Det historiska beslutet om en sjukvårdsreform i USA är när detta skrivs troligen snart ett faktum. Obama och de demokratiska ledarna i representanthuset har uppenbarligen lyckats säkerställa de nödvändiga 216 rösterna i kammaren, bland annat genom att göra en uppgörelse med de demokratiska abortmotståndarna.
Jag cyklade över en sväng till Capitol Hill i den varma skymningen nu i kväll. Inne i huset pågick debatten sedan några timmar och utanför stod några hundra protesterande "te-partiser" som då och då, och med allt hesare röster, skrek sitt slagord: "Kill the Bill".
Men det blir nog inget av med det.
Barack Obama kommer av allt att döma ta hem sin största politiska seger så här långt inom kort.
Visar inlägg med etikett vårdreform. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vårdreform. Visa alla inlägg
söndag 21 mars 2010
fredag 19 mars 2010
Upptrappning och nedräkning
På söndag ska representanthuset i USA:s kongress avgöra framtiden för det amerikanska sjukvårdssystemet.
Sannolikt, är bäst att tillägga.
Som det ser ut nu ska husets ledamöter rösta ja eller nej till dels senatens tidigare beslutade förslag till reform och dels till diverse tillägg (se förra inlägget för en komplicerad bakgrund...). Ledande demokratiska politiker, med president Barack Obama i spetsen, jagar nu på sina partikamrater för att de ska ställa upp. Partipiskor och morötter haglar i kongressen alla korridorer. Presidenten har till och med skjutit upp en planerad resa till Indonesien och Australien för att kunna fokusera på vårdreformen.
Minst 216 röster krävs för att reformen ska gå igenom. Det är oklart hur många som är "hemma" för demokraterna, men de flesta medier här i USA spekulerar i att det fattas mellan 5 och 30 röster för att uppnå 216. Alla ledamöter som inte klart deklarerat sin ståndpunkt, berabetas nu intensivt från alla håll och kanter.
Det är främst två saker som får en del demokrater att tveka - eller vara uttalade motståndare till reformen. Dels är den ständiga abortfrågan. I förslaget ingår att det ska vara okej att erbjuda sjukvårdsförsäkring som täcker kostnader för abort. Det är upp till det enskilda försäkringsbolaget att avgöra om detta ska ingå i paketet eller inte. Sannolikt kommer de flesta bolag, på grund av den konkurrens som alla hoppas ska öka bolagen emellan, ändå att erbjuda detta. Abortmotståndarna vill inte att detta överhuvudtaget ska vara en möjlighet.
Den andra tvistefrågan är statens roll. Demokrater på vänsterkanten tycker att det nuvarande förslaget är en halvmesyr och vill hellre ha det som kallas "single payer system", det vill säga ett centraliserat federalt system för sjukvårdsförsäkringen - ungefär motsvarande det som i stort sett resten av världens (rikare) nationer har, inklusive Sverige.
Den kommande helgen kommer att bli intensiv här i DC. Båda sidorna har laddat upp, det kommer att bli demonstrationer på Capitol Hill, TV och radio går varma med reklamspotar och lobbyisterna har slipat både argument och knivar...
Sannolikt, är bäst att tillägga.
Som det ser ut nu ska husets ledamöter rösta ja eller nej till dels senatens tidigare beslutade förslag till reform och dels till diverse tillägg (se förra inlägget för en komplicerad bakgrund...). Ledande demokratiska politiker, med president Barack Obama i spetsen, jagar nu på sina partikamrater för att de ska ställa upp. Partipiskor och morötter haglar i kongressen alla korridorer. Presidenten har till och med skjutit upp en planerad resa till Indonesien och Australien för att kunna fokusera på vårdreformen.
Minst 216 röster krävs för att reformen ska gå igenom. Det är oklart hur många som är "hemma" för demokraterna, men de flesta medier här i USA spekulerar i att det fattas mellan 5 och 30 röster för att uppnå 216. Alla ledamöter som inte klart deklarerat sin ståndpunkt, berabetas nu intensivt från alla håll och kanter.
