Sverige har fått ovanligt mycket uppmärksamhet här i USA den senaste tiden.
Först var det förstås Wikileaks och dess svenska anknytning. Hela historien kring Wikileaks är stor nyhetsmässigt, men inte så stor som den verkar vara i Europa. När det var som hetast, för någon vecka sedan, platsade den på topp tre över listan på mest uppmärksammade nyheter här i USA, men den intog aldrig förstaplatsen. Istället dominerade främst Obamas skatteuppgörelse med republikanerna.
Den svenska vinkeln (att han är misstänkt för bland annat sexuellt utnyttjande och våldtäkt) fick rätt stort utrymme och åklagaren i Göteborg citerades på många håll. Dessutom blev det snabbt en debatt, särskilt bland vänstersympatisörer, om att det hela i själva verket rörde sig om ett justitiemord - inte kan väl en sådan hjälte vara ett manligt svin? Anmälan från de två svenska kvinnorna var säkert regisserad av CIA och de svenska rättsväsendet har helt kapitulerat för amerikanska intressen. Ungefär så lät tongångarna från flera kända vänsterskribenter.
Svepande och torftig argumentation, tycker jag.
Sedan exploderade den där bomben i centrala Stockholm och det har det också rapporterats rätt ordentligt om, särskild under denna måndag. Såväl Washington Post som N Y Times hade rätt fylliga artiklar och i morse hade NPR (National Public Radio) en rapport från samarbetspartnern BBC:s korrespondent i Stockholm. "En tufft uppvaknande för ett öppet och fredligt land". Så låter väl en kortkort sammanfattning av den publicistiska vinkeln i de medier jag har kikat på här i USA.
Flera tar upp att det finns en hårdnande motsättning mellan många svenskar och vissa etniska minoriteter, särskilt då muslimer. Man påminner bland annat om Sverigedemokraternas framgångar i höstens riksdagsval.
Visar inlägg med etikett terrorattack. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett terrorattack. Visa alla inlägg
måndag 13 december 2010
söndag 28 november 2010
Brottsprovokation och terrorbekämpning
Det här med brottsprovokation är klart bekymmersamt. I Sverige är vi av hävd försiktiga med att provocera fram brott, i praktiken är det i princip förbjudet. Polisen eller andra myndigheter får inte rigga upp omständigheter som på något sätt kan få folk att utföra något kriminellt. Det handlar ytterst om rättsäkerhet. Är det personen eller situationen som gör brottet? Hade det överhuvudtaget blivit begått om inte någon eller något skapat möjligheten? Och är det i så fall rimligt att ställa någon till svars?
Här i USA har man generellt en helt annan syn på brottsprovokation. Det används frekvent av myndigheterna inom snart sagt alla kriminella områden - till exempel narkotika-, egendoms- och inte minst när det gäller terrorbrott.
På senare tid har medierna rapporterat om flera fall när det gäller misstänkta - eller snarare potentiella - terrorister. Senast nu i helgen greps och häktades en 19-årig kille med somalisk bakgrund i Portland, Oregon. Han anklagas för att ha försökt detonera en bil full med sprängmedel i samband med att tusentals personer samlats på ett torg för att se stadens julgran tändas.
Men bilen och sprängmedlen - som i själva verket var helt ofarliga attrapper - var ordnade av FBI-agenter som låtsades vara muslimska fanatiker.
Pojken blev enligt medieuppgifter alltmer intresserad av extrema muslimska tankegångar för några år sedan och hade gjort sin inställning tydlig via bland annat chatforum på nätet. Hans åsikter registrerades av de amerikanska myndigheterna, som började följa hans aktiviteter. De var endast verbala till att börja med, men för en tid sedan fick han kontakt med några "radikala muslimer" som hade ett konkret förslag till honom: Varför inte ställa till med ett rejält blodblad i samband med att runt 10 000 personer samlats på det centrala torget i Portland när stadens julgran tänds?
19-åringen hade en del kontakt med de "radikala muslimerna", som naturligtvis var FBI-agenter, och vid åtminstone ett tillfälle träffades de och provsprängde en mindre laddning på ett undanskymt ställe.
