Watergate byter ägare

Watergate har förfallit under många år. Nu ska en ny ägare renovera komplexet.

Ända sedan skandalen med inbrottet i demokraternas partikontor 1972, har Watergate stått som symbol för räv- och rackarspel i den högre politiska skolan. Inbrottet ledde så småningom att Richard Nixon tvingades avgå som president för att undvika att hamna inför riksrätt.

Watergate ligger ett längre stenkast från där jag nu sitter och byggdes som ett lyxigt bostads-, hotell- och kontorskomplex under 1960-talet.

Sedan dess har det runnit mycket vatten under Potomacs broar och Watergate är numera varken något politiskt centrum eller en lyxig adress.

Tvärtom. Det är ett kvarter i förfall. Byggnaderna är slitna, många av kontoren står tomma och hotellet har varit stängt i flera år. Butiker och restauranger håller klart tveksam kvalitet och delar av komplexet är till och med avstängt på grund av rasrisk.

Men nu ska det bli ändring på det. Ett europeiskt byggföretag, specialiserat på att lyxrenovera gamla hotell, har nu köpt Watergate och räknar med att inleda ombyggnaden inom något år. Det är främst hotelldelen som ska renoveras och återöppnas, men även resten av komplexet ska få sig en ansiktslyftning om alla planer går i lås.

Det kan alltså bli så att Watergate kommer att återta sin position som ett av den amerikanska huvudtadens verkliga maktcentrum.

Watergate 35 år senare

Watergatekomplexet i Washington DC.

För omkring 35 år sedan briserade en av de största politiska skandalerna i modern amerikansk historia; Watergate-affären. En solkig historia som innehöll såväl inbrott som illegala bandinspelningar och omfattande mörkläggningsaktiviteter. Den ledde så småningom till att president Richard Nixon tvingades avgå den 9 augusti 1974.

Jag kom att tänka på den här affären när jag satt i väntrummet till mina barns tandläkare tidigare i dag. Den 12-årige sonen skulle laga ett par små hål och det kändes en aning märkligt att befinna sig här i ett sådant vardagligt ärende som ett tandläkarbesök.

Mottagningen ligger nämligen i Watergate.

För mig var nyhetsrapporteringen kring den här skandalen väldigt stor. Trots att jag inte var särskilt gammal då, så minns jag tydligt hur svenska medier bevakade historien och jag kommer också ihåg när Nixon så småningom höll sitt tal där han meddelade sin avgång. Watergate har i många år symboliserat smutsig och korrumperad politik för mig.

När jag var i Washington för första gången 1998 tog jag en promenad till komplexet. Dels för att med egna ögon se den byggnad som fick ge namn till det som ledde till en presidents avgång. men det fanns även en annan anledning. En annan skandal. Med en annan president.

Monica Lewinsky-affären.

"I did not have sexual relations with that woman, Miss Lewinsky", som Bill Clinton så fint uttryckte det hela i en intervju.

Lewinsky bodde våren -98 i en lägenhet i Watergate och när historien var som hetast var gatan utanför hennes bostad full av TV-team och fotografer. Jag minns hur jag stod och pratade med några TV-fotografer en stund, innan jag långsamt vandrade vidare. Plötsligt kom en bil körande i full fart upp från garaget under byggnaden. Jag skulle precis gå över gatan vid ett övergångsställe och tog för givet att bilen skulle stanna och släppa fram mig. Men det gjorde den inte. Jag fick hejda mig och tittade argt in i bilen. En manlig förare. Och bredvid satt Monica Lewinsky. USA:s mest jagade person. En halvmeter ifrån mig.

Så kan det gå.

Och nu är alltså platsen för några av de mest omtalade politiska affärerna i USA också platsen där mina barn gör sina dental check-ups. Det känns onekligen en aning märkligt.