Det är främst två saker som får en del demokrater att tveka - eller vara uttalade motståndare till reformen. Dels är den ständiga abortfrågan. I förslaget ingår att det ska vara okej att erbjuda sjukvårdsförsäkring som täcker kostnader för abort. Det är upp till det enskilda försäkringsbolaget att avgöra om detta ska ingå i paketet eller inte. Sannolikt kommer de flesta bolag, på grund av den konkurrens som alla hoppas ska öka bolagen emellan, ändå att erbjuda detta. Abortmotståndarna vill inte att detta överhuvudtaget ska vara en möjlighet.
Den andra tvistefrågan är statens roll. Demokrater på vänsterkanten tycker att det nuvarande förslaget är en halvmesyr och vill hellre ha det som kallas "single payer system", det vill säga ett centraliserat federalt system för sjukvårdsförsäkringen - ungefär motsvarande det som i stort sett resten av världens (rikare) nationer har, inklusive Sverige.
Den kommande helgen kommer att bli intensiv här i DC. Båda sidorna har laddat upp, det kommer att bli demonstrationer på Capitol Hill, TV och radio går varma med reklamspotar och lobbyisterna har slipat både argument och knivar...
onsdag 17 mars 2010
Komplicerat konstitutionellt lapptäcke
Ju längre jag bor här och ju mer jag studerar amerikansk politik på nära håll, desto mer förstår jag... inte.
Det amerikanska politiska systemet vilar på "the founding fathers" tankar, som sattes på pränt 1766 i det dokument som kallas "Declaration of Independence".
Sedan dess har mycket vatten runnit genom Potomac River och det ursprungliga konstitutionella dokumentet har kompletterats. Och kompletterats. Och kompletterats...
Numera är den amerikanska konstitutionen är veritabelt lapptäcke, med mängder av tillägg, speciallösningar, undantag och andra märkligheter. Att det är svåröverblickbart och närmast omöjligt att förstå samt öppnar för allehanda tolkningar så fort en konflikt är i sikte - råder det ingen större tvekan om.
Det skulle vara intressant att se en siffra på hur mycket pengar, tid och andra resurser som lagts på domstolsförhandlingar genom tiderna på grund av den grumliga konstitutionen. Snacka om resursslöseri.
Den senaste diskussionen om förändringen av den amerikanska vårdsektorn är en utmärkt illustration på detta lapptäcke. Låt mig förenkla kraftigt:
Den federala politiska strukturen bygger på maktdelning mellan kongressens två kamrar, presidenten och högsta domstolen. Den sympatiska tanken är att de tre makterna ska kontrollera varandra och allt bygger på ett komplicerat samspel, där en del grundläggande villkor måste uppfyllas för att ett lagförslag ska antas.
I kongressen finns det en mängd olika regler för hur representanthuset respektive senaten kan fatta beslut. I senaten krävs till exempel kvalificerad majoritet, minst 60 av 100 röster, för att vissa lagförslag ska gå igenom. Det gäller dock inte alla förslag. Ofta räcker det med enkel majoritet (om jag inte minns fel gäller dessutom ytterligare andra regler vid grundlagsförändringar). I huset krävs normalt enkel majoritet, men inte alltid.
För att en president ska kunna skriva under och därmed giltigförklara ett lagförslag, måste kongressens båda kamrar först enas. Normalt. Men inte alltid.
Just nu jobbar man intensivt på hälso- och sjukvårdsförslaget. Det finns två beslut, ett taget av huset och ett av senaten. På grund av ändrade majoritetsförhållanden i senaten kan demokraterna troligen inte få igenom ett förändrat beslut. Alltså måste huset ändra sig - och anta senatens förslag.
Men det kommer inte huset att göra. Det finns några saker i senatsbeslutet som inte många demokrater i huset kan gå med på. Alltså kommer man inte att få majoritet för senatsbeslutet i huset.
Hänger ni med?
