The home of the brave

"The land of the free and the home of the brave" sjunger amerikanerna i sin nationalsång.

Men faktum är att mycket här i USA inte bygger på mod - utan på rädsla.

Tanken är inte ny hos mig. Jag har funderat rätt länge på det här. Men den slår mig igen när jag ser en TV-reklam om ett filter som sägs reducera mängden kvalster och andra biologiska och helt naturliga ämnen i bostaden med upp till 90 procent. Spoten spelar helt och hållet på vår rädsla och oro, illustrerad av hemska bilder på kvalster, insekter, bakterier och virus som formligen bombarderar en liten 6-månaders baby som tittar på oss med stora och troskyldiga blåa ögon.

"Vill du inte skydde mig mot det här, pappa?"

Tanken slår mig också när jag kollar in nyhetsinslag och -artiklar om den person som uppenbarligen försökte spränga ett flygplan i luften på juldagen. Rapporteringen förmedlar rädsla och oro. Terrorismen är här igen. Terrorismen finns överallt. Terrorismen måste bekämpas med alla tillgängliga medel och metoder. Ja, nästan i alla fall.

Det är rädslan för terrorattacker som fått världens utan jämförelse mäktigaste militärmakt att ta till tortyrliknande metoder i jakten på terrorister. Det är samma rädsla som fått världens största parlamentariska demokrati att hålla personer i lånvarig fångenskap utan en rättsäker rättegång. Och det är denna rädsla som motiverar de oerhörda årliga kostnaderna för att hålla en gigantisk underrättelse- och militärindustri på fötterna.

Det är i sanning en märklig paradox - att det är så väldigt mycket rädsla in the home of the brave...