier, men ofta med egen majoritet. Stan är helt präglad av arbetarkommunen och fackföreningsrörelsen i kombination med kooperationen, folkets hus-rörelsen, ABF och andra organisationer direkt eller indirekt knutna till den s-märkta delen av arbetarrörelsen.

Under min uppväxt där, på 1970-talet, fanns inga tvivel om vem som bestämde i Oskarshamn. Det var Partiet. Det gick bra för kommunen, folkmängden ökade, de stora industrierna skrek efter folk. Varvet, där vår far arbetade, levererade stora 30 000-tonnare. Liljeholmen flyttade ner från Stockholm och byggde fabrik där mamma fick jobb.

Det var en stad full av framtidstro, styrd av tunga män som gav begrepp som grå- och betongsossar ansikten.

Sedan hände det rätt mycket under en följd av år som sakta men säkert försvagade partiets dominans och och stans position. Kommunen förändrades, åldrades. De tunga tillverkningsindustrierna - som varvet och Scania - började gå sämre. De unga flyttade i allt större utsträckning från stan för att plugga på andra håll. Folkmängden, som växt rätt kraftigt under 1900-talet, nådde sin topp runt 1980. Därefter har kommunen stadigt tappat invånare. I dag finns det 2000 färre oskarshamnare än för 30 år sedan.

Det är alltså en stad som gått från självsäkerhet, tillväxt, framtidstro och stolthet till en kommun som präglas av minskad befolkning, ingen högre utbildning, arbetsmarknad med tveksamma framtidsutsikter och ett drastiskt försämrat självförtroende.

Med den bakgrunden är det klart att Håkan Juholts partiledarskap betydde mycket för Oskarshamn. Äntligen fanns det anledning att sträcka på ryggarna och känna att stan fortfarande hade något att komma med.

Desto tuffare nu, när det nesliga nederlaget är ett faktum. För det här är inte bara tragiskt för Håkan personligen. Det är också en oerhört tung förlust för en kommun som är i skriande behov av ljuspunkter och ökad självkänsla.

Jag kan inte låta bli att tänka att Håkan Juholts fall är symptomatiskt inte bara för partiet. Utan också för Oskarshamn.

Håkan Juholt och det stora drevet

Uppdaterad

Min gamle klasskompis Håkan Juholt verkar möjligen ha överlevt det två dagar långa VU-internatet i torsdags och fredags. Det ser ut som han stannar kvar som partiordförande för Socialdemokraterna, åtminstone en tid till. Nu har han, enligt uppgift, åkt hem till vår gemensamma barndomsstad Oskarshamn för att vila upp sig.

Jag kan tänka mig att han behöver pusta ut en smula.

Oavsett hur bra eller dåligt Håkan klarar det här, så kan jag inte låta bli att reagera över den besvikelse som anas i kommentarerna från de stora redaktionernas politiska skribenter. Många hade på förhand slagit fast att Juholt var kokt och körd som partiledare och att det bara var en tidsfråga innan VU (verkställande utskottet) skulle uppmana honom att ge sig.

Och visst verkar det finnas intern kritik mot Juholt. Bland annat har minst två partidistrikt offentligt uttalat att han bör avgå. Och visst, det finns uppgifter som indikerar att han kommer att kasta in handduken redan i morgon (lördag). Han har kallat till en presskonferens på lördag eftermiddag, svensk tid. Det återstår att se vad han ska meddela då.

Samtidigt känns det - så här betraktat en aning utifrån - som att väldigt mycket av kritiken snarare emanerar från medielogik och politiska reportrars önskan om att fälla en partiledare än från genuin kritik från partimedlemmar eller aktiva.

Som Göran Greider sa i en kommentar efter VU-mötet: "Håkan Juholts framtid ligger i händerna på medierna. Det är den bistra sanningen. Det har blivit en personfixering som är absurd och gör det omöjligt för honom att prata politik."

Det här handlar om ett drev som mist alla proportioner. Tycker jag.

Det finns dom som reagerar mot det här. Bland annat har det tydligen uppstått någon slags spontan kritik på nätet mot det journalistiska drevet.

Jag har ingen aning om hur det slutar. Men jag skulle inte bli förvånad om det förr eller senare uppstår en rejäl debatt om mediernas roll i den här soppan. Och det är bra. Precis som alla andra maktcentra i samhället behöver medierna granskas och diskuteras kritiskt.

Vad tänker Mona Sahlin nu?

Ja, vad ska man säga om mina gamla klass- och barndomsvän, tillika partordförande för Socialdemokraterna, Håkan Juholt.

Uppenbarligen har han fått ut mer pengar via riksdagens bidrag för dubbelt boende än han varit berättigad till. Och detta har lika uppenbarligen pågått i flera år. Totalt handlar det om mycket pengar; Enligt uppgifter i medierna 160.000 kronor.

Det är rätt mycket mer än vad Mona Sahlin köpte choklad och blöjor för. Hon fick avgå som minister då, men kom så småningom tillbaka och blev partiledare. Och därefter mer eller mindre sparkad efter Socialdemokraternas taskiga resultat i förra valet.

En av dem som gick ut hårdast mot Sahlin efter valet var - Håkan Juholt.

Jag undrar var Mona Sahlin tänker nu.

Hur allvarlig är då Juholts bidragsaffär? Kanske betydligt allvarligare än vad jag trodde inledningsvis. Åtminstone var det tanken som slog mig när jag tidigare i dag fick ett mejl från en kompis som jobbar som journalist här i Washington DC. Rubriken på mejlet var "Oh oh" och han skrev bland annat att det "seems that your classmate is in some hot water". Sedan hade han klippt in en ganska rejäl Reuters-artikel om att en förundersökning nu inletts mot Håkan Juholt.

Ibland är det nyttigt att läsa om något i den svenska ankdammen via internationella medieögon. Det ger en perspektiv.

Jag börjar luta åt att Juholts "affär" inte är något som kommer att blåsa över, snabbt och enkelt. Naturligtvis kommer en del att avgöras om åklagaren faktiskt driver det här till åtal. Läggs förundersökningen ner inom några dagar så kanske Juholt kommer undan med blotta förskräckelsen. Men han och partiet får garanterat ägna rätt mycket tid och energi på att förbättra bilden och ryktet.

Kommer förundersökningen pågå en längre tid så blir det allvarligare för Juholt. Ju längre desto allvarligare.

Och blir det åtal, är det naturligtvis inget annat än en katastrof och sannolikt omöjligt för honom att sitta kvar - oasvett om han blir dömd eller inte.

Hur kommer det sig då att en person som Håkan Juholt, som inte direkt är någon duvunge inom politken, klantar till det så här? Varför är det så himla svårt att hålla sig till regelverket? Borde inte en politiker som Juholt, som tydligt tar ställning för de socialt utsatta i samhället, ha en inbyggd moralisk kompass som leder honom rätt? Hur kan han, medvetet eller omedvetet, bara låta tiotusentals orättfärdiga kronor rulla in på lönekontot?

Jag vet inte.

Men det är utan tvekan illa skött och omdömeslöst. Och det är tragiskt att sådana här saker dyker upp när den politiska diskussionen istället borde handla om sakfrågor och väsentligheter och inte om sådant här.