Var är Sarah Palin?
För tre och ett halvt år sedan presenterade den dåvarande republikanske presidentkandidaten John McCain sin vice president-kandidat. Det gick ett sus genom den samlade publiken i Dayton, Ohio, när Sarah Palin kom ut på scenen. Knappt någon hade på förhand anat att hon skulle stå med på den republikanska president-röstsedeln. Nu stod hon där, den unga guvernören från "the great state Alaska", tillsammans med veteranen John McCain.
Från den stunden förändrades Sarah Palins liv för evigt.
Hon fick ett enormt genomslag och lämnade knappast någon oberörd. Många älskade henne. Jag var själv på ett valmöte med henne nere i Richmond, Virginia, och har sällan sett så hängivna och fanatiska anhängare i ett politiskt sammanhang.
Andra var tydligt skeptiska. Jag har republikanska vänner som bestämde sig för att rösta på Obama eftersom de inte kunde tänka sig att lägga en röst på Palin och hennes oerhört konservativa åsikter (som de framstod då, nu är de väl närmast moderata i det republikanska partiet som under dessa år har tagit många steg högerut).
Obama vann valet i november, men Sarah Palins stjärnglans inom den konservativa rörelsen snarare förstärktes. Hon hoppade av sitt uppdrag som guvernör och många trodde att hon skulle fokusera helt på en presidentkampanj i egen regi inför valet 2012.
Och länge höll hon den frågan öppen, samtidigt som hon hade sin egen reality-såpa, anställdes som fri kommentator av Fox News, skrev böcker och genomförde föreläsningsturnéer runt om i USA. Hon vårdade sitt varumärke, skulle man väl kunna säga. Och drog in oerhört mycket pengar på samma gång.
Men så drog den republikanska striden om presidentnomineringen igång. Utan Palin. Hennes såpa kördes inte en andra säsong. Hon har hamnat i bakvatten och syns inte längre alls lika frekvent i medier, samtidigt som andra republikaner ställde sig i strålkastarljuset: Mitt Romney, Rick Santorum, Newt Gingrich, Michele Bachmann, Herman Cain. Ja, och affärsmannen Donald Trump förstås.
Hennes polularitet nådde sin höjdpunkt för ett par år sedan och har sedan dess minskat konsekvent.
Så var tog Sarah Palin vägen?
Den gångna helgen dök hon upp på den årliga konservativa konferensen CPAC (Conservative Politicak Action Conference) här i Washington DC. Det var hennes första besök här - och enligt en del visar det att hon nu börjar bli en smula oroad över sin allt svagare ställning. Tidigare har hon inte behövt CPAC, hon har liksom varit för stor för den konferensen. I år accepterade hon att hålla avslutningstalet.
Och hennes lyskraft finns kvar. Även om många av deltagarna redan hade lämnat konferensen och var på väg hem, så var den stora salen proppfull. Hennes tal bemöttes av helgens största jubel.
Men enligt ett större reportage i dagens Washington Post så är det många inom partiet som inte längre tar Sarah Palin riktigt på allvar. Hennes dokusåpor, hennes bokskrivande och hennes TV-kontrakt har urholkat hennes politiska trovärdighet - och bland republikanerna på högerkanten.
"Hon är mer underhållare än en politisk kraft numera", som en höjdare inom partiet uttryckte saken i reportaget.
Palin själv har sagt att hon vill fortsätta spela en politisk roll och hon har låtit ana att hon kommer att dyka upp som en slags samlande kraft på partiets kommande konvent - då presidentkandidaten formellt ska utses. Och fortfarande spekulerar många i om hon bidar sin tid för presidentvalet 2016. Men då måste hon nog börja jobba lite på sitt politiska varumärke igen. Och inte bara på sitt underhållningsvärde...
Visar inlägg med etikett Sarah Palin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sarah Palin. Visa alla inlägg
torsdag 16 februari 2012
onsdag 5 oktober 2011
Sarah Palin och Chris Christie sa nej
Sarah Palin meddelade i kväll, amerikansk tid, att hon inte ställer upp i presidentvalet. I går kom Chris Christie, guvernör i New Jersey, med samma besked.
De bådas beslut mottas med stor besvikelse bland många republikaner, som menar att ingen av de kandidater som är med i racet håller måttet. Republikanernas presidentkandidat kommer sannolikt nu bli någon av de fem "frontrunners": Romney, Perry, Cain, Gingrich, Paul eller Bachmann - Rick Santorum och Jon Huntsman har så här långt bara orkat samla en eller några få procent i opinionsmätningarna.
Michele Bachmann hade många anhängare under våren och sommaren och framstod som en av de klarast lysande stjärnorna på högerflanken. Men hennes popularitet har dalat snabbt och hon kämpar i motvind. Just nu ligger hennes opinionssiffror på under fem procent.
Gamlingen Ron Paul räknar ingen med, men faktum är att han har legat betydligt bättre till i alla mätningar i år jämfört med de tidigare gånger han ställt upp som kandidat. Han pendlar på mellan sju och tio procent.
Newt Gingrich var i princip helt utdömd i våras, efter en närmast katastrofal inledning på kampanjen. Men han har legat i och segar sig sakta upp i mätningarna, för närvarande runt tio procent.
De senaste veckornas raket är utan tvivel Herman Cain, pizzakungen som gått hem i de amerikanska stugorna med sitt avspända sätt och sitt lika tydliga som enkla budskap: 9-9-9. Vilket ska uttydas nio procents bolagsskatt, nio procents inkomsskatt och nio procents moms. Hans opinionssiffror är just nu drygt 15 procent.
Rick Perry, guvernör från Texas, var den tidigare raketen i mätningarna, men mindre lyckade insatser på flera debatter samt problem i vissa sakfrågor, har gjort att han tappat en del i slutet. Ligger för närvarande på strax under 20 procent, efter att ha varit uppe en bra bit ovanför 30 procent i flera mätningar.
Den som alltmer dominerar partiets kamp om kandidaturen är Mitt Romney. Till synes oberörd av Michele Bachmanns tidiga framgångar och av Rick Perrys höga siffror, har han fortsatt på sitt inslagna spår utan att ta till några drastiska eller dramatiska utspel. Vid några tillfällen gick han ut och kritiserade Rick Perry när debatten dem emellan var som hetast, annars har han mest synts välvilligt leende och lyssnande i samband med kandidaternas debatter - alltid varit mån om att titta på den som talar och att svara på kritik i hövlig och sympatisk ton. Han har betonat att de alla har som huvudmål att skapa jobb, minska budgetunderskottet och - framförallt - att tvinga bort Barack Obama från Vita Huset.
Vad Obama tycker om Christies och Palins beslut att inte kandidera vet jag inte. Men jag skulle tro att han är rätt nöjd. I praktiken är det med all sannolikhet bara en enda republikan i det nu slutliga startfältet som har en chans att slå Obama i det kommande presidentvalet; Mitt Romney. Övriga är för extrema i sina åsikter eller för kontroversiella på annat sätt.
Det gör att Barack Obama och hans valgäng i stort sett kan börja fokusera på Mitt Romney redan nu, trots att det är flera månader kvar innan det börjar klarna vem som blir hans utmanare.
De bådas beslut mottas med stor besvikelse bland många republikaner, som menar att ingen av de kandidater som är med i racet håller måttet. Republikanernas presidentkandidat kommer sannolikt nu bli någon av de fem "frontrunners": Romney, Perry, Cain, Gingrich, Paul eller Bachmann - Rick Santorum och Jon Huntsman har så här långt bara orkat samla en eller några få procent i opinionsmätningarna.
Michele Bachmann hade många anhängare under våren och sommaren och framstod som en av de klarast lysande stjärnorna på högerflanken. Men hennes popularitet har dalat snabbt och hon kämpar i motvind. Just nu ligger hennes opinionssiffror på under fem procent.
Gamlingen Ron Paul räknar ingen med, men faktum är att han har legat betydligt bättre till i alla mätningar i år jämfört med de tidigare gånger han ställt upp som kandidat. Han pendlar på mellan sju och tio procent.
Newt Gingrich var i princip helt utdömd i våras, efter en närmast katastrofal inledning på kampanjen. Men han har legat i och segar sig sakta upp i mätningarna, för närvarande runt tio procent.
De senaste veckornas raket är utan tvivel Herman Cain, pizzakungen som gått hem i de amerikanska stugorna med sitt avspända sätt och sitt lika tydliga som enkla budskap: 9-9-9. Vilket ska uttydas nio procents bolagsskatt, nio procents inkomsskatt och nio procents moms. Hans opinionssiffror är just nu drygt 15 procent.
Rick Perry, guvernör från Texas, var den tidigare raketen i mätningarna, men mindre lyckade insatser på flera debatter samt problem i vissa sakfrågor, har gjort att han tappat en del i slutet. Ligger för närvarande på strax under 20 procent, efter att ha varit uppe en bra bit ovanför 30 procent i flera mätningar.
Den som alltmer dominerar partiets kamp om kandidaturen är Mitt Romney. Till synes oberörd av Michele Bachmanns tidiga framgångar och av Rick Perrys höga siffror, har han fortsatt på sitt inslagna spår utan att ta till några drastiska eller dramatiska utspel. Vid några tillfällen gick han ut och kritiserade Rick Perry när debatten dem emellan var som hetast, annars har han mest synts välvilligt leende och lyssnande i samband med kandidaternas debatter - alltid varit mån om att titta på den som talar och att svara på kritik i hövlig och sympatisk ton. Han har betonat att de alla har som huvudmål att skapa jobb, minska budgetunderskottet och - framförallt - att tvinga bort Barack Obama från Vita Huset.
Vad Obama tycker om Christies och Palins beslut att inte kandidera vet jag inte. Men jag skulle tro att han är rätt nöjd. I praktiken är det med all sannolikhet bara en enda republikan i det nu slutliga startfältet som har en chans att slå Obama i det kommande presidentvalet; Mitt Romney. Övriga är för extrema i sina åsikter eller för kontroversiella på annat sätt.
Det gör att Barack Obama och hans valgäng i stort sett kan börja fokusera på Mitt Romney redan nu, trots att det är flera månader kvar innan det börjar klarna vem som blir hans utmanare.
lördag 27 augusti 2011
Perry utmanar Romney från höger
För några veckor meddelade Texasguvernören Rick Perry att han ställer upp som kandidat i nästa presidentval här i USA.
Ungefär samtidigt drog sig den tidigare guvernören i Minnesota, Tim Pawlenty, ur.
De två nyheter är symptomatiska. Perry är en politiker på högerkanten av högern och en av teaparty-rörelsens favoriter. Pawlenty är en mer moderat republikan av klassiskt snitt. Att Perry går in samtidigt som Pawlenty hoppar av kan ses som en bild av hur den politiska värderingsskalan förändrats de senaste åren.