Planerna blev alltmer konkreta och häromdagen hade det blivit dags att gå från ord till handling. De "radikala muslimerna" hade ordnat fram en bil full med sprängmedel. 19-åringen och en annan person (FBI-agent) körde fram bilen till torget, parkerade den och gick därifrån. En stund senare gav FBI-agenten över en mobiltelefon till 19-åringen samt gav honom information om vilket telefonnummer han skulle knappa in. Detta nummer skulle sedan detonera laddningen.
19-åringen slog numret. Inget hände. FBI-agenten uppmanade honom att gå ut (de befann sig på tågstationen i Portland) för att få bättre satellit-kontakt. Han gick ut, slog numret en gång till och greps därpå av FBI.
Den här arbetsmetoden med framprovocerade terrorbrott har använt ett flertal gånger av FBI de senaste åren. Så sent som för några veckor sedan var det ett liknande fall här i Distriktet med en person som planerade att utföra ett bombattentat på tunnelbanan. Ockås han hade planerat dådet tillsammans med FBI-agenter "under cover".
Metoden har kritiserats av företrädare för den muslimska rörelsen här i USA, men har i övrigt inte lett till någon större diskussion.
Det är märkligt. Vem vet om denne 19-åring verkligen hade tänkt genomföra ett dåd av den här kalibern om han inte fått allt serverat på ett silverfat? Om han inte blivit kontaktad av dessa FBI-agenter hade han kanske så småningom slagit sina "radikala muslimska" idéer ur hågen och kommit till insikt att terrordåd inte är den rätta vägen. Som tonåring blir man normalt väldigt lätt påverkad av vad andra säger och tycker - särskilt om det är folk som är äldre och som är inne på samma spår som en själv.
Ja, det finns massor av etiska, moraliska, rättsäkerhetsmässiga och andra frågor att ställa och diskutera kring FBI:s provokationsmetoder och terrorbekämpning.
För den 19-årige Mohamed Osman Mohamud väntar nu av allt att döma ett mycket långvarigt fängelstraff. Och i medierna beskrivs hur FBI nystat upp och avslöjat ytterligare ett planerat terrordåd som kunde fått katastrofala följder.
Frågan är bara vem som skapade situationen?
Läs mer om brottsprovokationen i Washington Post.
Här i USA har man generellt en helt annan syn på brottsprovokation. Det används frekvent av myndigheterna inom snart sagt alla kriminella områden - till exempel narkotika-, egendoms- och inte minst när det gäller terrorbrott.
På senare tid har medierna rapporterat om flera fall när det gäller misstänkta - eller snarare potentiella - terrorister. Senast nu i helgen greps och häktades en 19-årig kille med somalisk bakgrund i Portland, Oregon. Han anklagas för att ha försökt detonera en bil full med sprängmedel i samband med att tusentals personer samlats på ett torg för att se stadens julgran tändas.
Men bilen och sprängmedlen - som i själva verket var helt ofarliga attrapper - var ordnade av FBI-agenter som låtsades vara muslimska fanatiker.
Pojken blev enligt medieuppgifter alltmer intresserad av extrema muslimska tankegångar för några år sedan och hade gjort sin inställning tydlig via bland annat chatforum på nätet. Hans åsikter registrerades av de amerikanska myndigheterna, som började följa hans aktiviteter. De var endast verbala till att börja med, men för en tid sedan fick han kontakt med några "radikala muslimer" som hade ett konkret förslag till honom: Varför inte ställa till med ett rejält blodblad i samband med att runt 10 000 personer samlats på det centrala torget i Portland när stadens julgran tänds?
19-åringen hade en del kontakt med de "radikala muslimerna", som naturligtvis var FBI-agenter, och vid åtminstone ett tillfälle träffades de och provsprängde en mindre laddning på ett undanskymt ställe.
