Perry utmanar Romney från höger

För några veckor meddelade Texasguvernören Rick Perry att han ställer upp som kandidat i nästa presidentval här i USA.

Ungefär samtidigt drog sig den tidigare guvernören i Minnesota, Tim Pawlenty, ur.

De två nyheter är symptomatiska. Perry är en politiker på högerkanten av högern och en av teaparty-rörelsens favoriter. Pawlenty är en mer moderat republikan av klassiskt snitt. Att Perry går in samtidigt som Pawlenty hoppar av kan ses som en bild av hur den politiska värderingsskalan förändrats de senaste åren.

Startfältet på den republikanska sidan börjar därmed formeras på allvar. Den enda osäkra faktorn är väl egentligen huruvida Sarah Palin ska ställa upp eller inte. Hon har envist vägrat ge några definitiva besked. Men grundtipset är att hon sannolikt bidar sin tid och satsar på valet 2016 istället. Om hon överhuvudtaget är intresserad av att kandidera, vill säga.

Efter beskedet från Rick Perry, gick han upp som en raket i opinionsmätningarna. Enligt sajten Real Clear Politics leder han nu med flera procentenheter före den tidigare storfavoriten, Mitt Romney. De båda herrarna har redan börjat munhuggas en smula genom att kommentera varandras politik - och med sådant lär det bli under höstens republikanska kandidatdebatter. Den första kommer att arrangeras nu i september.

Bakom Perry och Romney finns det egentligen ingen utmanare just nu. Trots att Palin inte gett besked, ligger hon på tredje plats i opinionsundersökningarna. Det måste kännas en smula jobbigt för Palin-kopian Michele Bachmann, som varit tydlig med sin kandidatur och väldigt aktiv så här långt, men som ändå ligger en bra bit bakom i mätningarna. Till och med den gamle libertarianen Ron Paul, som ställer upp i presidentvalet för fjärde gången om jag inte missminner mig, ligger före Bachmann.

Bland övriga i startfältet finns Jon Huntsman, tidigare guvernör i Utah och ansedd som en av de få mittenpolitikerna i gänget. Han har till och med sagt sig tro på att mänsklig aktivitet skulle kunna ha något att göra med klimatförändringarna, ett uttalande som måste anses som närmast exceptionellt i det här sammanhanget. Det är uppenbart att Huntsman siktar in sig på den stora gruppen mittenväljare - såväl republikaner (långt ifrån alla är tepartister), som "blue dog"-demokrater och oberoende (independent). Det ska bli intressant att se om han lyckas entusiasmera denna stora väljargrupp. Gör han det så kan ha gå långt.

Jag lär återkomma med kommentarer kring de republikanska kandidaterna. Något säger mig att det kommer att hända en hel del kring det här det närmaste halvåret eller så...

Äntligen lite vänsteruppror...

Äntligen!

Det är inte svårt att se hur lycklig den progressive programledaren Ed Schultz är. Hans "The Ed Show" på MCNBC sänds numera direkt från delstatshuvudstaden Madison i Wisconisin, där det under en dryg vecka pågått omfattande protester mot den konservative guvernören Scott Walker.

Den konkreta orsaken till demonstrationerna, som lockats tiotusentals deltagare varje dag, är att Walker lagt ett förslag som bland innebär försämrade sjukförmåner och pensionsrättigheter samt en drastiskt minskad möjlighet för fackföreningar inom den offentliga sektorn att träffa kollektivavtal.

Försämringarna handlar enligt Walker om att spara pengar för en delstat med ett stort budgetunderskott. Men de fackliga organisationerna tolkar hans förslag som en regelrätt krigsförklarimg mot de offentiganställdas rätt att organisera sig.

Demonstrationerna i Madison är sannolikt bara början på ytterligare protester även i andra delstater. I New Jersey, Florida, Tennessee och Indiana ska nyvalda högerinriktade guvernörer, ofta med tea party-bakgrund, lägga fram liknande förslag inom kort. Och i Ohio ska det hållas en stor demonstration mot offentliga nedskärningar och antifackliga förslag i morgon, tisdag.

Den här händelsutvecklingen bör ses i kölvattnet av den stora högervind som svepte över USA i samband med mellanårsvalet i höstas. Reaktionerna från vänstern, radikala krafter inom demokraterna och fackföreningsrörelsen, lät vänta på sig - men kraften i protesterna i Wisconsin överraskar. Det påminner en del om tea party-rörelsens start för ett par år sedan, då man samlade tusentals personer till sina möten runt om i landet.