Startfältet på den republikanska sidan börjar därmed formeras på allvar. Den enda osäkra faktorn är väl egentligen huruvida Sarah Palin ska ställa upp eller inte. Hon har envist vägrat ge några definitiva besked. Men grundtipset är att hon sannolikt bidar sin tid och satsar på valet 2016 istället. Om hon överhuvudtaget är intresserad av att kandidera, vill säga.
Efter beskedet från Rick Perry, gick han upp som en raket i opinionsmätningarna. Enligt sajten Real Clear Politics leder han nu med flera procentenheter före den tidigare storfavoriten, Mitt Romney. De båda herrarna har redan börjat munhuggas en smula genom att kommentera varandras politik - och med sådant lär det bli under höstens republikanska kandidatdebatter. Den första kommer att arrangeras nu i september.
Bakom Perry och Romney finns det egentligen ingen utmanare just nu. Trots att Palin inte gett besked, ligger hon på tredje plats i opinionsundersökningarna. Det måste kännas en smula jobbigt för Palin-kopian Michele Bachmann, som varit tydlig med sin kandidatur och väldigt aktiv så här långt, men som ändå ligger en bra bit bakom i mätningarna. Till och med den gamle libertarianen Ron Paul, som ställer upp i presidentvalet för fjärde gången om jag inte missminner mig, ligger före Bachmann.
Bland övriga i startfältet finns Jon Huntsman, tidigare guvernör i Utah och ansedd som en av de få mittenpolitikerna i gänget. Han har till och med sagt sig tro på att mänsklig aktivitet skulle kunna ha något att göra med klimatförändringarna, ett uttalande som måste anses som närmast exceptionellt i det här sammanhanget. Det är uppenbart att Huntsman siktar in sig på den stora gruppen mittenväljare - såväl republikaner (långt ifrån alla är tepartister), som "blue dog"-demokrater och oberoende (independent). Det ska bli intressant att se om han lyckas entusiasmera denna stora väljargrupp. Gör han det så kan ha gå långt.
Jag lär återkomma med kommentarer kring de republikanska kandidaterna. Något säger mig att det kommer att hända en hel del kring det här det närmaste halvåret eller så...
Ungefär samtidigt drog sig den tidigare guvernören i Minnesota, Tim Pawlenty, ur.
De två nyheter är symptomatiska. Perry är en politiker på högerkanten av högern och en av teaparty-rörelsens favoriter. Pawlenty är en mer moderat republikan av klassiskt snitt. Att Perry går in samtidigt som Pawlenty hoppar av kan ses som en bild av hur den politiska värderingsskalan förändrats de senaste åren.
Startfältet på den republikanska sidan börjar därmed formeras på allvar. Den enda osäkra faktorn är väl egentligen huruvida Sarah Palin ska ställa upp eller inte. Hon har envist vägrat ge några definitiva besked. Men grundtipset är att hon sannolikt bidar sin tid och satsar på valet 2016 istället. Om hon överhuvudtaget är intresserad av att kandidera, vill säga.
Efter beskedet från Rick Perry, gick han upp som en raket i opinionsmätningarna. Enligt sajten Real Clear Politics leder han nu med flera procentenheter före den tidigare storfavoriten, Mitt Romney. De båda herrarna har redan börjat munhuggas en smula genom att kommentera varandras politik - och med sådant lär det bli under höstens republikanska kandidatdebatter. Den första kommer att arrangeras nu i september.
Bakom Perry och Romney finns det egentligen ingen utmanare just nu. Trots att Palin inte gett besked, ligger hon på tredje plats i opinionsundersökningarna. Det måste kännas en smula jobbigt för Palin-kopian Michele Bachmann, som varit tydlig med sin kandidatur och väldigt aktiv så här långt, men som ändå ligger en bra bit bakom i mätningarna. Till och med den gamle libertarianen Ron Paul, som ställer upp i presidentvalet för fjärde gången om jag inte missminner mig, ligger före Bachmann.
Bland övriga i startfältet finns Jon Huntsman, tidigare guvernör i Utah och ansedd som en av de få mittenpolitikerna i gänget. Han har till och med sagt sig tro på att mänsklig aktivitet skulle kunna ha något att göra med klimatförändringarna, ett uttalande som måste anses som närmast exceptionellt i det här sammanhanget. Det är uppenbart att Huntsman siktar in sig på den stora gruppen mittenväljare - såväl republikaner (långt ifrån alla är tepartister), som "blue dog"-demokrater och oberoende (independent). Det ska bli intressant att se om han lyckas entusiasmera denna stora väljargrupp. Gör han det så kan ha gå långt.
Jag lär återkomma med kommentarer kring de republikanska kandidaterna. Något säger mig att det kommer att hända en hel del kring det här det närmaste halvåret eller så...
tisdag 19 april 2011
Potentiella republikanska presidentkandidater
I höstas skrev jag ett längre reportage i den svenska veckotidningen Fokus där jag bland annat funderade på vilka som kan komma att ställa upp i nomineringen som presidentkandidater från republikanerna. Jag plockade fram åtta heta namn och åtta "bubblare".
Sedan dess har det gått drygt fem månader och det har hänt en del - men ändå inte. De flesta namnen är fortfarande aktuella. Men några har tillkommit.
De åtta "heta" som jag namngav i slutet av oktober var Mitt Romney, Sarah Palin, Newt Gingricht, Mike Huckabee, Tim Pawlenty, Mitch Daniels, Bobby Jindal samt Jim DeMint.
"Bubblarna" var Glenn Beck, Lou Dobbs, Ron Paul, David Petreaus, Jeb Bush, Chris Christie, Haley Barbour samt Meg Whitman.
Några har det varit väldigt tyst om och de kan nog mer eller mindre räknas bort som potentiella kandidater: Bobby Jindal verkar nöjd som guvernör i Louisiana och har ju framtiden för sig. Senator Jim DeMint är fortfarande en nyckelfigur på högerkanten i partiet, men ställer nog inte upp som presidentkandidat. Mediefigurerna Glenn Beck och Lou Dobbs är nog ute ur räkningen, liksom Meg Whitman. Guvernör Haley Barbour verkar definitivt stängt dörren, av hans uttalanden att döma. Övriga är fortfarande med i diskussionen, mer eller mindre. Även om det varit osedvanligt tyst kring Sarah Palin ett tag.
Och nya namn, då?
Det är svårt att komma förbi Donald Trump. Hans snack om att kandidera som republikanernas utmanare till Barack Obama togs av de flesta inledningsvis som ett stort skämt. Men i takt med att tiden går och hans opinionssiffror ökar, så börjar bilden förändras. Läs t ex Eugene Robinsons ledarkrönika i dagens Washington Post: "Donald Trump as GOP hopeful: Take him seriously".
Michele Bachmann är ett annat namn som seglat upp under de senaste månaderna. Hon höll ett eget "alternativt" svarstal på Obamas State of the Union-tal för ett tag sedan och har dessutom kampanjat ordentligt i några av nyckelstaterna inför primärvalen som startar i början av nästa år.
Dessutom finns definitivt tidigare senatorn Rick Santorum med i debatten. Han har anmält intresset rent formellt genom att bilda en så kallad exploratory commitee för några dagar sedan.
I opinionsmätningarna när det gäller potentiella nomineringar är läget följande just nu (sammanvägt resultat av olika mätningar om stöd för potentiella kandidater):
1. Mike Huckabee, 18 procent
2. Mitt Romney, 16,4
3. Donald Trump, 15,7
4. Sarah Palin, 11,8
5. Newt Gringrich, 10,0
6. Ron Paul, 6,0
7. Michele Bachmann, 4,3
8. Tim Pawlenty, 3,6
9. Mitch Daniels, 3,0
10. Rick Santorum, 2,2
Sedan dess har det gått drygt fem månader och det har hänt en del - men ändå inte. De flesta namnen är fortfarande aktuella. Men några har tillkommit.
De åtta "heta" som jag namngav i slutet av oktober var Mitt Romney, Sarah Palin, Newt Gingricht, Mike Huckabee, Tim Pawlenty, Mitch Daniels, Bobby Jindal samt Jim DeMint.
"Bubblarna" var Glenn Beck, Lou Dobbs, Ron Paul, David Petreaus, Jeb Bush, Chris Christie, Haley Barbour samt Meg Whitman.
Några har det varit väldigt tyst om och de kan nog mer eller mindre räknas bort som potentiella kandidater: Bobby Jindal verkar nöjd som guvernör i Louisiana och har ju framtiden för sig. Senator Jim DeMint är fortfarande en nyckelfigur på högerkanten i partiet, men ställer nog inte upp som presidentkandidat. Mediefigurerna Glenn Beck och Lou Dobbs är nog ute ur räkningen, liksom Meg Whitman. Guvernör Haley Barbour verkar definitivt stängt dörren, av hans uttalanden att döma. Övriga är fortfarande med i diskussionen, mer eller mindre. Även om det varit osedvanligt tyst kring Sarah Palin ett tag.
Och nya namn, då?
Det är svårt att komma förbi Donald Trump. Hans snack om att kandidera som republikanernas utmanare till Barack Obama togs av de flesta inledningsvis som ett stort skämt. Men i takt med att tiden går och hans opinionssiffror ökar, så börjar bilden förändras. Läs t ex Eugene Robinsons ledarkrönika i dagens Washington Post: "Donald Trump as GOP hopeful: Take him seriously".
Michele Bachmann är ett annat namn som seglat upp under de senaste månaderna. Hon höll ett eget "alternativt" svarstal på Obamas State of the Union-tal för ett tag sedan och har dessutom kampanjat ordentligt i några av nyckelstaterna inför primärvalen som startar i början av nästa år.
Dessutom finns definitivt tidigare senatorn Rick Santorum med i debatten. Han har anmält intresset rent formellt genom att bilda en så kallad exploratory commitee för några dagar sedan.
I opinionsmätningarna när det gäller potentiella nomineringar är läget följande just nu (sammanvägt resultat av olika mätningar om stöd för potentiella kandidater):
1. Mike Huckabee, 18 procent
2. Mitt Romney, 16,4
3. Donald Trump, 15,7
4. Sarah Palin, 11,8
5. Newt Gringrich, 10,0
6. Ron Paul, 6,0
7. Michele Bachmann, 4,3
8. Tim Pawlenty, 3,6
9. Mitch Daniels, 3,0
10. Rick Santorum, 2,2
lördag 9 april 2011
Beck får gå och Palin är försvunnen - vad händer med Tea Party-rörelsen?
Sarah Palin har legat lågt sedan skottdådet i Tucson i början av januari och i veckan meddelade Glenn Beck att han och Fox News går skilda vägar. Den amerikanska Tea Party-rörelsens båda frontfigurer har det rätt tufft nu.
Och det gäller för övrigt hela rörelsen. Förra veckan hade man hoppats samla tusentals demonstranter utanför kongressen här i Washington DC för att kräva statliga budgetnedskärningar. Det kom några hundra.