Planerna blev alltmer konkreta och häromdagen hade det blivit dags att gå från ord till handling. De "radikala muslimerna" hade ordnat fram en bil full med sprängmedel. 19-åringen och en annan person (FBI-agent) körde fram bilen till torget, parkerade den och gick därifrån. En stund senare gav FBI-agenten över en mobiltelefon till 19-åringen samt gav honom information om vilket telefonnummer han skulle knappa in. Detta nummer skulle sedan detonera laddningen.
19-åringen slog numret. Inget hände. FBI-agenten uppmanade honom att gå ut (de befann sig på tågstationen i Portland) för att få bättre satellit-kontakt. Han gick ut, slog numret en gång till och greps därpå av FBI.
Den här arbetsmetoden med framprovocerade terrorbrott har använt ett flertal gånger av FBI de senaste åren. Så sent som för några veckor sedan var det ett liknande fall här i Distriktet med en person som planerade att utföra ett bombattentat på tunnelbanan. Ockås han hade planerat dådet tillsammans med FBI-agenter "under cover".
Metoden har kritiserats av företrädare för den muslimska rörelsen här i USA, men har i övrigt inte lett till någon större diskussion.
Det är märkligt. Vem vet om denne 19-åring verkligen hade tänkt genomföra ett dåd av den här kalibern om han inte fått allt serverat på ett silverfat? Om han inte blivit kontaktad av dessa FBI-agenter hade han kanske så småningom slagit sina "radikala muslimska" idéer ur hågen och kommit till insikt att terrordåd inte är den rätta vägen. Som tonåring blir man normalt väldigt lätt påverkad av vad andra säger och tycker - särskilt om det är folk som är äldre och som är inne på samma spår som en själv.
Ja, det finns massor av etiska, moraliska, rättsäkerhetsmässiga och andra frågor att ställa och diskutera kring FBI:s provokationsmetoder och terrorbekämpning.
För den 19-årige Mohamed Osman Mohamud väntar nu av allt att döma ett mycket långvarigt fängelstraff. Och i medierna beskrivs hur FBI nystat upp och avslöjat ytterligare ett planerat terrordåd som kunde fått katastrofala följder.
Frågan är bara vem som skapade situationen?
Läs mer om brottsprovokationen i Washington Post.
måndag 28 december 2009
The home of the brave
"The land of the free and the home of the brave" sjunger amerikanerna i sin nationalsång.
Men faktum är att mycket här i USA inte bygger på mod - utan på rädsla.
Tanken är inte ny hos mig. Jag har funderat rätt länge på det här. Men den slår mig igen när jag ser en TV-reklam om ett filter som sägs reducera mängden kvalster och andra biologiska och helt naturliga ämnen i bostaden med upp till 90 procent. Spoten spelar helt och hållet på vår rädsla och oro, illustrerad av hemska bilder på kvalster, insekter, bakterier och virus som formligen bombarderar en liten 6-månaders baby som tittar på oss med stora och troskyldiga blåa ögon.
"Vill du inte skydde mig mot det här, pappa?"
Tanken slår mig också när jag kollar in nyhetsinslag och -artiklar om den person som uppenbarligen försökte spränga ett flygplan i luften på juldagen. Rapporteringen förmedlar rädsla och oro. Terrorismen är här igen. Terrorismen finns överallt. Terrorismen måste bekämpas med alla tillgängliga medel och metoder. Ja, nästan i alla fall.
Det är rädslan för terrorattacker som fått världens utan jämförelse mäktigaste militärmakt att ta till tortyrliknande metoder i jakten på terrorister. Det är samma rädsla som fått världens största parlamentariska demokrati att hålla personer i lånvarig fångenskap utan en rättsäker rättegång. Och det är denna rädsla som motiverar de oerhörda årliga kostnaderna för att hålla en gigantisk underrättelse- och militärindustri på fötterna.
Det är i sanning en märklig paradox - att det är så väldigt mycket rädsla in the home of the brave...
Men faktum är att mycket här i USA inte bygger på mod - utan på rädsla.
Tanken är inte ny hos mig. Jag har funderat rätt länge på det här. Men den slår mig igen när jag ser en TV-reklam om ett filter som sägs reducera mängden kvalster och andra biologiska och helt naturliga ämnen i bostaden med upp till 90 procent. Spoten spelar helt och hållet på vår rädsla och oro, illustrerad av hemska bilder på kvalster, insekter, bakterier och virus som formligen bombarderar en liten 6-månaders baby som tittar på oss med stora och troskyldiga blåa ögon.