Kanske är det här början på en förstärkt amerikansk vänsterrörelse, med rötterna bland gräsrötter och offentliganställda.

Ser vi till och med en ny stor vänstervåg födas?

Hur som helst är Ed Schultz glad och på hugget. Han - och övriga västerprogressiva profiler - har väntat länge på det här...

Ohelig allians kan leda till militära besparingar

GOP, Grand Old Party eller republikanerna på svenska, har en del splittringstendenser att arbeta med för tillfället. Tea Party-rörelsens frammarsch och ökade inflytande ställer en del gamla invanda republikanska "sanningar" på huvudet. Även libertarianerna, som far och son Ron och Rand Paul (båda nu i kongressen), bidrar till splittringen - fast det är väl i sig ingen nyhet. Ron Paul har ju varit en kontroversiell figur i partiet i decennier...

Att splittringen är allvarlig visar inte minst den senaste tidens interna diskussion om besparingar inom USA:s militärmakt. Vissa i vänsterkretsar talar med illa dold förtjusning om ett internt inbördeskrig inom republikanerna om synen på hur mycket man egentligen ska satsa på krigsmakten.

Traditionellt har republikanerna alltid varit för ett starkt försvar och konsekvent gått emot förslag om omfattande nedrustningar och besparingar. Det har också gällt sedan kalla kriget definitivt upphörde för 20 år sedan, med Sovjetunionens och Warsawapaktens sammanbrott (den 1 juli i år är det för övrigt exakt 20 år sedan WP formellt upphörde). I samma veva kom ju andra krig igång, först Gulf-kriget i början av 1990-talet och sedan kriget mot terrorismen tio år senare.

Men på senare tid har allt fler på högerkanten börjat ifrågasätta alla de miljarder dollar som årligen äts upp av det gigantiska amerikanska försvaret. Särskilt i ljuset av det stora statliga budgetunderskottet.

Plötsligt är tidigare heliga kor inte längre lika heliga och det går att skönja en antydan till en oväntad allians mellan dem som alltid varit för besparingar inom försvaret, de mest progressiva demokraterna, och de yttersta högerkrafterna, representerade av politiker med Tea Party-rörelsen i ryggen. De är överens om att det behöver göras kraftiga besparingar inom militären - och snabbt. Det har diskuterats nedskärningar på motsvarande 20 procent under de närmaste tio åren.

Det återstår att se hur det kommer att gå med besparingsförlslagen och -idéerna från vänster respektive höger. Inom kort kommer Barack Obama lägga fram sitt budgetförslag och då kommer det garanterat att bli diskussion också om försvarskostnaderna.

Den totala årliga kostnaden för det amerikanska försvaret är fullständigt hårresande: 1,3 biljoner dollar (en biljon = 1000 miljarder). Så det är lätt att förstå att det finns en del potentiella besparingar att göra här...

En månad kvar till valet

Det så kallade mellanårsvalet här i USA närmar sig med stormesteg. Om lite drygt en månad, den 2 november, ska folket här välja om hela representanthuset samt rösta om 37 av 100 platser i senaten, lika många guvernörer och många tusen andra förtroendevalda på delstats- och lokalnivåer.

Det mesta pekar mot att republikanerna kommer att ta vinna många mandat på alla nivåer. Enligt opinionsundersökningarna är trenden klar; det blåser en kraftig högervind över hela USA. Kombinationen av fortsatt hög arbetslöshet, sjunkande bostadspriser (det kom en ny rapport i dag som talar om ännu lägre priser generellt också nästa år), oror för budgetunderskottet och en allmän besvikelse på Barack Obama - som i mångas ögon inte motsvarat de förväntningar han byggde upp inför presidentvalet - gör att demokraterna har det tufft nu.

Samtidigt har Tea Party-rörelsens intåg på den politiska arenan rört om grytan både till höger och vänster. Republikanska partiet är splittrat och i delstater som Florida, Alaska, Delaware, Kentucky och Nevada har närmast högerextremistiska och Tea Party-understödda kandidater vunnit de republikanska primärvalen till senaten. Det som tidigare såg ut som klara republikanska segrar är inte längre lika klara. Extrema kandidater har svårt att attrahera den stora gruppen väljare som är mer moderata republikaner. Konsekvensen kan bli att dessa istället stödjer någon av de andra kandidaterna eller helt enkelt låter bli att rösta. I båda fallen gynnas demokraterna av detta.

President Obama är nu ute och försöker gjuta mod i partiet. Han far land och rike runt och håller mindre möten på folks bakgårdar (naturligtvis intensivt bevakade av medierna) och stora massmöten på universiteten. Hans kampanj har gett ett helt annat fokus på det kommande valet och det finns tecken på att demokraterna nu sakta håller på att få lite vind i seglen trots allt.