Huruvida det minskade draget kring den amerikanska yttersta högern är något tillfälligt eller en mer stabil trend, återstår att se. Men det verkar onekligen som den politiska vinden nu blåser åt vänster igen i USA efter flera år av intensiva högervindar. Demonstrationerna i Wisconsin för någon månad sedan samlade till exempel massor av folk och fick uppföljningar i ett tiotal andra delstater.
Samtidigt har intresset för Tea Party-rörelsen svalnat betydligt. I veckan som gick meddelade en av rörelsens absoluta favoriter, Glenn Beck, att han lägger av med sin dagliga show på Fox News. Det är väl inte riktigt klarlagt om han fått foten, men det är ett faktum att han tappat både publik och annonsintäkter under det senaste halvåret. Hans orerande och ritande framför några svarta tavlor har blivit alltmer förvirrat och folk och annonsörer har börjat dra öronen åt sig.
Så här i efterhand kan man konstatera att Becks absoluta höjdpunkt som politisk fixstjärna på högerkanten antagligen kom i slutet av augusti, då hans samlade hundratusentals personer längs the National Mall i samband med sitt "Restoring Honor Rally".
Hans huvudgäst då var Sarah Palin, men även hon har delvis försvunnit ur folks medvetande den gångna vintern. Hon har inte alls synts till i den allmänna debatten och verkar mer eller mindre medvetet ligga lågt. Såpass lågt att folk nu börjar undra om det har hänt något.
Hennes frånvaro från offentligheten har börjat synas i opinionsundersökningarna om vem som är favorit till att bli republikansk presidentkandidat. Enligt de senaste publicerade undersökningarna ligger Mike Huckabee och Mitt Romney på delad första plats, Donald Trump (!) på tredje och Palin på fjärde. Mellan 10 och 13 procent av de tillfrågade har Palin som favorit. Innan januari låg hon stabilt på drygt 20 procent.
Det är naturligtvis alldeles för tidigt att döma ut Tea Party-rörelsens politiska inflytande inför det kommande presidentvalet. Men den senaste tidens utveckling är onekligen intressant...
Och det gäller för övrigt hela rörelsen. Förra veckan hade man hoppats samla tusentals demonstranter utanför kongressen här i Washington DC för att kräva statliga budgetnedskärningar. Det kom några hundra.
Huruvida det minskade draget kring den amerikanska yttersta högern är något tillfälligt eller en mer stabil trend, återstår att se. Men det verkar onekligen som den politiska vinden nu blåser åt vänster igen i USA efter flera år av intensiva högervindar. Demonstrationerna i Wisconsin för någon månad sedan samlade till exempel massor av folk och fick uppföljningar i ett tiotal andra delstater.
Samtidigt har intresset för Tea Party-rörelsen svalnat betydligt. I veckan som gick meddelade en av rörelsens absoluta favoriter, Glenn Beck, att han lägger av med sin dagliga show på Fox News. Det är väl inte riktigt klarlagt om han fått foten, men det är ett faktum att han tappat både publik och annonsintäkter under det senaste halvåret. Hans orerande och ritande framför några svarta tavlor har blivit alltmer förvirrat och folk och annonsörer har börjat dra öronen åt sig.
Så här i efterhand kan man konstatera att Becks absoluta höjdpunkt som politisk fixstjärna på högerkanten antagligen kom i slutet av augusti, då hans samlade hundratusentals personer längs the National Mall i samband med sitt "Restoring Honor Rally".
Hans huvudgäst då var Sarah Palin, men även hon har delvis försvunnit ur folks medvetande den gångna vintern. Hon har inte alls synts till i den allmänna debatten och verkar mer eller mindre medvetet ligga lågt. Såpass lågt att folk nu börjar undra om det har hänt något.
Hennes frånvaro från offentligheten har börjat synas i opinionsundersökningarna om vem som är favorit till att bli republikansk presidentkandidat. Enligt de senaste publicerade undersökningarna ligger Mike Huckabee och Mitt Romney på delad första plats, Donald Trump (!) på tredje och Palin på fjärde. Mellan 10 och 13 procent av de tillfrågade har Palin som favorit. Innan januari låg hon stabilt på drygt 20 procent.
Det är naturligtvis alldeles för tidigt att döma ut Tea Party-rörelsens politiska inflytande inför det kommande presidentvalet. Men den senaste tidens utveckling är onekligen intressant...
söndag 3 april 2011
Långt kvar till politisk jämställdhet i USA
För en vecka sedan dog Geraldine Ferraro. Hon skrev historia genom att bli den första kvinna som funnits med på valbar position i samband med ett amerikanskt presidentval. 1984 var hon demokraten Walter Mondales vicepresident-kandidat. Duon förlorade i och för sig stort mot paret Reagan/Bush den äldre, men historiskt var det likafullt.
Sedan dess har det ju gått några år. Snart 27 närmare bestämt. Och även om jämställdheten generellt gått framåt en del i USA sedan dess, så kan knappast någon hävda att det går särskilt fort. På vissa områden går det till och med bakåt. Det gäller inte minst inom politiken.
Ferraros kandidatur har bara följts av en enda. Sarah Palin fanns ju med som John McCains "runningmate" i förra valet. Hillary Clinton var nära att utses till demokraternas presidentkandidat, men slogs ut av Barack Obama och blev heller inte vice presidentkandidat. Istället erbjöds hon och accepterade positionen som USA:s utrikesminister, en post som faktiskt flera kvinnor haft genom åren - Madeleine Albright och Condaleezza Rice var ju två av föregångarna.
I kongressen minskade andelen kvinnor för första gången på fler decennier i samband med förra årets mellanårsval. Också ute i de 50 delstatskongresser minskade kvinnorepresentationen totalt sett (även om den ökade i några enskilda parlament). Sammantaget är 83 procent av ledamöterna i USA:s kongress män - andelen är nästan exakt lika stor i både senaten som i representanhuset. Endast 6 av de 50 delstatsguvernörerna är kvinnor - vilket således motsvarar tolv procent.
Faktum är att det aldrig någonsin funnits ens 25 procents andel kvinnor i en enda av de tyngre valbara politiska församlingarna i USA.
Snart inleds nästa presidentvalskampanj. Barack Obama kommer självfallet vara demokraternas kandidat. Sannolikt står nuvarande vice president Joe Biden kvar på röstsedeln tillsammans med Obama - varför ändra ett vinnande koncept?
På republikanernas sida har det hittills mest pratats om Mitt Romney, Mick Huckabee, Tim Pawlenty, Newt Gingrich och Mitch Daniels. Två kvinnor finns i debatten: Sarah Palin och den nya politiska stjärnan Michele Bachmann. Båda är Tea Party-favoriter och konkurrerar till stor del om samma potentiella väljare, den republikanska högern.
När det gäller Palin har det alltmer börjat diskuteras om att hon nog inte kommer att ställa upp i valet. Hon har hållit en rätt låg profil den senaste tiden, möjligen något bränd av efterspelet till skottdramat i Tucson i början av året. Bachmann däremot, verkar klart inne på att kandidera. Hennes många resor till de viktigaste delstaterna i det kommande primärvalet tyder på det.
Så det är inte omöjligt att åtminstone en kvinna kommer att finnas med i nästa valrörelse. Men det är bara en av kanske tio potentiella kandidater. Och det är knappast särskilt troligt att varken Palin eller Bachmann hamnar på den slutliga valsedeln som presidentkandidat. Och att Palin på nytt skulle acceptera att kandidera som vice president känns ju inte sannolikt. Möjligen då Michele Bachman.
Men detta förändrar inte den stora bilden. Eller som jag skrev i en krönika i en svensk tidning för flera år sedan: USA är ett u-land på jämställdhet.
Sedan dess har det ju gått några år. Snart 27 närmare bestämt. Och även om jämställdheten generellt gått framåt en del i USA sedan dess, så kan knappast någon hävda att det går särskilt fort. På vissa områden går det till och med bakåt. Det gäller inte minst inom politiken.
Ferraros kandidatur har bara följts av en enda. Sarah Palin fanns ju med som John McCains "runningmate" i förra valet. Hillary Clinton var nära att utses till demokraternas presidentkandidat, men slogs ut av Barack Obama och blev heller inte vice presidentkandidat. Istället erbjöds hon och accepterade positionen som USA:s utrikesminister, en post som faktiskt flera kvinnor haft genom åren - Madeleine Albright och Condaleezza Rice var ju två av föregångarna.
I kongressen minskade andelen kvinnor för första gången på fler decennier i samband med förra årets mellanårsval. Också ute i de 50 delstatskongresser minskade kvinnorepresentationen totalt sett (även om den ökade i några enskilda parlament). Sammantaget är 83 procent av ledamöterna i USA:s kongress män - andelen är nästan exakt lika stor i både senaten som i representanhuset. Endast 6 av de 50 delstatsguvernörerna är kvinnor - vilket således motsvarar tolv procent.
Faktum är att det aldrig någonsin funnits ens 25 procents andel kvinnor i en enda av de tyngre valbara politiska församlingarna i USA.
Snart inleds nästa presidentvalskampanj. Barack Obama kommer självfallet vara demokraternas kandidat. Sannolikt står nuvarande vice president Joe Biden kvar på röstsedeln tillsammans med Obama - varför ändra ett vinnande koncept?
På republikanernas sida har det hittills mest pratats om Mitt Romney, Mick Huckabee, Tim Pawlenty, Newt Gingrich och Mitch Daniels. Två kvinnor finns i debatten: Sarah Palin och den nya politiska stjärnan Michele Bachmann. Båda är Tea Party-favoriter och konkurrerar till stor del om samma potentiella väljare, den republikanska högern.
När det gäller Palin har det alltmer börjat diskuteras om att hon nog inte kommer att ställa upp i valet. Hon har hållit en rätt låg profil den senaste tiden, möjligen något bränd av efterspelet till skottdramat i Tucson i början av året. Bachmann däremot, verkar klart inne på att kandidera. Hennes många resor till de viktigaste delstaterna i det kommande primärvalet tyder på det.
Så det är inte omöjligt att åtminstone en kvinna kommer att finnas med i nästa valrörelse. Men det är bara en av kanske tio potentiella kandidater. Och det är knappast särskilt troligt att varken Palin eller Bachmann hamnar på den slutliga valsedeln som presidentkandidat. Och att Palin på nytt skulle acceptera att kandidera som vice president känns ju inte sannolikt. Möjligen då Michele Bachman.
Men detta förändrar inte den stora bilden. Eller som jag skrev i en krönika i en svensk tidning för flera år sedan: USA är ett u-land på jämställdhet.
fredag 21 januari 2011
Nästa presidentval närmar sig
På tisdag är det åter dags för att president Barack Obama att hålla sitt stora årliga tal, State of the Union. Han gör det nästan exakt två år efter att han flyttade in i Vita Huset. Halva mandatperioden har alltså gått och det har blivit hög tid att börja förbereda sig inför nästa val. Sannolikt kommer talet att vara framåtblickande och kretsa kring frågor som kan tänkas vara betydelsefulla för Obamas möjligheter att bli omvald.