"Vill du inte skydde mig mot det här, pappa?"
Tanken slår mig också när jag kollar in nyhetsinslag och -artiklar om den person som uppenbarligen försökte spränga ett flygplan i luften på juldagen. Rapporteringen förmedlar rädsla och oro. Terrorismen är här igen. Terrorismen finns överallt. Terrorismen måste bekämpas med alla tillgängliga medel och metoder. Ja, nästan i alla fall.
Det är rädslan för terrorattacker som fått världens utan jämförelse mäktigaste militärmakt att ta till tortyrliknande metoder i jakten på terrorister. Det är samma rädsla som fått världens största parlamentariska demokrati att hålla personer i lånvarig fångenskap utan en rättsäker rättegång. Och det är denna rädsla som motiverar de oerhörda årliga kostnaderna för att hålla en gigantisk underrättelse- och militärindustri på fötterna.
Det är i sanning en märklig paradox - att det är så väldigt mycket rädsla in the home of the brave...
tisdag 30 september 2008
Obama vinner valet
De senaste dagarna har republikanerna i representanthuset intensivt ägnat sig åt att spika igen kistlocket på John McCains valkampanj. Genom att en majoritet av hans partivänner röstade nej till Vita Husets räddningsplan, är senatorns misslyckande ett faktum. han avbröt ju sin kampanj för att åka till DC för att sy ihop "the bail out". Han misslyckades tämligen kapitalt och att varken han eller presidenten har sina egna kongressledamöter bakom sig visar hur splittrat partiet är.
John McCain lär inte ha en chans i höstens val.
Överhuvudtaget har John McCains kanmpanj de senaste veckorna präglats av desperation och förvirring. De republikanska bortföklaringarna efter omröstningen i representanthuset i måndags var patetiska. Att försöka skylla på talmannen, demokraten Nancy Pelosi, och att hennes tal inför omröstningen skulle ha lett till att flera republikanska ledamöter bestämde sig för att rösta emot förslaget, tyder bara på dåligt omdöme, pinsam analys och dessutom idiotförklarar man sina egna ledamöter.
Allt medan Barack Obama i princip kan sitta bakåtlutad och se hur republikanerna och John McCain gör bort sig gång på gång.
Det enda som möjligen kan ändra på den till synes givna utgången är om Sarah Palin gör underverk mot Joe Biden i torsdagens vice president-debatt. Det är dock inte mycket som talar för det. Tvärtom. Palins senaste offentliga insatser har varit nästan lika pinsamma som McCains desperats försök att komma åt Obama.
Det finns ytterligare en sak som kan förändra alla förutsättningar och öka stödet för McCain; En plötslig terrorattack av större format på amerikanskt territorium.
John McCain lär inte ha en chans i höstens val.
Överhuvudtaget har John McCains kanmpanj de senaste veckorna präglats av desperation och förvirring. De republikanska bortföklaringarna efter omröstningen i representanthuset i måndags var patetiska. Att försöka skylla på talmannen, demokraten Nancy Pelosi, och att hennes tal inför omröstningen skulle ha lett till att flera republikanska ledamöter bestämde sig för att rösta emot förslaget, tyder bara på dåligt omdöme, pinsam analys och dessutom idiotförklarar man sina egna ledamöter.
Allt medan Barack Obama i princip kan sitta bakåtlutad och se hur republikanerna och John McCain gör bort sig gång på gång.
Det enda som möjligen kan ändra på den till synes givna utgången är om Sarah Palin gör underverk mot Joe Biden i torsdagens vice president-debatt. Det är dock inte mycket som talar för det. Tvärtom. Palins senaste offentliga insatser har varit nästan lika pinsamma som McCains desperats försök att komma åt Obama.
Det finns ytterligare en sak som kan förändra alla förutsättningar och öka stödet för McCain; En plötslig terrorattack av större format på amerikanskt territorium.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)