Frågan är dock om det inte är för sent. Hur karismatisk än Barack Obama är, så är det nog väldigt svårt att kunna vända det här på bara en månad.

Demokraterna kommer att sannolikt att förlora sin majoritet i representanthuset och dessutom ett antal platser i senaten - men dock kunna behålla en knapp majoritet där. Det innebär i så fall ett politiskt läge där republikanerna kontrollerar en kammare i kongressen, demokraterna den andra. Vilket garanterat kommer att leda till att väldigt många frågor hamnar i den berömda långbänken.

Det blir således betydligt svårare för Barack Obama att bedriva den politik han gick till val på för två år sedan. Han hade sitt tillfälle under sin första halva av mandatperioden, då demokraterna kontrollerade hela kongressen.

Frågan är om han använde sig av den möjligheten tillräckligt mycket. Och vad det här innebär för hans chanser att bli omvald 2012.

Tea Party-rörelsen rör om i primärval

Det är drygt två månader kvar till höstens mellanårsval den 2 november och valkampanjerna är i full gång både nationellt, delstatligt och lokalt. Det är ju inte bara en tredjedel av senaten och alla 435 platser i representahuset det ska röstas om, utan också delstatliga guvernörer, lokala borgmästare och en hel del annat.

I kväll, tisdag, är en relativt stor förfäktning inför det egentliga valet. Lite av en Super Tuesday. I fem delstater är det primärval, det vill säga respektive parti tar ut sina kandidater i de olika valen. Och Tea Party-rörelsen har satt sin prägel på denna tisdag.

Mest intressanta i kväll är Florida, Arizona och Alaska.

I Florida har det i och för sig varit klart sedan rätt länge vilka kandidaterna till senaten skulle bli. Marco Rubio slog, med hjälp av Tea Party-rörelsen, ut den sittande guvernören Charlie Crist i kampen om att bli republikanernas kandidat till senaten. Crist kommer nu istället ställa upp som oberoende (independent) kandidat i höstens val. Demokraternas kandidat blir Kendrick Meek. Här var det istället republikanernas primärval till guvernörskandidat som väckte mest uppmärksamhet. Rick Scott tog till slut hem segern mot Bill McCollum efter en jämn omröstning. Det innebär ytterligare en Tea Party-framgång.

I Arizona slåss förre presidentkanditaden John McCain mot utmanaren och radioprataren J D Hayworth (också han med stöd från Tea Party-rörelsen). På grund av tidsskillnaden vet jag inte resultatet här ännu, men allt annat än en stor seger för John McCain vore en sensation.

I Alaska spekulerades det tidigare om Sarah Palin skulle ställa upp i senastvalet. Men det gjorde hon inte. Hennes kandidat är istället Joe Miller, en kompis till hennes make. Miller befinner sig långt ut på högerkanten och har även han Tea Party-rörelsens stöd. Han utmanar sittande republikanska senatorn Lisa Murkowski. Även här innebär tidsskillnaden att jag inte kan redovisa något resultat, men Murkowski har haft ett kraftigt övertag i opinionsmätningarna.

Oavsett hur det går i kvällens olika val, står en sak klar:

Den brokiga Tea Party-rörelsen fortsätter att spela en stor roll i de kommande intensiva månaderna fram till valet den 2 november.

Bildkavalkad från Tea Party-möte

Det blev inte den miljon deltagare som arrangörerna hoppats på. Snarare runt tusen. Så Tea Party-demonstrationen i Washington DC på den amerikanska dagen för skattedeklarationen, 15 april, blev en besvikelse för den rörelse som annars väckt stor medial uppmärksamhet sedan förra våren.

Mötet i Washington var finalen på en lång rad möten som hållits runt om i landet de senaste veckorna.

Jag gick runt och tog bilder från demonstrationen. Jag visar dom okommenterade. Tror att de talar för sig själva...

Toppmöte och massmöte i DC

I morgon, måndag, inleds toppmötet med det något paradoxala temat kärnvapensäkerhet och en stor del av innerstaden är avspärrad och avstängd för vanligt folk. Jag gissar att svordomarna bland pendlarna kommer att vara många och högjudda i morgonrusningen.

Den amerikanska huvudstaden är normalt en enda lång bilkö mellan 7.30 och 9 på morgnarna och likaså mellan 16 och 18 på kvällarna. Men med ett tiotal kvarter med tillhörande gator helt stängda, kommer det vanliga kaoset att omvandlas till ett inferno.