Då kommer vi in på de mer komplicerade konstitutionella trollkonsterna. Och i detta sammanhang är begreppet reconciliation avgörande. Genom att representanthuset i princip antar senatsbeslutet, men gör några tillägg och ändringar i det, kan sedan senaten anta dessa förändringar via reconciliation, vilket i praktiken innebär att det räcker med enkel majoritet. Den här typen av beslut infördes 1974 för att undvika låsningar mellan kamrarna, så kallad filibuster och har använts flitigt av båda partierna sedan dess. Kontentan är att senatsbeslutet ligger fast, men att det görs vissa mindre förändringar eller tillägg.
Som om inte detta vore tillräckligt komplicerat, så funderar nu den demokratiska talmannen i representanthuset Nancy Pelosi att undvika en omröstning om senatens förslag till vårdreform. Det finns nämligen en sådan möjlighet. Den kallas "self-executing rule" eller "deem and pass" och innebär mycket förenklat att om huset säger ja till de tillägg och ändringar som senaten ska ta ställning till enligt "reconciliation", så förutsätts huset också stå bakom senatens ursprungsförslag.
Alltså behövs ingen omröstning i representanthuset och vips så är båda kamrarna eniga om ett lagförslag som kan skrivas under av presidenten...
Detta politiska rävspel har naturligtvis fått republikanerna att flyga i taket - vilket man kan förstå. Samtidigt kan det vara bra att ha i minnet att även det partiet använs av exakt samma taktiska manövrar för att få igenom sina egna förslag tidigare. Och då har demokraterna flugit i taket.
Det är lätt att förstå att politikerföraktet riskerar att breda ut sig. Och att vanligt folk fattar allt mindre av vad de förtroendevalda sysslar med.
Samtidigt är det här ett tecken på att det finns svåra, strukturella och grundläggande problem i den ofta så hyllade amerikanska konstitutionen. Detta lapptäcke av märkliga lösningar för att komma undan olika former av begränsningar och låsningar gör sannolikt ingen glad. Mer än möjligen statsvetare.
Om nu demokraterna får igenom sin vårdreform i hela kongressen, så väntar nästa process: Republikanerna kommer med all sannolikhet hävda att beslutet tagits på ett okonstitutionellt sätt och det blir därmed ett ärende för högsta domstolen...
Läs gärna Dana Milbanks kolumn i dagens Washington Post.
Det amerikanska politiska systemet vilar på "the founding fathers" tankar, som sattes på pränt 1766 i det dokument som kallas "Declaration of Independence".
Sedan dess har mycket vatten runnit genom Potomac River och det ursprungliga konstitutionella dokumentet har kompletterats. Och kompletterats. Och kompletterats...
Numera är den amerikanska konstitutionen är veritabelt lapptäcke, med mängder av tillägg, speciallösningar, undantag och andra märkligheter. Att det är svåröverblickbart och närmast omöjligt att förstå samt öppnar för allehanda tolkningar så fort en konflikt är i sikte - råder det ingen större tvekan om.
Det skulle vara intressant att se en siffra på hur mycket pengar, tid och andra resurser som lagts på domstolsförhandlingar genom tiderna på grund av den grumliga konstitutionen. Snacka om resursslöseri.
Den senaste diskussionen om förändringen av den amerikanska vårdsektorn är en utmärkt illustration på detta lapptäcke. Låt mig förenkla kraftigt:
Den federala politiska strukturen bygger på maktdelning mellan kongressens två kamrar, presidenten och högsta domstolen. Den sympatiska tanken är att de tre makterna ska kontrollera varandra och allt bygger på ett komplicerat samspel, där en del grundläggande villkor måste uppfyllas för att ett lagförslag ska antas.
I kongressen finns det en mängd olika regler för hur representanthuset respektive senaten kan fatta beslut. I senaten krävs till exempel kvalificerad majoritet, minst 60 av 100 röster, för att vissa lagförslag ska gå igenom. Det gäller dock inte alla förslag. Ofta räcker det med enkel majoritet (om jag inte minns fel gäller dessutom ytterligare andra regler vid grundlagsförändringar). I huset krävs normalt enkel majoritet, men inte alltid.
För att en president ska kunna skriva under och därmed giltigförklara ett lagförslag, måste kongressens båda kamrar först enas. Normalt. Men inte alltid.
