End of Saab?

Det definitiva slutet för Saab som varumärke och bilfabrikant närmar sig nu snabbt. Ägaren GM verkar i praktiken ha slutat bry sig och om man ska tolka signalerna från Detroit så ska Saab-fabriken i Trollhättan börja avvecklas redan inom några veckor.

En så kallad likvidator har utsetts och berörda svenska fackföreningar är upprörda över att ägaren verkar vara så lite engagerad i att trygga Saabs fortlevnad. Enligt uppgift finns det åtminstone fyra intressenter som sagt sig vara villiga att köpa Saab.

Problemet är troligen att ingen av dem är beredda att betala tillräckligt mycket pengar - och att åtminstone flera av dem nog knappast är intresserade av att behålla Saab i dagens skepnad: som en svensk bil med huvuddelen av produktionen förlagd till Trollhättan.

Häromdagen rapporterade amerikanska medier att antalet sålda Saab-bilar under förra året minskade drastiskt. Ingen vill väl köpa ett bilmärke som snart bara är ett minne blott...

Statssekreterare Jöran Hägglund kommer till Detroit i morgon, lördag, för att bland annat diskutera Saab med GM:s ledning. I samma veva inleds den stora bilmässan i samma stad. Det ska bli intressant att se vilket tema som kommer att dominera mässan i år. Den amerikanska bilbranschen har varit nere i den sannolikt djupaste vågdalen någonsin de senaste två åren. Kombinationen av höga bränslepriser, lågkonjunktur och stenhård konkurrens av bättre, säkrare, miljövanligare och billigare utländska bilmärken har varit förödande för framförallt GM och Chrysler.

Ford har klarat sig bäst av de tre, så här långt. Även här finns ett svenskintresse, eftersom Volvo ägs av Ford. Och företaget har tidigare gjort klart att man vill sälja Volvo. Före jul träffades ett preliminärt avtal med det kinesiska företaget Geely. Enligt uppgifter ska affären slutföras under det första kvartalet i år.

Så summa summarum: Saab läggs ner och omkring 4 000 personer mister sina jobb. Volvos nya ägare är ett kinesiskt och det är fortfarande oklart om de delar av produktionen som finns i Sverige blir kvar här.

Den en gång så stolta svenska bilindustrin ser ut att bli ett minne blott...

GM-chefen avgår

Ett dygn innan Barack Obama ska meddela om GM och Chrysler får ytterligare statligt krisstöd så avgår GM:s chef Rick Wagoner. Det skrev flera massmedier i dag, söndag (läs mer i bl a DN). Enligt den amerikanska nyhetstidningen Politico är det Obama som uppmanat Wagoner att avgå - och GM:s VD sedan åtta år har beslutat sig för att göra som presidenten vill.

Han har väl knappast något val. Obama och Vita Huset sitter ju på pengarna och det är uppenbart att både GM och Chrysler behöver ytterligare stöd för att klara av den omedelbara krisen.

Samtidigt vill naturligtvis inte Vita Huset strö pengar omkring sig utan att markera att det måste bli en skärpning. På det sättet kan man säga att Wagoners avgång är ett bondeoffer och ett pris som måste betelas för att få miljardlånet. För det råder ingen egentlig tvekan om att Obama kommer att forstätta stödja bilindustrin. Man har hamnat i det läget att allt annat vore en politisk omöjlighet och att de första miljarderna som skickades över i så fall skulle vara som kastade i sjön.

Den här omgången ber GM staten om 16,6 miljarder dollar i statligt stöd. Chrysler nöjer sig med att be om 5 miljarder. Ford klarar sig fortfarande på egen kassa, men har också stora finansiella problem.

I morgon, måndag, kommer således Barack Obama att ge besked om det blir fortsatt stöd. Och om det kommer att krävas några fler bondeoffer.

Big Three samåker till stan

Så är det då åter dags för den amerikanska bilindustrin - Big Three - att komma till Washington DC och be om skattepengar. Sannolikt sköter de sig bättre den här gången. Förra gången de var här så lyckades de reta upp kongressledamöterna genom att komma uppenbart illa förberedda och folket genom att flyga ner från Detroit i varsitt dyrt jetplan.

Nonchalant, klantigt och häpnadsväckande dumt, tyckte både politiker och folk. Ni anar inte vad upprörda många av vännerna här är över direktörernas uppenbara brist på fotfäste i den amerikanska vardagen.

Nu ryktas det om att de tre ska samåka ner i en bil... Frågan är om de i så fall väljer en GM, Ford eller Chrysler.

Ford överväger att försöka sälja Volvo, vilket var ganska väntat. Biltillverkarna måste nu visa att de är beredda att ta till rejäla åtgärder för att försöka lösa den akuta krisen. Av det tre stora så är Ford det företag som är mest välskött och har störst framtidspotential enligt bedömare - så det är är ingen tillfällighet att det är just Ford som ser till att åtminstone skapa en illusion av att något är på gång.

Både GM och Chrysler har stora strukturella och strategiska problem. Produktionen kostar stora pengar och flera av de bilmodeller man satsat på och lanserat under senare år har varit illa tajmade eller visat sig vara näst intill osäljbara.