Samtidigt håller presidenten nu i dagarna på att dra igång sitt kampanjhögkvarter, som han inte placerat i Washington DC utan i hemstaden Chicago. Han hade högkvarteret där inför valet -08 och det gick ju bra. Dessutom är det sannolikt ett medvetet drag att inte utgå ifrån det "korrupta Washington" i samband med valet. Men de finns de som kritiserar valet av Chicago som centralort. Staden ligger för långt bort från händelsernas centrum, menar de. Kampanjen kommer att tappa tempo och inte kunna agera lika snabbt och smart som den hade kunnat om högkvarteret varit placerat i DC.
Ni kanske tror att det amerikanska presidentvalet står mellan en republikansk och en demokratisk kandidat? Att det bara handlade om Barack Obama och John McCain 2008?
Fel. Vid valet för drygt två år sedan ställde 366 individer upp. De flesta fick förstås bara ett fåtal röster, men de fanns formellt med som kandidater.
Och nu har potentiella presidenter börjat samla sig inför nästa val, det som kommer att hållas tisdagen den 6 november 2012. Den myndighet (Federal Election Commission) som tar emot och registrerar anmälningar till presidentvalet har för närvarande fått in anmälningar från 76 personer. Flera av dem har för övrigt ställt upp i ett flertal val och kan med fog kalla sig för politiska veteraner. Dock utan att kunna skryta över några större framgångar.
Bland de anmälda finns varken Sarah Palin, Mitt Romney, Mike Huckabee, Jim DeMint eller Tim Pawlenty. Åtminstone inte ännu. De har dock fortfarande gott om tid att skicka in sina papper...
Läs mer om några av de mer okända presidentkandidaterna i dagen USA Today.
Samtidigt håller presidenten nu i dagarna på att dra igång sitt kampanjhögkvarter, som han inte placerat i Washington DC utan i hemstaden Chicago. Han hade högkvarteret där inför valet -08 och det gick ju bra. Dessutom är det sannolikt ett medvetet drag att inte utgå ifrån det "korrupta Washington" i samband med valet. Men de finns de som kritiserar valet av Chicago som centralort. Staden ligger för långt bort från händelsernas centrum, menar de. Kampanjen kommer att tappa tempo och inte kunna agera lika snabbt och smart som den hade kunnat om högkvarteret varit placerat i DC.
Ni kanske tror att det amerikanska presidentvalet står mellan en republikansk och en demokratisk kandidat? Att det bara handlade om Barack Obama och John McCain 2008?
Fel. Vid valet för drygt två år sedan ställde 366 individer upp. De flesta fick förstås bara ett fåtal röster, men de fanns formellt med som kandidater.
Och nu har potentiella presidenter börjat samla sig inför nästa val, det som kommer att hållas tisdagen den 6 november 2012. Den myndighet (Federal Election Commission) som tar emot och registrerar anmälningar till presidentvalet har för närvarande fått in anmälningar från 76 personer. Flera av dem har för övrigt ställt upp i ett flertal val och kan med fog kalla sig för politiska veteraner. Dock utan att kunna skryta över några större framgångar.
Bland de anmälda finns varken Sarah Palin, Mitt Romney, Mike Huckabee, Jim DeMint eller Tim Pawlenty. Åtminstone inte ännu. De har dock fortfarande gott om tid att skicka in sina papper...
Läs mer om några av de mer okända presidentkandidaterna i dagen USA Today.
onsdag 12 januari 2011
Yrvaken diskussion om de amerikanska vapenlagarna
Min blygsamhet förhindrar mig från att ta åt mig äran, men faktum är att det nu kommit igång en rätt rejäl debatt här om landets vapenlagar.
Efter mitt blogginlägg för några dagar sedan...
Ett antal av de stora redaktionerna (se t ex Washington Post eller NPR) har tagit upp frågan ur olika vinklar. Några av de liberala dagstidningarnas ledarsidor har lite yrvaket dammat av sina gamla paroller och kräver nu en generell skärpning av lagarna. Flera forskare har gått ut och presenterat fakta som talar för att en mer restriktiv inställning till "allas rätt att bära vapen" faktiskt leder till färre våldsbrott - och att de våldsbrott som trots allt sker leder till lindrigare skador och färre dödsfall.
Vapenlobbyns viktigaste företrädare, den mäktiga National Rifle Association (NRA), ligger däremot lågt just nu. På sin webbplats har man lagt ut en kort kommentar på temat "our thoughts and prayers are with the victims of this senseless tragedy (...)".
Enligt Josh Horwitz, förespråkare för inskränkningar i vapenlagarna och gäst i förmiddagens The Diane Rehm Show, så är detta en vanlig taktik från NRA. Just när en tragisk skottlossning eller vansinnesdåd har skett, går man inte ut aktivt med sina ofta väldigt drastiska och hårdföra budskap. Istället tonar man ner röstläget, bidar sin tid och kommer tillbaka när annat hamnat i mediefokus.
Sarah Palin, som anklagats för att ha piskat upp hatstämningen i landet bland annat genom att publicera en bild med "kikarsikten" riktade mot vissa demokratiska kandidaters delstater (däribland den skadade kongressledamoten Gabrielle Giffords), har i dag kommit med ett kommentar som väckt rätt stor uppmärksamhet här i USA, bland annat för att hon använder begreppet "blood libel" (blodslögn) för att kritisera liberaler.
Det hela är tämligen förvirrat, eftersom begreppet normalt använts för att beskriva något annat. Blodslögnen kallas den historiska myt som går ut på att judar ska ha använt kristna barns blod i någon slags religiös ceremoni. Eftersom Giffords är av judisk börd ökar dessutom förvirringen kring Palins ordval...
Läs hela hennes uttalandet här. Där finns också en länk till en video där Sarah Palin läser upp sin kommentar.
Kommer då den något yrvakna diskussionen om "gun control" och mer restriktiva vapenlagar att leda till några konkreta förändringar?
Tveksamt. President Obama hade med frågan i sitt program inför valet 2008, men har närmast aktivt låtit bli att diskutera den efteråt. Det är inte särskilt mycket som talar för att han kommer att ta några initiativ i frågan framöver.
Representanthuset lär definitivt inte göra det, med den nyvala republikanska majoriteten. Och i senaten är också vapenanhängarna många.
Troligen inga förändringar, alltså. Åtminstone inte på kort sikt. Det enda som möjligen skulle kunna förändra läget är om det inträffar en ny tragisk händelse av större format inom kort. Men det får man ju hoppas att det inte gör.
Efter mitt blogginlägg för några dagar sedan...
Ett antal av de stora redaktionerna (se t ex Washington Post eller NPR) har tagit upp frågan ur olika vinklar. Några av de liberala dagstidningarnas ledarsidor har lite yrvaket dammat av sina gamla paroller och kräver nu en generell skärpning av lagarna. Flera forskare har gått ut och presenterat fakta som talar för att en mer restriktiv inställning till "allas rätt att bära vapen" faktiskt leder till färre våldsbrott - och att de våldsbrott som trots allt sker leder till lindrigare skador och färre dödsfall.
Vapenlobbyns viktigaste företrädare, den mäktiga National Rifle Association (NRA), ligger däremot lågt just nu. På sin webbplats har man lagt ut en kort kommentar på temat "our thoughts and prayers are with the victims of this senseless tragedy (...)".
Enligt Josh Horwitz, förespråkare för inskränkningar i vapenlagarna och gäst i förmiddagens The Diane Rehm Show, så är detta en vanlig taktik från NRA. Just när en tragisk skottlossning eller vansinnesdåd har skett, går man inte ut aktivt med sina ofta väldigt drastiska och hårdföra budskap. Istället tonar man ner röstläget, bidar sin tid och kommer tillbaka när annat hamnat i mediefokus.
Sarah Palin, som anklagats för att ha piskat upp hatstämningen i landet bland annat genom att publicera en bild med "kikarsikten" riktade mot vissa demokratiska kandidaters delstater (däribland den skadade kongressledamoten Gabrielle Giffords), har i dag kommit med ett kommentar som väckt rätt stor uppmärksamhet här i USA, bland annat för att hon använder begreppet "blood libel" (blodslögn) för att kritisera liberaler.
Det hela är tämligen förvirrat, eftersom begreppet normalt använts för att beskriva något annat. Blodslögnen kallas den historiska myt som går ut på att judar ska ha använt kristna barns blod i någon slags religiös ceremoni. Eftersom Giffords är av judisk börd ökar dessutom förvirringen kring Palins ordval...
Läs hela hennes uttalandet här. Där finns också en länk till en video där Sarah Palin läser upp sin kommentar.
Kommer då den något yrvakna diskussionen om "gun control" och mer restriktiva vapenlagar att leda till några konkreta förändringar?
Tveksamt. President Obama hade med frågan i sitt program inför valet 2008, men har närmast aktivt låtit bli att diskutera den efteråt. Det är inte särskilt mycket som talar för att han kommer att ta några initiativ i frågan framöver.
Representanthuset lär definitivt inte göra det, med den nyvala republikanska majoriteten. Och i senaten är också vapenanhängarna många.
Troligen inga förändringar, alltså. Åtminstone inte på kort sikt. Det enda som möjligen skulle kunna förändra läget är om det inträffar en ny tragisk händelse av större format inom kort. Men det får man ju hoppas att det inte gör.
onsdag 24 november 2010
Fenomenet Sarah Palin släpper ny bok
Sarah Palins nya bok America By Heart - Reflections on Family, Faith and Flag kom ut i går, tisdag och var redan innan publiceringsdagen en given försäljningssuccé.
Och även om dottern Bristol förlorade Dancing With the Stars i går kväll, så går det inte att komma undan det faktum att Sarah Palin och hennes familj är stora här i USA. Varumärket Palin är värt åtskilliga miljoner, hela familjen håvar in pengar via TV-shower, föreläsningar, bokskrivande, expertmedverkan i Fox News och annat inkomstbringande.
Där är många amerikaner som älskar att följa fenomenet Palin. Sarah Palin's Alaska på TV-kanalen TLC slog alla tittarrekord när den hade premiär häromveckan - fem miljoner följde Palins äventyr i den alskiska vardagen. Hennes offentliga möten är alltid smockfulla.
Nu ger hon sig ut på en bokturné som garanterat kommer att bli oerhört omskriven - och som av en händelse går till ett antal av de stater som betraktas som de viktigaste i samband med presidentval...
Spekulationerna om hon ska ställa upp mot Barack Obama 2012 är våldsamma och går åt alla håll. En del analytiker och förståsigpåare menar att det är uppenbart att hon siktar på presidentvalet. Andra menar att hon egentligen har det perfekt som det är nu; Hon är en stor hjälte i mångas ögon, hon drar in mångmiljonbelopp och hon har ett avsevärt politiskt inflytande i en helt fri roll.