Just nu jobbar man intensivt på hälso- och sjukvårdsförslaget. Det finns två beslut, ett taget av huset och ett av senaten. På grund av ändrade majoritetsförhållanden i senaten kan demokraterna troligen inte få igenom ett förändrat beslut. Alltså måste huset ändra sig - och anta senatens förslag.
Men det kommer inte huset att göra. Det finns några saker i senatsbeslutet som inte många demokrater i huset kan gå med på. Alltså kommer man inte att få majoritet för senatsbeslutet i huset.
Hänger ni med?
Då kommer vi in på de mer komplicerade konstitutionella trollkonsterna. Och i detta sammanhang är begreppet reconciliation avgörande. Genom att representanthuset i princip antar senatsbeslutet, men gör några tillägg och ändringar i det, kan sedan senaten anta dessa förändringar via reconciliation, vilket i praktiken innebär att det räcker med enkel majoritet. Den här typen av beslut infördes 1974 för att undvika låsningar mellan kamrarna, så kallad filibuster och har använts flitigt av båda partierna sedan dess. Kontentan är att senatsbeslutet ligger fast, men att det görs vissa mindre förändringar eller tillägg.
Som om inte detta vore tillräckligt komplicerat, så funderar nu den demokratiska talmannen i representanthuset Nancy Pelosi att undvika en omröstning om senatens förslag till vårdreform. Det finns nämligen en sådan möjlighet. Den kallas "self-executing rule" eller "deem and pass" och innebär mycket förenklat att om huset säger ja till de tillägg och ändringar som senaten ska ta ställning till enligt "reconciliation", så förutsätts huset också stå bakom senatens ursprungsförslag.
Alltså behövs ingen omröstning i representanthuset och vips så är båda kamrarna eniga om ett lagförslag som kan skrivas under av presidenten...
Detta politiska rävspel har naturligtvis fått republikanerna att flyga i taket - vilket man kan förstå. Samtidigt kan det vara bra att ha i minnet att även det partiet använs av exakt samma taktiska manövrar för att få igenom sina egna förslag tidigare. Och då har demokraterna flugit i taket.
Det är lätt att förstå att politikerföraktet riskerar att breda ut sig. Och att vanligt folk fattar allt mindre av vad de förtroendevalda sysslar med.
Samtidigt är det här ett tecken på att det finns svåra, strukturella och grundläggande problem i den ofta så hyllade amerikanska konstitutionen. Detta lapptäcke av märkliga lösningar för att komma undan olika former av begränsningar och låsningar gör sannolikt ingen glad. Mer än möjligen statsvetare.
Om nu demokraterna får igenom sin vårdreform i hela kongressen, så väntar nästa process: Republikanerna kommer med all sannolikhet hävda att beslutet tagits på ett okonstitutionellt sätt och det blir därmed ett ärende för högsta domstolen...
Läs gärna Dana Milbanks kolumn i dagens Washington Post.
onsdag 3 mars 2010
Obamas vårdförslag samt artikel om Totalstyrelsen
President Barack Obama presenterar i skrivande stund sitt definitiva (?) förslag till en samlad amerikansk hälso- och sjukvårdsreform. I sitt tal i Vita Husets östra rum har han precis läxat upp republikanerna och deras ovilja att överhuvudtaget vilja vara med i en bred uppgörelse.
Republikanerna kräver att hela arbetet med vårdreformen ska göras om från början, vilket i praktiken innebär att de nödvändiga strukturella förändringarna av den amerikanska vården kommer att dröja ytterligare några år.
Nu räknar Obama med att få igenom sitt förslag "inom några veckor". Det handlar om politiskt rävspel på hög strategisk nivå. Förslaget bygger på det beslut som redan är taget i senaten. Således räknar man med att det inte behövs någott nytt beslut med så kallad supermajoritet (minst 60 röster av 100). I den andra kammaren i kongressen, representanthuset, räcker det med enkel majoritet.
I sitt tal riktade också Barack Obama ovanligt hårda ord mot den privata försäkringssektorn.
Debatten om vårdreformen lär vara mycket affekterad under våren.
Slutligen: Jag är skyldig er en länk till den artikel som jag skrev om i förra inlägget. Ni kan hitta texten här.
