Vågar McCain utmana?

Medierna här i USA spekulerar i om John McCain ska våga konfrontera Barack Obama i kväll med anklagelserna om samröre med en före detta "terrorist" - William Ayers. McCain blev kritiserad (bl a av Obama själv) för att han inte gjorde det under den förra debatten, trots att han i sina tal och i annonser varit väldigt explicit kring detta.

I en radiointervju i går lovade han i princip att ta upp anklagelsen. Vi får väl se. Grejen är att McCain-kampanjen kraftigt tonat ner de värsta nedsmutsningstricksen de senaste dagarna. Istället har man försökt föra fram olika budskap om den finansiella krisen. Så det verkar som om republikanernas kampanj snarare är inriktad på att ta en något mer seriös och saklig diskussion, eftersom fulkampanjen uppenbarligen inte lönat sig. Åtminstone inte om man får tro opinionsundersökningarna.

I går presenterade McCain ett förslag som bland annat innebär skattelättnader på totalt drygt 50 miljarder doller för pensionärer och arbetslösa. Problemet är bara att man ligger efter. I måndags presenterade demokraterna och Obama ett stimulanspaket på runt 60 miljarder dollar, som även det fokuserar på skattelättnader för pensionärer samt subventioner för hårt drabbade bostadsägare.

Kvällens debatt anses allmänt vara McCains sista chans att vända opinionen. Det kommer att bli väldigt intressant att se om han lyckas. Det har hänt förr.

Fast jag har ju redan utropat Obama som segrare och det står jag fast vid...

Populisten Palin

Det var två helt olika möten. Ett präglades av en intellektuell och närmast akademisk karaktär. Det andra av en populism som fick mig att minnas ny demokratis valmöten under början av 1990-talet.

Jag har varit i Virginia, en swing state där både demokrater och republikaner nu satsar för fullt. I söndags kväll talade Bill Clinton inför 5 000 personer vid universitetet i Richmond. Dagen efter, på Columbus Day, var det dags för Sarah Palin som drog runt 10 000 personer till den stora motorstadion utanför Richmond.

Ni kan ju gissa vem som var intellektuell respektive populist.

Skillnaden var faktiskt slående. Bill Clinton, som talade utan manus, framstod nästan som en folkbildare i sitt tal. Han redogjorde för hur det ekonomiska systemet fungerar, vilka konsekvenser den finsiella krisen kan föra med sig och vilka tänkbara motåtgärder som finns. Han tog upp hälso- och sjukvården och la fram fakta om hur mycket den egentlig kostar, hur (lite) effektiv den är i internationella jämförelser och varför en allmän sjukvårdsförsäkring i själva verket är en samhällsekonomiskt lönsam affär eftersom en sådan minskar de enorma ekonomiska läckor som finns i dagens system. En stor del av de 16 procent av BNP som sjukvården kostar i USA, går åt till kringkostnader. Jurister, försäkringsbolag, utredare, byråkrater. Ungefär tre procent går till de rena vårdinsatserna.

Sarah Palins tal var hårt manusbundet och innehåll väldigt få konkreta sakpolitiska redovisningar. Däremot en mängd klyschor och slagord staplade på varann. Det handlade om "drill, baby, drill" (om att utvinna mer olja i USA), om att John McCain är den enda presidentkandidaten som "verkligen kämpat för dig" (om McCains tid som marinsoldat) och om att "USA behöver en president som vet vad det betyder att leda" (om McCains ledaregenskaper). Och så vidare. Palins tal bemöttes av enormt bifall och stämningen var stundtals extatisk.

Det får mig att minnas Ians och Berts framfart med Vivianne Franzén som torped sommaren 1991. Ni vet, den där sommarturnén med drickarbackar. Jag var på några av deras möten i egenskap av reporter och upplevde samma blandning av ren populism, stämningshöjande grepp, förenklade och hårdvinklade budskap och i nästan ingenting alls av sakpolitik, folkbildning eller resonerande.

Då räckte den stämningen ända in i riksdagen.

Det ska bli intressant att se om den polulistiska Palin kan lyfta den tröge McCain - som mer och mer framstår som en tämligen förvirrad och trött gammal man - och om hon, tillsammans med ett något lugnare finansiellt läge, kan få kampanjen att jämna ut sig något. Just nu leder Barack Obama/Joe Biden stort i alla opinionsundersökningar.