Själv har hon svarat svävande på frågan, men absolut inte stängt några dörrar. "Om Amerika behöver mig så ställer jag upp", ungefär. Och så länge hon är aktuell och så länge det spekuleras, så länge lär hon och hennes familj också befinna sig i rampljuset och hålla grytan kokande.
Kolla gärna en mig närstående korrespondents reflektioner i ämnet Sarah Palin här (krönika 19 november).
Och även om dottern Bristol förlorade Dancing With the Stars i går kväll, så går det inte att komma undan det faktum att Sarah Palin och hennes familj är stora här i USA. Varumärket Palin är värt åtskilliga miljoner, hela familjen håvar in pengar via TV-shower, föreläsningar, bokskrivande, expertmedverkan i Fox News och annat inkomstbringande.
Där är många amerikaner som älskar att följa fenomenet Palin. Sarah Palin's Alaska på TV-kanalen TLC slog alla tittarrekord när den hade premiär häromveckan - fem miljoner följde Palins äventyr i den alskiska vardagen. Hennes offentliga möten är alltid smockfulla.
Nu ger hon sig ut på en bokturné som garanterat kommer att bli oerhört omskriven - och som av en händelse går till ett antal av de stater som betraktas som de viktigaste i samband med presidentval...
Spekulationerna om hon ska ställa upp mot Barack Obama 2012 är våldsamma och går åt alla håll. En del analytiker och förståsigpåare menar att det är uppenbart att hon siktar på presidentvalet. Andra menar att hon egentligen har det perfekt som det är nu; Hon är en stor hjälte i mångas ögon, hon drar in mångmiljonbelopp och hon har ett avsevärt politiskt inflytande i en helt fri roll.
Själv har hon svarat svävande på frågan, men absolut inte stängt några dörrar. "Om Amerika behöver mig så ställer jag upp", ungefär. Och så länge hon är aktuell och så länge det spekuleras, så länge lär hon och hennes familj också befinna sig i rampljuset och hålla grytan kokande.
Kolla gärna en mig närstående korrespondents reflektioner i ämnet Sarah Palin här (krönika 19 november).
måndag 20 september 2010
Dancing with the Stars featuring Bristol Palin
I kväll är det premiär för den nya säsongen av ABC:s Dancing with the Stars och bland de tolv stjärnorna som ska dansa med professionella partners finns Bristol Palin, dotter till Sarah.
Som ni kanske kommer ihåg blev Bristol rejält omskriven för drygt två år sedan. John McCain hade precis, till allas förvåning, utsett Alaskas dåvarande guvernör till sin vice president-kandidat. Sarah Palin hade gjort sig känd som en konservativ kristen med profilerade och hade uttalat sig skarpt mot till exempel sex före äktenskapet, liksom mot sexualundervisning i skolorna och mot preventivmedel och aborter. Istället predikade hon avhållsamhet.
Det blev med andra ord rätt pinsamt när det strax efter utnämningen avslöjades att den 17-åriga dottern Bristol var gravid. Men likt mycket annat, lyckades Sarah Palin krångla sig ur situationen på något sätt. Det unga paret - Bristol och Levi Johnston - gick ut och berättade att de skulle gifta sig med varandra.
Sonen Tripp föddes sedan i december 2008 och några månader sedan bröt paret upp. De hade en snabb återförening för en tid sedan, men skilde sig igen efter bara några dagar.
Nu kommer dock strålkastarljuset åter att riktas mot Bristol. Hon är en av stjärnorna i Dancin with the Stars, som drar igång på prine time-tid i kväll. Hon ska dansa med Mark Ballas och inför premiären har hon bland annat sagt:
"I knew the dancing would be hard, but (questioning) has been non stop. The same questions over and over about my mom".
Hon klagar också över att hennes fötter värker och att hon behöver ha "an attitude".
Bland hennes motståndare i dansens virvlar finns sådana storheter som Michael Bolton (sångare) och David Hasselhoff (skådis i bl a Baywatch).
Mer info för den dansintresserade finns på ABC:s webbplats.
Som ni kanske kommer ihåg blev Bristol rejält omskriven för drygt två år sedan. John McCain hade precis, till allas förvåning, utsett Alaskas dåvarande guvernör till sin vice president-kandidat. Sarah Palin hade gjort sig känd som en konservativ kristen med profilerade och hade uttalat sig skarpt mot till exempel sex före äktenskapet, liksom mot sexualundervisning i skolorna och mot preventivmedel och aborter. Istället predikade hon avhållsamhet.
Det blev med andra ord rätt pinsamt när det strax efter utnämningen avslöjades att den 17-åriga dottern Bristol var gravid. Men likt mycket annat, lyckades Sarah Palin krångla sig ur situationen på något sätt. Det unga paret - Bristol och Levi Johnston - gick ut och berättade att de skulle gifta sig med varandra.
Sonen Tripp föddes sedan i december 2008 och några månader sedan bröt paret upp. De hade en snabb återförening för en tid sedan, men skilde sig igen efter bara några dagar.
Nu kommer dock strålkastarljuset åter att riktas mot Bristol. Hon är en av stjärnorna i Dancin with the Stars, som drar igång på prine time-tid i kväll. Hon ska dansa med Mark Ballas och inför premiären har hon bland annat sagt:
"I knew the dancing would be hard, but (questioning) has been non stop. The same questions over and over about my mom".
Hon klagar också över att hennes fötter värker och att hon behöver ha "an attitude".
Bland hennes motståndare i dansens virvlar finns sådana storheter som Michael Bolton (sångare) och David Hasselhoff (skådis i bl a Baywatch).
Mer info för den dansintresserade finns på ABC:s webbplats.
söndag 22 augusti 2010
Hetaste valfrågan: Ett planerat bygge på Manhattan
Varför handlar den hetaste politiska debatten i det här landet om ett eventuellt bygge några kvarter från Ground Zero, när folk kämpar för att överleva i den ekonomiska krisen?
Det undrade Rachel Maddow på den liberalt färgade TV-kanalen MSNBC häromveckan.
Jag är böjd att instämma i den frågan.
Mellanårsvalet närmar sig med stormsteg. Samtliga platser i representanhuset och en tredjdedel i senaten står på spel den 2 november. Den politiska diskussionen borde handla om saker som ekonomi, arbetsmarknad, energi- och miljöfrågor, krig, hälso- och sjukvård. Men den fråga som hittills fått mest uppmärksamhet är det planerade muslimska centret två kvarter från den plats där World Trade Center en gång stod.
Redan i våras började den här diskussionen sjuda så smått. Och nu i somras tog den fart på allvar. Och tvärt emot vad många experter trott, så har den fastnat som den hetaste politiska frågan i USA.
Frågan är hur striden om det muslimska centret - som bland annat ska innehålla en moské, men även till exempel en permanent utställning om terrorattackerna för nio år - kommer att påverka valet i november.
Framförallt debattörer på den republikanska sidan har sett till att hålla diskussionen vid liv. Konservativa TV-kanalen Fox News kallar det planerade bygget för "Ground Zero Mosque" och har aggressiva inslag om det i stort sett varenda dag. Sarah Palin har uttalat sig rikligt, liksom den tidigare talmannen i representanthuset Newt Gringrich.
Demokraterna har hållit sig passiva eller varit försiktigt positiva till planerna. Det är uppenbart en politiskt känslig fråga och inget man gärna går ut och applåderar direkt. Det har varit en del mummel om att religiös frihet också borde gälla muslimer, men påtagligt lite konkret stöd för den muslimska grupp som står bakom byggplanerna.
President Barack Obama gick för någon vecka sedan ut och uttalade åtminstone ett indirekt stöd för det muslimska centret på Manhattan. Sedan tog han delvis tillbaka sitt uttalande.
För övrigt tror nästan var femte amerikan att Barack Obama är muslim.
Det undrade Rachel Maddow på den liberalt färgade TV-kanalen MSNBC häromveckan.
Jag är böjd att instämma i den frågan.
Mellanårsvalet närmar sig med stormsteg. Samtliga platser i representanhuset och en tredjdedel i senaten står på spel den 2 november. Den politiska diskussionen borde handla om saker som ekonomi, arbetsmarknad, energi- och miljöfrågor, krig, hälso- och sjukvård. Men den fråga som hittills fått mest uppmärksamhet är det planerade muslimska centret två kvarter från den plats där World Trade Center en gång stod.
Redan i våras började den här diskussionen sjuda så smått. Och nu i somras tog den fart på allvar. Och tvärt emot vad många experter trott, så har den fastnat som den hetaste politiska frågan i USA.
Frågan är hur striden om det muslimska centret - som bland annat ska innehålla en moské, men även till exempel en permanent utställning om terrorattackerna för nio år - kommer att påverka valet i november.
Framförallt debattörer på den republikanska sidan har sett till att hålla diskussionen vid liv. Konservativa TV-kanalen Fox News kallar det planerade bygget för "Ground Zero Mosque" och har aggressiva inslag om det i stort sett varenda dag. Sarah Palin har uttalat sig rikligt, liksom den tidigare talmannen i representanthuset Newt Gringrich.
Demokraterna har hållit sig passiva eller varit försiktigt positiva till planerna. Det är uppenbart en politiskt känslig fråga och inget man gärna går ut och applåderar direkt. Det har varit en del mummel om att religiös frihet också borde gälla muslimer, men påtagligt lite konkret stöd för den muslimska grupp som står bakom byggplanerna.
President Barack Obama gick för någon vecka sedan ut och uttalade åtminstone ett indirekt stöd för det muslimska centret på Manhattan. Sedan tog han delvis tillbaka sitt uttalande.
För övrigt tror nästan var femte amerikan att Barack Obama är muslim.
torsdag 29 april 2010
Oljekatastrof ändrar Obamas ståndpunkt?
I slutet av januari i år höll Barack Obama sitt första formella tal till nationen, det som kallas State of the Union. Jag skrev om det här på bloggen ett par gånger (se här respektive här).
En av de saker han tog upp var oljeborrning till havs. Det har funnits ett generellt förbud att etablera ny oljeborrning längs USA:s kuster sedan flera år. Detta är något som republikanerna körde som en av profilfrågorna i samband med det senaste presidentvalet. "Drill, baby, drill!" löds stridsropet från både John McCain och framförallt från Sarah Palin.
Obama och det demokratiska partiet har generellt varit mot oljeborrning längs kusterna. Miljöriskerna är för stora, har man menat. Men i sitt State of the Union gick Obama republikanerna till mötes och sa att han nu är för oljeborrning. Sannolikt handlade det om kohandel på hög nivå, det är ju flera viktiga lagförslag på gång i kongressen (några har antagits sedan dess) och det gäller att ge och ta i kompromissandets och förhandlandets förlovade konst - politiken.