Republikanerna kräver att hela arbetet med vårdreformen ska göras om från början, vilket i praktiken innebär att de nödvändiga strukturella förändringarna av den amerikanska vården kommer att dröja ytterligare några år.
Nu räknar Obama med att få igenom sitt förslag "inom några veckor". Det handlar om politiskt rävspel på hög strategisk nivå. Förslaget bygger på det beslut som redan är taget i senaten. Således räknar man med att det inte behövs någott nytt beslut med så kallad supermajoritet (minst 60 röster av 100). I den andra kammaren i kongressen, representanthuset, räcker det med enkel majoritet.
I sitt tal riktade också Barack Obama ovanligt hårda ord mot den privata försäkringssektorn.
Debatten om vårdreformen lär vara mycket affekterad under våren.
Slutligen: Jag är skyldig er en länk till den artikel som jag skrev om i förra inlägget. Ni kan hitta texten här.
onsdag 24 februari 2010
Sista försöket för Obama
I morgon, torsdag, har Barack Obama kallat både demokrater och republikaner i kongressen till möte om en samlad hälso- och sjukvårdsreform. Målet är att pressa fram en överenskommelse över partigränsen och på så sätt få igenom förslaget i kongressens båda kamrar.
Sannolikheten att han ska lyckas är inte särskilt stor. Representanter från oppositionen har hittills uttalat sig mycket kritiskt till Obamas reformförslag och inte mycket talar för att någon av de republikanska ledamöterna i senaten ska byta sida. Även om Vita Huset naturligtvis intensivt bearbetar alla tänkbara "bipartisaner" just nu.
Blir det ingen överenskommelse så är det kört för en samlad sjukvårdsreform. Därmed kapsejsar Barack Obamas viktigaste inrikespolitiska fråga (möjligen bortsett från räddningsaktionerna när den ekonomiska krisen var som mest akut). Presidenten får istället satsa på att få igenom delar av reformen uppdelade i mindre portioner. Alternativt starta en helt ny process fram noll. Det är detta som oppositionen kräver.
Det ska bli mycket intressant att följa mötet i morgon. Det direktsänds i amerikansk TV.
Sannolikheten att han ska lyckas är inte särskilt stor. Representanter från oppositionen har hittills uttalat sig mycket kritiskt till Obamas reformförslag och inte mycket talar för att någon av de republikanska ledamöterna i senaten ska byta sida. Även om Vita Huset naturligtvis intensivt bearbetar alla tänkbara "bipartisaner" just nu.
Blir det ingen överenskommelse så är det kört för en samlad sjukvårdsreform. Därmed kapsejsar Barack Obamas viktigaste inrikespolitiska fråga (möjligen bortsett från räddningsaktionerna när den ekonomiska krisen var som mest akut). Presidenten får istället satsa på att få igenom delar av reformen uppdelade i mindre portioner. Alternativt starta en helt ny process fram noll. Det är detta som oppositionen kräver.
Det ska bli mycket intressant att följa mötet i morgon. Det direktsänds i amerikansk TV.
torsdag 28 januari 2010
Obama på reträtt om unionens status
En snabb sammanfattning efter presidentens första state of the union-tal i går kväll, amerikansk tid: Reaktionerna är blandade.
Talets innehåll var till stora delar känt redan innan det hölls. Barack Obama fokuserade på ekonomi och jobb och föreslår bland annat ett treårigt stopp för statliga utgiftsökningar från och med 2011. Några sektorer är undantagna: militären, Medicaid och Medicare.
Han kan också tänka sig att bygga ut kärnkraften, börja borra efter olja utanför USA:s kuster och satsa med på "ren" kol - tankar som garanterat kommer att få landets miljörörelse att gå i taket. Samtidigt vill han ha fortsatta satsningar på alternativa energikällor, miljövänlig teknik och att senaten ställer upp på förslaget om begränsade utsläppsrätter - något som representanthuset redan sagt ja till.
CNN konstaterade att det tog omkring 25 minuter in i det 71 minuter långa talet innan presidenten nämnde vårdreformen. En indikation på frågans nuvarande status?