Var ska McCain titta i kväll?

Det lär inte slås några tittarrekord i samband med kvällens debatt, den andra i ordningen mellan presidentkandidaterna John McCain och Barack Obama. Trots att McCain-lägret gjord vad det kunnat för att elda på stämningen (se förra inlägget), så är stämningen inför debatten ganska avslagen. Fokus här är istället den finansiella krisen.

Det ska dock bli intressant om John McCain fortsätter med sin smutskastning när han nu ska stå öga mot öga med sin motståndare. Sannolikt blir tonläget något mildare...

Dessutom spekulerar i amerikanska medier i om McCain kommer att titta på Obama den här gången. Under förra debatten bevärdigade McCain inte Obama med en blick, samtidigt som Obama vände sig direkt till McCain med både tal och ögonkast vid ett flertal tillfällen.

I går på TV-kanalen NBC jämförde man kroppspråk, gester, ansiktsuttryck med mera mellan de fyra kandidaterna. Jämförelsen utföll inte till McCains fördel om man säger så. Palin däremot beskrevs som levande och uttrycksfull. Både hon och Biden skrattade eller log ofta med varandra under sin debatt. Inte bara mot varandra. Om ni fattar skillnaden.

McCain goes dirty

Vita Husets 700 miljarder stora räddningsplan (bail out) verkar inte lugna finans- och börsmarknaderna och i takt med att aktier och banker faller runt om i världen så ökar republikanernas desperation.

McCain/Palin är på väg att förlora. Stort. Varje dag med förvärrad finanskris leder till bättre opinionssiffror för Obama/Biden. Just nu verkar den genomsnittliga skillnaden mellan de båda presidentkandidaterna vara uppemot tio procentenheter sett över hela landet.

"Who is Barack Obama?" är temat på republikanernas kampanj sedan den gångna helgen. Och deras svar är att han är skum, han umgås med terrorister, han är vänsterradikal och att han är allmänt opålitlig. "Kitchen Sink Strategy" kallar man det här. Att man kastar in allt man har i striden, allt som på något sätt går att använda mot motståndaren. Termen användes för övrigt av Obama i våras och handlade då om att Hillary Clinton tog till alla till buds stående medel för att racka ner på sin motskandidat.

John McCains valkampanj verkar helt och hållet gått över till osakligheter, personangrepp och smutskastning. Det gäller såväl TV-annonser som tal de senaste dagarna av både McCain och av Sarah Palin. Tråkigt att se, men intressant. Det sägs att negativt kampanjande lönar sig, men jag vete 17. Nog har väl folk större intelligens än så? Eller som vår gode vän Fred sa i helgen: "I would be embarassed if people buy this".

Lehman Brothers kollapsar

En av de mer anrika investmentbankerna i USA, Lehman Brothers, har gått omkull i kölvattnet av bolånekrisen här i USA och för de flesta kom beskedet helt överraskande. De senaste veckorna har snarare varit fyllda av hyfsat positiva ekonomiska rapporter och en allmän känsla av att den där krisen som var så befarad i våras, nog var rejält överdriven.

I förra veckan kom så beskedet att den amerikanska staten gått in och stött två större finansinstitut och i helgen har det pågått intensiva räddningsförsök av flera större företag i sektorerna försäkring och investeringar. Lehman Brothers var dock bortom räddning och sent i går kväll kom beskedet att det var kört.

Nyhetssändningarna här är fyllda av rapporter, analyser och prognoser. Är denna finansiella kris en tillfällighet eller visar det på något fundamentalt som kommer att ha omfattande återverkningar under lång tid framåt.

En kommentator i NRP (National Public Radio) beskrev det som en "reningsprocess". Det är nu som de "sjuka" företagen inom den finansiella sektorn kommer att falla ifrån. Och det finns gott om sådana, menade hon.

Börserna runt om i världen har fallit kraftigt de senaste timmarna och här i USA antar alla att alla index kommer att sjunka rejält. Även oljepriset påverkas och är nu nere under 100 dollar för första gången sedan i våras.