Den amerikanska miljörörelsen protesterade högljutt och varnade bland annat för den ökade risken för utstläpp av olja i känsliga havsområden.
Och hur rätt fick de inte?
Med tanke på det som just nu händer vid en oljerigg strax utanför New Orleans, kanske Barack Obama ångrar sin utsträckta hand till republikanerna. Närmast obegripligt stora mängder olja pumpas nu ut i den mexikanska gulfen och mycket talar för att vinden vänder i dag eller i morgon och att det gigantiska oljebältet sakta kommer att flyta in mot en Mississippi-deltat, en biotop som formligen kryllar av liv som det ofta gör där salt och sött vatten möts.
Der ska bli intressant att se om oljekatastrofen i Gulfen innebär att Barack Obama ändrar sin inställning när det gäller oljeborrning längs kusterna.
En av de saker han tog upp var oljeborrning till havs. Det har funnits ett generellt förbud att etablera ny oljeborrning längs USA:s kuster sedan flera år. Detta är något som republikanerna körde som en av profilfrågorna i samband med det senaste presidentvalet. "Drill, baby, drill!" löds stridsropet från både John McCain och framförallt från Sarah Palin.
Obama och det demokratiska partiet har generellt varit mot oljeborrning längs kusterna. Miljöriskerna är för stora, har man menat. Men i sitt State of the Union gick Obama republikanerna till mötes och sa att han nu är för oljeborrning. Sannolikt handlade det om kohandel på hög nivå, det är ju flera viktiga lagförslag på gång i kongressen (några har antagits sedan dess) och det gäller att ge och ta i kompromissandets och förhandlandets förlovade konst - politiken.
Den amerikanska miljörörelsen protesterade högljutt och varnade bland annat för den ökade risken för utstläpp av olja i känsliga havsområden.
Och hur rätt fick de inte?
Med tanke på det som just nu händer vid en oljerigg strax utanför New Orleans, kanske Barack Obama ångrar sin utsträckta hand till republikanerna. Närmast obegripligt stora mängder olja pumpas nu ut i den mexikanska gulfen och mycket talar för att vinden vänder i dag eller i morgon och att det gigantiska oljebältet sakta kommer att flyta in mot en Mississippi-deltat, en biotop som formligen kryllar av liv som det ofta gör där salt och sött vatten möts.
Der ska bli intressant att se om oljekatastrofen i Gulfen innebär att Barack Obama ändrar sin inställning när det gäller oljeborrning längs kusterna.
söndag 11 april 2010
Toppmöte och massmöte i DC
I morgon, måndag, inleds toppmötet med det något paradoxala temat kärnvapensäkerhet och en stor del av innerstaden är avspärrad och avstängd för vanligt folk. Jag gissar att svordomarna bland pendlarna kommer att vara många och högjudda i morgonrusningen.
Den amerikanska huvudstaden är normalt en enda lång bilkö mellan 7.30 och 9 på morgnarna och likaså mellan 16 och 18 på kvällarna. Men med ett tiotal kvarter med tillhörande gator helt stängda, kommer det vanliga kaoset att omvandlas till ett inferno.
Det är bara att hoppas att det fina vädret gör att fler väljer att ta cykeln till jobbet...
Toppmötet är Barack Obamas största hittills, med representanter från fler än 40 länder. Bland inbjudna gäster finns Sverige och statsminister Fredrik Reinfeldt ska vara på plats i morgon kväll när det hela inleds.
Såvitt jag har hört så planeras det inga stora demonstrationer utanför mässan, där mötet hålls. Men säkerhetsarrangemangen är naturligtvis rigorösa ändå. Det lär inte vara någon brist på poliser i centrala DC de närmaste dagarna...
Några dagar efter mötet är det dags för nästa stora arrangemang i Distriktet. Högerrörelsen Tea Party är för närvarande ute på en turné med möten runt om i landet. Det hela sparkades igång av bland andra Sarah Palin för att par veckor sedan och finalen kommer nu på torsdag med ett stort möte.
Att det sista mötet blir i DC på torsdag, den 15 april, är ingen slump. Det är nämligen den sista dagen för skattedeklarationen här i landet. Och ett av Tea Party-rörelsen viktigaste krav är att minska skatterna.
"To protest big government and support lower taxes, less government and more freedom", skriver rörelsen själv på en av sina webbplatser som en förklaring till protestmötena runt om i landet.
På torsdagkväll hoppas man kunna samla uppemot en miljon personer runt Washington Monument. Det skulle i så fall vara den största folksamlingen i DC sedan Barack Obama svors in som landets 44:e president den kylslagna 20 januari 2009. Då var omkring två miljoner människor på plats längs The National Mall.
Den amerikanska huvudstaden är normalt en enda lång bilkö mellan 7.30 och 9 på morgnarna och likaså mellan 16 och 18 på kvällarna. Men med ett tiotal kvarter med tillhörande gator helt stängda, kommer det vanliga kaoset att omvandlas till ett inferno.
Det är bara att hoppas att det fina vädret gör att fler väljer att ta cykeln till jobbet...
Toppmötet är Barack Obamas största hittills, med representanter från fler än 40 länder. Bland inbjudna gäster finns Sverige och statsminister Fredrik Reinfeldt ska vara på plats i morgon kväll när det hela inleds.
Såvitt jag har hört så planeras det inga stora demonstrationer utanför mässan, där mötet hålls. Men säkerhetsarrangemangen är naturligtvis rigorösa ändå. Det lär inte vara någon brist på poliser i centrala DC de närmaste dagarna...
Några dagar efter mötet är det dags för nästa stora arrangemang i Distriktet. Högerrörelsen Tea Party är för närvarande ute på en turné med möten runt om i landet. Det hela sparkades igång av bland andra Sarah Palin för att par veckor sedan och finalen kommer nu på torsdag med ett stort möte.
Att det sista mötet blir i DC på torsdag, den 15 april, är ingen slump. Det är nämligen den sista dagen för skattedeklarationen här i landet. Och ett av Tea Party-rörelsen viktigaste krav är att minska skatterna.
"To protest big government and support lower taxes, less government and more freedom", skriver rörelsen själv på en av sina webbplatser som en förklaring till protestmötena runt om i landet.
På torsdagkväll hoppas man kunna samla uppemot en miljon personer runt Washington Monument. Det skulle i så fall vara den största folksamlingen i DC sedan Barack Obama svors in som landets 44:e president den kylslagna 20 januari 2009. Då var omkring två miljoner människor på plats längs The National Mall.
torsdag 1 april 2010
Palins TV-show
Nej, det är inget aprilskämt, dagens datum till trots. I kväll, den 1 april, hade Sarah Palin premiär på sin nya karriär: Som programledare i "Real American Stories". TV-kanalen är naturligtvis den ärkekonservativa Fox News - med den fullständigt makalösa sloganen "Fair and Balanced".
Jag tittade på delar av premiärprogrammet. Palin är inte alls pjåkig som programledare och hon har också en del erfarenhet av jobbet sedan tidigare. Innan hon blev politiker på heltid arbetade hon bland annat som sportreporter på en lokal TV-kanal i Alaska.
"Real American Stories" tar upp olika amerikanska livsöden och kan väl enkelt sammanfattas med "this is what makes America great" (vilket Sarah Palin påpekade ett flertal gånger efter de olika inslagen).
Palin är inte den enda republikanska programledaren i Fox News. Sedan något år har den förre presidentkandidaten Mike Huckabee sin egen show på helgerna, där han intervjuar gäster och spelar loss på sin bas tillsammans med husbandet. Nyligen väckte han viss uppmärksamhet genom att bjuda in Michelle Obama i programmet, med anledning av hennes engagemang mot barnfetma. Huckabee har själv gått ner en massa kilo i vikt och är en flitig propagandör för sund livsstil. Annars är hans show tämligen högerinriktad och många tror att han kommer att använda programmet som en plattform för nästa försök att nå Vita Huset...
Detsamma gäller sannolikt för Sarah Palin, som troligen kommer att satsa på att bli republikansk presidentkandidat 2012. Och då kan det ju vara bra att synas ordentligt på TV...
Jag tittade på delar av premiärprogrammet. Palin är inte alls pjåkig som programledare och hon har också en del erfarenhet av jobbet sedan tidigare. Innan hon blev politiker på heltid arbetade hon bland annat som sportreporter på en lokal TV-kanal i Alaska.
"Real American Stories" tar upp olika amerikanska livsöden och kan väl enkelt sammanfattas med "this is what makes America great" (vilket Sarah Palin påpekade ett flertal gånger efter de olika inslagen).
Palin är inte den enda republikanska programledaren i Fox News. Sedan något år har den förre presidentkandidaten Mike Huckabee sin egen show på helgerna, där han intervjuar gäster och spelar loss på sin bas tillsammans med husbandet. Nyligen väckte han viss uppmärksamhet genom att bjuda in Michelle Obama i programmet, med anledning av hennes engagemang mot barnfetma. Huckabee har själv gått ner en massa kilo i vikt och är en flitig propagandör för sund livsstil. Annars är hans show tämligen högerinriktad och många tror att han kommer att använda programmet som en plattform för nästa försök att nå Vita Huset...
Detsamma gäller sannolikt för Sarah Palin, som troligen kommer att satsa på att bli republikansk presidentkandidat 2012. Och då kan det ju vara bra att synas ordentligt på TV...
söndag 14 februari 2010
Palin måste välja väg
Washington Post har i dag ett längre reportage om Sarah Palin och hennes möjligheter att bli det samlande namnet för republikanerna inför presidentvalet 2012.
Att Palin har presidentambitioner framstår som alltmer uppenbart. Likaså att hon vill ha en ledande roll i den alltmer högljudda och starkare oppositionen mot Barack Obama. En roll som hon utan tvekan redan har. Det finns egentligen ingen som har sådan lyskraft som den förra vicepresident-kandidaten just nu.
Problemet är bara att hon knappast kan vara ledare för den populistiska rörelse som symboliseras av "the teaparty movement" och samtidigt framstå som en trovärdig presidentkandidat. För även om den populistiska högerkanten just nu seglar i medvind, så har den fortfarande en rätt en begränsad framgång hos den breda allmänheten i USA. Den är helt enkelt för extrem för de flesta - det gäller också för många konservativa.
Republikanska partiet har inte en homogen grupp sympatisörer eller potentiella väljare. Partiet samlar allt från regelrätta virrpannor på yttersta högerkanten, via libertarianer till sansade konservativa med socialt engagemang. Att samla och entusiasmera denna spretiga väljarbas lär inte bli lätt. Särskilt inte om man ses som en stark symbol för en specifik falang i partiet. Och det är just Vad Palin riskerar att ses som. Eller som den republikanske strategen Alex Castellanos säger i the Post-artikeln:
"Sarah Palin will have to choose to be either the leader of a movement or the leader of a nation. She can't be both".