Washington Post har gjort en intressant sammanställning av vad Obama faktiskt pratade om - och hur mycket.
Talets innehåll var till stora delar känt redan innan det hölls. Barack Obama fokuserade på ekonomi och jobb och föreslår bland annat ett treårigt stopp för statliga utgiftsökningar från och med 2011. Några sektorer är undantagna: militären, Medicaid och Medicare.
Han kan också tänka sig att bygga ut kärnkraften, börja borra efter olja utanför USA:s kuster och satsa med på "ren" kol - tankar som garanterat kommer att få landets miljörörelse att gå i taket. Samtidigt vill han ha fortsatta satsningar på alternativa energikällor, miljövänlig teknik och att senaten ställer upp på förslaget om begränsade utsläppsrätter - något som representanthuset redan sagt ja till.
CNN konstaterade att det tog omkring 25 minuter in i det 71 minuter långa talet innan presidenten nämnde vårdreformen. En indikation på frågans nuvarande status?
Washington Post har gjort en intressant sammanställning av vad Obama faktiskt pratade om - och hur mycket.
- Ekonomin upptog drygt en tredjedel av talets längd (26,5 minuter). Av dessa minuter handlade mer än hälften om jobb.
- Dessutom pratade han ytterligare åtta minuter om budgetunderskottet.
- Utrikespolitik, och då främst krigen som landet för, fick nio minuter av talet.
- Statens, kongressens och regeringens roll och ansvar ägnades 6,5 minuter.
- Vårdreformen fick fem minuter, tätt följt av utbildning (4,5 minuter) och sociala frågor (fyra minuter).
Som synes nämndes inte bara vårdreformen sent i talet - den fick även ett begränsat utrymme.
Personligen fick jag intrycket av en president på reträtt. Det var ett tal som betonade att ekonomin är på rätt väg men att mycket återstår. Och i ett antal frågor kändes det som han närmar sig oppositionen för att få ett bredare stöd. Men han är en väldigt bra talare. Han har en utstrålning och en närvaro som är unik.
Republikanerna svarade, som traditionen bjuder, direkt med ett eget tal. Denna gång levererat av Virginias nyvalde guvernör Robert McDonnell, som pratade inför ett entuasiastiskt gäng partikamrater samlade i delstatens kongressbyggnad i Richmond.
Om Barack Obamas tal var en aning defensivt, så kan jag bara säga en sak om McDonnells:
Blekt.
Men det var i alla fall bättre än förra årets katastroftalare Bobby Jindal...
tisdag 19 januari 2010
Det osannolika i Massachusetts
För bakgrund, läs gårdagens inlägg.
Det osannolika och närmast otänkbara hände. Demokraterna förlorade i kväll fyllnadsvalet i Massachusetts. Valet handlade om senatsplatsen som Ted Kennedy lämnade efter sig vid sin död i augusti.
Enlig senaste rapporterna vann republikanernas Scott Brown med 52 procent av rösterna mot demokraternas Martha Coakley.
Jag misstänker att Ted Kennedy roterar kraftigt i sin grav just nu. Han hade arbetat för en vårdreform i årtionden och hade han inte avlidit hade demokraterna haft sina säkra 60 röster i senaten - och vårdreformen hade varit i hamn. Nu ändras istället styrkeförhållandena och republikanerna kan effektivt stoppa kommande reformförslag.
Kul present till Barack Obama på sin ettårsdag som president. Och mitt tips att han skulle skriva under vårdbeslutet just i morgon, 20 januari, var ju fel. Det är bara att erkänna. Fast jag hade i alla fall mindre fel än presidenten själv, som tidigare utlovat en reform före årsskiftet. Och så blev det ju inte alls. Frågan är om det blir en före nästa.
Det ska bli väldigt intressant att se vad som nu följer...
För övrigt kan jag rapportera att Sarah Palin just nu medverkar i Fox News. Hon låter uppåt.
Det osannolika och närmast otänkbara hände. Demokraterna förlorade i kväll fyllnadsvalet i Massachusetts. Valet handlade om senatsplatsen som Ted Kennedy lämnade efter sig vid sin död i augusti.