Nu ska det bli intressant att se vad som händer med Saab...

Provocerande nonchalant

"I mean, what where they thinking?!"

Det var upprört på skolgården i morse. Anledningen var de tre amerikanska biljättarnas vädjan om snabbt statligt stöd. Upprördheten gällde inte så mycket det eventuella stödet - det verkar de flesta se som ett nödvändigt ont. Nej, istället handlade det om att de tre cheferna tagit sig från Detroit till Washington DC i varsitt privat jetplan.

"De har inte ens omdömet att samordna sina resor eller åka reguljärt för att åtminstone för syns skull visa lite god vilja. Och till dom ska vi ge våra skattepengar. Are they crazy?"

Förtroende för GM, Chrysler och Ford är i botten här i USA. Och med den nonchalanta och närmast provocerande attityd som de högsta cheferna visar upp, lär det inte bli någon större ökning av förtroendet den närmaste tiden.

Dags att lära sig lite hyfs? Och börja fatta lite bättre och mer framtidsinriktade beslut?

Vilken av biljättarna går omkull först?

Den amerikanska bilindustrin är i en djup kris. Inte helt oväntat eftersom den generellt totalt missat att fatta långsiktiga, strategiska och smarta beslut under många herrans år. Man har fortsatt att satsa på stora, bensinslukande modeller utan någon större tanke på miljö eller energisparande. Och därmed har framtidsinriktade biltillverkare från främst Asien, men även Europa, fått fältet fritt med sina satsningar på bensinsnåla motorer och alternativa drivmedel.

Främst är det Chrysler och GM som har stora problem, men även Ford har det tungt. Så de senaste veckorna har kraven på en statlig räddningsaktion blivit allt mer högljudd från branschföreträdare. Men en sådan bail out är mycket omtvistad. Många tycker att bilindustrin får stå sitt eget kast. Andra menar att denna industri är en amerikansk livsnerv - går den omkull får det förödande konsekvenser även inom ett flertal andra branscher. Därför bör den få statligt stöd.

Jag vill inte på något sätt skryta, men det här med krav på en räddningsaktion för bilindustrin förutsåg jag redan för nästan två månader sedan (se inlägg här). Frågan är dock om det blir någon räddningsinsats för denna krisbransch. Motståndet är stort både från (en del) demokrater och (många) republikaner i kongressen.

Blir det inget stöd kommer sannolikt minst en av de tre stora biljättarna att försvinna, antingen genom en konkurs eller genom uppköp. Och detta riskerar även att drabba de gamla svenska varumärkena i biltillverkarbranschen Volvo (Ford) och Saab (GM).

Vilken är nästa krisbransch?

Medierna här i USA domineras totalt av den ekonomiska krisen. Banker, försäkringsbolag och finansinstitut är i fokus när kongressen, presidenten och den amerikanska centralbanken Federal Reserve försöker komma överens om en räddningsplan.

Men redan nu börjar man ana en diskussion om vad som ska hända härnäst. Är fordonsbranschen nästa krisbransch? Kommer GM, Ford och de andra biljättarna stå på kö utanför Vita Huset och kongressen nästa vecka för att be om samma stöd och räddningsaktion som finansbolagen fått?

Och vilket parti skulle i så fall våga säga nej till ett sådant krav med knappt sex veckor kvar till presidentvalet?

Det här kan komma att bli dyrt för de amerikanska skattebetalarna...

McCain och Obama slåss nu om att racka ner mest på "Wall Street och Washington". Båda lovar att om de får flytta in i Vita Huset nästa år, så kommer det minsann bli ändring. Change. I detta sammanhang har McCain definitivt det största trovärdighetsproblemet - och rimligen bör Obama gynnas av det som händer i den amerikanska ekonomin. Det börjar också visa sig i opinionsundersökningarna, där Obama nu har börjat öka kraftigt igen efter några veckors tillbakagång.

Valet kommer att avgöras i omkring 15 så kallade swing states - delstater där det står och väger mellan republikaner och demokrater. En sådan är Virginia, som ligger någon kilometer härifrån. Här har inte demokraterna vunnit presidentvalet sedan 1964, men många tror att det nu kan vara dags. Och följdaktligen satsar både republikanerna och demokraterna stort på att kampanja i denna delstat.

Washington DC, där jag bor, domineras fullständigt av demokraterna. Tre av fyra kommer att rösta på Barack Obama den 4 november. Minst. Detta får några intressanta konsekvenser.

Först och främst ser vi inte alls till någon valkampanj här i distriktet. Inget av partierna tycker att det känns meningsfullt att satsa pengar här. Valet är ju redan avgjort. Dessutom leder det till ett lägre röstdeltagande. Jag har redan träffat flera politiskt oerhört intresserade och engagerade människor som inte kommer att rösta alls den 4 november eftersom deras röst inte kommer att betyda ett dugg.

Det är också en delförklaring till varför röstdeltagandet är så lågt som runt 50 procent sett över hela landet. Många delstater domineras så kraftigt av den ena eller andra partiet så valet helt enkelt är helt avgjort på förhand.