Samma tiding publicerade i helgen en opinionsundersökning som visade att det nationella stödet för Sarah Palin är tämligen svagt och att hon inte skulle ha en chans mot Obama om det varit presidentval i dag. Trots den sittande presidentens alla problem.
Men det är kanske bäst att tillägga: det där kan ju ändra sig med tiden...
Att Palin har presidentambitioner framstår som alltmer uppenbart. Likaså att hon vill ha en ledande roll i den alltmer högljudda och starkare oppositionen mot Barack Obama. En roll som hon utan tvekan redan har. Det finns egentligen ingen som har sådan lyskraft som den förra vicepresident-kandidaten just nu.
Problemet är bara att hon knappast kan vara ledare för den populistiska rörelse som symboliseras av "the teaparty movement" och samtidigt framstå som en trovärdig presidentkandidat. För även om den populistiska högerkanten just nu seglar i medvind, så har den fortfarande en rätt en begränsad framgång hos den breda allmänheten i USA. Den är helt enkelt för extrem för de flesta - det gäller också för många konservativa.
Republikanska partiet har inte en homogen grupp sympatisörer eller potentiella väljare. Partiet samlar allt från regelrätta virrpannor på yttersta högerkanten, via libertarianer till sansade konservativa med socialt engagemang. Att samla och entusiasmera denna spretiga väljarbas lär inte bli lätt. Särskilt inte om man ses som en stark symbol för en specifik falang i partiet. Och det är just Vad Palin riskerar att ses som. Eller som den republikanske strategen Alex Castellanos säger i the Post-artikeln:
"Sarah Palin will have to choose to be either the leader of a movement or the leader of a nation. She can't be both".
Samma tiding publicerade i helgen en opinionsundersökning som visade att det nationella stödet för Sarah Palin är tämligen svagt och att hon inte skulle ha en chans mot Obama om det varit presidentval i dag. Trots den sittande presidentens alla problem.
Men det är kanske bäst att tillägga: det där kan ju ändra sig med tiden...
tisdag 12 januari 2010
Nytt från den amerikanska TV-världen
Det är mycket TV-nytt just nu.
För några dagar sedan kom det rykten (som bekräftades senare) om att The Jay Leno Show ska upphöra efter bara några månader på amerikansk prime time. Som ni kanske känner till (och som jag skrivit om tidigare) så var Jay Leno värd för NBC:s talkshow The Tonight Show i 17 år, innan han fick "sin egen" show tidigare på kvällen i samma kanal.
Conan O'Brien tog över efter Leno i The Tonight Show. Men förändringarna visade sig vara inte helt lyckade. "Tonight" under O'Briens ledning har tappat mängder av tittare. Och Lenos prime time-program drar inte alls så många som NBC hoppades på.
The Jay Leno Show startar klockan 22 östkusttid och håller på i en timme. Därefter följer "11 news", som är lokala nyhetssändningar och som är helt beroende av antalet tittare för att få ihop tillräckligt med reklmaintäkter för att kunna finansiera nyhetssändningarna - och helst också generera en vinst för ägarna till de lokala kanalerna som har avtal med NBC.
De andra nationella kanalerna ABC och CBS har i princip samma upplägg. Det gäller att placera tittarmagneter vid prime time, så att de efterföljande lokala nyhetssändningarna får bra siffror. Annars kommer de lokala stationerna att klaga och inte vara beredda att betala lika mycket till de nationella kanalerna. Hänger ni med?
Traditionellt har man placerat sina populäraste TV-produktioner före de lokala sändningarna, ofta påkostade dramaserier. Att placera Jay Leno där istället, var ett sätt för NBC att spara pengar. Också TV-bolagen har drabbats hårt av den ekonomiska krisen. Och Lenos uppdrag var enkelt: att åtminstone behålla - och helst öka - NBC:s tittarantal vid den här tiden på kvällen.
Uppdraget misslyckades.
Och samtidigt har Conan O'Brien misslyckats med sitt uppdrag - att hitta en yngre publik för den gamla trotjänaren The Tonight Show. Dessutom har den totala andelen tittare minskat kraftigt: med omkring 50 procent.
Så efter OS-sändningarna (i februari), som NBC har de amerikanska TV-rättigheterna för och som är värt en egen historia eftersom även det ser ut att bli en mindre lyckad affär för bolaget, kommer Jay Leno tillbaka på sin gamla tid efter de lokala nyhetssändningarna. Conan O'Brien får behålla värdskapet för The Tonight Show, men programmet flyttas till efter midnatt. Och den viktiga 22-tiden ska fyllas med... något mer publikdragande. Oklart vad.
Mera TV-nytt: Republikanernas tidigare vice president-kandidat, denföre detta Alaska-guvernören Sarah Palin, har träffat ett avtal med det ärkekonservativa Fox News (som mycket ironiskt har "Fair & Balanced" som beskrivande nyckeord). Hon ska medverka som politisk kommentator i olika sammanhnag på Fox News, bland annat i Sean Hannitys och Glenn Becks respektive program.
Hon gör sin Fox-debut redan i kväll, då hon är med i veteranen Bill O'Reillys program.
Enligt en del bedömare i amerikanska medier, är detta ytterligare ett tecken på att Palin siktar på en nationell politisk karriär i framtiden (läs president). En bättre plattform för att föra ut sitt budskap kan man ju knappast ha...
Fox News har redan en annan tidigare presidentkandidat i sitt stall, förre guvernören från Massachussetts Mike Huckabee.
För några dagar sedan kom det rykten (som bekräftades senare) om att The Jay Leno Show ska upphöra efter bara några månader på amerikansk prime time. Som ni kanske känner till (och som jag skrivit om tidigare) så var Jay Leno värd för NBC:s talkshow The Tonight Show i 17 år, innan han fick "sin egen" show tidigare på kvällen i samma kanal.
Conan O'Brien tog över efter Leno i The Tonight Show. Men förändringarna visade sig vara inte helt lyckade. "Tonight" under O'Briens ledning har tappat mängder av tittare. Och Lenos prime time-program drar inte alls så många som NBC hoppades på.
The Jay Leno Show startar klockan 22 östkusttid och håller på i en timme. Därefter följer "11 news", som är lokala nyhetssändningar och som är helt beroende av antalet tittare för att få ihop tillräckligt med reklmaintäkter för att kunna finansiera nyhetssändningarna - och helst också generera en vinst för ägarna till de lokala kanalerna som har avtal med NBC.
De andra nationella kanalerna ABC och CBS har i princip samma upplägg. Det gäller att placera tittarmagneter vid prime time, så att de efterföljande lokala nyhetssändningarna får bra siffror. Annars kommer de lokala stationerna att klaga och inte vara beredda att betala lika mycket till de nationella kanalerna. Hänger ni med?
Traditionellt har man placerat sina populäraste TV-produktioner före de lokala sändningarna, ofta påkostade dramaserier. Att placera Jay Leno där istället, var ett sätt för NBC att spara pengar. Också TV-bolagen har drabbats hårt av den ekonomiska krisen. Och Lenos uppdrag var enkelt: att åtminstone behålla - och helst öka - NBC:s tittarantal vid den här tiden på kvällen.
Uppdraget misslyckades.
Och samtidigt har Conan O'Brien misslyckats med sitt uppdrag - att hitta en yngre publik för den gamla trotjänaren The Tonight Show. Dessutom har den totala andelen tittare minskat kraftigt: med omkring 50 procent.
Så efter OS-sändningarna (i februari), som NBC har de amerikanska TV-rättigheterna för och som är värt en egen historia eftersom även det ser ut att bli en mindre lyckad affär för bolaget, kommer Jay Leno tillbaka på sin gamla tid efter de lokala nyhetssändningarna. Conan O'Brien får behålla värdskapet för The Tonight Show, men programmet flyttas till efter midnatt. Och den viktiga 22-tiden ska fyllas med... något mer publikdragande. Oklart vad.
Mera TV-nytt: Republikanernas tidigare vice president-kandidat, denföre detta Alaska-guvernören Sarah Palin, har träffat ett avtal med det ärkekonservativa Fox News (som mycket ironiskt har "Fair & Balanced" som beskrivande nyckeord). Hon ska medverka som politisk kommentator i olika sammanhnag på Fox News, bland annat i Sean Hannitys och Glenn Becks respektive program.
Hon gör sin Fox-debut redan i kväll, då hon är med i veteranen Bill O'Reillys program.
Enligt en del bedömare i amerikanska medier, är detta ytterligare ett tecken på att Palin siktar på en nationell politisk karriär i framtiden (läs president). En bättre plattform för att föra ut sitt budskap kan man ju knappast ha...
Fox News har redan en annan tidigare presidentkandidat i sitt stall, förre guvernören från Massachussetts Mike Huckabee.
måndag 16 november 2009
Sarah Palin på presidentvals-turné (?)
Nu kommer ni garanterat få höra talas om henne igen. I morgon, tisdag, publiceras Sarah Palins bok "Going Rogue - An American Life", som redan är en storsäljare bara i antalet förhandsbokade exemplar. Titeln är väl rätt svår att översätta klockrent till svenska, men enligt uppgift så ska John McCains stab vid något tillfälle sagt att Palin "is going rogue", dvs at hon använde ohederliga och oschyssta metoder eller argument - de hade ju en del otalt med varandra... Men begreppet ligger även nära ett annat begrepp som använts flitigt för att beskriva både McCain och Palin: Mavericks (ungefär orädda personer som går sin egen väg).
"Going Rogue" är med andra ord både en passning till McCains gäng och en markering att Palin både är självsäker och går sin egen väg, ledd av sin övertygelse mer än av partilojalitet. Ska bli intressant att se vad den svenska översättningen blir. "Mot strömmen"?
Hur som helst. I och med utgivningen inleder Sarah Palin en lång bussturné runt USA och det finns dom som menar att detta i själva verket är inledningen på hennes kommande presidentvalskampanj. Som vice presidentkandidat åkte hon också på bussturné, vilket blev en slags symbol för det hon vill förknippas med: En person som står på den enkla människans sida. Inga lyxiga plan eller limousiner. En "hockeymom" som vet vad hon talar om och som bygger sin politiska idé på verklighetsbaserade erfarenheter.
Många kallar det populism. Och det är det väl naturligtvis på många sätt. Vi lär få höra en och annan förenklad beskrivning av förhållanden, rätt många slagfärdiga klyschor och en hel del tuffa ord riktade mot Barack Obamas planer på att reformera sjukvården och andra tecken på att staten nu håller på att ta över bestämmanderätten över enskilda människors liv.
I somras arrangerades en mängd så kallade tea parties runt om här i USA. Det var konservativa, anti-Obama-möten som ofta samlade tusentals besökare. Mycket talar för att Palins möten under sin turné kommer att bli av samma karaktär, vara minst lika välbesökta och dessutom uppmärksammas rejält medialt. Frågan är om hennes framträdande den närmaste veckorna kommer att räcka ända fram till en nominering som republikanernas presidentkandidat. Jag tror det inte. Men man ska nog aldrig räkna bort Sarah Palin...