Det är bara att hoppas att det fina vädret gör att fler väljer att ta cykeln till jobbet...

Toppmötet är Barack Obamas största hittills, med representanter från fler än 40 länder. Bland inbjudna gäster finns Sverige och statsminister Fredrik Reinfeldt ska vara på plats i morgon kväll när det hela inleds.

Såvitt jag har hört så planeras det inga stora demonstrationer utanför mässan, där mötet hålls. Men säkerhetsarrangemangen är naturligtvis rigorösa ändå. Det lär inte vara någon brist på poliser i centrala DC de närmaste dagarna...

Några dagar efter mötet är det dags för nästa stora arrangemang i Distriktet. Högerrörelsen Tea Party är för närvarande ute på en turné med möten runt om i landet. Det hela sparkades igång av bland andra Sarah Palin för att par veckor sedan och finalen kommer nu på torsdag med ett stort möte.

Att det sista mötet blir i DC på torsdag, den 15 april, är ingen slump. Det är nämligen den sista dagen för skattedeklarationen här i landet. Och ett av Tea Party-rörelsen viktigaste krav är att minska skatterna.

"To protest big government and support lower taxes, less government and more freedom", skriver rörelsen själv på en av sina webbplatser som en förklaring till protestmötena runt om i landet.

På torsdagkväll hoppas man kunna samla uppemot en miljon personer runt Washington Monument. Det skulle i så fall vara den största folksamlingen i DC sedan Barack Obama svors in som landets 44:e president den kylslagna 20 januari 2009. Då var omkring två miljoner människor på plats längs The National Mall.

Hårt pressad president inför onsdagens tal

Barack Obama har inte haft något större flyt den senaste tiden. Han ettårsdag blev knappast en triumfdag och enligt opinionsmätningar tappar han stadigt i popularitet. Mest högljudd är den politiska högerkanten, där den löst sammansatta "tea party movement" och de populistiska programledarna Rush Limbaugh och Glenn Beck tillhör några av de tongivande kritikerna. Angreppen är de vanliga ("socialiserad vård", "Obama vill att staten ska bestämma över dig" etc) och skamgreppen frekventa (Obama med Hitlermustasch, "dödspatruller" ska införas i vården osv).

Man kan fnysa åt de våldsamma överdrifter och rent ut sagt horribla uttalanden som strömmar ut från högerhåll, men faktum är att de betalar sig. Opinionen svänger. Det visar inte minst de senaste valen i Massachusetts och Virginia.

Men även från vänster kommer kritik. Jag skrev själv i ett längre reportage i tidningen Arbetaren i början av maj om hur vänstern så smått började tappa tålamodet och att man - om än försiktigt - börjat kritisera Obama på några punkter. Det handlade om hans beslut att trappa upp insatserna i Afghanistan, om hans "bail out" för att rädda banker och finansinsitut och om hans senfärdighet när det gäller vårdreformen.

Kritken från vänster har ökat på senare tid. Nobelpristagaren Paul Krugman var en av de personer jag hade med i reportaget. "Obama är på rätt väg, men han gör inte tillräckligt", sa han bland annat.

Nu har Krugman skärpt kritiken. På sin blogg skrev han nyligen att han är "pretty close to giving up on Mr. Obama" och i sin kolumn i New York Times den gångna veckan hade han ungefär samma budskap. (Läs gärna hans tankar om vårdreformen "post-Massachusetts" också, mycket intressant).

Så det är en president angripen från alla håll som på onsdag ska hålla sitt första formella state of the union-tal inför en samlad kongress. Han väntas fokusera på vårdfrågan - inte helt oväntat med tanke på läget - och ekonomin. En del spekulerar i om han kommer att bli tuffare mot sina politiska motståndare, något som efterfrågats av många på vänsterkanten. Det handlar då både om att tydliggöra vem som, enligt demokraterna, ställt till med hela den här situationen (= den förra presidentens administration) och att angripa republikanerna för att inte vara lösningsinriktade eller villiga att kompromissa varken när det gäller vårdreform eller ekonomiska krispaket.

Det republikanska svars-talet ska levereras av Virginias nyvalde guvernör Bob McDonnell. Han kan knappast göra en sämre insats än förra årets republikanske svars-talare, Louisiana-guvernören Bobby Jindal (då efter Obamas informella state of the union, hans första tal inför en samlad kongress strax efter tillträdandet som presisent). En del republikanska kommentatorer kallade Jindals tal "a disatater for the Republican Party".

Men då var fortfarande Obamas popularitetssiffror skyhöga...