Enlig senaste rapporterna vann republikanernas Scott Brown med 52 procent av rösterna mot demokraternas Martha Coakley.
Jag misstänker att Ted Kennedy roterar kraftigt i sin grav just nu. Han hade arbetat för en vårdreform i årtionden och hade han inte avlidit hade demokraterna haft sina säkra 60 röster i senaten - och vårdreformen hade varit i hamn. Nu ändras istället styrkeförhållandena och republikanerna kan effektivt stoppa kommande reformförslag.
Kul present till Barack Obama på sin ettårsdag som president. Och mitt tips att han skulle skriva under vårdbeslutet just i morgon, 20 januari, var ju fel. Det är bara att erkänna. Fast jag hade i alla fall mindre fel än presidenten själv, som tidigare utlovat en reform före årsskiftet. Och så blev det ju inte alls. Frågan är om det blir en före nästa.
Det ska bli väldigt intressant att se vad som nu följer...
För övrigt kan jag rapportera att Sarah Palin just nu medverkar i Fox News. Hon låter uppåt.
söndag 20 december 2009
Adjö till Saab på svenska i The Post
"Adjö Saab". Så - ordagrant - skrev Washington Post som ingress i en artikel häromdagen om GM:s förmodat definitiva beslut om att lägga ner Saab. Även om det holländska företaget Spyker enligt ett pressmeddelande har planer på att lägga ett nytt bud, så talar det mesta för att det anrika bilmärket snart är ett minne blott.
Nyheten om den förestående nedläggningen har närmast pliktskyldigt rapporterats om i amerikanska medier. Saab är en mycket liten del av GM och det är få amerikaner som berörs oavsett vad beslutet blir. Så uppmärksamheten blir därefter.
Här är istället medierna för närvarande fyllda av snöovädret längs östkusten och omröstningen av vårdreformen i senaten - som väntas bli av på självaste julafton. Just nu ser det ut som om demokraterna ska kunna säkra de 60 röster som behövs för att förslaget ska gå igenom. Men det är ett urvattnat förslag och det är bara ännu ett steg av flera mot att en reform verkligen kan genomföras. Ett av problemen är att senatens och representanthusets respektive förslag ser rätt olika ut. En kompromiss måste alltså arbetas fram för att kongressen ska kunna enas om en reform - som sedan Barack Obama kan skriva under.
Det kommer sannolikt ta tid. Mitt tips om att presidenten ska kunna sätta sin signatur under reformen på årsdagen av tillträdandet - den 20 januari - ser allt mindre troligt ut. Men den som lever får se...
Nyheten om den förestående nedläggningen har närmast pliktskyldigt rapporterats om i amerikanska medier. Saab är en mycket liten del av GM och det är få amerikaner som berörs oavsett vad beslutet blir. Så uppmärksamheten blir därefter.
Här är istället medierna för närvarande fyllda av snöovädret längs östkusten och omröstningen av vårdreformen i senaten - som väntas bli av på självaste julafton. Just nu ser det ut som om demokraterna ska kunna säkra de 60 röster som behövs för att förslaget ska gå igenom. Men det är ett urvattnat förslag och det är bara ännu ett steg av flera mot att en reform verkligen kan genomföras. Ett av problemen är att senatens och representanthusets respektive förslag ser rätt olika ut. En kompromiss måste alltså arbetas fram för att kongressen ska kunna enas om en reform - som sedan Barack Obama kan skriva under.
Det kommer sannolikt ta tid. Mitt tips om att presidenten ska kunna sätta sin signatur under reformen på årsdagen av tillträdandet - den 20 januari - ser allt mindre troligt ut. Men den som lever får se...
söndag 8 november 2009
Ytterligare ett steg mot vårdreform
Kongressens representanthus sa som väntat ja till förslaget om en amerikansk hälso- och sjukvårdsreform. Segern var dock knapp, 220 röster mot 215. Nästan 40 demokrater gick emot förslaget, en republikan stödde det.
