Texas-vinst för Romney leder till kandidatur

Kan inte låta bli att kommentera det faktum att det nu definitivt är klart: Mitt Romney blir Barack Obamas utmanare i höstens presidentval.

I gårdagens primärval i USA:s näst största delstat, Texas, fick Romney ihop det antal delegater som krävs för att han kan utropa sig som republikanernas presidentkandidat. Formellt utses han av partikonventet som hålls i Tampa Bay, Florida, i slutet av augusti.

Holmgången mellan Obama och Romney har redan börjat trappas upp rejält. Obama-kampanjen har till exempel gått ut rätt hårt kring Romneys tidigare företag Bain Capital - ett riskkapitalbolag som han var med och startade i början av 1980-talet och som specialiserade sig på att gå in och "sanera" företag på gränsen till kollaps.

Romney har hävdat att han på detta sätt bidragit till att rädda eller skapa åtminstone 100 000 amerikanska jobb. Obama hävdar att han snarare medverkat till att minska antalet jobb - genom hårdhänta och cyniska sparpaket som lett till att mängder av människor fått sparken.

Den debatten lär fortsätta under hela valkampanjen.

Gårdagens seger i Texas kunde ha blivit ett triumfens ögonblick för Mitt Romney. Men triumfen skuggades av att Donald Trump - sin vana trogen - tog över showen. Trump, som "endorsat" Romney, ifrågasatte återigen Barack Obamas födelseland och därmed hans legala status som president. Han gjorde detta i samband med en intervju i amerikanska CNN.

Romney-kampanjen tog snabbt avstånd från Trumps uttalande, men det hjälpte föga. Det mediala intresset fokuserades på Trump i betydligt högre utsträckning än på det historiska faktum att det för första gången är en mormon som är utsedd till presidentkandidat i USA.

Frågan om Obamas födelseort drivs fortfarande av ett gäng halvfnoskiga konpirationsteoretiker (finns även ett gäng i Sverige), men har sedan länge ingen betydelse för den amerikanska politiska debatten, som helt domineras av ekonomi, arbetslöshet, energifrågor, bostadsfrågor och liknande.      

Den amerikanska synen på dödsstraff

Nästan sju av tio amerikaner är för det. Barack Obama är för det. Alla 44 presidenter utom FDR, Franklin D Roosevelt, har varit för det.

Dödsstraffet.

För närvarande kan brottslingar bestraffas med döden i 36 av USA:s 50 delstater samt på federal (nationell) nivå och inom militären.

Sedan dödsstraffet återinfördes efter ett beslut i Högsta Domstolen 1976 har totalt 1 266 personer avrättats i 34 olika delstater. Dessutom har tre personer dödats på federal nivå. Fler än 3 200 personer är dömda till döden och sitter i så kallad "Death Row".

Texas är den delstat som ägnar sig överlägset mest år avrättningar. Sammanlagt 475 personer mött döden här sedan 1976.

För en europé är det rätt svårt att förstå amerikaners positiva inställning till dödsstraff och avrättningar. Jag satt och följde den makabra historien om Troy Davis i går. Davis dömdes till döden i Georgia efter att ha befunnits skyldig till ett polismord 1989. han har konsekvent hävdat att han varit oskyldig och det finns ett antal oklarheter i fallet - bland annat har sju av nio vittnen i efterhand tagit tillbaka sina vittnesmål och hävdat att de tvingats eller påverkats till att peka ut Davis av de poliser som förhört dem.

Trots osäkerheten skulle Troy Davis dödas i går kväll. Men en halvtimme innan utsatt tid, sköts avrättningen upp. Högsta Domstolen i Washington DC hade bestämt sig för att göra en sista granskning. Tre timmar senare kom beskedet. Ingen ändring, ingen omprövning.

Troy Davis förklarades död 23.08 lokal tid, efter att ha fått en dödande injektion.

Nyhetskanalen CNN intervjuade direkt efteråt den dödade polismannens mamma, som sa att hon kände sig lättad och att hon nu äntligen kunde lämna det här bakom sig och finna frid.

Hon hade aldrig tvekat på att Davis var skyldig. Rättvisa var skipad.

Och det är väl där någonstans vi möjligen hittar nyckeln och förklaringen till att så många amerikaner, även en majoritet av personer som säger sig vara demokrater, är för dödsstraffet; här finns en kultur som fokuserar på hämnd, det personliga ansvaret och "rättvisa".

Har du dödat min son, så ska du dö - omständigheter eller motiv kring mordet spelar ingen större roll.

Att det sedan en eller annan oskyldig avrättas av misstag, det är ett pris som man får betala.

Läs mer om dödsstraffet i ett av mina tidigare blogginlägg samt på min privata blogg i går kväll.