Rebecca Blank om ökad fattigdom i USA

Rebeccka Blank ger goda råd till den blivanda presidenten om hur USA kan lösa fattigdomsproblemet. Bilden tagen häromdagen när jag träffade henne i samband med ett seminarium här i DC.

Det är Thanksgiving och vi har precis kommit hem från några vänner efter att ha ätit fantastiskt god mat i enorma mängder. Denna dag är den stora mathögtiden i USA. Amerikanerna formligen vräker i sig turkey, mashed potatoes, bread stuffing, sweet potatoes, smoked salmon samt ett otal desserter.

Samtidigt rapporterar Washington Post att antalet utdelade matkuponger till ekonomiskt svaga hushåll håller på att slå alla rekord. En kombination av stigande matpriser och ökad arbetslöshet gör att fler amerikaner har det allt svårare att få pengarna att räcka till. I november tog hela 30 miljoner personer emot matkuponger. Det är var tionde invånare.

Socialtjänsten i USA är inte särskilt väl utvecklad. Den består mest av insatser som t ex matkuponger och tillfälliga nödbostäder ("shelters") för hemlösa. Övigt stöd baseras mestadels på frivilliga krafter. Många religiösa samfund och församlingar gör här en stor insats, liksom andra volontärorganisationer.

Problemet är att de flesta insatser är av akut karaktär. Tidiga insatser eller mer strukturella försök att bryta en individs utsatta situation förekommer knappt alls.

Detta är ett växande dilemma som Rebecca Blank, professor och en av USA:s ledande experter på fattigdom ("poverty"), har diskuterat mycket. Jag har pratat med henne vid ett par tillfällen och fångats av hennes engagemang och kompetens i det här ämnet.

Nu senast har Rebecca Blank skrivit ett "Memo to the President". Där redogör hon för vad Barack Obama bör prioritera för att bekämpa den ökande fattigdomen - som hon ser som ett av de absolut största samhällsproblemen i dag och under de närmaste åren.

Hennes förslag går bland annat ut på att samhället ska satsa mer resurser på grupper som löper den största riken att hamna i ekonomiskt och socialt utsatta situationer. Det handlar om att skapa fler offentliga jobb, minska skatten för låginkomsttagare, skapa ett bättre fungerande socialt skyddsnät kring t ex ensamstående mammor, bygga ut och förbättra olika former av utbildningar och en hel del annat.

Blank hoppas och tror att den ekonomiska krisen ska sätta fokus på det ökade fattigdomsproblemet och att Obama verkligen menar allvar med de utfästelser som han gjort i sitt politiska handlingsprogram. Särskilt nu när den nya adminstrationen uttalat sig för en statlig stimulanspolitik. Obama har sagt sig vara beredd att satsa uppemot 700 miljarder dollar till olika former av stöd och statliga insatser.

Det är närmast ett rent keynesianskt program (enkelt förklarat: staten lånar pengar för att stimulera ekonomin i lågkonjunktur via investeringar i t ex infrastruktur, för att sedan betala tillbaka när skattepengarna börjar rulla in), som ska bli mycket intressant att följa. Och det ska gudarna veta att USA behöver investera i sin infrastruktur. Den är helt klart kvar på 1900-talsstandard i många stycken. Tidigt 1900-tal...

Back to New Deal, alltså.

Om kapitalismens död och Keynes återuppvaknande

Karl Marx förutspådde kapitalismens död genom dess inbyggda paradox - det som han teoretiskt uttryckte som profitkvotens fallande tendens. Kort och mycket förenklat innebär denna teori att kapitalismen utvecklas snabbt i ett omoget och inledande skede, pengar och resurser allokeras direkt och effektivt via konkurrens och med vinsten (profiten) som drivkraft.

När en marknad är mättad eller mogen, faller profitkvoten. Kapitalet söker då nya marknader. På sikt går allt mer av investeringarna till icke-produktiva marknader, eftersom de basala marknaderna inte går att utveckla mer. Vi får vad man brukar kalla en spekulationsekonomi, där allt mer resurser eller kapital sätts in i finansiella marknader. Det kan vara handel med värdepapper, spekulationer i framtida marknadsförändringar (förändringar av fastighetsvärden, valutaförändringar, derivat etc) eller liknande.

Som vi väl känner till så har spekulationsmarknader en tendens att utveckla bubblor som sedan kan spricka. Vi hade en kännbar sådan finansiell kollaps i början av 1990-talet och befinner oss av allt att döma i en ny just nu.

Detta har fått huvudledaren i dagens Washington Post att ställa frågan "Is Capitalism Dead?". Inte helt oväntat svarar ledarskribenten nej på den frågan. Däremot beskrivs den amerikanska kapitalismen som varande i en djup strukturell kris, vars rötter står att finna i vågen av avregleringar som inleddes redan under Reagans tid som president.

Dagens kris lär oss att det behövs en ny modell av kapitalism, menar Post. Den måste innehålla tydligare spelregler och regleringar och fler "konsistenta principer". Staten kan inte lämna fältet fritt för ohämmade spekulationskapitalister som bara tänker på kortsiktiga vinster.

Fast är det där så nytt? Tydliga regleringar tillsammans med en massiva statlig intervention på marknaden är ju i själva verket inget annat än klassisk keynesiansk ekonomisk politik (efter John Maynard Keynes).

Det visar väl egentligen bara att allting kommer tillbaka. Det har blivit dags att damma av Keynes, ropa på fler regleringar och mer aktivt försöka hålla tillbaka icke-produktiva spekulationer.

Jag skulle tro att nyliberaler kommer att ha det tufft några år framåt.