Nu väntar en liknande omgång i senaten, där det kan bli ännu tuffare för demokraterna att få igenom nödvändig majoritet. Dessutom ser senats- respektive representanthusförslagen inte likadana ut. Det innebär att de båda kamrarna måste jämka ihop sig sinsemellan. Och som inte detta var tillräckligt... Vita huset måste också vara med på noterna och kunna ställa upp på det ihopkompromissade slutförslag som så småningom ska leda till ett gemensamt kongressförslag. Först därefter kan förslaget hamna på presidentens bord för formell underskrift.
Barack Obama hoppas att denna process ska vara klar före årsskiftet, vilket i så fall skulle innebär att han slipper äta upp sitt redan klassiska uttalande om att en sjukvårdsreform "can not wait, must not wait and will not wait another year", sagt den 24 februari i år.
Frågan är dock om han kommer att klara det. Mitt grundtips är att lagförslaget kommer att skrivas på efter årsskiftet. Kanske på ettårsdagen av tillträdandet?
Nu väntar en liknande omgång i senaten, där det kan bli ännu tuffare för demokraterna att få igenom nödvändig majoritet. Dessutom ser senats- respektive representanthusförslagen inte likadana ut. Det innebär att de båda kamrarna måste jämka ihop sig sinsemellan. Och som inte detta var tillräckligt... Vita huset måste också vara med på noterna och kunna ställa upp på det ihopkompromissade slutförslag som så småningom ska leda till ett gemensamt kongressförslag. Först därefter kan förslaget hamna på presidentens bord för formell underskrift.
Barack Obama hoppas att denna process ska vara klar före årsskiftet, vilket i så fall skulle innebär att han slipper äta upp sitt redan klassiska uttalande om att en sjukvårdsreform "can not wait, must not wait and will not wait another year", sagt den 24 februari i år.
Frågan är dock om han kommer att klara det. Mitt grundtips är att lagförslaget kommer att skrivas på efter årsskiftet. Kanske på ettårsdagen av tillträdandet?
tisdag 13 oktober 2009
Ett steg närmare vårdreform
Senatens finansutkott ställde sig i dag bakom senator Max Baucus förslag till vårdreform. Det var i och för sig väntat. Men det som de flesta såg fram emot med spänning var hur den republikanska senatorn Olympia Snowe skulle rösta. Hon är den republikan som tydligast varit för en vårdreform enligt ungefär de tankar som Barack Obama har. Men skulle hon palla att gå emot sitt eget parti i frågan?
Svaret blev ja. Hon röstade ja till Baucus förslag. Mycket talar därmed för att hon också kommer att säga ja när förslaget så småningom kommer upp i senaten - vilket innebär att reformen får de nödvändiga 60 rösterna för att hela processen ska kunna föras vidare.
Beslutet i finansutskottet är ett viktigt steg mot en reform. Men det är långt kvar innan det finns ett beslut som kan skrivas under av presidenten. Parallellt med senaten, arbetar även representanthuset med sitt förslag. När de båda förslagen tagits av respektive kamrar, ska en kongresskommitté försöka skapa ett gemensamt förslag. Denna kompromiss ska sedan åter upp i de båda kamrarna för godkännande. Först därefter kan ett färdigt förslag landa på Barack Obamas bord.
För den som är intresserad av ämnet rekommenderas dagens nyhetsartikel i Washington Post.
Svaret blev ja. Hon röstade ja till Baucus förslag. Mycket talar därmed för att hon också kommer att säga ja när förslaget så småningom kommer upp i senaten - vilket innebär att reformen får de nödvändiga 60 rösterna för att hela processen ska kunna föras vidare.
Beslutet i finansutskottet är ett viktigt steg mot en reform. Men det är långt kvar innan det finns ett beslut som kan skrivas under av presidenten. Parallellt med senaten, arbetar även representanthuset med sitt förslag. När de båda förslagen tagits av respektive kamrar, ska en kongresskommitté försöka skapa ett gemensamt förslag. Denna kompromiss ska sedan åter upp i de båda kamrarna för godkännande. Först därefter kan ett färdigt förslag landa på Barack Obamas bord.
För den som är intresserad av ämnet rekommenderas dagens nyhetsartikel i Washington Post.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)