Måste också nämna att det finns minst två alternativa "Going Rogue"-böcker, "Going Rouge - an American Nightmare" (med texter av bland andra gänget runt The Nation) samt "Going Rouge, The Sarah Palin Rogue Coloring & Activity Book". Märkligt nog släpps även dessa precis nu...
"Going Rogue" är med andra ord både en passning till McCains gäng och en markering att Palin både är självsäker och går sin egen väg, ledd av sin övertygelse mer än av partilojalitet. Ska bli intressant att se vad den svenska översättningen blir. "Mot strömmen"?
Hur som helst. I och med utgivningen inleder Sarah Palin en lång bussturné runt USA och det finns dom som menar att detta i själva verket är inledningen på hennes kommande presidentvalskampanj. Som vice presidentkandidat åkte hon också på bussturné, vilket blev en slags symbol för det hon vill förknippas med: En person som står på den enkla människans sida. Inga lyxiga plan eller limousiner. En "hockeymom" som vet vad hon talar om och som bygger sin politiska idé på verklighetsbaserade erfarenheter.
Många kallar det populism. Och det är det väl naturligtvis på många sätt. Vi lär få höra en och annan förenklad beskrivning av förhållanden, rätt många slagfärdiga klyschor och en hel del tuffa ord riktade mot Barack Obamas planer på att reformera sjukvården och andra tecken på att staten nu håller på att ta över bestämmanderätten över enskilda människors liv.
I somras arrangerades en mängd så kallade tea parties runt om här i USA. Det var konservativa, anti-Obama-möten som ofta samlade tusentals besökare. Mycket talar för att Palins möten under sin turné kommer att bli av samma karaktär, vara minst lika välbesökta och dessutom uppmärksammas rejält medialt. Frågan är om hennes framträdande den närmaste veckorna kommer att räcka ända fram till en nominering som republikanernas presidentkandidat. Jag tror det inte. Men man ska nog aldrig räkna bort Sarah Palin...
Måste också nämna att det finns minst två alternativa "Going Rogue"-böcker, "Going Rouge - an American Nightmare" (med texter av bland andra gänget runt The Nation) samt "Going Rouge, The Sarah Palin Rogue Coloring & Activity Book". Märkligt nog släpps även dessa precis nu...
onsdag 9 september 2009
Något tydligare Obama i kongressen
Barack Obama talade i omkring 45 minuter inför kongressens båda kamrar nu i kväll. Och hur ska man sammanfatta talet?
Ja, på vissa punkter var han tydligare än tidigare, t ex:
Ja, på vissa punkter var han tydligare än tidigare, t ex:
- Han förordar en "public option", dvs en statligt driven sjukvårdsförsäkring. Dock i liten skala, särskilt utformad för dem som inte tidigare har haft någon möjlighet att teckna försäkring.
- Han vill ha ett "individuellt obligatorium" - dvs att alla enligt lag ska ha en minimiförsäkring.
- Han vill införa en statligt organiserad "Insurance Exchange", en slags försäkringsbörs, där "småkunder", individer och småföretag, kan gå samman och via staten förhandla fram bra villkor och låga premier med försäkringsbolagen.
- Regelverken kring försäkringsbolagen ska skärpas och tillsynen av dem ska förbättras. Patienter med t ex kroniska sjukdomar eller tidigare konstaterade diagnoser - som botats - ska inte behöva betala högre premier än "helt friska".
- Han kan tänka sig skattelättnader och avdrag för individer som själva upphandlar sin försäkring. Detta är i grunden ett förslag som kommer från republikaner, bl a John McCain.
Annars var presidenten rätt kritisk mot kongressledamöterna, som inte lyckats skaka fram något färdigt förslag på vårdreform. Han tyckte att en stor del av sommarens debatt om reformen varit våldsamt överdriven och innehållit en del rena lögner, exemplifierat med de så kallade "deathpanels" som bland andra Sarah Palin pratade om.
"Det är dags att gå från ord till handling", sa han och spände ögonen i ledamöterna.
En relativt stor del av talet ägnade han åt tillbakablickar. Inte minst i samband med att han berättade om ett brev från Ted Kennedy, som han tog emot efter senatorns död för ett par veckor sedan. Budskapet i brevet var att Obama inte ska ge upp frågan om sjukvårdförsäkring för alla.
Obamas besök i senaten hettade till rätt rejält när den republikanske representanthusledamoten Joe Wilson, South Carolina, plötsligt skrek "You lie!". Ett etikettbrott som senare fördömdes av flera ledamöter. I den amerikanska kongressen ska man behandla sin president med respekt, även om man inte håller med i sakfrågorna. En knapp timme senare fick sökningen "Joe Wilson" + "you lie" nästan 4 000 träffar... Jag misstänker att klippet redan finns på You Tube.
Det finns garanterat all anledning att återkomma i frågan om vårdreformen. Nu ska jag kolla hur det går för Söderling mot Federer i US Open.
söndag 23 augusti 2009
Spännande höst med hälso-tema
Efter ett långt och lättjefullt sommarlov i Sverige, är jag nu tillbaka vid skrivbordet i Washington DC. Och redan nu kan jag konstatera att denna USA-höst med största sannolikhet kommer att präglas av två ämnen. De har dessutom ett rätt uppenbart samband:
- Den nya influensan, A(H1N1). Till vardags kallad svininfluensan.
- Den planerade vårdreformen, som - inte helt oväntat - stött på patrull.
För att börja med influensan, är det uppenbart att den svenska pandemiberedskapen vida överträffar den amerikanska. Här ligger man generellt rejält efter i planering, antalet beställda vaccindoser räcker inte på långa vägar åt hela befolkningen, på många håll är det fortfarande helt oklart hur massvaccineringen ska organiseras. Och så vidare. Som bekant saknar ju USA en motsvarighet till de svenska landstingen. Det finns helt enkelt ingen tydlig eller nationellt enhetlig sjukvårdshuvudman. Anvaret för sjukvården ligger istället placerat på många olika nivåer, alltifrån statliga departement och myndigheter och ner till den enskilde medborgaren.
Jag får säkert anledning att återkomma i den här frågan, liksom när det gäller det pågående reformarbetet kring den amerikanska vårdsektorn.
Fortfarande i början av sommaren såg det ganska ljust ut för president Obamas ambitioner att förändra sjukvården. Men därefter har det börjat gnissla i reformmaskineriet. Ledamöter i kongressens båda kamrar - republikaner, men även en del demokrater - har uttalat kritik. Opinionen har så sakta börjat svänga, bland annat som en följd av tämligen fula angrepp från bland andra Sarah Palin.
Jag tror fortfarande att Obama kommer att lyckas genomföra åtminstone den största delen av sina planerade förändringar, men det blir nog inte riktigt lika enkelt som många trodde i våras. Sannolikt kommer det att krävas en del ytterligare kompromisser - vilket kommer att försvaga och urvattna en redan ganska försiktig reform - och den ambitiösa tidsplanen kommer knappast att kunna hållas. Barack Obama har ju praktiskt taget utlovat att en reform ska vara klar, beslutad och undertecknad redan i år. Enligt planen skulle både senaten och representanthuset vara klara med sina respektive förslag för ett par veckor sedan, före kongressens sommarlov i augusti, för att snabbt komma igång med förhandlingar om ett gemensamt förslag under hösten. Men ännu finns inga konkreta förskag att diskutera utifrån.
Det kommer att bli en het hälso-höst i år.
måndag 26 januari 2009
Jämställdhet inom amerikansk politik? No way!
I vanlig ordning är jag långt före main stream media ;-)
Före jul skrev jag en krönika i svenska medier om att USA är ett u-land när det gäller jämställdhet. Washington Post hade en artikel på samma tema häromdagen: Does a Glass Ceiling Persist in Politics?
I artikeln uttalar sig flera om att det råder andra villkor för kvinnliga politiker. De granskas tuffare, deras personliga egenskaper kritiseras hårdare och de utsätts överhuvudtaget för ett större tryck än många av sina manliga kollegor. Såväl Hillary Clinton som Sarah Palin var inne på detta - och det senaste exemplet är Caroline Kennedy. Hon var tilltänkt som Clintons ersättare som senator från New York, men hoppade av strax innan hon skulle utses.
The Post:
"There's something different about when women run," said Bob Shrum, a Democratic consultant and a close ally of Kennedy. Echoing the complaints of many other family friends, Shrum noted that much of the criticism of Kennedy centered on her demeanor -- her soft voice and use of the phrase "you know" -- similar to the types of complaints that were so prevalent during the campaigns of Clinton and Palin.
Samtidigt konstaterar artikelförfattaren att Roland Burris, demokrat från Illionois, nu är insvuren som senator på Barack Obamas plats, trots att han utsågs av den brottsmisstänkte guvernören Rod Blagojevich och att Burris själv varit ifrågasatt på grund av både hög ålder och en rätt märklig personlighet. Men det har uppenbarligen inte hindrat honom från att bli senator...
Omkring 85 procent av ledamöterna i representanthuset är män. I senaten är motsvarande andel 87 procent män. För övrigt kan noteras att det finns en enda svart senator. Nämligen nämnda Burris.
Före jul skrev jag en krönika i svenska medier om att USA är ett u-land när det gäller jämställdhet. Washington Post hade en artikel på samma tema häromdagen: Does a Glass Ceiling Persist in Politics?
I artikeln uttalar sig flera om att det råder andra villkor för kvinnliga politiker. De granskas tuffare, deras personliga egenskaper kritiseras hårdare och de utsätts överhuvudtaget för ett större tryck än många av sina manliga kollegor. Såväl Hillary Clinton som Sarah Palin var inne på detta - och det senaste exemplet är Caroline Kennedy. Hon var tilltänkt som Clintons ersättare som senator från New York, men hoppade av strax innan hon skulle utses.
The Post:
"There's something different about when women run," said Bob Shrum, a Democratic consultant and a close ally of Kennedy. Echoing the complaints of many other family friends, Shrum noted that much of the criticism of Kennedy centered on her demeanor -- her soft voice and use of the phrase "you know" -- similar to the types of complaints that were so prevalent during the campaigns of Clinton and Palin.
Samtidigt konstaterar artikelförfattaren att Roland Burris, demokrat från Illionois, nu är insvuren som senator på Barack Obamas plats, trots att han utsågs av den brottsmisstänkte guvernören Rod Blagojevich och att Burris själv varit ifrågasatt på grund av både hög ålder och en rätt märklig personlighet. Men det har uppenbarligen inte hindrat honom från att bli senator...
Omkring 85 procent av ledamöterna i representanthuset är män. I senaten är motsvarande andel 87 procent män. För övrigt kan noteras att det finns en enda svart senator. Nämligen nämnda Burris.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)